Publicerad 1970   Lämna synpunkter
SKEN ʃe4n, sbst.1, förr äv. SKIN, sbst.1, n. (Apg. 22: 11 (NT 1526) osv.) ((†) r. l. m. l. f. Jer. 2: 33 (Bib. 1541), Höpken 1: 18 (c. 1752)); best. -et; pl. =.
Ordformer
(scheen 1617. schen 16561862. schenn 1606. schyn 1540. skeen 15261782. skeenn 15561591. sken 1526 osv. skenn 15271596. skieen 1680. skien (skj-) 15611800. skienn 1590. skiin 15251698. skijn (skÿn) 15261695. skin 1534c. 1755, 1898 (: månskin; i rim). skinn- i ssg 1785 (: skinntorka). skän 1925 (i bet. 6))
Etymologi
[fsv. skin, sken, sv. dial. sken, skänn; jfr fd. skin, skyn (d. skin), fvn. skin (nor. skinn); till den rot som med avljud föreligger i SKINA; jfr äv. (med avljud) fsax. skīn (mlt. schīn), mnl. scijn (holl. schijn), fht. scīn (mht. schīn, t. schein), feng. scīn, eng. -shine (i t. ex. sunshine, solsken); den sv. formen med långt i (motsv. sv. dial. skin) beror sannol. på anslutning till SKINA]
1) om utstrålning av ljus från ljuskälla (l. ngt som uppfattas ss. en ljuskälla) l. om den del av sådan utstrålning som faller på visst föremål l. inom visst område o. d., ljus; i sht förr äv. i utvidgad anv., med inbegrepp av l. om (den lysande delen av) den ljuskälla osv. varifrån utstrålningen emanerar. Månens, solens, stjärnornas, blixtarnas sken. Läsa vid skenet från en fotogenlampa. Stearinljusets flämtande sken. Vid brasans sken. Skenet från eldsvådan syntes vida omkring. Ett bländande sken upplyste himmeln. Ljusreklamernas grälla sken. Gatlyktornas matta sken. Vitt, rött sken. Fyr med fast, intermittent sken (sjöt.). (Då Saulus var på väg till Damaskus) kringliwngadhe honom hasteligha it sken aff himmelen. Apg. 9: 3 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). The Sylfwer-tinter Liuss som kring Dianen stå (dvs. stjärnorna som omge månen) / Sijr man mäd bleknad skijn förskreckte neder gå. Lucidor (SVS) 244 (1672). Et sken, Mar-Eld, kallat. Broman Glys. 3: 643 (c. 1740). Storm och böljor tystna ren, / Himlahvalfvets matta sken / Mer och mer försvagas, / Ren det börjar dagas. Bellman (BellmS) 1: 120 (c. 1775, 1790). Då steg ett anskri från köket: glöggen! glöggen! Och i tågordning kommo karlarne med en kastrull, som flammade af brinnande bränvin och kastade blåa sken omkring sig. Strindberg Hems. 158 (1887). De instängda skenen vid styrinrättningen kasta ett irrande ljus öfver .. de närmaste föremålen. Melander Långtur 21 (1896). Svampar, vilka om natten sprider ett blått sken. Gripenberg Fleming BrasilÄv. 75 (1935). Belysningen är flott ordnad med indirekt sken. Östlund Cheyney BeskPill. 144 (1959). — jfr BLINK-, BLIXT-, BLÄND-, BLÄNK-, BRAND-, ELD-, FACKEL-, FYR-, FÖRKLARINGS-, GAS-, GUDA-, HIMMELS-, IRR-, KLIPP-, LAMP-, LJUS-, LYKT-, MARELDS-, MÅN-, POLAR-, PURPUR-, RAMP-, ROSEN-, SIDERAL-, SILVER-, SOL-, TROLL-, ÅTER-SKEN m. fl. — särsk.
a) i uttr. (det) röda skenet, om år 1883 uppträdande rött sken på himmeln, uppkommet gm i atmosfären utspritt vulkaniskt stoft från den mellan Sumatra o. Java belägna vulkanen Krakataus utbrott; äv. i fråga om liknande fenomen i samband med andra vulkanutbrott. LdVBl. 1883, nr 149 B, s. 2. 2SvUppslB 3: 1199 (1947).
b) pregnant, om solsken l. månsken; ss. förled i ssgr äv. övergående i bet.: av ihållande solsken vållad torka; utom ss. förled i ssgr numera bl. tillf. Aff skenet effter regn wexer grääs vp aff iordenne. 2Sam. 23: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: genom solsken efter regn). Att Reessa till siöös Emellan skantzarna och staden .. uthi skeen och skuur, kiöldh och heeta (osv.). VDAkt. 1676, nr 226. jfr: Göyemånatz Skeen. Eichstadius Alm. 1643, s. 6 (om månsken i februari). — jfr APRIL-SKEN.
c) om helgongloria (förr äv. i uttr. heligt sken); förr äv. bildl., om nimbus (se d. o. 3); utom ss. senare led i ssgn HELGON-SKEN numera bl. tillf. Then afmålade Konungen och Qwinnan hafwa ett heligt sken, nämligen en lius circel vthom en blå rundel kring sina hufwud. Peringskiöld MonUpl. 202 (1710). Raglande skugga, brusiger min, / Skapad at Bacchus gå til handa; / Bläddriger tunga af bränvin och vin. / Känn der far min, känn der hans anda. / Fröja och Bacchus gaf kring den et sken. Bellman (BellmS) 1: 77 (c. 1772, 1790). Skenet omkring Helgonens hufwud på taflor. Nordforss (1805).
d) mer l. mindre bildl.; särsk. dels om ngt som uppfattas ss. en utstrålning av Guds härlighet, dels om ljus (se LJUS, sbst. 11 b) vari ngt framträder, då det ses i samband med förhållanden som ge insikt om det (särsk. i uttr. i skenet av ngt, i ljuset av ngt), dels i uttr. som ange att ngn får l. söker få (den allmänna) uppmärksamheten att riktas på ngn o. d. (Sonen) är .. (Guds) herligheetz skeen, och hans wäsandes clara beläte. Ebr. 1: 3 (NT 1526; Bib. 1917: återsken). Gudz församling lyser såsom lius på himmelen för Gud och hans Englar förmedels evangelii sken. Swedberg SabbRo 370 (1688, 1710). I veten, I som vården Vetenskapernes helgade eld! at det är vid dess sken som sanningen skall framträda. Kellgren (SVS) 5: 466 (1790). Ditt ord, o Jesu, blifwa må / Den stjerna i hwars sken wi gå. Ps. 1819, 68: 4. Tribad-taktiken är den: att kompromettera sig för hor-affärer. Derför ville man narra mig på (en fröken) Holten och gjorde allt för att få skenet på oss. Strindberg Brev 6: 340 (1887). Mycket i (biskop) Thomas’ politik under Engelbrektstiden torde vinna en rikare belysning i skenet av hans studier i Paris och Leipzig. HT 1925, s. 204. Kvinnan var till för att älskas i sinnenas röda sken. Lo-Johansson Förf. 30 (1957). — jfr FRÖJDE-, NÅDE-, ÄRE-, ÖGON-SKEN. — särsk. (†) i uttr. få ett litet sken av ngt, få en liten upplysning om ngt, få reda på litet om ngt. Nordenflycht QT 1745, s. 160.
e) (†) om ljus (se LJUS, sbst. 1) betraktat ss. fysikaliskt fenomen. Alla .. föremål, äro mörka kroppar, de der hämta sin betydelse och form af skenet. ObjGästen 1829, nr 1, s. 2.
2) om förhållandet l. egenskapen att ngt på grund av glatt, blank yta kraftigt o. samlat återkastar ljus, glans; äv. i fråga om ansikte l. läppar l. kinder l. ögon o. d.: glans l. skimmer ss. reflex av känslor l. personlighet l. liv(fullhet) o. d. En Turckos är .. liwssblå, men wthan sken och blenckande. Forsius Phys. 182 (1611). The Läppar aff Corall, aff Roser och Rubin / är döö-blåt öfwer klädd’ ok hafwa mist sitt Skijn. Lucidor (SVS) 151 (1671). Gullets sken. Schultze Ordb. 4258 (c. 1755). Då tager bonden svärd från vägg, / det stål är blått. / .. De piltar se med glädje på / det stålblå sken. Tegnér (WB) 5: 141 (1821). Med fridfullt sken i blicken och färg på hyn. Bååth GrStig. 15 (1889). Ett sken av lycka lyste upp hennes ansikte. IllSvOrdb. (1955). — särsk. mer l. mindre bildl.; förr särsk.: anseende l. berömmelse; jfr GLANS 3. Chesnecopherus Skäl Rr 2 a (i handl. fr. 1596). Alle de som löpa kunde .. lupo uti öknen (för att leva som eremiter); och detta want et så stort sken, at Hieronymus och Augustinus sedermera nästan tilbådo det. Borg Luther 2: 703 (1753). Skenet af Sveriges anseende föll både vänner och ovänner starkare i ögat, än att det kunde fördragas. Nordin i 1SAH 3: 437 (1790, 1802). särsk. (†) i vissa uttr.
a) vara utan sken, sakna betydelse l. vikt. Jagh (dvs. reformatorn Calvin) hafwer alleredha någre resor påmint, hwar til migh wäl en ringa Orsak drijfwit hafwer, som dochlijkwäl icke är vthan Skeen, at monge förargha sigh ther vtöfwer, lijka såsom iagh skulle annorlunda lära om Sacramenten .. än som j (dvs. zwinglianerna i Zürich). Schroderus Os. III. 1: 359 (1635; lat. orig.: non tamen sine prætextu).
b) hava ett l. stort sken, ta sig bra ut l. framstå i fördelaktig dager; äv. övergående i 3 (a), i uttr. hos ngn är ett stort sken, ngn framstår (till synes) i fördelaktig dager (gm skrymteri). (Paulus Eliæ’ sändebrev) haffver stoort sken och synes epter första anseendet ganska lijct, men när man dömer ther om epter scrifftenne warder thet wel vppenbart huad thet är for en anda som thet vtgutit haffuer. OPetri 1: 154 (1527). Hoos them (dvs. påven o. hans anhang) är itt ganska stoort sken, the göra sigh omaak nogh med theres Gudztienst, och (osv.). LPetri 2Post. 190 b (1555). Schroderus Os. III. 2: 63 (1635: hafwa itt Skeen).
3) ss. beteckning för ngt som ger en illusion av l. ser ut som l. liknar (l. har något av) ngt (särsk. dels om ngt som framstår ss. ett lysande l. glansfullt l. iögonenfallande l. tilltalande yttre vilket saknar inre halt l. verkligt värde o. d., dels närmande sig bet.: tycke l. likhet l. anstrykning); äv.: utseende (förr särsk. i uttr. byta skenet, växla utseende, ändra sig); ofta med bestämning inledd av prep. av (förr äv. till), betecknande det som ngt ger en illusion av l. ser ut som osv. (i uttr. sken av ngt stundom övergående i bet.: möjlighet l. utsikt l. chans till ngt); numera nästan bl. i sg. Falskt, bedrägligt, förr äv. färgat sken. Yttre, utvärtes sken. Äran är ett tomt sken. Förmåga att skilja mellan sken och verklighet. Skenet bedrager. Somligha haffua en tiid longh warit hollen för godha sidher the wel ith skiin haffua wtaff godhet och dogh inghen grundh ther tiil aff gudz lagh. G1R 2: 244 (1525). (I de yttersta dagarna skola komma människor) the ther meer elska theras wällost än gudh, hafuandes itt skijn till gudhactugheet, men thes retta kraft försaka the. 2Tim. 3: 5 (NT 1526). Hijt Jordemaskar hijt! här (dvs. vid graven) kunn’ I rättligh lära, / Hur’ fåfängt all ting är, gods, högheet, fägring, ähra: / I som falsklysand’ Skijn, som sminkte Lykans Prakt / Ok hwad som Dårars Hugh plä kittla, haa i akt. Lucidor (SVS) 148 (1671). Wiljan hos den mannen byter ofta skenet. Pfeif DeHabitu 280 (1713). Frese VerldslD 74 (1718, 1726: färgad skien). Författare .. (ha) af Granskaren dömts någon gång med en stränghet, som haft sken af orättvisa. Kellgren (SVS) 5: 247 (1790). Enligt .. (götalagarna) ansågs tjufnaden vara uppenbar, då det stulna .. vid anställd ransakan anträffats i tjufvens rum eller hus under sådana omständigheter, som betogo honom allt sken af undskyllan. Nordström Samh. 2: 303 (1840). Det blodiga frihetskriget 1830, hvars utgång gjorde slut äfven på skenet af Polens sjelfständighet. Tegnér Armfelt 3: 433 (1887). (Martin Lamm) hörde förvisso inte till dem som var intresserade av maktens sken eller av en utvärtes maktställning. Andersson i 3SAH LXI. 1: 48 (1950). — jfr BLÄND-, ORDE-, VÄNSKAPS-SKEN. — särsk.
a) om ngt varmed l. varigm ngn avsiktligt döljer sitt verkliga jag l. ngts verkliga innehåll l. sina verkliga avsikter o. d.; särsk.: förevändning l. föregiven orsak l. svepskäl l. förklädnad l. täckmantel l. mask o. d.; äv. övergående i abstrakt anv.: förställning, hyckleri, skrymteri; numera företrädesvis i αγ; jfr e, g—i. Phariseers retferdugheet stoodh allena vthi vthwertes gerningar och skijn. GlMat. 5: 20 (NT 1526). (Polske kungens anhängare) förebäre .. sin owettenheet heller andre slijke åthschillige scheen. RA II. 2: 263 (1617). Åligger en Gårds-Fogde eller Hushållare, at fram för alt annat .. (se till att) rättskaffens Gudacktighet, utan sken och skrymtan, må bo ibland Gårdz-Folcket. Salander Gårdzf. 2 (1727). (Som skäl för att straffa svenskarna) behöfdes .. (efter Sthms blodbad) intet mera det antagne skenet af bandlysningen (mot Sten Sture d. y. o. hans anhängare), sedan alt blifwit uti en allmän willerwalla .. inweklat. Celsius G1 1: 77 (1746). Den köld som stundom i hans yttre velat röjas, hade intet gemensamt med menniskohat. .. Det var snarare ett tilltvingadt sken af kallsinnighet, användt mot förespråkare i saker som hörde till hans pröfning. GFWirsén i 2SAH 12: 201 (1827). Låt feghet och falskhet vara, / var modig i nöd och fara, / var sann, visa inget sken. Fröding Gralst. 15 (1898). — jfr ANDAKTS-, BILLIGHETS-, HYCKEL-, RELIGIONS-SKEN. — särsk. i vissa uttr.
α) under, äv. med sken(et) av (förr äv. till) ngt l. ett sken av ngt l. ngts sken, förr äv. efter ett sken ngts, under förevändning l. namn av ngt, med ngt ss. förevändning l. ursäkt l. svepskäl l. täckmantel o. d.; jfr β. Under sken(et) av vänskap l. under vänskapens sken. G1R 12: 202 (1539: vnder .. köpmandz handels skijn). Til Torga haffuer en Man warit .., hwilken j siw åhr icke til Sacramentet gångit hadhe, effter itt skenn sijns Christeliga frijheetz. PPGothus Und. O 3 a (1590). Först måste .. (storvisiren) gifwa store Penningar, när han träder till sin Tienst; Sedan besöker Keisaren sielf honom offtast under Sken till stor Gunst och Wänskaps teckn och tager aldrig Afsked utan Föräringar sändes med honom. Dryselius Måne 447 (1694). På det icke under något tillstånd af våld eller folkyrsla en statsförändring må kunna med sken af laglighet genomdrifvas, har utskottet (osv.). Järta 1: 51 (1809). Har den mannen inte nån skam? Eller döljer han blygseln under ett sken av attack, ständig, oavbruten attack! Sjögren TaStjärn. 21 (1957).
β) under (ett) sken av (förr äv. till) att göra l. vara ngt o. d., äv. under (ett) sken att göra l. vara ngt o. d. (jfr δ), under föregivande av att göra l. vara ngt osv., låtsande sig göra l. vara ngt osv.; stundom äv. i förb. med att-sats, i uttr. under (ett) sken (av) att osv., under förevändning att osv.; förr äv. i uttr. ställa sig under ett sken att vara så l. så beskaffad, låtsas vara så l. så beskaffad. Om Konungen i Dannemark vnder ett skeen att han är Hertig af Hollstein deklarerar, H:K:Mt. (dvs. G. II A.) med Hertigen af Hollstein för Rommerske Rijkzens fiende, och (osv.). RARP 1: 154 (1631). Michael Weida vthi Walachijt stälte sigh vnder itt Skeen at wara Keysaren trogen. Schroderus Os. III. 2: 361 (1635). Brask Pufendorf Hist. 316 (1680: vnder ett skeehn them til at förfölia). Du som, under sken at lyda kyskhets lagar, / Dock hemligt lyder dit begär, / Som en Lucretia alla dagar / en Phryne alla nätter är. Kellgren (SVS) 2: 26 (1779). Äfven hos oss finnas orostiftare, som under sken af att vara folkets och frihetens vänner lifnära sig af skandalen och demoralisera samhället. Wisén Tal 23 (1881). Noræus .. hade spänt följt alla Fällströms rörelser under sken att vara högst fördjupad i siraterna på sitt snusdoslock. Sjödin StHjärt. 181 (1911).
γ) under, äv. med sken(et) av ngn, i sht förr äv. under ngns sken, under förevändning att vara (l. handla ss.) ngn. Prästerna skulle hafwa then helge Smörjelsen förwarat vnder theres Insegel, aldenstund hon aff ingen annan .. handteras skulle: Och fördenskull skulle the icke vnder Leekmäns Skeen skänkia någen berörde Smörjelse. Schroderus Os. 2: 486 (1635; lat. orig.: sub prætextu medicinæ). Några fruktade, att England skulle uppträda, och under sken av skiljoman, sjelf göra sig till Herskare efter Konung Alexanders död. 3Saml. 5: 135 (c. 1825). Tsaren kom .. (vid sin inblandning i Sveriges angelägenheter år 1723) med skenet af en hjelpsam vän, som räckte sin hand till att bevara Sveriges frihet. Svedelius i 2SAH 55: 189 (1878).
δ) (numera bl. tillf.) under det skenet (äv. under det sken l. slikt sken l. med detta skenet l. sken, förr äv. med de sken) att osv., under den förevändningen (l. under uppgivande av) att osv. (förr äv. med att-satsen ersatt av hypotetisk jämförelsesats inledd av lika som l. som); förr äv. i uttr. under det sken att göra ngt o. d., under föregivande av att göra ngt osv. Skepmennena .. kastadhe vth skepbåten, vnder thz skijn ath the wille föra vth ankare aff framskepet. Apg. 27: 30 (NT 1526). Wij .. wele, atj (dvs. att I) schole giffue eder personlige tiil samtals och handling met kon:ge Ma:t tiil Danmark, dog vnder sligt skin, atj icke haffue wor befalningh i thenn motten, vtan (osv.). G1R 11: 91 (1536). (Konungen i Egypten) droogh in j Syriam medh thetta skijn, lijka som han kome som en wen. 1Mack. 11: 2 (Bib. 1541); jfr L. Paulinus Gothus MonTurb. 307 (1629: medh thetta skenet, lijka som). Tager någen fremmendes godz in och thet icke oppenbarer och vnder thet skeenn, som thet wore hans eget, wil thet för toll befriie, dhå (osv.). SvTr. V. 1: 66 (1591). UrkFinlÖ I. 1: 54 (c. 1600: med the skeen att). Werwing Hist. 1: 21 (c. 1690: under det skien .. at resa ut på jagt).
ε) (numera bl. tillf.) (göra ngt o. d.) under, äv. med (ett l. något) falskt (förr äv. färgat) sken, (göra ngt osv.) under (en l. någon) falsk förevändning l. på ett falskt sätt; förr äv. under ett förtäckt sken, i hemlighet o. under falska förespeglingar. (Frågan) hvath nyttigere oc beqvemligere vil vorde, volgerust (dvs. välrustad) ath söke sine fiender, heller underholle sig i sit eghendom, hvar (dvs. om) man visseligen förmerker fienderens förrätlige ansleg, dog under god ord oc ett förtecht schyn etc. RA I. 1: 259 (1540). Ingen .. må fördrista sigh giöra förköp antingen in eller vthom staden, vnder hwadh fergat skeen dett hälst wara må. VRP 1661, s. 13. Därs. 16 (: mz färgatt skeen). JB 5: 5 (Lag 1734: under något falskt sken).
ζ) (numera bl. tillf.) (göra ngt o. d.) under, äv. med (ett l. något) fagert (förr äv. fagrare l. vackrare) sken, förr äv. under l. utur fagra sken, (göra ngt osv.) under l. med en förevändning (l. förevändningar) l. under en täckmantel som kommer (komma) verkligheten att framstå i (mera) förskönat ljus; förr äv. under blommerat sken, på ett hycklande sätt. (Kyrkotiondena ha) åhr och åhr effter hwart annat aff alle stånd och vthur åtskillige fager skeen, så afftagit .. att (osv.). RARP 3: 74 (1638). HT 1912, s. 121 (1656: med fagrare schen). Huruledes min man velb. Knut Patkul, under blomerat sken låtz tala på min rätt. VDAkt. 1709, nr 272. (Vissa sammanslutningar ha möjlighet att) influera på lagarna, och antingen under allehanda fagra sken förskaffa sig sådana, som bäst stå till sammans med deras fördel, eller ock (osv.). Chydenius 229 (1765). Schönberg Bref 2: 344 (1778: med något vackrare sken).
η) (†) göra ngt o. d. under l. med ett gott (och rättmätigt) sken, göra ngt osv. under en förevändning som kommer detta att framstå ss. något gott (o. rättmätigt), göra ngt o. d. under andligt sken, göra ngt under religionens täckmantel. (Nionde o. tionde buden) lära oss .., att wij icke skolom affhenda wårs Nästes godz och äghodelar falskeliga, vnder ett gåt och rätmätigt sken. PJGothus Luther Sät I 7 a (1593). Schroderus Waldt 52 (1616: vnder itt gott Skeen). RP 8: 134 (1640: med itt gott skeen). Jag afskyr mest de der med påstådd helighet, / Som under andligt sken bedrifva sina planer. Remmer Tart. 16 (1820).
ϑ) (†) göra ngt ngn till sken, angivande att ngt göres för att skaffa ngn en förevändning l. en föregiven ställning. The godhe men af adelen, fogter eller befalningesmen .. (förbjudas) så svårligen besväre cronones bönder effter skiutzhester eller medt någen annen unyttug tunge eller berope sig i then motten medt vårt konungslige nampn, them (dvs. sig själva) til skin eller behielp, som the her til dagz mygit giort hafve. RA I. 1: 274 (1540).
ι) (†) under ett sken (jfr α, β, εη), gm oriktiga uppgifter l. för att vilseleda om verkliga förhållandet o. d.; såsom under ett sken, (liksom) skenbart; på ett sken, för att vilseleda l. inge en oriktig uppfattning. HH XXXIII. 1: 212 (1562: på ett skiin). (Personer) som .. under ett skeen komma und(er) sigh cronones enskilte äghendom, igenom swiek och illsnedigheet. KamKollP 1: 135 (1637). Kongen i Påland antwardade wäl (vid belägringen av Smolensk) högsta Regementet åth Zolkefski, doch såsom vnder ett skeen, effter han mäst hölt sigh til Potoschi rådh. Widekindi KrijgH 347 (1671). Joen Pederssons fullmägtig, .. Nils Bengtsson .. uppviste det Joen med Olof förlikt är sedan sista ting, att Olof sjelf skall sitt hemman besitta på behaglig tid. Krög säger det sådant är gjort under ett sken. NoraskogArk. 6: 252 (1676).
κ) (†) giva ngt ett sken, komma ngt att te sig bättre än det är. Giffua en ondh saak itt skeen. Linc. (1640; under color).
λ) (†) låta utgiva det sken likasåsom osv., låta sprida det falska ryktet att osv. Tegel E14 92 (1612).
b) om illusion l. villa l. bländverk l. inbillning o. d. som har sin grund i de mänskliga sinnenas ofullkomliga förmåga att uppfatta l. den mänskliga naturens ofullkomlighet; särsk. dels (filos.) om det yttre hos fenomenen (sådant det uppfattas av våra sinnen) i motsats till deras verkliga natur, dels (i sht i högre stil) om jordelivets förhållanden i motsats till det gudomliga l. eviga l. idealens värld l. dyl. (förr särsk. om persons kropp i motsats till själen). I stofft och sand then swarta mull, / min Lekamen är införd och slaghen om kull, / mitt skeen är platt förswunnit, / aff jord och stoft iagh skapat war (osv.). LiberCant. Aa 2 a (1620); jfr Ps. 1695, 402: 1. Dock, fast kycklingens kött är lika så smakligt som dennes (dvs. påfågelns) / Och du bedras af ett sken, så (osv.). Adlerbeth HorSat. 48 (1814). Det är ju allt fåfänglighet och sken, det är ju ingen ting, som består här nere (på jorden). Tegnér (WB) 10: 35 (c. 1825). Sken är ofta wåra striders orsak, sken striden sjelf och sken den slutliga dyrköpta segren. Men här, i .. (Jesu strid med satan) är allt werklighet och allwar. Rudin 1Evigh. 1: 355 (1871, 1878). Phænomenet (bör) icke förblandas med hvad man rätteligen kallar ett sken; ty detta finnes egentligen endast i och för synsinnet, och är således blott en ofullkomlig uppfattning just af phænomenet. Boström Propæd. 8 (1874). Flera nutida estetiker .. se just i ”det sköna skenet”, i ett ”medvetet själfbedrägeri” det för den estetiska uppfattningen särskildt utmärkande. 2NF 25: 1383 (1917). De enskilda sinnestingen är ju (enl. Platon) blotta skenet, inte något i egentlig mening verkligt. Marc-Wogau FilDiskuss. 105 (1955).
c) i uttr. ha (l. ) skenet emot sig, verka l. förefalla (resp. komma att verka l. förefalla) skyldig (till ngt brottsligt l. olämpligt l. dyl.), äv. skenet ligger emot ngn, ngn verkar l. förefaller skyldig; äv. i uttr. ha skenet för sig, verka l. förefalla fin l. högtstående l. dyl. (särsk.: bättre än man i verkligheten är), äv. med saksubj.: verka l. förefalla riktig l. med verkligheten överensstämmande. Brahe (svarade), att han väl, enligt Roxendorffs bekännelse, hade skenet emot sig, men att han dock vore oskyldig. Liljecrona RiksdKul. 244 (1840). (Zigenarna i Sv.) voro åtminstone i början angelägna att ha skenet för sig. (Cavallin o.) Lysander 266 (1875). Kommissarien. Skenet ligger förfärligt emot honom, men jag har sett oskyldiga på schavotten, innan deras oskuld blef uppdagad. Strindberg HögreR 243 (1899). Genom sin rymning fick (C. J. L.) Almqvist .. skenet emot sig. Mjöberg Lb. 459 (1910). Denna av (E.) Nordenskiöld dragna slutsats (att Linné som ung läst Senecas Quæstiones har) i högsta grad skenet för sig. KyrkohÅ 1925, s. 29. Lidman Vällust 72 (1957: hade skenet emot sig).
d) i sådana uttr. som rädda l. bevara l. uppehålla skenet l. hålla skenet uppe, angivande att ngn (döljer verkliga förhållandet, vanl. ngt obehagligt o.) söker ge intryck av att ingenting hänt l. att allt är i sin ordning l. ss. det framställes. Tysken med sin känslighet .. söker, äfven sedan han fallit, att rädda skenet i andras och egna ögon. Törneros (SVS) 4: 209 (c. 1830). Denna hörsamhet och lydaktighet (som prins Erik uppgav sig hysa gentemot G. I) var i sjelfva verket något tvifvelaktig, men skenet bevarades i vackra talesätt. Svedelius i 2SAH 51: 125 (1875). Hallström VenezKom. 124 (1901: håller). Den 29 sept. (1809) besökte .. (Bernadotte) krigsministern, och redan samma dag besvarade denne visiten, en uppmärksamhet, som han efteråt i brev till Napoleon påstod ha varit nödvändig för att uppehålla skenet och förhindra, att hemligheten om Bernadottes onåd .. sipprade ut. HT 1929, s. 171.
e) [delvis specialanv. av a] i sådana uttr. som ge sken(et) l. ett sken av (förr äv. till) ngt l. av att vara ngt, (vid ytlig bedömning) se ut som l. ge intryck av l. likna ngt resp. synas l. förefalla att vara ngt (jfr f), ge ngn l. ngt sken(et) av ngt (i sht förr äv. ngts sken) l. ett sken av ngt l. av att vara ngt, få l. komma ngn l. ngt att se ut som l. ge intryck av l. likna ngt resp. synas l. förefalla att vara ngt, ge ett så l. så beskaffat sken åt ngn l. ngt, få l. komma ngn l. ngt att synas l. förefalla att vara så l. så beskaffad (beskaffat), ge (äv. göra) sig sken av ngt l. av att vara ngt l. göra ngt o. d., söka ge intryck av ngt resp. av att vara ngt l. göra ngt osv., låta ngn få skenet av att osv., låta ngn få intrycket l. uppfattningen att osv. Schroderus Os. 1: 658 (1635: gifwa thet reen Sannings skeen). Tusend tält meer skeen til stad än läger gee. TRudeen Vitt. 170 (1702). Cleopatra (till Antonius). .. Så, spela nu din roll / Med hög förställningskonst och ge den skenet / Af tro och sanning. Hagberg Shaksp. 12: 138 (1851). En aftonmåltid, som icke ens den mest utsväfvande inbillningskraft kan ge ett sken af att vara lukullisk. Rydberg Frib. 221 (1877; uppl. 1857, 1866: en aflägsen anstrykning af). Jag ansåg det vara orätt att votera på ett sätt, som egentligen var emot ens mening och gaf åt voteringen ett falskt sken. Billing AntRiksd. 77 (1894). (Föreståndaren för internatskolan) levde på pensionärernas bekostnad, under det han gav sig sken av att vara välgörare. Lagergren Minn. 6: 269 (1927). (E. G. v.) Sparr följde .. (G. II A.) på tåget norrut. Han hade några veckor förut avlagt .. besök hos Wallenstein .. och gjorde sig sken av att bringa stora nyheter (angående dennes planer). Ahnlund AOxenstierna 718 (1940). Ville man gärna få något av sina önskemål genomfört, var det bäst att tala vid alla tre (cheferna) om saken och låta var och en få skenet av att han var den beslutande instansen. De Geer Bergsl. 50 (1951).
f) (numera föga br.) i uttr. ha skenet l. (ett l. något) sken av (förr äv. till) ngt, förr äv. till att vara så l. så beskaffad, (vid ytlig bedömning) se ut som l. ge intryck av l. likna l. tyda på ngt resp. synas l. förefalla att vara så l. så beskaffad (jfr e); förr äv. i uttr. hava sken till rätten, till synes ha rättvisan för sig l. vara rättsligen välgrundad, hava såsom ett sken till ngt, till synes ha ngt, hava ett fullt sken till ngt, absolut se ut att leda till ngt, hava det skenet likasom osv., se ut som om osv. Ähndogh .. (den danske länsinnehavaren Poul) Vitfeltz vidtlyfftige taell och spörsmåll synes haffve någett sken till venskap, så kunne vij dogh väll tencke, att ther ähr föge godh meningh under. G1R 29: 7 (1559). Troo, Sanning, Mildheet och Giffmildhet äre sådanne Dygder som äre skadeligen en Furste och Konung, doch är thet wäl nyttigt, at han hafwer såsom ett skeen til desse Dygder (enl. Machiavelli). Rudbeckius KonReg. 166 (1615). Thet ähr wist at Gudh han tijger vnder tijden stilla, och lijkasåsom han intet wille höra wår böön ..: och alzintet anseande synes wara til hielp och undsätning, vthan alt haffuer itt fult skeen till yterste förderff. SLaurentii Ridd. I 3 b (1622). Taltes om Pillows raserande. Her Flemingh sade, att dedt haffver dedt skeenet, lijka som voro thet ett nidingsvärck. RP 5: 259 (1635). Thet (dvs. det framställda kravet) hafver itt skeen till att vara rätt. Därs. 8: 242 (1640). Murenius AV 212 (1650: hafua skeen till sielfzuåld och missorder). Under tiden kan hända at Osz genom ofullkomlig berättelse af alt för trägne Sollicitanter någon Resolution lika som aftwingas i ärender, som fuller kunna hafwa sken til rätten, men när som nämbre trädes til .. sielfwe grunden .. finnas wara annorledes fatte än Osz föregifne. Schmedeman Just. 749 (1682). Cavallin (1876: hafwa skenet af ngt). jfr (†): Thet war (för översteprästerna) möda och platz komma medh the witne fram (vid förhöret med Jesus) .. som hadhe allenast något sken och anseende för förståndigt folck. LPetri ChrPina V 1 b (1572).
g) [delvis specialanv. av a] i uttr. för skenets l. skens, stundom äv. sken (förr äv. ett skens l. ett sken l. ett blott l. falskt skens) skull, äv. för skenet, förr äv. för ett sken l. för utvärtes sken, för syns skull, i avsikt att framträda i fördelaktigare dager än verkligheten ger anledning till, i avsikt att bedraga; jfr h. Chesnecopherus Skäl Ccc 2 b (1607: för ett skeen skull). I Kyrkian gå the (dvs. en del människor) för itt skeen / Läre doch intet i gemeen. Sigfridi L 7 a (1619). The som .. mehra för en sedwänia, och för utwärtes skien och aff Skrymterij gå .. (till nattvarden) the äre owärdige Giäster. Swebilius Cat. 2: 102 (1689). Nordforss (1805: för ett blott skens skull). Dens. (: för ett skens skull). Detta är gjordt för ett falskt skens skull. Dens. Lindfors (1824: för sken skull). Idun 1888, s. 98 (: för skenet). Klint (1906: för skenets skull). Fanns ej utgivningsbevis .. eller var utgivare .. ej längre behörig .., svare skriftens ägre. Ägaren vare ock ansvarig, om utgivaren var utsedd för skens skull. SFS 1949, s. 171.
h) i det adverbiella uttr. till (förr äv. ) skenet, förr äv. i sken l. till ett sken l. efter l. till l. uti (ett) utvärtes sken, till synes, skenbart; förr äv. [jfr a]: för syns skull, för skenets skull (se g); ngn gg äv. [jfr a] i uttr. med skenet, med hjälp av vad som (i missledande syfte) visas utåt, för syns skull; förr äv. i uttr. utav bara sken, endast till synes. Vthi itt vthwertes skijn woro the (som först inbjödos till gästabudet enl. Luk. 14: 16 ff.) ärlige män och ostraffelighe, men the wåre vtan gudz fruchtan och vtan troona. OPetri 2: 231 (1528). The skrymtachtiga gerningarna, som skee aleena til et skijn, och gåå icke aff hiertat. PJGothus Martini 65 (1608). Wist måste then som ey nu låter Tårar rinna / Ett Odiur wara lijk, ey wara född aff Kuinna, / En Menniskia til Kropp ok utaff bara skeen. Lucidor (SVS) 202 (1672). Därs. 317 (1673: på skijne). I sitt soldatestånd fortsatte han åter sitt syndiga lefwerne, (med hwilket han effter vtwertes sken, i hopp om någon befordring härtils hade hållit vp ..). Münchenberg Scriver Får. 149 (1725). Kolmodin QvSp. 1: 188 (1732: i sken). Ekelund Fielding 33 (1765: til utwärtes sken). Om .. (makarna) sedermera icke hålla hvad som blir dem omöjligt att göra, men likväl med skenet låtsa så, till ökad plåga och lögn, hvad uträttade väl då den arma bönen (vid vigselakten) på förhand? Almqvist Går an 137 (1839). Duktiga tvister .. hafva mången gång mellankommit; vi hafva till skenet gått från hvarandra. Dixelius-Brettner Hebbe 92 (1919).
i) ss. förled i ssgr, betecknande att ngt existerar l. sker l. göres o. d. endast till synes l. på ett ofullkomligt sätt l. utan verklighetsunderlag l. [jfr a] att ngt sker l. göres för att vilseleda ngn l. ngra l. för att dölja ngt som verkligen försiggår l. ngns verkliga avsikter l. ngts verkliga innehåll l. för att komma ngn l. ngt att framstå i en fördelaktig dager o. d.: (endast) skenbar l. låtsad l. fingerad l. oäkta o. d.
j) (†) övergående i bet.: antydan l. misstanke; äv. i uttr. sken till ngt, antydan om ngt, skäl att misstänka ngt. Jag (har) hos redeliga Präster altid funnit allwarligt miszhag til alt hwad som ondt synes, ehwar de blifwit något ondt sken warse, antingen i sit egit eller andras Stånd. Posten 1769, s. 927. Susanna tänker fly; / Hvad större sken til Brott? Wallenberg (SVS) 2: 39 (1775). Jag hoppas, än hans oskuld kan sig rena / Ifrån de sken, mot henne sig förena. Franzén Skald. 3: 344 (1829).
k) (numera bl. mera tillf.) i uttr. som ange att ngt förekommer l. förefinnes endast l. (vanl., i nekande l. därmed jämförlig sats) icke ens ss. skenbar tillstymmelse. Utan minsta skjen af rättwisa (hade man fråntagit M. Park hälften av hans saker). Ödmann MPark 81 (1800). (Arabiens folkmängd) kan väl ej med ens ett sken af visshet uppgifvas, då ingen räknat öknens stammar. Svensén Jord. 199 (1885).
l) i utvidgad anv.
α) (†) om ngt som till synes är en grund l. ett skäl l. har viss sannolikhet; särsk. i uttr. giva (ett) sken åt ngt, till synes ge grund för l. skäl till ngt l. ge viss sannolikhet åt ngt. (En tysk forskare har hävdat, att varjagerna voro norrmän, vilket förefaller osannolikt) Dock kan denna gissning, ehuru besynnerlig den ock förekommer få något skjen: ty (osv.). Lagerbring 1Hist. 1: 594 (1769). (Markallias i Charons båt) är .. bland de (i Samlade dikter) upptagna fordna stridsminnena det enda, som har utseende af något personellt angrepp, och som kan gifva ett sken åt Geijers förebråelse .., att jag ”behagar mig på en föråldrad polemiks ståndpunkt”. Atterbom i 3SAH LV. 2: 85 (1838). Tadlet (av svagheten i C. F. Dahlgrens senare diktning) uppfann förklaringar, hvilka sårande träffade hans lefnadsförhållanden, och .. hans yttre utseende (märkt av en tärande sjukdom) gaf sken åt smädelsen. Arwidsson Dahlgren 20 (1847).
β) (†) om icke allvarligt menad l. övervägd plan, förflugen idé, påhitt. (Änkedrottningen) haffver fallitt på een phantastisk resa till Preussen, där uthinnan man intett haffver vist egentligh, om thett skulle vara allfvar eller elljest eett skeen. RP 7: 311 (1638).
γ) (numera bl. tillf.) om ngt som synes l. framträder på ett otydligt sätt l. som icke har någon verklig substans, (spegel)bild l. dimbild l. dimfigur o. d. (Han) bekennde .. (att det) ähr .. lika som et schenn för hanns öghenn at senest hann war på Cnut Pädhersonns gårdh då frågade om hann rät minnes Cnut Pädhersonn .. Jörenn Månsonns fougde till huadh (osv.). 3SthmTb. 6: 126 (1606). (Narcissus som såg sin egen spegelbild i vattnet) understod sig at kyssa, tala och omfamna samma skugga; men fant ei annat än blotta skenet. Bliberg Acerra 108 (1737). Lagerlöf Körk. 61 (1912).
4) [jfr 1 o. motsv. anv. i t.] om aspekt (se d. o. 1); i ssgrna SEX-, SEXTIL-SKEN.
5) [jfr 1] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om anordning avsedd att reflektera o. koncentrera sken (i bet. 1) från en lampa l. lykta o. d.; jfr REVERBER 1 o. SKEN-KULA, -LINS, -PLÅT. I anseende till att jag sjelf tillverkar sken, ställ och lampfötter, så är jag i tillfälle att sälja bordlampor (billigt). GHT 1895, nr 220 B, s. 4. — jfr SKOMAKAR-SKEN.
6) [efter motsv. anv. i t.] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) skriftligt intyg l. bevis; särsk. om ett av mästare utfärdat avskedsbetyg för gesäll. Jnleggend(es) vdj rätten schrifftlige acter, wittnesbÿrd, skÿn och bewiisz, huruledes (osv.). 2SthmTb. 4: 64 (1570). En fri gesäll låter inte flå sig som en hund; jag tar mitt sken och reser min väg med renseln på ryggen och ger honom f-n. Wetterbergh FårGå 144 (1844). Löfgren TenngjH I. 1: 40 (1925). — jfr GESÄLLE-SKEN.
Anm. till 6. Om ett av mästare utfärdat avskedsbetyg för gesäll användes stundom äv. den rent tyska formen schein. Löfgren TenngjH I. 1: 62 (cit. fr. 1706). Därs. 63 (1925).
Ssgr (i allm. till 3 i): SKEN-AMATÖR. sport. (professionell) sportsman som endast skenbart är amatör. IdrBl. 1924, nr 33, s. 5.
-ANDÄKTIG. (†) (endast) skenbart from l. gudfruktig. SvMerc. 1: 722 (1756).
-ANEMI. [jfr t. scheinanämie] med. skenbar anemi (som yttrar sig i påfallande blekhet), pseudoanemi. Wirgin Häls. 4: 96 (1939).
-ANFALL~02 l. ~20. låtsat l. fingerat anfall; särsk. (mil.) om låtsat anfall utfört med mindre styrka o. avsett att binda (delar av) fiendens stridskrafter på annat ställe än där det verkliga anfallet sättes in, anfall i bindande syfte (jfr demonstration 4 a, diversion 2 o. -angrepp, -strid). De första echelonerna kunna t. ex. blott vara ämnade till sken-anfall, och någon af de följande, eller också den sista echelonen till hufvudanfallet. Hazelius Förel. 287 (1839). Skenanfall och fotarbete är (vid boxning) bästa sättet att lära motståndarens taktik. Holmberg Boxas 22 (1921). De skenanfall, som noshörningarna ofta göra. Gripenberg Johnson Saf. 111 (1928).
-ANGREPP ~02 l. ~20. [jfr t. scheinangriff] jfr -anfall. KrigVAT 1855, s. 147.
-ANLÄGGNING~020. [jfr t. scheinanlage] mil. låtsad l. fingerad anläggning (se d. o. III 1 a α) l. befästning (avsedd att missleda fienden angående försvarsställningarnas verkliga läge l. de egna stridskrafternas styrka l. gruppering o. d.). 2NF 9: 223 (1908).
-ANSTÄLLNING~020. låtsad l. fingerad anställning (se d. o. 1). IdrBl. 1935, nr 32, s. 9.
-ARBETE~020. [jfr t. scheinarbeit] skenbart l. fingerat arbete. Hjärne K12 9 (1902).
-ARGUMENT. skenbart argument (se d. o. 2 a). Svanberg KonstLev. 79 (1937).
-ARKITEKTUR. [jfr t. scheinarchitektur] konst. i fråga om byggnadsverk: utsmyckning (i form av målning l. stuckatur o. d.) som föreställer en byggnadsdel (o. därigm ger sken av att tillhöra verkets stomme); äv. om byggnadsstil som i mera lättbearbetade material (t. ex. gips, cement) efterbildar sådana dekorativa l. konstruktiva former som urspr. brukat utföras i dyrbarare l. mera svårbearbetade material (t. ex. sten l. metall). Rydbeck Kalkmåln. 19 (1904). SvFolket 10: 325 (1939; om byggnadsstil).
-AVTAL~02 l. ~20. fingerat avtal (ofta med orättmätigt syfte); jfr -kontrakt. SkogsvT 1907, s. 359.
-AX. (numera bl. mera tillf.) axliknande blomställning (särsk. på vissa gräs). Schultze Ordb. 4213 (c. 1755). 2NF 5: 1013 (1906; på gräs).
-AXEL. [jfr t. scheinachse] bot. axel (se axel, sbst.1 II 9 c) bildad av ett l. flera sidoskott som skenbart bilda fortsättning på huvudaxeln. Rebau NatH 2: 6 (1879).
-BEFRUKTNING. (numera bl. mera tillf.) skenbar befruktning; äv. bildl. BotN 1867, s. 161. Lidman Vällust 187 (1957; bildl.).
-BEFÄSTNING. mil. jfr -anläggning. KrigVAH 1922, s. 86.
-BEGREPP. [jfr t. scheinbegriff] filos. begrepp (se d. o. 5 b) som saknar grund i verkligheten. Rydberg FilosFörel. 1: 121 (1876).
-BELÄGRING. mil. låtsad l. fingerad belägring, utförd för att missleda fienden l. (förr) ss. övning. KrigVAT 1844, s. 583 (ss. övning). Quennerstedt C12 1: 191 (1916).
-BERÄTTIGANDE, n. skenbart berättigande. Jul 1908, s. 24.
-BEVIS. [jfr t. scheinbeweis] i sht filos. skenbart l. föregivet l. falskt l. oriktigt bevis. Hagberg Shaksp. 6: 142 (1849). Beckman VardLog. 51 (1935).
-BEVISNING. (numera bl. tillf.) jfr -bevis. Afzelius Log. 103 (1847).
-BILD. [jfr t. scheinbild]
1) fys. bild (se bild, sbst.1 1 d) uppkommen av ljusstrålar vilka skära varandra i en skärningspunkt, om de tänkas förlängda bakåt, virtuell bild; motsatt: verklig l. reell (se reell, adj. 7 e) bild. Moll Fys. 4: 44 (1901).
2) (mera tillf.) felaktigt lokaliserad synbild uppkommen vid dubbelseende orsakat av ena ögats felställning. Löwegren Oftalm. 605 (1923).
3) om ngt som (för synsinnet) synes vara ngt som det icke är l. om ngt (särsk. en föreställning i medvetandet) som oriktigt l. förvrängt återger l. speglar verkligheten l. om ngt som är en illusion l. en produkt av en inbillning l. dröm l. dyl.; (syn)villa, bländverk, hägring, gyckelbild, hjärnfoster, dimbild l. dyl.; särsk. dels om skepnad l. gestalt som synes vara l. ter sig ss. en person men saknar materiell substans, fantom, dels om ngt jordiskt tänkt ss. en ofullkomlig avbild l. skugga av (l. ss. motsats till) en ideal l. himmelsk världs (högre) verklighet, dels om (konstnärlig) återgivning av verkligheten. Nordforss (1805). En frivillig försakelse af jordens skenbilder. Phosph. 1812, s. 150. Villfarelser hafva existerat .. hvilka ansetts utgöra den allmänna opinionen under en viss tid ..; ingen stämma höjde sig emot dem, till dess olyckliga omständigheter, våldsamma skakningar, eller andra lika oriktiga meningar förjagade dessa skenbilder, och skingrade den länge hysta fördomen. SvT 1852, nr 24, s. 4. Baronen frågade kusin, om hon tyckte om teatern. Nej det gjorde hon icke. Hon tyckte mer om verkligheten än dess skenbild. Strindberg Giftas 1: 204 (1884). (Den s. k. vården) visar sig ibland som en persons skenbild, och får en människa se sin egen vård, är det ett säkert förebud till hennes snara bortgång. Hagberg DödGäst. 532 (1937). ÅbKristHum. 1964, s. 270.
-BILDARE. [jfr -bild] (tillf.) person som framställer skenbilder (se -bild 3) av verkligheten. Larsson Id. 131 (1908; om konstnär).
-BLOCKAD. (i sht förr) sjömil. = pappers-blockad. 2NF 3: 710 (1905).
-BÄR. (mera tillf.) falskt l. oäkta bär. FoFl. 1918, s. 152.
(1 b) -DAMM. (†) solrök; jfr -rök. VetAH 1767, s. 101.
-DIAMANT. [jfr t. scheindiamant] (†) benämning på vattenklar bergkristall. JournManuf. 4: 156 (1834).
-DRABBNING. (numera bl. tillf.) fingerad l. låtsad drabbning. Beskow i 2SAH 42: 36 (1867).
-DYGD. [jfr t. scheintugend] skenbar l. låtsad dygd (se d. o. 35); numera i sht i anv. motsv. dygd 4; jfr -helighet. Ehrenadler Tel. 142 (1723). Kellgren (SVS) 1: 255 (1778; personifierat, om skrymtaktig kyskhet). Levertin Diktare 106 (1898).
-DYGDIG. (†) skenbart dygdig; jfr -helig. Nordforss (1805). Meurman (1847).
-DÖ. skenbart dö, bli skendöd. SD(L) 1892, nr 239, s. 6.
-DÖD, r. l. m. [jfr t. scheintod] skenbar död; äv. oeg. l. bildl. Linderholm 1: 498 (1802). Hedberg SvOperasång. 11 (1885; bildl.).
Ssgr: skendöds-pistol. [jfr t. scheintodpistole] (i sht förr) (till nödvärn använd) pistol laddad l. avsedd att laddas med gas som gör en motståndare (skendöd l.) tillfälligt bedövad. Hedberg Rymm. 14 (1930).
-reflex, se d. o. -revolver. (i sht förr) jfr -döds-pistol. NDA 1914, nr 117, s. 10.
-slummer. jfr -döds-sömn. PoetK 1816, s. LX.
-sömn. mycket djup sömn påminnande om skendöd. Samzelius SkogJägarl. 61 (1894).
-DÖD, adj. [jfr t. scheintot] om person l. djur: skenbart död; äv. oeg. l. bildl. Calonius Bref 196 (1796). Hartman Naturk. 310 (1836; i pl. best., substantiverat, om personer). Vintern kommer. .. Växtlifvet är skendödt. Finland 18 (1893). Janson Par. 166 (1900; om längtan).
-DÖDING. [jfr -död, adj.] (mera tillf.) person som är l. varit skendöd. Lo-Johansson Stat. 1: 37 (1936).
-DÖDS-REFLEX, äv. -DÖD-REFLEX. (-död- 1953. -döds- 1948 osv.) [till -död, sbst.; efter t. totstellreflex] (i fackspr.) (i sht hos djur förekommande) skyddsreflex bestående i absolut orörlighet, orörlighetsreflex. Sandström (1948).
-DÖRR. [jfr t. scheintür] (om fornegyptiska förh.) i offerkammare i gravbyggnad anbringad (l. i gravbyggnads yttervägg infälld) gravsten liknande en dörr (genom vilken den dödes immateriella väsen tänktes passera). Hahr ArkitH 6 (1902).
-EXISTENS. skenbar existens. Claëson 2: 27 (1857).
-FAGER. [fsv. skinfagher]
1) (numera bl. tillf.) till 3: fager till utseendet, snarfager, som ser bra ut. En part faar alt effter then hustru som rijk är, En annan effter then som skeenfager är. LPetri 1Post. N 7 a (1555).
2) till 3 i: skenbart l. ytligt sett tilltalande men i verkligheten l. under ytan av motsatt karaktär; numera nästan bl. om ngt sakligt, särsk. dels om ord l. löfte l. förevändning l. dyl. (jfr fager 2 b slutet), dels i fråga om persons tal l. uppträdande o. d. med tanke på moralisk l. religiös halt (o. i denna anv. övergående i bet.: skenhelig, skrymtaktig, hycklande). Dölja sitt verkliga jag under en skenfager yta. (De falska profeterna) bruka Gudz nampn, och göra ther mykit aff, föra teslikes itt skeenfagert leffuerne. LPetri 2Post. 190 b (1555). I dagh eller i morgon, kunde en komma till Wexsiö kyrkia, stella sigh uthwertes skeenfager, werckheeligh och froom. VDAkt. 1659, nr 325. Pallin NTidH 143 (1879; om förevändning). Jag vet, att de bevis, som hvila på sannolikhet, äro skenfagra och svårt bedraga en. Nilsson Platon Faid. 47 (1903). Detta säger jag, för att ingen skall bedraga eder med skenfagert tal. Kol. 2: 4 (Bib. 1917). särsk. ss. adv. Widekindi KrijgH 115 (1671). Till vilkor för äktenskapets ingående och bestånd har Almqvist, skenfagert nog, uppstält ”själarnas sammangjutning”, ”andlig kärlek och själsöfverensstämmelse”. Lysander Almqvist 128 (1878). särsk. (†) allmännare: skenbart, till synes, ytligt sett. (Vid utgivandet av en samling fornsånger) torde de eddiska böra stå först; dernäst Völsungar och Vilkinare; vidare de skenfagert historiska svenska, norska och danska. LFRääf (1832) hos Ahnfelt Rääf 218.
Avledn.: skenfagerhet, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) till 2. (Skrymteri består) allenast vthi Vtwertes skenfagherhet. L. Paulinus Gothus ThesCat. 217 (1631).
-FASTA. (numera bl. tillf.) fasta (se fasta, sbst.2 1) genomförd i avsikt att framträda i fördelaktig dager. L. Paulinus Gothus Ratio 87 (1617).
(1) -FISK. [jfr ä. t. scheinfisch; ordet är känt bl. ss. översättning av lat. milvus, av Plinius använt om ett slags flygfisk; av kommentatorer har denna fisk uppfattats ss. identisk med en av Plinius i följande mening nämnd fisk med namnet lucerna, om vilken det säges att den under lugna nätter ger ljus ifrån sig] (†) om ett slags flygfisk. Linc. (1640; under milvus).
-FLOCK. [jfr t. scheindolde] (numera bl. mera tillf.) hos växt: falsk flock (se flock, sbst.1 4), flockliknande knippe. Rebau NatH 2: 21 (1879).
-FOG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 3755). konst. (endast) skenbar fog (se fog, sbst.2 1). Cornell NorrlKyrklK 17 (1918).
-FOSTER. [efter gr. εἲδωλον] om ngt som endast skenbart är ett (just framfött) foster; företrädesvis mer l. mindre bildl., om misslyckat l. tomt l. värdelöst alster av tankearbete. Kvinnorna händer det ej att ibland föda skenfoster och ibland värkliga, som det kunde vara svårt att särkänna. Sillén Platon Teaitetos 20 (1882). Om jag vid närmare prövning av dina ord finner, att en del av dem är skenfoster och lögn, och därför tager dem ifrån dig och kastar undan dem, så får du ej bli vred liksom kvinnor för sina förstfödde. Lindskog Platon 4: 134 (1923).
-FOT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 3755). [jfr t. scheinfuss] zool. pseudopodium (se d. o. 1); i sht i pl. Thorell Zool. 2: 43 (1861).
-FRED l. (i bet. 2) -FRID.
1) skenbar fred (se d. o. 2). SvH 6: 363 (1906).
2) skenbar frid; jfr fred 6. Bring Högm. 205 (1862).
-FRIHET~02 l. ~20. skenbar frihet. Thorild 3: 322 (1794).
-FROM. [jfr t. scheinfromm] skenbart from (se d. o. 9), skenhelig. Nordforss (1805).
-FROMHET ~02 l. ~20. [jfr -from o. t. scheinfrömmigkeit] skenbar fromhet (se d. o. 7), skenhelighet. Nordforss (1805).
-FRUKT. [jfr t. scheinfrucht] bot. falsk frukt (se frukt, sbst.1 3 slutet); i sht förr äv. dels om frukt som saknar frön, dels om frukt bestående av flera särskilda löst förenade frukter (t. ex. hallon), sammansatt frukt. Den flertaliga frukten har blifvit benämnd skenfrukt. Areschoug LbBot. 318 (1863). Några blommor sätta äfven små skenfrukter, som icke ha några frön utan färglöst slem i rummen. BotN 1879, s. 81. Brödfrukt .. är, som fikonet, en skenfrukt. Sörlin Växtv. 110 (1927).
-FULL. (†) skenbar. Ling As. 511 (1833; om förvandling).
-FURSTE. [jfr t. scheinfürst] person som endast till namnet är furste. Selander Keller Seldw. 1: 60 (1913).
(3) -FÄGRING. (†) yttre fägring; jfr -fager 1. Ekblad 63 (1764).
-FÄKTA. [jfr -fäktning] fingera strid l. fäktning, slåss l. fäkta för syns skull (endast med åtbörder o. d.). Östergren (1939). Nilsson HistFärs 38 (1940).
-FÄKTERI1004 l. 0104, äv. 3~002. jfr -fäktning; i sht bildl. Stiernstedt JanHj. 35 (1905).
-FÄKTNING. [jfr t. scheingefecht] fingerad l. låtsad strid l. fäktning; särsk. bildl. I den yttre politiska verlden kan det ännu förslå med öfningsstrider och skenfäktningar. Lysander Almqvist 45 (1878). En skenfäktning .., hvarvid gladiatorerna särskildt visa sin skicklighet i att slunga lansar. Rydberg KultFörel. 1: 68 (1884). DN(A) 1964, nr 310, s. 2 (bildl.).
-FÖRETAG~002, äv. ~200. särsk. mil. om skenmanöver (se d. o. 1). Nordensvan Mainfältt. 88 (1894).
-FÖRHÖR. [jfr t. scheinverhör] låtsat l. fingerat l. för syns skull hållet förhör. Edgren Dikt. 25 (1884).
-FÖRKLARING. skenbar förklaring. Borelius Metaf. 45 (1883).
-FÖRLUST. [jfr t. scheinverlust] i sht ekon. skenbar förlust. SvBanklex. (1942).
-FÖRSVAR. [jfr t. scheinverteidigung] låtsat l. fingerat försvar; särsk.
-FÖRSÄLJNING. [jfr t. scheinverkauf] fingerad försäljning. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 37, s. 52.
-GAVEL. i sht konst. (målad l. i stuck l. dyl. framställd) skenbar gavel (se gavel, sbst.1 1). Hahr ArkitH 122 (1902).
-GESTALT. [jfr t. scheingestalt]
1) om skenbar gestalt (se d. o. 2) vari ngn l. ngt uppträder; jfr -hamn. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 121 (1834).
2) om ngt som (icke är verkligt utan endast) har en skengestalt (i bet. 1); gestalt (se d. o. 3 a) som är en illusion. När lefnadssolen nedergår .., war dock lifwet icke en tom irrbild, en swäfwande sken-gestalt. Rogberg Pred. 1: 102 (1825). (Sorgbarn) var ej en skengestalt, utan en liten varelse med menniskoblod i ådrorna. Rydberg Sing. 57 (1857, 1865).
-GIFT, p. adj. (mera tillf.) som ingått skenäktenskap. Högberg Utböl. 2: 115 (1912).
(1 b) -GJORD, p. adj. [sv. dial. skengjord] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om säd: uttorkad av solsken. Lind 1: 449 (1749). LandshövdKopparbgLSkrivKM:t 20/9 1808.
(2) -GLANS. (†) strålglans; anträffat bl. i bild. Almqvist Herm. 186 (1833).
-GOD. [jfr t. scheingut] skenbart god. Bremer Brev 1: 181 (1832).
-GRAV. skenbar l. fingerad grav.
-GRUND. [jfr t. scheingrund] skenbar l. föregiven grund l. anledning; svepskäl; jfr -orsak, -skäl. Kyrkans egendom förökades (under medeltiden) beständigt, under de oskäligaste skengrunder. Schönberg Bref 1: 68 (1772). Wallin 2Pred. 1: 268 (1821).
-GRUPPERING. (numera bl. tillf.) skenbar gruppering l. indelning (särsk. som endast till namnet är en gruppering osv.). BotN 1881, s. 36.
-GUDAKTIGHET~0102 l. ~0200. jfr -helighet. Hertzberg Päivärinta 3: 72 (1886).
-GÄRNING. [jfr t. scheinhandlung] (i högre stil) för syns skull utförd gärning. PJGothus Martini 65 (1608).
-HAMN. (†) = -gestalt 1. Ling As. 561 (1833).
-HASSEL. [jfr t. scheinhasel] bot. prydnadsbusken Corylopsis spicata Sieb. & Zuccar, vars blad likna hasselns. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 28.
-HELGD. (†) skenhelighet. Atterbom Siare 4: 295 (1847).
-HELGON. [jfr t. scheinheiliger] (numera bl. tillf.) skenhelig person. Dalin Arg. 2: 131 (1734, 1754).
-HELIG. [liksom d. skinhellig efter t. scheinheilig, efter holl. schijnheilig] om person: som låtsas vara l. skenbart är from l. gudfruktig l. moraliskt högtstående l. oantastlig o. d., skrymtaktig l. fromlande l. hycklande; om ord l. handling l. leverne l. uppsyn o. d.: som kännetecknas av l. vittnar om l. ger uttryck åt l. tyder på sådan(a) egenskap(er); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (särsk. om djur l. egenskap o. d. hos djur: hycklande l. låtsad); förr äv.: som endast skenbart emanerar från Gud l. beror på Guds vilja (jfr helig 3). Ta på sig en skenhelig min, uppsyn. Han gör sig skenhelig, den boven! En munchristen, eller skeenhelig. Schroderus Comenius 994 (1639). (En del människor äro så förmätna) at dhe sigh underståå, at .. ställa sigh sielfwa ibland Gudarnas Hoop och Thaal, då dhet och icke feelat mången förmedelst Satans Hielp på Förstånd, wältaligheet, och skeenhelige underwerck. RelCur. 141 (1682). Bælter Christen 33 (1743, 1748; om gärningar). Den skenhelige hycklaren. Idun 1888, s. 113. Hon hatade dessa telefonsignaler efter affärstid. Hon flammade mot denna lilla gemena apparat med dess ansikte av skenheliga siffror. Aronson Medalj. 114 (1935). Katten, som .. med skenhelig likgiltighet blinkar mot svalorna, då de singlar förbi över gårdsplanen. Selander MarkMänn. 79 (1937).
-HELIGHET~002, äv. ~200. [jfr -helig o. holl. schijnheiligheid, t. scheinheiligkeit] om egenskapen l. förhållandet att vara skenhelig, låtsad l. falsk fromhet l. gudsfruktan; skrymteri, fromleri; äv. konkretare, om yttrande l. handling l. dyl. som vittnar om l. är utslag av sådan egenskap l. sådant förhållande. Rudbeckius Luther Cat. 67 (1667). Få höra skenheligheter. Svenson-Graner Väg. 48 (1918). En sida av frireligiositeten som Fröding med särskild skarpsynthet uppspårar och satiriserar är hyckleriet, skenheligheten. Olsson Fröding 118 (1950).
Ssg: skenhelighets-syskon. (numera bl. tillf.) i pl., bildl., om personer som höra samman gm sin skenhelighet. Nordenskjöld Oneir. 1: 117 (1783).
-HJÄLP. (endast) skenbar hjälp; stundom: palliativ; äv. om person, motsv. hjälp 1 d α slutet. Tenow Solidar 1: 175 (1905; om person). Östergren FrämOrd 68 (1934; ss. översättningsord för palliativ).
-HORTENSIA. bot. prydnadsväxten Schizophragma hydrangeoides Sieb. & Zuccar, som är besläktad med o. liknar hortensia. Lustgården 1944—45, s. 297.
-HÄLLA. [sv. dial. skenhälla] (dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat, dels i fackspr.) ortsten. SvSkog. 51 (1928).
(1 b) -JORD. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sandig o. torr jord där växande säd torkar vid långvarigt solsken. HushBibl. 1757, s. 340.
-KEJSARE. jfr -furste. Engström Häckl. 88 (1913).
-KONSONANS. [jfr t. scheinkonsonanz] mus. skenbar konsonans; särsk. om ackord som isolerat ur sitt sammanhang är konsonant men som i kadensen får en mer l. mindre dissonerande verkan. SvTMusF 1931, s. 165. SohlmanMusiklex. (1952).
-KONUNG. [jfr t. scheinkönig] jfr -furste. Hedberg Lej. 76 (1868). särsk. oeg. l. bildl., motsv. konung, sbst.1 I 4 c. Lamm UpplRom. 1: 24 (1918).
-KONUNGADÖME~00020. [jfr t. scheinkönigtum] (numera bl. mera tillf.) om skenkonungs regering(stid) l. om monarki med skenkonung. Oscar II Mem. 2: 27 (1881). TurÅ 1951, s. 37 (: skenkungadöme).
-KRIG. hist. skenbart krig (varvid krigsförklaring avges men icke följes av krigshandlingar). Tegnér Armfelt 3: 271 (1887; om det krig som Sv. år 1810 förklarade mot Engl.).
-KRISTEN. [jfr t. scheinchrist, skenkristen person] formellt (men icke i själ o. hjärta) kristen, föregivet l. låtsat kristen, namnkristen; som ger sig sken av att vara en god kristen, skenhelig; i sht i substantivisk anv., om person. The förkasteliga sken-Christna, som icke af swaghet falla .. vtan wäl af berådt mode synda. Sahlstedt Hoffart. 180 (1720). Hedendomens gamla andar sväfvade (vid tiden för reformationen) åter öfver den sken-kristna verlden i olika skepnader. Svedelius SmSkr. II. 2: 62 (1864, 1888). Under hela sitt liv led han svårt under sin dubbelställning som hänförd rasjude och skenkristen. JudLittSSkr. 1: 10 (1920).
-KRISTENDOM~002, äv. ~200. [jfr t. scheinchristentum] skenbar l. låtsad l. falsk kristendom, namnkristendom. Silvius Öfvercons. 37 (1726, 1730).
-KROPP. [jfr t. scheinkörper] skenbar kropp (se kropp, sbst.1 1). Anjou Kyrkoh. 13 (1842; om Jesu kropp enl. gnostikernas lära). Spökerier åstadkommas .. (enl. Georg Wallin d. y.) av djävulen, som ikläder sig ett slags skenkropp och ger sig ut för att vara en avliden. Andræ i 3SAH 45: 245 (1934).
(1) -KULA. (förr) lyskula (se d. o. 3); jfr sken, sbst.1 5. PriskurReymyre 1853, s. 7. —
-KULTUR. skenbar l. låtsad l. falsk kultur (se d. o. 7, 8). Lönnberg Franzos HalfAs. VI (1881). Nationen 1929, nr 6, s. 1.
-KUNSKAP~02 l. ~20.
1) skenbar l. låtsad l. inbillad l. ytlig kunskap. Järta 2: 33 (1826). Kunskap, .. inpräglad (gm utanläsning), blir .. ofta ingenting annat än skenkunskap. Verd. 1892, s. 106.
2) (numera bl. tillf.) skenbar vetenskap; jfr kunskap 3. Skenkunskaper sådana som alkemien och astrologien. Rydberg DSkön. 39 (1889).
-KÄNSLA. [jfr t. scheingefühl] skenbar l. inbillad känsla (se d. o. 8 b); stundom äv. om känsla uppkommen gm stark inlevelse i känsla hyst av annan person l. tillskriven diktad person. Wrangel Dikten 25 (1912; uppkommen gm inlevelse). Hammenhög Torken 275 (1951).
-KÄRLEK. [jfr t. scheinliebe] (numera bl. tillf.) låtsad l. inbillad kärlek. SedolärMercur. 1: nr 22, s. 5 (1730).
-KÖP. [jfr t. scheinkauf] (i vinstsyfte gjort) fingerat köp. Möller 2: 780 (1785).
-KÖPARE. (mera tillf.) person som gör l. gjort skenköp. FFS 1925, nr 155, s. 543.
(5) -LAMPA. (†) med reverber (se d. o. 1) försedd lampa. Broocman Hush. 2: 83 (1736).
-LEVERNE. (numera föga br.) skenliv (se d. o. 2). Geijer I. 8: 162 (1837).
-LIK. (†) om skenbart död persons kropp. Törneros (SVS) 4: 14 (1822).
-LINGON. (numera mindre br.) (prydnads)växt tillhörande (det i Asien, Amerika o. Australien inhemska) släktet Gaultheria Lin., som i flera avseenden liknar lingon, vaktelbär. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 32. Därs. 1902, s. 46.
(1) -LINS. [jfr t. lichtlinse] (om ä. förh.) reverber (se d. o. 1); jfr sken, sbst.1 5. Fatab. 1954, s. 228.
(3 b, i) -LIV, sbst.1 (sbst.2 se sp. 3755). [jfr t. scheinleben] skenbart l. overkligt l. ofullkomligt liv; särsk.
1) (i högre stil) till 3 b, om liv (se d. o. I 13) på jorden l. i synd; motsatt: liv i idealens värld l. i gemenskap med Gud; jfr -tillvaro 1. PoetK 1815, 1: 33. Endast det lif är ett sannt lif, som wäckes af Herran, syndens lif deremot ett skenlif, ja död. SPF 1846, s. 288.
2) till 3 i, om liv (se d. o. I 13) kännetecknat av enbart ofullkomliga l. svaga livsfunktioner; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -tillvaro 2. Denna fasta tillförsikt, .. som icke har ett blott skenlif i den upprörda känslan, utan lefwer i menniskans alla gerningar .. det är tro. Rogberg Pred. 1: 17 (1825). (När vi vilat) är det till ett slags hälsokälla, vi ställt vår gång — ett kraftigare vatten .. än det som kan trolla litet skenlif upp i en Jerichoros. Quennerstedt StrSkr. 1: 85 (1906, 1919). Här skulle han dö, bland döda saker som levde ett skenliv. Krusenstjerna Pahlen 3: 246 (1931).
3) till 3 i, om liv (se d. o. I 3) som är tomt l. innehållslöst l. overksamt l. fyllt av värdelösa sysselsättningar l. som leves i fantasien (o. saknar sådana inslag som känneteckna normalt sätt att leva); jfr -tillvaro 3. Gråta bittra tårar ville jag / Att se en dag, .. / .. som .. med ett skenlifs grin och lappri stör / Min ande, då sin verld han danar. Rydberg Faust 45 (1876). Dagdrömmarna, som utåt kunna förefalla som vanliga människor, men som leva ett inre hemligt skenliv. SvD(B) 1945, nr 12, s. 8.
-LOGIK. skenbar logik (se d. o. 2). Den skenlogik som utmärker drömmen. Lamm i 3SAH LIII. 2: 163 (1942).
-LYCKA. skenbar l. inbillad l. falsk lycka (se lycka, sbst.3 4, 5). Runeberg 5: 444 (c. 1838).
(2) -LYSA. (†) glänsa l. stråla; anträffat bl. i bild. Een brudh, .. / Then uthaff dygdens glantz skeenlyste. Westhius Vitt. 14 (1675).
-LYX. skenbar l. låtsad l. ytlig lyx. Form 1947, s. 99.
-LÅNT, p. adj. (†) eg.: lånad (se låna, v. 7 a) för skenets skull; liktydigt med: (endast) föregiven, oäkta. Den förklädda och skenlånta dygden. Tessin Bref 2: 147 (1754).
-LÄRD, p. adj. [jfr t. scheingelehrt] skenbart lärd (se d. o. 2, 3). En Sophist (skienlärd). Lundberg Paulson Erasmus 3 (1728). HjLing (1882) hos LGBranting 1: 253 (om terminologi).
-LÖGN. skenbar lögn; särsk. (psykol.) om en av mindre barn gjord oavsiktligt osann utsaga. Herrlin Minnet 269 (1909).
(1) -LÖS. (†) som är utan sken l. ljus. Om Daen Stiernhopen skijnlös står, / För Solens stora glans. Lucidor (SVS) 218 (1672).
-LÖSNING. skenbar lösning (se lösning, sbst.2 I 7). Quennerstedt Agnost. 11 (1888).
-MANÖVER. [jfr t. scheinmanöver]
1) mil. manöver (se d. o. 3 a) utförd i avsikt att missleda fienden; jfr -anfall o. -rörelse 2. Mankell Fältsl. 132 (1857).
2) bildl., om handling utförd i avsikt att missleda; jfr manöver 4. Bolin Statsl. 1: 38 (1868). Människans försök .. att camouflera sina egentliga motiv bakom mer eller mindre smarta skenmanövrer. BonnierLM 1954, s. 297.
(1) -MASK. [jfr t. scheinwurm] (†) lysmask. Schroderus Dict. 86 (c. 1635: Skenmatk). Juslenius 391 (1745: skeenmatk).
-MASKERING. mil. i avsikt att missleda fienden utförd skenbar l. fingerad maskering (se maskera 2 b α); särsk. konkret. ExInf. 1927, s. 141.
-MILD. (mera tillf.) skenbart mild (se d. o. 2, särsk. 2 e), hycklande, skenhelig. Högberg Vred. 3: 63 (1906).
-NEKTARIUM. bot. falsk honungskörtel. VäxtLiv 3: 323 (1936).
(1 b) -NIM. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om åkerjord: som lätt torkar ut (vid solsken), utsatt för torka; jfr nim 4 a. VDAkt. 1691, nr 228 (: skinnämd).
-ORSAK~02 l. ~20. [jfr t. scheinursache] i sht filos. skenbar l. föregiven l. falsk orsak; jfr -grund, -skäl. Boström Propæd. 50 (c. 1865).
-PARLAMENT. [jfr t. scheinparlament] parlament som endast till namnet är parlament; äv. om församling som påminner om l. söker efterlikna ett parlament. I en diskussionsklubbs skenparlament. Silberer EngStatsmän 193 (1917). Gummerus Zilliacus 230 (1933).
-PERSPEKTIV. i sht konst. skenbart l. fingerat perspektiv (se perspektiv, sbst. 2). Hahr ArkitH 378 (1902).
-PERSPEKTIVISK. i sht konst. jfr -perspektiv. Hahr ArkitTid. 5: 11 (1928; ss. adv.). SthmSlH 2: 67 (1940; om arkitektur).
-PJÄSVÄRN~02 l. ~20. mil. jfr -anläggning. UnderbefIKustartill. 1945, s. 56.
(1) -PLÅT. (förr) blankpolerad metallskiva avsedd att reflektera o. koncentrera skenet från en lampa l. dyl.; jfr skin-plåt o. sken, sbst.1 5. SthmBelysn. 38 (i handl. fr. 1853).
-PROBLEM. [jfr t. scheinproblem] skenbart problem, problem utan verklighetsunderlag. Ahlberg FilosGrundprobl. 107 (1922).
-PROCESS. [jfr t. scheinprozess] jfr -rättegång; äv. mer l. mindre bildl. 1NJA 1945, s. 25. KyrkohÅ 1961, s. 273 (bildl.).
-PUPPA. [jfr t. scheinpuppe] entomol. om larv som befinner sig i ett mellan två aktiva stadier inskjutet vilostadium varunder den icke intar föda; särsk. om sådan larv tillhörande vissa arter av släktet Meloë Lin. (majbaggar). Adlerz SvSkalbagg. 206 (1916).
Ssg (zool.): skenpupp-stadium. 2NF 18: 70 (1912).
-REFORM. skenbar reform. Hedin Tal 2: 283 (1892).
-RIK. [jfr t. scheinreich (i bet. 1)] (†)
1) till 1 d: lysande (se lysa, v.2 5 b); jfr rik, adj. 4 a δ. Vthi .. (visheten) är en förståndigh ande, heligh .. skenrijk, skäär (osv.). LPetri SalWijsh. 7: 22 (1561).
2) till 3 i: skenfager (se d. o. 2); jfr rik, adj. 4 c λ. (Vid katolikernas mässoffer) är ingen ende på theres fagher läte och skenrika gudheligheet. LPetri 2Post. 191 a (1555). Atterbom Siare 3: 384 (1844; om vältalighet).
-RÅTTA. [jfr t. trugratte] zool. i Sydamerika o. Afrika förekommande gnagare med råttliknande utseende, tillhörande familjen Octodontidæ, buskråtta; i sht i pl., om familjen. 4Brehm 4: 225 (1923).
-RÄTTEGÅNG~002, äv. ~200. för syns skull hållen rättegång (varvid vederbörliga juridiska krav icke uppfyllas); jfr -process. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 1: 81 (1917).
(1 b) -RÖK. (†) solrök l. dis l. dyl.; jfr -damm. LPetri Job 3: 5 (1563). HH 20: 202 (c. 1585).
-RÖRELSE. [jfr t. scheinbewegung]
1) i sht psykol. o. med. skenbar l. inbillad rörelse (se d. o. 1, särsk. 1 b). TLäk. 1834, s. 141. PsykPedUppslB 2156 (1946).
2) mil. rörelse (se d. o. 2) som utgör en skenmanöver (se d. o. 1). Rappe Nordarm. 165 (1874). särsk. mer l. mindre bildl. Sundström Ljug. 97 (1934).
(6) -SEDEL. (†) om ett av mästare utfärdat avskedsbetyg för gesäll. DA 1771, nr 122, s. 1.
-SKÄL. skenbart l. föregivet l. falskt skäl; jfr -grund, -orsak. Polyfem III. 1: 2 (1810).
-SMULTRON. bot. prydnadsväxten Potentilla indica Th. Wolf, som liknar smultron. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 134 (1946).
-STAM. [jfr t. scheinstamm] bot. skenbar stam (t. ex. den som hos bananväxten bildas av de vissnade bladens kvarsittande slidor). FoFl. 1914, s. 68.
-STRAFF. fingerat l. låtsat straff. 2NF 26: 288 (1917).
-STRID. [jfr t. scheinstreit] skenbar l. låtsad l. fingerad strid; särsk. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om sådan militär strid avsedd att missleda fienden l. företagen ss. övning; jfr simulaker 1. Hazelius Förel. 291 (1839). KrigVAT 1853, s. 572 (om övning). Flankanfall med skenstrid i fronten. NF 5: 427 (1882). Strindberg Hafsb. 135 (1890).
-STRIDSSTÄLLNING~020. mil. jfr -anläggning. InfRegl. 1939, 1: 113.
-STRIDSVÄRN ~02 l. ~20. mil. jfr -anläggning. HbHemvärn. 1: 362 (1950).
-STÄLLNING. mil. jfr -anläggning. 2NF 38: 345 (1926).
-STÖT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 3756). låtsad l. fingerad stöt (l. framstöt) utförd i avsikt att missleda en motståndare; äv. om skenanfall utfört av militär styrka. 2NF 21: 1283 (1914; om skenanfall). Holmberg Boxas 59 (1921; i boxning).
-SYSSLA. syssla som utföres l. innehas för syns skull; jfr sinekur. Tenow Solidar 3: 142 (1907).
(1 b) -TAGEN, p. adj. (†) = -gjord. Broman Glys. 1: 460 (1735).
(3 b, i) -TILLVARO~020. skenbar l. overklig l. ofullkomlig tillvaro; särsk.
1) (i högre stil) till 3 b, om tillvaro på jorden l. i synd (motsatt: tillvaro i idealens värld l. i gemenskap med Gud); jfr -liv 1. Lidforss Dagsb. 9 (1903).
2) till 3 i, om tillvaro kännetecknad av bristande livskraft; jfr -liv 2. Odhner G3 1: 88 (1885).
3) till 3 i, om tillvaro som är tom l. innehållslös l. overksam l. fylld av värdelösa sysselsättningar l. tillhör fantasiens värld (o. saknar sådana inslag som känneteckna normal tillvaro); jfr -liv 3. Furuhjelm Männ. 325 (1932).
(1 b) -TORKA. (†) torkning i solsken. Så snart daggen är utur gräset och .. (höet) ärhållit en liten så kallad skinntorka, kan med häskningen börjas. Johansson Noraskog 1: 84 (i handl. fr. 1785).
(1 b) -TORKAD, p. adj. (†) om åker l. växtlighet: torkad av solsken. Dahlman Reddej. 198 (1743; om åker). Dens. Humleg. 128 (1748; om gräs).
-TRO. [jfr t. scheinglaube] tro som endast visar sig i ord o. yttre åthävor l. dyl., falsk l. föregiven l. låtsad tro. Möller 2: 780 (1785).
-TROENDE, p. adj. skenbart troende. Mencken SamlFörd. 103 (1931).
-TROGEN. (numera bl. tillf.) skenbart trogen. Voigt Alm. 1680, s. 5.
-URSÄKT~02 l. ~20. skenbar l. låtsad ursäkt. Östergren (1939).
-UTFALL~02 l. ~20. låtsat l. fingerat utfall; jfr -anfall, -stöt. Jacobsson HavVag. 42 (1933).
-VALV. i sht konst. jfr -gavel. Wrangel ByggnH 15 (1904).
-VARELSE. skenbar l. inbillad l. overklig varelse, varelse som är ett inbillningsfoster. Hallström LevDikt 307 (1914).
-VERK. [jfr t. scheinwerk] (i högre stil) om ngt som göres (endast) skenbart l. för syns skull; förr äv.: förevändning. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 12 (1736). (G. I) ansåg tilbudet (att under danske kungens frånvaro sköta båda rikena) för et sken-werk, och .. (de danska sändebuden) såsom spejare. Celsius G1 2: 171 (1753). Att läsa utan att söka förstå är humbug och skenverk. Larsson Kunsk. 53 (1909).
-VERKLIGHET~002, äv. ~200. skenbar verklighet. SvLittFT 1835, sp. 35.
-VETANDE, n. [jfr t. scheinwissen] skenbart l. inbillat l. föregivet vetande. Boström 2: 17 (1838).
-VETENSKAP~002, äv. ~200. skenbar l. föregiven l. oäkta vetenskap. 2NF 13: 818 (1910).
-VIGSEL. fingerad l. för syns skull (o. i bedrägligt syfte) genomförd vigsel. Östergren (cit. fr. 1935).
-VILJA. (numera bl. tillf.) skenbar vilja. HC11H 8: 176 (1693).
-VINST. [jfr t. scheingewinn] i sht ekon. skenbar vinst. SvBanklex. (1942).
-VISDOM~02 l. ~20. skenbar l. föregiven l. inbillad visdom. Rogberg Pred. 2: 4 (1825).
-VISHET~02 l. ~20. jfr -visdom. Runeberg 5: 440 (c. 1838).
-VIS-LIKT, adv. (†) skenbart vist. Lucidor (SVS) 150 (1671).
(2) -VIT. (†) glänsande vit. VarRerV 21 (1538). VocLib. avd. 4 (c. 1580).
-VÄLDE.
1) skenbart l. föregivet (herra)välde, skenbar l. föregiven makt (se makt 11). Bolin Statsl. 2: 311 (1871).
2) konkret: stat l. rike med endast skenbar självständighet. Janson Lögn. 249 (1912).
-VÄRDE. skenbart l. inbillat l. oäkta värde. Ärelystnadens, vällustens och girighetens skenvärden. Wingård 2: 20 (1819).
(3 b, i) -VÄRLD. [jfr t. scheinwelt] inbillad l. overklig l. fiktiv l. falsk värld; värld kännetecknad av endast yttre (fysiska) fenomen, fenomenvärld. Ljunggren Est. 2: 390 (1860). Den som begär det sanna vetandet får icke älska denna skenvärld — får icke låta sig tjusas af den klara himlens glans — eller af hafvets åsyn. Hirn Hearn Exot. 2: 177 (1903). Teaterns skenvärld. Tikkanen Konsth. 265 (1925).
(3 b, i) -VÄSEN(DE). [jfr t. scheinwesen]
1) overkligt l. inbillat l. fiktivt personligt väsen; äv. om persons väsen framträdande i en form som icke motsvarar den djupare personligheten. Är den yngling, som så talar i toner (gm sång o. musik), ej den sanna Axel Norrby, och den andre Axel blott ett skenväsen? Bremer Fad. 64 (1858). Nyblæus Forskn. 2: 140 (1881).
2) om ngt sakligt (l., sammanfattande, allt) som är overkligt l. skenbart l. inbillat l. tillgjort l. ofullkomligt l. ytligt l. tomt, illusion l. inbillning l. fiktion o. d.; äv. övergående i abstraktare anv.: hyckleri l. skrymteri l. skenhelighet l. förställning l. falskhet l. tomhet l. ytlighet l. dyl. Både vi och vår yttre verld, betraktade såsom jordiska, äro blott ett förgängligt skenväsende. Atterbom Minnest. 2: 424 (1845). Det phariseiska skenwäsendet. Melin JesuL 3: 176 (1849). En öfverförfinad bildnings kryddade anrättningar, .. allt detta skenväsen, som utgifver sig att vara så mycket, men ej lemnar någon behållning. Wirsén i 3SAH 2: 349 (1887). Retoriskt skenväsen och ihålig idealism. Böök ResSchw. 155 (1932).
-ÅTGÄRD~02 l. ~20. skenbar l. fingerad l. låtsad åtgärd. AB 1897, nr 61, s. 2.
-ÄKTENSKAP~002, äv. ~200. [jfr t. scheinehe] äktenskap ingånget ss. förevändning för att nå visst syfte, för syns skull ingånget äktenskap, fingerat l. endast formellt äktenskap; äv. om äktenskap utan sexuell förbindelse mellan makarna. NF 4: 753 (1881). Detta äktenskap blef .. blott ett skenäktenskap, d. v. s. makarne lefde som bror och syster. SD 1896, nr 70, s. 5. Utländsk kvinna, som gifter sig med svensk man, blir .. svensk medborgare .., äfven om äktenskapet skulle vara ett skenäktenskap. 2NF 37: 488 (1925).
-ÖVERLÅTELSE~00200. [jfr t. scheinübertragung] i sht jur. fingerad överlåtelse. Minnesskr- 1734Lag 1: 358 (1934).
Avledn.: SKENAKTELIGA, adv. [sannol. bildat ss. adv. till skenaktig] (†) till 3 a: på ett sätt som innebär ett fördöljande av verkligheten under en förskönande täckmantel, på ett skenfagert l. hycklande sätt. G1R 9: 168 (1534: skinacktelige).
SKENAKTIG, adj. (-ig 15351712. -ug 1536 (: skijnactugheet)) [fsv. skinaktogher] (†)
1) till 1: ljus, lysande; anträffat bl. bildl.: tydligt framträdande, tydlig, klar, ovedersäglig, uppenbar. L. Paulinus Gothus MonPac. 146 (1628). Then Frijheten han hadhe kunnat niwta medh en annan (hustru), som icke hadhe warit så sköön, then förwäxlar han bort emot en skijnachtigh Träldom och Fengelse. Schroderus Albert. 2: 32 (1638).
2) till 2: glänsande, skimrande, strålande; äv. mer l. mindre bildl. (motsv. sken, sbst.1 2 slutet): präktig l. ansenlig l. ansedd o. d. The funnos vnderstundom ibland hedningana som förde .. itt erligit skijnactigt liffuerne vtwartes, men hiertat war doch lijkauel argt. OPetri 2: 456 (1535). Lilian är för alle andre Blomster beprydd medh then alrasköneste, hwijteste och skijnachtigeste Färgha. Schroderus KyskSpeg. C 11 b (1622). Bijn .. vtwälia sigh then til Konung, som är större, skenachtighare och ansenlighare, än alla the andre. L. Paulinus Gothus MonPac. 345 (1628). En liten matk, skenachtigh såsom guld. Linc. (1640; under cantharis).
3) till 3: skenfager (se d. o. 2) l. skenhelig l. skrymtande; skenbar l. låtsad l. fingerad. The .. prålade j sina skijnactiga och egna Gudz tienst. LPetri Wijgd. C 2 a (1538). Vele vij tig, käre sonn, .. haffve kärligenn förmaneth, ath thu föge tro heller loffvenn sätter till the danskes skijnachtige taell, förty the ähre alzintet troendes. G1R 28: 223 (1558). Thet skeenachtige vthwärtes goda (är) een redhskap, hwar medh the onda kunna ännu blifwa wärre. Sylvius Mornay 188 (1674). Fast .. (turkarna) änn låfwat oss godt och skrämpt Ryssarna med store, doch skienachtige tillredelser, så finner man lijkwäll nu att alt sådant waret luter bedrägerij. KKD 5: 307 (1712).
Avledn. (†): skenaktighet, f.
1) [fsv. skinaktoghet] till skenaktig 2: förmåga att återkasta ljus, glans. L. Paulinus Gothus Com. (a) 3 a (1613).
2) till skenaktig 3: hyckleri, skenhelighet. GlPsalt. 51: 8 (öv. 1536: skijnactugheet).
SKENBAR, SKENLIG, se d. o.

 

Spalt S 3727 band 26, 1970

Webbansvarig