Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖR 4r l. 4r, sbst.3, n. (G1R 7: 167 (1530) osv.) ((†) r. l. f. Upp. 11: 1 (NT 1526), DA 1808, nr 4, Bil. s. 3, Læstadius 2Journ. 120 (1833: en Spansk-rör)); best. -et (ss. r. l. f. -en); pl. = (G1R 7: 167 (1530) osv.) ((†) -ar Törnsten Lijngarn 6 (1757), Dens. Linnel. 6 (1787); -er BtFinlH 4: 191 (1563), Broman Glys. 3: 586 (c. 1740)); förr äv. (i bet. 1) RÖRA, sbst.1, r. l. f.
Ordformer
(roer- 1609 (: Roerpipor, pl.). ror- (-oo-) 1564 (: Roor pipor, pl.)1601 (: Rorpipor, pl.). röer, pl. 15581644. röer- 1610 (: Röerpipor). rör (-öö-) 1525 osv. röra 1729)
Etymologi
[fsv. rör, f. o. n.; jfr fd. rør, dan. o. nor. rør, isl. reyrr, m., reyr, f. o. n., got. raus, mlt. o. fht. rōr, t. rohr, mnl. o. holl. roer; av omstritt urspr.; jfr äv. t. röhre (se RÖRE, sbst.1), mlt. rȫre, rōre. — Jfr RÖ, sbst.2, RÖRKA]
1) om högväxande (i sht i vatten l. på vattenrik mark uppträdande) gräsarter med jämförelsevis grovt o. styvt strå (stundom med särskild tanke på strået, jfr b); ofta koll. (jfr c); utom i ssgr samt i a, b o. e numera nästan bl. dels bot. om gräs av släktet Calamagrostis Adans. (äv. ss. namn på släktet), dels (i sht i vissa trakter l. arkaiserande) allmännare: vass, särsk. om gräset Phragmites communis Trin., bladvass. (Brev) Tiil Söffrin arwidson ath han lather skære then Mesthe rör han offuer kommer til ath teckia tighellager med. G1R 4: 93 (1527); jfr b, 2 a α. Herren skal slå Israel, såsom rören böyes j watnena. 1Kon. 14: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: vassen); jfr b. Taen i akt, / När Winn i Rören blåsz med Makt; / Hur det nijg- bug- och bocker neer. Lucidor (SVS) 449 (1674); jfr b. En hoop wattugropar bewäxte med röör och hwasz. SvBrIt. 1: 62 (c. 1700). Andkullen lockar från strändernas rör — / Hör! Sätherberg Dikt. 1: 147 (1838, 1862). Calamagrostis (Rör). Krok o. Almquist Fl. 1: 168 (1883). ASFFlF XL. 4: 25 (1915; om bladvass; från Åland). Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes? Job 8: 11 (Bib. 1917). — jfr BACK-, BAMBU-, BRUN-, BÄRG-, GREN-, JÄTTE-, KÄRR-, LAPP-, MAD-, NIP-, PEPPAR-, PIGG-, PIP-, SAND-, SJÖ-, SOCKER-, STRAND-, TAK-, VASS-RÖR m. fl. — särsk.
a) [jfr t. italienisches rohr] bot. i uttr. italienskt, förr äv. cyprianiskt rör, om den i medelhavsländerna inhemska, i Sv. ss. prydnadsväxt odlade gräsarten Arundo donax Lin., jättevass. Syprianisk rör. Rudbeck HortBot. 12 (1685). 2SvUppslB 2: 449 (1947: italienskt).
b) om strå hos vass l. annan högväxande gräsart (jfr 2); utom i ssgr samt (mera tillf.) i anv. som nära ansluter sig till 3 numera bl. i vissa trakter l. arkaiserande. Gud vet hvad jag sade honom; men då jag slutade, var han mjuk som ett böjdt rör. Wetterbergh SamhKärna 1: 249 (1857). Der vågsvallet rasslar bland strandrågens gängliga rör. Friluftsbild. 30 (1893). Den bitska vinden torkar gräsets rör. Martinson GräsThule 16 (1958). — jfr BAMBU-, VASS-RÖR.
c) (†) om vassrugge o. d. Cellarius 23 (1699). (Braxenpankorna leka) på Säf- hvass- och gräs-bottnar .. hvar ifrån the sedermera .. flytta .. til Säfholmar och tiocka rörer. Broman Glys. 3: 586 (c. 1740).
d) i allmännare l. oeg. anv., om vissa växter som gm sin stam l. sitt allmänna växtsätt likna vass o. d.
α) (†) i uttr. egyptiskt rör, papyrus. Ekblad 261 (1764).
β) (†) i uttr. välluktande indiskt rör, kalmus. Franckenius Spec. A 4 a (1659).
γ) om kaveldun; i ssgn KLUBB-RÖR.
δ) om liljeväxt av släktet Canna Lin.; i ssgrna BLOM-, BLOMSTER-RÖR.
ε) [jfr t. spanisches rohr] (numera knappast br.) i uttr. spanskt rör (jfr 2 a β, b α slutet), rottingpalm. Lind (1749). Düben Vextr. 270 (1841). Dalin (1854). TySvOrdb. 1952 (1932).
e) (i vitter stil, numera bl. tillf.) bildl., om ngt svagt l. bräckligt l. ömtåligt; särsk. om människa betraktad ss. ett offer för livets stormar l. oblida öden o. d.; jfr RÖ, sbst.2 1 slutet. Lybecker 75 (c. 1715). Jag ser er stå här så späd och vek, / I storm ett rör. Runeberg 5: 87 (1860). De skapade tingens bräckliga rör. Bring Högm. 507 (1862). Förunderligt stort är ett människoöde / .. vågor och lågor och stormars kör, / men hon själv är det sköraste rör. Heidenstam NDikt. 133 (1911, 1915).
2) om avskurna (l. på annat sätt från växten skilda) strån av vass l. andra rörväxter l. stammar av rottingpalm o. dyl. l. stycken därav.
a) koll. l. (i sg. l. pl.) ss. ämnesnamn.
α) (utom ss. förled l. efterled i ssgr numera bl. i vissa trakter l. arkaiserande) om vass l. vassliknande strån; särsk. om vass osv. avsedd l. använd ss. taktäcknings- l. väggbeklädnadsmaterial o. dyl. l. ss. material för tillvärkning av ngt. Tå hon icke lenger kunde fördölia .. (barnet), toogh hon ena kisto aff röör, och beströök henne medh leer och beck, och ladhe barnet ther vthi. 2Mos. 2: 3 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Hufvudet betäckes (hos infödingarna på Tahiti) med små hattar af rör eller Cocoslöf. Fréville Söderh. 1: 233 (1776). Öfver hela Seland och Fyen äro alle landtByggnader på det högsta Miserable, af korsvirke .., ifylde med språtar bestrukne med ler och en del allenast med rör igenklädde. Palmstedt Res. 31 (1778). Taktäckare Gottfrid Persson .. har lagt rör på taket. DN 27/12 1958, Bil. s. 8. jfr GIPS-, TAK-, VASS-RÖR.
β) (utom ss. förled l. efterled i ssgr numera mindre br.) om rotting (särsk. [jfr t. spanisches rohr] i uttr. spanskt l. spanska rör; jfr b α slutet, 1 d ε) l. liknande (vedartade) strån av vissa rörväxter (särsk. bambu). Rör, allehanda slag til Käppar. PH 6: 3999 (1756). Rotting eller ”spanskt rör”. Fries SystBot. 197 (1891). Rör: vegetabiliska: bambu-, spanska, vass, rotting och andra slag, utan bearbetning .. (äro tull-)fria. SFS 1906, nr 38, s. 37; jfr α.
b) (utom i α slutet, γε o. ss. förled l. efterled i ssgr numera bl. arkaiserande) om enskilt strå av vass l. annan rörväxt l. enskild stam av rottingpalm l. enskilt stycke av sådant strå l. sådan stam; särsk. om sådant strå osv. avsett (o. avpassat o. bearbetat) för särskild användning; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 3. Mich wort fången en röör såsom it spödh. Upp. 11: 1 (NT 1526; Bib. 1541: een röö; Bib. 1917: ett rör, likt en mätstång); jfr α. At Rör (under antiken) nyttjades til Pipor af flere slag .. ser man hos Plinius. Retzius FlVirg. 21 (1809); jfr β. En av .. (de vid korsfästningen närvarande) fyllde en svamp med ättikvin och satte den på ett rör och gav .. (Jesus) att dricka. Mark. 15: 36 (Bib. 1917). — jfr BAMBU-, GIPS-, HALM-, SUG-RÖR m. fl. — särsk.
α) om ett till käpp l. dyl. avpassat (o. bearbetat) stycke av rörväxt (t. ex. bambu) l. rotting o. d., använt ss. promenadkäpp l. till att slå ngn med o. d. (Soldaterna) slogho .. (Jesu) huffwudh medh en röör. Mark. 15: 19 (NT 1526; Bib. 1917: ett rör). Åt Riksdagsmannen Anders Danielsson förärades ett Rör med Guldkrycka och ett Svenskt Guldur. VexjöBl. 1835, nr 16, s. 1. Sultanen tog sin pels och tog sitt rör. Heidenstam Vallf. 85 (1888). — särsk. [jfr t. spanisches rohr] (i sht i skildring av ä. förh., fullt br.) i uttr. spanskt (förr äv. ostindiskt) rör (jfr a β, 1 d ε), promenadkäpp av rotting, spanskrör. Spanske röör. OxBr. 11: 699 (1637). Et Ost-Indiskt Rör med Elphenbens krok och Silfverring, samt Dobsko. GT 1786, nr 63, s. 4. Drängar med flera af deras stånd bruka sidenband omkring hattkullen med spänne uti, stora lysande ståhlknappar uti deras kläder, spanska dyrbara rör m. m. Svensson SkånFolkdr. 298 (i handl. fr. 1793). (Bordsbönen) lästes klanderfritt, ty varje litet hack kunde ha kostat ett rapp av det spanska röret. Beijer BritaGrossh. 263 (1940). jfr SPANSK-RÖR.
β) (numera bl. mera tillf.) om vasstrå l. dyl. använt ss. (del av ett) blåsinstrument; äv. oeg., om (primitiv) flöjt l. dyl. Af sju olikrymliga rör är den pipa jag äger / Sammansatt. Adlerbeth Buc. 15 (1807). Det står som eld ur spelmans rör. Karlfeldt FlBell. 50 (1918). Spela ni borgare på edra skallmejor och rör! Fogelqvist ResRot 110 (1926; med tanke på ä. förh. i Gent). jfr: Om han (dvs. väderguden) blir nå’t lite buden, / Lär han i the smala rör (dvs. vasstråna) / Pusta in så liufva läten, / At all sorg kan bli förgäten. Lindahl Syrinx 19 (1747); jfr 1 b.
γ) (om äldre, i sht utländska förh., fullt br.) om skrivvärktyg bestående av ett i ena ändan snett avskuret o. spetsat strå av rörväxt. (Lat.) Calamus .. (sv.) penna, rör. Cellarius 22 (1699). Romarne skrefvo med rör. Cavallin (1876). Det är J. Ihre, som hävdar att C(odex) A(rgenteus) icke är skriven med fjäderpenna eller rör utan att bokstäverna äro inbrända med stämpel. Friesen (o. Grape) CodArg. 41 (1928). — jfr SKRIV-RÖR.
δ) (fullt br.) vävn. om var o. en av (de urspr. av flisor av strået av någon rörväxt, särsk. av vass l. bambu, senare av trä l., numera vanl., av metall tillvärkade) tänderna i en vävsked; äv. om mellanrummet mellan två tänder i en vävsked; jfr RITT, sbst.2 1. PH 1: 327 (1722). Väfskedar .. måste vara .. jemt satte af rör så släte och rundade, at garnet icke skafves. Törnsten Linnel. 6 (1787). Björkvirke till rör i väfskedar. Dybeck Runa 1847, s. 33. I vävskeden .. trädes vanligen 2 trådar i vart rör. Västerb. 1935, s. 188.
ε) (fullt br.) mus. = RÖR-BLAD 2; ss. förled i ssgr äv. om tunga (av metall o. d.) i orgelpipa. Bauck 1Musikl. 2: 181 (1871). De små tungorna (rören) utgöras i .. (fagotten o. oboen) vanligen af mycket tunnskafdt sockerrör. UB 2: 528 (1873). Brodin (1948).
3) ihåligt, i regel smalt o. långsträckt föremål av mer l. mindre rent cylindrisk form (bildande en sluten kanal med jämförelsevis tunna väggar); ofta om sådant föremål av bestämd form o. beskaffenhet, avsett för viss användning, särsk. ss. ledning för vätska l. gas l. ss. behållare; numera vanl. om oböjligt sådant föremål, motsatt: slang. Smidda, gjutna, aducerade, svetsade, valsade, kalldragna rör. Hydrauliska rör. 2Mos. 25: 32 (Bib. 1541). Under botnen af .. (kärlet i mätapparaten) skal foghas een glasrör. .. Then andre ändan, af rören, förwaras medh en liten rund knapp. Stiernhielm Arch. B 4 a (1644). Rör af cautschuk. Berzelius Kemi 3: 331 (1818). Rör af bränd lera till afloppsrör, rökgångar, vattenledningar m. m. tillverkas med maskin .. af väl arbetad och ren lera. Rothstein Byggn. 125 (1856). Cannelons .. (dvs.) små tunna bakade rör fyllda med hachi, konfityr eller gräddskum. Han’son GastrLex. 18 (1887). Oboe’n .. består af ett rakt koniskt rör. Wegelius Musikl. 2: 176 (1889). Haver ni sett Karlsson, han som lägger ner rör? Norlander 280Sång. 95 (1905, 1930). (Nobelkrutet) tillverkas mestadels i form af rör. UFlott. 3: 23 (1906). Lämningar .. av ett vattenledningssystem med rör av urholkade ekstammar. Hellström Malmros 264 (1931). År 1898 (började) efterfrågan på rör betydligt avtaga. Järnbruksminn. 189 (1952). — jfr AREOMETER-, AVKYLNINGS-, AVLEDNINGS-, AVLOPPS-, AVTAPPNINGS-, BAROMETER-, BETONG-, BLÅS-, DIKES-, DRÄNERINGS-, ELD-, EVAKUERINGS-, FALL-, FASON-, FLAM-, FLÄNS-, FORM-, FRISKLUFTS-, FÖRBINDNINGS-, GAS-, GASLEDNINGS-, GJUTJÄRNS-, GLAS-, GREN-, IM-, INLEDNINGS-, INMATNINGS-, INSUGNINGS-, JÄRN-, KABEL-, KAKELUGNS-, KALLVATTEN-, KAMIN-, KAUTSCHUK-, KEDJE-, KLOAK-, KNÄ-, KOPPAR-, KRAN-, KROK-, KYL-, LEDNINGS-, LER-, LERGODS-, LUFT-, MANOMETER-, METALL-, MUFF-, MÄSSINGS-, MÄT-, NAV-, PLÅT-, PORSLINS-, PREPARAT-, PROV-, PUMP-, PUST-, SKORSTENS-, SLASK-, SPOL-, STIG-, STUP-, STÅL-, SUG-, TEGEL-, TERMOMETER-, TILLOPPS-, TRYCK-, U-, UGNS-, UTBLÅSNINGS-, UTLOPPS-, VARM-, VARMVATTEN-, VATTEN-, VATTENLEDNINGS-, VINKEL-, VÄND-, ÅNG-RÖR m. fl. — särsk.
a) om eldrör l. pipa på (numera i sht större l. grövre) eldvapen. Bössan eller röret (fördes på 1500-talet) för sig sjelft på vagn, och lavetten serskildt efter. 1VittAH 1: 171 (1755). Sjelfva Pipan eller Röret utgör det förnämsta af hela Geväret. VetAH 1773, s. 311. Skall påtagandet (av utskjutningsrör o. gevärsgranatsikte) verkställas på kommando, sker det på kommandoord: Rör och sikte (Rör) på! ExInf. 1927, s. 84. — jfr BÖSSE-, ELD-, KANON-, UTSKJUTNINGS-RÖR m. fl.
b) (i fackspr.) inrättning (urspr. en cylindrisk behållare innehållande något brännbart ämne, numera en mera komplicerad, på olika sätt konstruerad inrättning innesluten i en cylindrisk, ihålig kropp) varmed sprängladdning (t. ex. i mina l. projektil) antändes, tändrör. Om diupet är stort, så kan man med et enda Rör antända åtskillige Bomber under vatnet på en gång. Triewald Konst. 33 (1734). För sprängladdningarnas antändning (i luftvärnsprojektiler) finnas olika slag av rör. SoldILuftv. 1946, s. 34. — jfr ANTÄNDNINGS-, BRAND-, FYR-, FÄNG-, FÖRDRÖJNINGS-, GESVIND-, KRUT-, NEDSLAGS-, PERKUSSIONS-, PÄNN-, SÄKERHETS-, TID-, TÄND-RÖR m. fl. — särsk. i uttr. gesvinda rör, se GESVIND 1 b.
c) fys. i uttr. Torricellis rör l. torricelliska röret, om sådant i övre ändan slutet, lufttomt rör, innehållande kvicksilver, som den italienske fysikern E. Torricelli († 1647) använde i det försök gm vilket han påvisade luftens tryck. Torricelliska Röret. Triewald Förel. 2: g 4 b (1736). Torricellis rör. 2SvUppslB 29: 680 (1954).
d) i uttr. pitotska röret, se PITOTSK.
e) el.-tekn. om olika slag av cylindriska (l. på annat sätt formade) behållare utgörande apparater för åstadkommande av elektriska urladdningar l. i någon form kontrollerad transport av elektrisk ström; särsk. om evakuerad sådan behållare, elektronrör. Stenbeck Röntg. 90 (1900; om röntgenrör). Det är ju i allmänhet rören, som göra (radio-)mottagaren. TT 1944, s. 378. — jfr KATOD-, MODULERINGS-, NEON-, PENTOD-, RADIO-, RÖNTGEN-, URLADDNINGS-RÖR m. fl.
f) om rör l. slang använt (använd) för överföring av muntligt meddelande, talrör; numera i sht i ssg l. elliptiskt för sådan. (Påven Bonifacius VIII ordnade) medh en, som igenom itt Hohl vthi hans Kammarwägg .. någre Nätter å radh talade vthi itt Röör, och förmante (den äldre påven) Celestinum .. at han skulle wijka. Schroderus Os. 2: 740 (1635). Weste (1807). — jfr SPRÅK-, TAL-RÖR.
g) om det ogenomskinliga, cylindriska hölje i vilket linserna i en tub l. kikare o. d. äro anbragta; i ssgr äv. i utvidgad anv., om instrumentet. Glasen (i tuben böra) insättas i ett rör, på det att inge strålar, utom dem som komma genom synmålsglaset, må slippa fram till de öfriga glasen. De Rogier Euler 3: 312 (1787). 2SvUppslB 15: 1264 (1950). — jfr PERSPEKTIV-, SYN-RÖR.
h) (i fackspr.) om rörformigt nyckelskaft, nyckelpipa. Holmberg 1: 895 (1795). Många nycklar ha ihåliga rör. ArbB 212 (1887). — jfr NYCKEL-RÖR.
i) urmak. om var o. en av de (i varandra placerade) cylindriska delar vid vilka ett urs visare äro fästa. Ericsson Ur. 218 (1897). — jfr TIM-RÖR.
j) (†) spole av papper l. trä o. d. på vilken garn spolas upp o. som vid vävning anbringas i skyttel. Runeberg (SVS) 5: 75 (1832). Ekenmark Lb. 56 (1847). — jfr SPOL-RÖR.
k) (vard.) elliptiskt för RÖR-LÖPARE l. RÖR-SKRIDSKO; företrädesvis i pl. NordIdrL 1900, s. 90. Han har fått av sig rören, och lågskorna på. Tegnér Stadion 90 (1934, 1938).
l) i sht zool. av djur förfärdigad rörformig hylsa i vilken djuret lever l. tidvis uppehåller sig; särsk. om den av avsöndringar från kroppen jämte däri inlagrade ämnen bestående rörformiga hylsa i vilken en rörmask lever; i sht förr äv. allmännare, med inbegrepp av rörformiga skal hörande till ett djurs kropp (jfr 5 a). Alla Rörmaskars Öfvertog, Slidor eller Rör, äro gemenligen något längre än det inneboende Kräkets kropp, och merändels öpne ända igenom. VetAH 1793, s. 21. 2NF 19: 572 (1913; om rörformig hylsa i vilken nattsländelarv lever). 2SvUppslB 24: 1207 (1952; om rörformig hylsa i vilken rörspindel uppehåller sig). Selander LevLandsk. 152 (1955). — jfr MASK-RÖR.
m) (†) i utvidgad anv., om halvcylindriskt l. rännformigt föremål l. halvcylindrisk osv. figur o. d.; jfr 7.
α) järnvärktyg med halvcirkelformig genomskärning för grovsvarvning av arbetsstycke (av trä), rörstål; jfr RÖR-MEJSEL. Luttropp Svarfk. 243 (1839). SlöjdBl. 1887, nr 3 a, s. 3.
β) om halvcylindrisk fördjupning l. räffla o. d. utgörande del av mönstret på insidan av en form (se d. o. II 1) som användes vid matlagning l. bakning. Turska Buntar med Rör. HovförtärSthm 1746, s. 2858 (om form till ett slags bakvärk kallat bonnet de turc). En macedoineform eller geléform utan rör. Grafström Kond. 169 (1892).
n) bildl.
α) (numera bl. tillf.) i mer l. mindre tydligt utförd bild. Om i (domare) distilleren Silfwer aff Fattigmans Blod, och Guld aff Enckiors och Faderlösas Tårar, warandes Lagen eder .. en Rör, ther igenom i draga till eder Musten och Safften aff Landet .. så skall (osv.). Fernander Theatr. 122 (1695). Bönen är det sanna röret, der igenom wi göre osz Ande-rum, till wårt beklämde Hierta. Därs. 378. Som höga bergen först med regn och sniö begiutas, / När slijkt .. (ur) luftens rör med starcka wäder sprutas, / Så stadnar mäst beswär, på höga Hufwuns top. Spegel ÅPar. 26 (1711).
β) (starkt vard.) i pl., om långbyxor; särsk. om smala långbyxor utan pressveck; jfr STUP-RÖR. SthmKväsargrabbar 10 (1896). (Singalesen) stoltserade i bonjour utanpå sina inhemska paltor. Han påminde därför rätt mycket om en distrait professor, som glömt att kränga på sina så kallade rör. Bergdahl Antip. 129 (1906). jfr Bergman SkolpSlang 115 (1934). jfr äv.: Om byxorna på den tiden (dvs. c. 1915) voro pressade i ett veck kan jag nu inte minnas, hittills hade herrarnas ”benkläder” varit rör. Kræmer Brantings 254 (1939).
γ) [jfr t. rohrstiefel, stövel med högt o. smalt skaft] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om stövel (med högt, rörformigt skaft); jfr RÖR-SKAFT 2. Erixon SthmHamnarb. 104 (1949; om förh. vid slutet av 1800-talet).
4) [utvidgad anv. av 3 a] handeldvapen, gevär l. bössa l. pistol; utom i skildring av ä. förh. numera bl. (mera tillf.) dels i vitter stil, dels med mer l. mindre tydlig anslutning till 3 (a). G1R 2: 111 (1525). Är oss vnderwijst atj Werend skola wel finnas the med röör vmga kunna. Därs. 8: 46 (1532). När the Tyska Ryttare hade skutit aff theras Röör i första Drabningen, wände the om och flydde. Girs E14 74 (c. 1630). Med blottadt huggsvärd och uppspändt rör / En hotfull ryttarevakt / På afstånd skymtar. Snoilsky 4: 42 (1887). Vi ha kastat på skuldran vårt svartblåa rör, / vi ha proppat patronköket fullt. Ossiannilsson Hem. 79 (1915). Som väl var, hade farsgubben flera kulor i röret, och snart hade alla tre .. (vargarna) tumlat ned på stenhällen. Carlsson Dagsv. 74 (1927). — jfr BANTLÄR-, BÄLTE-, FLINT-, FYR-, HAND-, KURIR-, LUNT-, LÄGG-, NYRNBERGS-, SADEL-, SKJUT-, SKYTTE-, SNAPP-, STÖVEL-RÖR m. fl. — särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. långt rör, om gevär; kort, förr äv. stackot rör, om pistol. Ett longtt röör. G1R 29: 592 (1559). Korta rör. KrigVAH 1835, s. 69 (1561). En .. karll medh en panttzer skiortte, ett longtt Röör, och vnder bältedh ett stackett röör. HFinlH 10: 26 (1562). De långa rören. Spak Handskjutvap. 17 (1890; om förh. på 1500-talet). jfr KORT-, LÅNG-RÖR.
b) (om ä. förh.) om handeldvapen anbragt på sabel l. bardisan; jfr RÖR-SABEL. Sabell m(ed) rör på bakenn, skidann beslagenn m(ed) sölff och förgyllt. ArkliR 1560, avd. 3 (1561). Därs. 1561, avd. 3.
5) om rörformigt organ l. kärl l. rörformig del l. kanal l. gång (jämte dennas väggar) hörande till människo- l. djurkropp l. en växts byggnad o. d.
a) hos människa l. djur; särsk. dels om kärl varigenom blod l. annan vätska l. luft ledes, dels om tarm, dels om utförsgång för exkrementer, urin, svett, modersmjölk o. d., dels om svalg l. strupe; utom i α, β numera i sht i ssgr l. elliptiskt för sådana. Lindestolpe Frans. 44 (1713; om urinrör). Angiologia eller läran om de rör i Vår Kropp, som föra omkring vätskor. Rosenstein Comp. 5 (1736). De (dvs. läkare) som .. betrakta noga, / Hur Skapar’n har så nätt täckts kroppen sammanfoga, / De känna minsta led, hvar hinna, kött-tråd, rör. Kolmodin QvSp. 2: 174 (1750). Då blodets rör och gångar äro fyllda / Med vin och föda är man blidare / Än i en fastlagstid. Hagberg Shaksp. 1: 241 (1847). En tarminstjelpning består af tre innanför hvarandra liggande stycken af tarmen, nemligen ett yttre (skidan), ett medlersta (utträdande röret) och ett inre (inträdande röret). Lundberg HusdjSj. 367 (1868). Tholander Ordl. (c. 1875; om urinrör). — jfr ANAL-, ANDNINGS-, AVFÖRINGS-, AVSILNINGS-, AVSÖNDRINGS-, BLOD-, DUNST-, KÖRTEL-, LUFT-, MAT-, MEDULLAR-, MJÖLK-, MODER-, MUSKEL-, MÄRG-, NERV-, NJUR-, NUBB-, PISS-, RYGGMÄRGS-, SNABEL-, SVALG-, SVETT-, SÄDES-, URIN-, VÄDER-RÖR m. fl. — särsk.
α) i uttr. eustachiska röret, se EUSTACHISK.
β) i uttr. rostig i röret, se ROSTIG, adj.1 1 d δ slutet.
γ) (†) om penis. Hoorn Jordg. 1: 117 (1697).
δ) om vissa bl. i ena ändan fastsittande, i övrigt fritt rörliga, rörformiga organ l. kroppsdelar hos djur. Flugor .. hafwa i stället för Tungan, ett Röör eller Pijpa. Fernander Theatr. 365 (1695). jfr LÄGG-, PUMP-, STICK-, SUG-, ÄGG-, ÄGGLÄGGNINGS-RÖR.
ε) (†) om benpipa. Den lilla Rören eller armpijpan på hans högra underarm. VRP 1708, s. 222.
ζ) (†) om den ihåliga delen av en fjäder, fjäderspole. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 154. Sundén (1888). jfr PÄNN-RÖR.
b) om rörformigt kärl l. rörformig kanal l. gång i växt l. växtdel l. om rörformig växtdel; utom i α i sht i ssgr l. elliptiskt för sådana. (Växterna måste vara) försedde med allahanda Canaler och rör, hvaruti närings-saften kan stiga op. Triewald Förel. 1: 36 (1735). Slutligen ser man baströr eller långa smala rör hufvudsakligen bilda sig åt barksidan till (på en trädstam), och kärlen, d. v. s. tvärstrimmiga eller punkterade rör åt vedsidan till. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 292 (1857). 2SvUppslB 24: 1189 (1952). — jfr AXEL-, BAST-, MÄRG-, POLLEN-, SAFT-, SIL-, VÄXT-RÖR m. fl. — särsk.
α) bot. om de rörformiga delar av vilka sporlagret på hattens undersida hos en rörsvamp består. Smitt Svamp. 46 (1863). På grövre (svamp-)exemplar skär man ofta bort hela foten, om den är seg eller träig, samt tar även bort skivor, rör eller taggar. StKokb. 216 (1940).
β) (numera bl. mera tillf.) om rörformig blompip; jfr PIP, sbst.1 3. Fries Växtr. 146 (1884). I blomkronans nedre del eller röret (hos vitplister) finnes .. sockervätska eller honung. Lindman LbBot. 10 (1904). jfr KRON-RÖR.
γ) (numera bl. tillf. utom i ssgn KASSIA-RÖR) om kassiabalja. Cassia tagz vthaff rören, och hålles j itt såll öffuer warmt watn. BOlavi A 5 b (1578).
6) (utom ss. förled l. efterled i vissa ssgr numera bl. mera tillf.) om rörformig hålighet l. gång l. kanal i murvärk l. i marken l. i jordart o. d. SamlRönLandtbr. 3: 19 (1779; i pipig lera). — särsk.
a) om murad kanal genom vilken rök o. d. ledes (i kakelugn l. från eldstad). Cronstedt Kakelugn. A 3 b (1767). Ahlström Eldsl. 141 (1879). jfr SKORSTENS-RÖR.
b) [jfr t. röhre] om gång till djurs håla l. bo i marken, särsk. till rävs l. grävlings lya l. gryt. SvTyHlex. (1851). Hahr HbJäg. 265 (1866). Sandgryten (äro) lätta att redan på afstånd igenkänna, tack vare den utanför rörens .. inlopp utkastade hvita sanden. SvKennelklT 1903, s. 25. 2NF 18: 632 (1912; om minörspindels jordgång). TySvOrdb. 1953 (1932). jfr BLIND-, FLYKT-, NÖD-RÖR m. fl.
c) i ssgn VULKAN-RÖR.
7) (†) om stensatt ränna (för vatten från brunn o. d.). Rör .. (dvs.) Stenlagd ränna, t. ex. för en vattenåder (Brunnsrör). Dalin (1854). Sundén (1888).
Ssgr (i allm. till 3): A: RÖR-AFFÄR. (mera tillf.) (rörledningsfirmas) affär för försäljning av (delar till) rörledningar. Bergström Nickelsen Tusenk. 100 (1925).
(3 l) -ANNELID. (†) rörmask (se d. o. 1). Lovén ÅrsbVetA 1843—44, s. 100.
-ANSLUTNING~020. (i fackspr.) anslutning (se d. o. f) av rör (till rörledning o. d.); ofta konkret. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 540 (konkret).
-APPARAT, sbst.1 (sbst.2 se röra, v.2 ssgr). [jfr t. röhrenapparat]
1) (i sht förr) metall. till 3, = -varmapparat. JernkA 1871, s. 154. TSjöv. 1900, s. 151.
2) el.-tekn. till 3 e, = -mottagare. RadioAm. 1925, s. 21.
-ARBETARE~0200. person som yrkesmässigt sysslar med rörinstallationer o. d.; jfr -läggare, -makare, -montör. Lundell (1893). SocDem. 1928, nr 68, s. 8.
-ARBETE~020.
1) (i fackspr.) till 2 a: arbete med tillvärkning av ngt av vass l. rotting o. d.; ofta konkret, om det tillvärkade föremålet. Halm-, rör-, säf-, vide-, pärt- och spånarbeten. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 268.
2) till 3: arbete med läggande av rörledningar o. d.; äv. konkret(are), om det utförda arbetet. SD 1914, nr 161, s. 14.
-ART. [jfr t. rohrart] särsk. bot. till 1: art av rörväxt. Ödmann StrSaml. 1: 46 (1785).
-ARTAD, p. adj. (numera föga br.)
1) [jfr t. rohrartig] till 1: som utgör (l. liknar) en rörväxt. De större Rör-artade Växterna. Wikström ÅrsbVetA 1839—42, s. 589.
2) till 3 (o. 5): rörformig o. d. Rörartade n(äsborrar). Marklin Illiger 198 (1818). ÖoL (1852).
-ASTER. trädg. form av aster, vars blomkorgar innehålla endast rörformiga blommor. Rör- eller fjäderaster. HbTrädg. 6: 37 (1876).
-AVSKÄRARE ~0200, r. l. m. [jfr t. rohrabschneider] tekn. värktyg för kapning av (klenare) metallrör; jfr avskärare 2. TT 1894, Allm. s. 200. —
-AVSKÄRNING~020. tekn. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 65. Ssgr (tekn.): röravskärnings-apparat. PriskatalSonesson 1895, s. 81. -maskin. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 324. —
-AXEL. (i fackspr.) rörformig (ihålig) axel (se axel, sbst.1 I 2). Röraxeln till växelspaken. Nerén HbAut. 1: 84 (1911).
(1) -BAGGE. entomol. om vissa insekter av släktet Donacia Fabr. o. av närstående släkten av familjen Chrysomelidæ (som leva på vatten- o. sumpväxter), bladbagge, sävbagge. Rebau NatH 1: 602 (1879).
-BAKELSE. (numera mindre br.) kok. bakvärk bestående av ett rörformigt hölje fyllt med kräm o. d., skarpskytt. Hagdahl Kok. 890 (1879). Högstedt KokB 555 (1920).
-BALK. tekn. rörformig (ihålig) balk. TeknOrdb. 436 (1940).
-BANA, r. l. f.
1) rörformig bana (se bana, sbst.1 1 c). TT 1902, V. s. 8 (för transport av sand).
2) (numera föga br.) särskilt utstakad l. anordnad plats för rördragning; jfr bana, sbst.1 3. Glashyttan med den vidliggande rörbanan för dragning af glasrör. TT 1899, Allm. s. 98. —
-BATTERI.
1) (†) om Voltas stapel. FKM 1: 11 (1806). Lyceum 2: 130 (1811).
2) tekn. om system av rör l. rörslingor i en kyl- l. uppvärmningsanordning. SvTeknUppslB 2: 490 (1939).
(3, 5 a) -BEN. [jfr t. röhrbein, röhrknochen] (i fackspr.) långsträckt, ihåligt, rörformigt ben (se ben, sbst.1 I 1), benpipa. Florman Anat. 1: 417 (1823). Alla rörben uppkomma genom ombildning av broskcylindrar. Jundell Barn. 1: 195 (1927). särsk. [jfr motsv. anv. av ä. t. röhrbein] (†) ss. benämning på skenben (hos häst). Rörbenen böra vara på alla Ridhästar smala, glatta, torra, fria ifrån öfverben och galla. KrigsmSH 1797, 2: 169.
(1) -BEVUXEN, p. adj. (numera bl. i vissa trakter l. arkaiserande) vassbevuxen. På den rörbevuxna uddens sand. Runeberg (SVS) 2: 110 (c. 1827). Östergren (1937).
(3 g) -BEVÄPNAD, p. adj. (†) utrustad med tub l. kikare. Lyft ej, o Astronom, ditt rörbeväpnade öga / Fjerran till himlarna upp. Stagnelius (SVS) 2: 103 (c. 1820).
(1) -BEVÄXT, p. adj. (numera bl. i vissa trakter l. arkaiserande) = -bevuxen. Ödmann StrSaml. 1: 35 (1785). Björkman (1889).
(1) -BILL, m. l. r. (numera föga br.) entomol. = -bagge. Thomson Insect. 89 (1862). Stuxberg o. Floderus 1: 591 (1901). Cannelin (1939).
-BJÄLKE. (numera föga br.) tekn. = -balk. Ikonen (1889). Cannelin (1921).
-BLAD. [jfr t. rohrblatt]
1) (numera bl. i vissa trakter l. arkaiserande) till 1: vassblad. Retzius FlVirg. 22 (1809).
2) mus. till 2 b (ε); i vissa blåsinstrument: (av strå av rörväxt tillvärkad) tunn skiva l. tunga (förekommande ensam l. i par) som gm sina av den inblåsta luften frambragta vibrationer alstrar tonen. (Klarinetten) har blott ett enda vibrerande rörblad. UB 2: 531 (1873). Ssg (till -blad 2): rörblads-instrument. mus. musikinstrument i vilket tonen alstras av rörblad. Norlind SvFolkmusik 91 (1930).
-BLOMMA, r. l. f. [jfr t. röhrenblume] bot. sambladig blomma med långt utdragen, rörformig pip. Quennerstedt KampTillv. 46 (1898).
-BLOMSTRIG. [jfr t. röhrenblumig] (numera föga br.) bot. om växt av familjen Compositæ (l. blomkorg hos sådan växt): vars alla blommor äro rörformiga (se -formig 2 a); motsatt: tungblomstrig o. strålblomstrig; särsk. i pl., ss. benämning på den grupp inom familjen Compositæ som utgöres av sådana växter (tistelväxter). Arrhenius Bot. 173 (1845; om blomkorg). Forssell InlBot. 90 (1888; i pl., ss. gruppbenämning).
(1) -BOCK. [jfr holl. rietbok, t. riedbock, eng. reed-buck] zool. hovdjur av antilopsläktet Redunca H. Sm. (Pall.) (som lever i närheten av vattensamlingar o. kärr); särsk. dels (äv. i uttr. vanlig rörbock) om arten Redunca redunca Pall., dels (i sht i uttr. stor rörbock) om arten Redunca (Eleotragus) arundinum Bodd.; i pl. äv. dels (särsk. i uttr. egentliga rörbockar) ss. namn på släktet Redunca H. Sm. (Pall.), dels allmännare, ss. namn på den till slidhornsdjuren hörande underfamiljen Reduncinæ. Stuxberg (o. Floderus) 2: 337 (1902). 4Brehm 1: 673, 674 (1920).
-BOCKARE. person som yrkesmässigt utför rörbockning. NomenklArbJärnhant. 8: 1 (1955).
-BOCK-MASKIN. tekn. rörbockningsmaskin. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 471. —
-BOCKNING. tekn. bockning av rör, särsk. hårdare metallrör. SvUppslB (1935). Ssgr (tekn.): rörbocknings-apparat. SvD(A) 1918, nr 324 A, s. 10. -maskin. TSjöv. 1901, s. 236.
-BORR.
1) [jfr t. röhrenbohrer] tekn. till 3: redskap (borr) bestående av ett nedtill öppet rör vars kant är försedd med ägg l. tänder o. använt (använd) bl. a. för åstadkommande av större hål i väggar o. d. (jfr mur-borr 1) o. för tagande av jordprov; jfr pump-borr. TT 1876, s. 61. Fornv. 1935, s. 75 (om redskap för tagande av jordprov).
2) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 3 a: borr för borrning av gevärspipor o. d. (Malmborg o.) Meyerson SthmBössm. 263 (i handl. fr. 1553). Meyerson VapArboga 108 (1939).
(3 a) -BORRERI1004 l. 3~002. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) anläggning för borrning o. tillvärkning av gevärspipor o. d. Afzelius Sag. X. 2: 334 (1866).
-BORSTE. borste för rensning av rör. SvIndKal. 1918, 2: 329. —
-BRO. [jfr t. röhrenbrücke]
1) (om utländska förh.) till 2 a: bro byggd av bamburör l. dyl. Berndtson (1880).
2) tekn. till 3: (i sht förr förekommande typ av) bro byggd av fackvärk på ett sådant sätt att den bildar ett slutet (rörformigt) rum omkring en vägbana l. järnväg. UB 1: 418 (1873). En rörbro af smidesjärn. TLev. 1909, nr 44, s. 3.
-BROTSCH. tekn. = -fräs. Varulex. Byggn. 2: 206 (1955).
-BROTT. [jfr t. rohrbruch] jfr brott I 1. TT 1890, s. 195. Wirgin Häls. 2: 177 (1931; på cementrör). Ssg: rörbrotts-ventil. [jfr t. rohrbruchventil] tekn. ventil som automatiskt slutes, då rörbrott inträffar. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-BRUNN. [jfr t. röhrbrunnen] tekn. (vatten- l. petroleum)brunn åstadkommen gm neddrivning i marken till vatten- resp. petroleumförande lager av ett järnrör, som tjänar dels ss. borr, dels ss. sugledning, borrbrunn; motsatt: grävd brunn. Hygiea 1869, s. 362.
(3 e) -BRUS. (i fackspr.) i radioapparat stundom förekommande brusande ljud härrörande från elektronrören. SvD(A) 1936, nr 39, s. 22.
-BRÄCKA, r. l. f. jfr bräcka, sbst.2 II 1 b. TT 1896, Byggn. s. 50.
(3 a) -BRÄNNING. (†) vid skjutning med eldvapen av äldre konstruktion: avfyring som misslyckas på sådant sätt att krutladdningen förbrinner utan att driva ut projektilen. KrigVAT 1844, s. 14. Därs. 1845, s. 323.
(1) -BUSKE. [fsv. rörbuske; jfr t. rohrbusch] (†) tätt buskliknande (be)stånd av vass o. d. Lind 1: 239 (1738). Söderwall 2: 293 (1893).
(1) -BÄCK. [jfr t. rohrbach] (†) bäck i vilken det växer vass. Lind 1: 1281 (1749). Heinrich (1828).
-BÄNK. (i fackspr.) arbetsbänk använd vid rörarbeten. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 131. —
-BÖJNING. äv. konkret, om böjd del av ett rör. Kondensvatten blir stående i rörböjningen. LB 3: 706 (1907).
(3 a, 4) -CIRKEL. [jfr t. rohrzirkel] (†) passare för användning vid gevärstillvärkning; jfr pip-cirkel. (Malmborg o.) Meyerson SthmBössm. 263 (i handl. fr. 1553).
-DEL. del av rör; rörformig del av l. till ngt; särsk. tekn. om kortare, rörformig (lös) del för användning vid skarvning l. avgrening o. d. av metallrör vid rörinstallationer. JernkA 1897, s. 210. VaruhbTulltaxa 1: 396 (1931).
(3 e) -DETEKTOR ~detäk2tor, r.; best. -n; pl. -er -täktω2rer l. -tek-. [till detektor, av eng. detector, till detect (se detektiv)] (i fackspr.) på radioapparat: detektor (anordning med uppgift att göra radiosignaler uppfattbara) bestående av elektronrör. Erix EgRadio 21 (1923).
-DIAMETER. 2UB 9: 633 (1906).
-DIKA, -ning. (i fackspr.) genomdraga (mark) med rördike(n); jfr täck-dika. 2SvLäkSH 8: 218 (1854: rördikningen). SvGeogrÅb. 1945, s. 101.
-DIKE. (i fackspr.) täckdike som utgöres av en i marken nedlagd ledning av rör (vanl. tegelrör). Wetterbergh SamhKärna 1: 47 (1857).
-DIMENSION. jfr dimension 2 a β. LB 1: 317 (1901).
-DRAGBÄNK~02, äv. ~20. tekn. dragbänk för tillvärkning av metallrör. Schulthess (1885). Råvaror 1100 (1949).
-DRAGERI1004 l. 3~002. anläggning för tillvärkning av metallrör gm rördragning; jfr -fabrik, -värk 4. Östberg Vel. 28 (1894).
-DRAGNING. tekn. dragning (se draga, v. 21) av rör l. rörämne för framställning av ett rör med önskad (minskad) tvärsektion o. godstjocklek. JernkA 1885, s. 445. Ssg: rördragnings-maskin. tekn. maskin för rördragning; jfr rör-dragbänk. AB 1845, nr 221, s. 1.
-DROM, se d. o. —
-DRÄNAGE. kir. dränering av sår l. opererat område o. d. gm inläggning av rör; äv. konkret, om rören. Stenen avlägsnades och rördrainage inlades i njurbäckenet. SvLäkT 1935, s. 1221.
-ENTREPRENÖR-FIRMA. rörledningsfirma. RTKatal. 1930, 4: 1112. —
-FABRIK. jfr fabrik 4. JernkA 1867, s. 227.
-FIRMA, r. l. f. firma för installationer o. reparationer av rörledningar o. försäljning av material till sådana. TT 1896, Byggn. s. 49. Fogelström Somm. 9 (1951).
-FJÄDER. (i fackspr.) i halvcirkelform böjt klent metallrör som utgör det värksamma organet i en manometer, bourdonrör. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 173.
(1) -FLAKT, m. l. f.; pl. -er. (-flacht) [senare ssgsleden sannol. av holl. vlakte, flackt land, av mnl. vlakte, yta, till vlac, platt, jämn, flack, motsv. mlt. vlak (se flack, adj.1)] (†) vassbevuxet, flackt område. (Vissa landområden i Nya Sverige) hvariblandh en godh del ähro stora rörflachter och kröpelbuskar medh en del godt landh. HT 1896, s. 42 (1654).
(1) -FLEN. bot. (den i en bredbladig varietet odlade) gräsarten Phalaris arundinacea Lin., flen. Linné Fl. nr 48 (1745). Rörflenen .. är ett af våra största gräs. LAHT 1893, s. 11. Selander LevLandsk. 141 (1955).
(1) -FLOCK. (†) = -flen. Nyman VäxtNatH 2: 523 (1868; från västra Sv.).
(1) -FLOK. (†) = -flen. Wahlenberg FlSv. 32 (1824). Björkman (1889).
(1) -FLÄCK. (†) = -flen. Fries Ordb. 27 (c. 1870). Björkman (1889).
-FLÄNS. [jfr t. röhrenflan(t)sch(e)] tekn. på rörända sittande fläns gm vilken röret kan fästas vid ett annat rör o. d. Konow (1887).
(2 a) -FLÄTNING. [jfr t. rohrgeflecht] (i fackspr.) flätning av strån från någon rörväxt l. av rotting; ofta konkret, om flätvärk framställt gm sådan flätning. Korgen är af fin rörflätning. Freja 1880, s. 7. HantvB I. 2: 280 (1934).
-FLÖJT. [jfr t. rohrflöte]
1) till 2 b β: primitivt musikinstrument tillvärkat av ett stycke av ett vasstrå l. dyl. l. (vanl.) bestående av en rad bredvid varandra fästa oliklånga sådana rör, panflöjt; jfr -pipa 2. Adlerbeth Ov. 280 (1818). Sagornas Pan är död, han spelar ej mer på sin rörflöjt. Sätherberg Blomsterk. 93 (1879). Kruuse NSkott. 31 (1936).
2) (i fackspr.) till 2 b β, 3; i orgel: grundstämma som utgör en (halvtäckt) labialstämma med en om rörflöjt (i bet. 1) påminnande klang o. vars pipor (i de högre oktaverna) äro försedda med ett öppet litet rör (se rör, sbst.3 3); jfr -gedakt, -kvint. Möller 1: 297 (1745). Drake Töpfer 124 (1850). Hennerberg (o. Norlind) 1: 96 (1912).
-FOG. fog mellan rören i en rörledning. Palmberg Hels. 221 (1889).
-FORM, förr äv. (i bet. II) -FORMA, f.
I. rörlik form (se d. o. I 1) hos ngt. JernkA 1889, s. 5.
II. form (se d. o. II 1) för gjutning av rör l. rörlika föremål av metall o. d., förr särsk. för gjutning av eldrör till skjutvapen. ArkliR 1553, avd. 3. Almroth Karmarsch 157 (1838).
-FORMAD, p. adj. = -formig 2. Östergren (1937).
-FORMIG.
1) (†) till 1, om gräs: vassliknande; jfr -artad 1. Rörformiga gräs-arter. Wikström ÅrsbVetA 1843—44, s. 501.
2) [jfr t. röhrenförmig] till 3: som har form av ett rör, cylindrisk. Marklin Illiger 40 (1818). Rörformiga makaroner äro de vanligaste. Walin Födoämn. 103 (1906). särsk.
a) bot. om sambladigt blomhylle: som är försett med en långt utdragen, rörliknande pip. Areschoug LbBot. 259 (1863). Af olika blomkroneformer märkes den rörformiga, trattlika, bägarlika, .. samt den läppformiga och tunglika. Holmström Naturl. 1: 96 (1888).
b) (numera bl. tillf.) bärgv. om malm: som består av rörformiga bildningar, som utgör rörmalm. Rinman 2: 480 (1789).
c) med. om synfält: som vid olika avstånd har samma storlek. Wernstedt (1951).
-FRIKTION. fys. friktion som uppstår mellan ett rörs väggar o. ett genom röret framströmmande medium. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 333 (1949).
-FRÄS. tekn. fräs (se fräs, sbst.2 1) för bearbetning av metallrör, i sht för avlägsnande av grader bildade vid avskärande av ett rör. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 67.
(3 e) -FUNKTION. el.-tekn. funktion hos elektronrör, särsk. hos sådant rör i radioapparat. Löfgren Deketh Radiorör 93 (1949).
-FÖRBINDNING. [jfr t. rohrverbindung] tekn. förbindning (se d. o. 4 a) av rör (medelst flänsar l. muff, gm förskruvning l. svetsning o. d.); oftast konkret(are). TT 1872, s. 117 (konkret).
-FÖRGRENING. ofta konkret. TT 1873, s. 44 (konkret).
-FÖRSKRUVNING~020. [jfr t. rohrverschraubung] tekn. skruvförbindning mellan två rörändar; ofta konkret. Lundberg Lok. 262 (1902; konkret).
(3 e) -FÖRSTÄRKARE, r. l. m. (i fackspr.) förstärkare (se d. o. 1) bestående av elektronrör. 2NF 38: 78 (1925).
(3 a, 4) -GAFFEL. (†)
1) gaffelformigt redskap använt vid gevärstillvärkning. (Malmborg o.) Meyerson SthmBössm. 263 (i handl. fr. 1553).
2) gaffelformigt gevärsställ. Schulthess (1885).
(2 b β, 3) -GEDAKT. (i fackspr.) rörflöjt (se d. o. 2) med långt o. smalt rör. SohlmanMusiklex. (1952).
-GENOMFÖRING—0020. tekn. särsk. konkret: ställe (öppning) där rör dragits l. skall dragas genom ngt, t. ex. genom en vägg. TT 1900, Allm. s. 22. —
-GJUTERI1004 l. 3~002. gjuteri (se d. o. 3) för gjutning av metallrör. TT 1871, s. 187.
-GJUTNING. TT 1874, s. 255.
-GRAV, r. l. f. i sht byggn. långsträckt urschaktning för nedläggande av rörledning. BtRiksdP 1900, 5Hufvudtit. s. 79.
(1) -GRUND, n. (numera föga br.) grund bevuxet med vass o. d. Smeds Malaxb. 139 (i handl. fr. 1652).
(1) -GRÄS. [jfr t. rohrgras] (†) om olika rörväxter l. vassliknande gräs(arter); äv. koll., särsk.: vegetation av vass o. d. Rudbeck HortBot. 50 (1685; möjl. om rörflen). Stort Röörgräs. Bromelius Chl. 40 (1694; sannol. om rörflen). Rör-tofsat Vpsala Rörgräs. Rudbeck CampElys. 40 (1702; sannol. om fårsvingel); möjl. ssg. Oräknelige Skjälar hade inrättadt åt sig varma beqvämlige lägen uti rörgräset. Landell Bligh 62 (1795). Torén Rebau o. Hochstetter 150 (1851; om det numera i släktena Calamagrostis Adans., Phragmites Adans. em. Trin. o. Ammophila Host. uppdelade släktet Arundo Lin.). jfr bärgs-rörgräs.
(3 j) -GULD. om guldtråd lindad på rörformig spole? TullbSthm 1536, s. 132 b. Därs. 8/10 1560.
-GÅNG, sbst.1 (sbst.2 se rör, sbst.4 ssgr); pl. -ar.
1) till 3 (o. 6): av ett l. flera rör l. en l. flera rörformiga kanaler o. d. bildad passage för ngt; äv. om gång l. kanal (i mur o. d.) för rörledning; särsk. om sådan, till ugn l. kakelugn o. d. hörande gång l. kanal genom vilken värme o. rökgaser ledas för uppnående av större uppvärmningseffekt l. genom vilken röken ledes ut i det fria. Cronstedt Kakelugn. A 3 a (1767). Kakelugnens omsättande och förseende med rörgångar. ÅbSvUndH 68—69: 189 (1787). Då .. (oxblåsan som användes ss. bälg till blåsrör) blir tom uppblåses hon åter med munnen, genom en serskild med vridhane försedd rörgång. Berzelius Blåsr. 17 (1820). Vertikala rörgångar (i skeppspanna). Fock 1Fys. 509 (1855). Spiralformiga rörgångar (till kolningsugn). Rejmers Koln. 69 (1868). Den stora byggnadskomplexen, hvars murar äro genomdragna af .. ventilations- och värmetrummor samt andra rörgångar. PT 1902, nr 151 A, s. 3. Rörgången (från spisen) gick direkt ut i luften. Järnvägsminn. 162 (1952).
2) (†) till 3 (l), 5 a, om rörformigt skal hörande till djurs kropp l. om rörformig kanal i sådant skal. VetAH 1788, s. 222. Därs. 1793, s. 21, 22.
-GÄNGA, r. l. f. i sht tekn. gänga på (ändan av ett) rör; vanl. i pl. PriskatalSonesson 1895, s. 159.
-GÄNG-BACK. tekn. gängback i rörgängkloppa l. rörgängmaskin. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 293. —
-GÄNG-KLOPPA. tekn. gängkloppa för framställande av rörgängor. TT 1894, Allm. s. 199. —
-GÄNG-MASKIN. tekn. maskin för framställning av rörgängor. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 294. —
-GÄNGNING. gängning av rör; äv. konkret, om gängat parti av rör l. om rörgänga. Tappens rörgängning .. eng. tum .. 1/2. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 137. —
-GÄNG-VÄRKTYG~02, äv. ~20. tekn. värktyg för framställning av rörgängor. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 65. —
-GÖT, n., l. -GÖTE, n. tekn.
1) rörformigt göt (se göt, sbst.2 1). JernkA 1899, s. 119.
2) sluten, rörliknande gjutform; jfr göt, sbst.2 2. Eneberg Karmarsch 2: 202 (1861).
-HANTLANGARE~0200. jfr -arbetare. YrkesförtArbFörmedl. 51 (1936).
(2 a) -HATT. (†) hatt av strån av någon rörväxt, stråhatt. Fréville Söderh. 1: 228 (1776). BoupptVäxjö 1835.
(3, 5 a) -HJÄRTA. [jfr t. röhrenherzen, pl.] (numera mindre br.) zool. djur av den mellan ryggradsdjuren o. de ryggradslösa djuren stående djurklassen Leptocardia, som saknar hjärta o. hos vilket blodet drives fram gm kontraktioner av de rörformiga blodkärlens väggar, lansettfisk; vanl. i pl., om klassen. Thorell Zool. 2: 281 (1861). 2SvUppslB (1952).
(1) -HONUNG. (†) sockerrörssirap. BBergius PVetA 1780, 1: 55.
(1) -HULT. (†) = -lund; jfr -skog. Helsingius (1587).
-HUS.
1) (om utländska förh.) till 2 a: hus byggt av strån av någon rörväxt (l. av rottning). 2NF 17: 396 (1912; om förh. på Madagaskar).
2) (numera mindre br.) artill. till 3 b: hylsa till tändrör. De Ron o. Virgin I. 1—3: 58 (1886).
3) zool. till 3 l, = rör, sbst.3 3 l; numera nästan bl. om rörformig, av nattsländelarv förfärdigad hylsa vari larven lever. De vattenledmaskar, som ha egna rörhus. Holmström NatLb. 4: 51 (1852).
(2 a) -HYDDA, r. l. f. (om utländska förh.) = -hus 1. Bovallius CentrAm. 371 (1887; om förh. i Nicaragua).
-HYLSA.
1) (i fackspr.) hylsa omslutande (del av) ett rör, särsk. rör hörande till rörledning. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 109.
2) (numera mindre br.) artill. till 3 b: hylsa till tändrör. KrigVAH 1833, s. 116. Holmberg Artill. 3: 145 (1883).
-HÅL, n.
1) artill. till 3 b: (gängat) hål i granat för anbringande av tändrör. De Ron o. Virgin I. 5—7: 40 (1887).
2) (numera bl. tillf.) till 3, 6; om rörformig, vattenförande kanal åstadkommen medelst tubulator. MosskT 1890, s. 365.
3) (†) till 5 b α; om mynning av rör i rörsvamps sporlager. VetAH 1810, s. 5.
-HÅLLARE, r. l. m. [jfr t. röhrenhalter] (i sht i fackspr.) jfr hållare 3. Ramsten o. Stenfelt (1917). särsk. till 3 e. OrdbFjärrförb. 118 (1940).
(4) -HÖLSTER. (†) hölster för kort handeldvapen, pistolhölster. ArkliR 1549, avd. 2. Därs. 1560, avd. 3 (1563).
(1) -HÖNA. [jfr dan. o. nor. rørhøne, t. rohrhuhn; fågelarterna uppehålla sig bland vass o. d.]
1) zool. fågeln Gallinula chloropus Lin., grönfotad sumphöna. Malm Fauna 301 (1877). Rosenius SvFågl. 3: 391 (1931).
2) (†) fågeln Fulica atra Lin., sothöna. Schroderus Dict. 28 (c. 1635). Dens. Comenius 151 (1639).
3) (†) om vissa fåglar tillhörande sumphönesläktet (Porzana Vieill.).
a) om småfläckig sumphöna (Porzana porzana Lin.). Holmgren Fogl. 898 (1870). Rebau NatH 1: 477 (1879). Schulthess (1885).
b) i uttr. lilla rörhönan, om lilla sumphönan (Porzana parva Scop.). Holmgren Fogl. 899 (1870). Ssgr (till -höna 1, zool.): rörhöne-bo, n. Rosenius SvFågl. 3: 394 (1931). -släkte(t). fågelsläktet Gallinula Briss. 4Brehm 8: 346 (1926).
(1) -HÖNS.
1) zool. = -höna 1; vanl. i pl. Rosenius SvFågl. 1: 53 (1914).
2) (†) i pl., ss. namn på fågelsläktet Porzana Vieill. (sumphönesläktet). Rebau NatH 1: 477 (1879). Ssg (till -höns 1, zool.): rörhöns-släkte(t). fågelsläktet Gallinula Briss. Carlson Fågl. 282 (1894).
-INSTALLATION. installation av rör för vatten, gas o. d. SvByggKatal. 1955, s. 841.
-INSTALLATÖR, jfr -installation. RTKatal. 1948, M. s. 108.
(2 b ε) -INSTRUMENT. mus. benämning på blåsinstrument med rörblad (se d. o. 2). Ljunggren Est. 2: 350 (1860). Helander SpisJazz 10 (1953).
(2 a) -JALUSI. (numera bl. tillf.) jalusi (se d. o. 3) av strån av någon rörväxt. WoL 152 (1884). Tauson DagbInd. 46 (1896; om förh. i Indien).
(6) -JORD. (†) = pipjord 2. Gäs-lera .. har fått åtskilliga namn af almogen. Som hon merendels finnes pipig, är hon kallad rör-jord .., såsom af fina rör bestående. SamlRönLantbr. 3: 19 (1779). LAA 1813, s. 262. jfr (med anslutning till rör, sbst.3 1): Rör-jord finnes gemenligen uppå siö- eller hafs uplanningar, samt märkes ofta ännu, rör eller hvass, arundo, framväxa på en sådan jordmon. Gadd Landtsk. 3: 41 (1777).
-JÄRN, sbst.1 (sbst.2 se röra, v.2 ssgr).
1) (numera bl. tillf.) järn av rörform, järnrör. Nyström Telegr. 57 (1869).
2) (†) = -stång 1. Scheutz Bleckarb. 14 (1849).
(3, 6 a) -KAKELUGN~002, äv. ~200. (i sht förr) kakelugn i vilken värmen för uppnående av större uppvärmningseffekt ledes i slingrande rörgångar; jfr -spis. HushJourn. 1784, s. 515. Näsström SvFunkt. 75 (1930; om förh. 1820).
(3, 5 a) -KAMRING, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (VetAH, Möller). [senare ssgsleden till kammare, sbst.2] (†) ortoceratit (l. med ortoceratiterna i systematiskt avseende sammanfört havsdjur, vars skal liksom ortoceratiternas består av en serie rörformiga kamrar). VetAH 1793, s. 25. Möller (1807).
(3, 5) -KANAL. (i fackspr.) rörformig kanal. LfF 1871, 2: 7 (om blodkärl). Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 317 (1949; i hydraulisk press).
(3, 5 b γ) -KASSIA. [jfr t. röhrenkassie] farm. drog av de rörformiga frukterna av kassiaträdet, kassia (se d. o. 3). Lindgren Läkem. (1902).
(1, 3) -KAVLE. (numera bl. tillf.) bot. om (gräs l. gräsliknande växt med) tätt cylindriskt ax; dels om (ax av) kaveldun, dels om (ax av) gräsarten Alopecurus arundinaceus Poir. (svartkavle). (T.) Riet-Kolbe (sv.) rör-kafle. Lind (1749). (Sv.) Rörkafle. (T.) Rohrkolbe. Heinrich (1814). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 780 (1901; om svartkavle).
-KISTA.
1) (om utländska förh.) till 2 a: kista av vass l. av strån av annan rörväxt. Oldendorp 1: 291 (1786). Wikner Vitt. 104 (1877).
2) [jfr ä. d. rørkiste, t. röhrkasten] (†) till 3: behållare (reservoar) vari (brunns)vatten samlas o. varifrån vattenledningsrör utgå(r). Lind 1: 239 (1738). Heinrich (1828).
-KITT. [jfr t. röhrenkitt] (i fackspr.) kitt för tätning av skarvar i rörledning (av gjutjärn o. d.), avloppskitt. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 142.
(4) -KLOVE. (†) (spänn)klove använd vid gevärstillvärkning. (Malmborg o.) Meyerson SthmBössm. 263 (i handl. fr. 1553).
-KLÄDA, -ning.
1) (i fackspr.) till 2 a α: bekläda (vägg l. innertak i en byggnad o. d.) med ett vasslager l. med vassrörsmattor ss. fäste för rappning l. puts o. d., röra (se röra, v.1). Muraren .. rörkläder, rappar och putsar innantak och väggar. UB 1: 330 (1873).
2) (numera bl. tillf.) till 3: bekläda (väggarna i ett borrhål i marken) med rör av smidesjärn, sammansatta till en tub. Wetterdal Grufbr. 115 (1878).
-KLÄMMA, r. l. f. [jfr t. röhrklemme] tekn. klämma med vilken ett rör fasthålles i önskat läge. Auerbach (1913). KatalInstallAsea 1931, s. 63.
(2 a) -KNIPPA, r. l. f., l. -KNIPPE. (numera i sht i vissa trakter) jfr knippa, sbst.1 1. 2VittAH 1: 374 (1786, 1789).
-KNÄ. (i fackspr.) i vinkel böjd rördel; jfr -vinkel. Nerén BilB 1: 138 (1928).
-KOKPLATTA~020. (i fackspr.) kokplatta bestående av ett metallrör format till en plan spiral i vilken elektriska motståndstrådar äro inlagda. SvByggKatal. 1952, s. 611.
-KOLV.
1) [jfr t. rohrkolben] (†) till 1: ax l. blomkolv hos kaveldun; äv.: kaveldun. Schroderus Dict. 65 (c. 1635). Lind 1: 1035 (1749).
2) tekn. till 3: rörformig kolv (se d. o. 4, 5) l. rörformigt kolvliknande redskap. Lindberg Svagdr. Bih. 91 (1892).
-KONDENSATOR. (numera knappast br.) tekn. = -kondensor. TT 1877, s. 209. Rosenberg OorgKemi 321 (1888).
-KONDENSOR. tekn. kondensor (se d. o. 1) bestående av ett antal rör genom vilka ånga l. gas ledes. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-KOPPLING. tekn. koppling (för förening) av ändarna av ledningsrör; särsk. konkret, motsv. koppling c. TT 1875, s. 274 (konkret).
(3, 5 a) -KORALL. [jfr t. röhrenkoralle] zool. koralldjur av familjen Tubiporidæ (levande i långa, parallellt löpande, sinsemellan förbundna kalkrör), orgelkorall. Oldendorp 1: 140 (1786). WoH (1904).
(2 a) -KORG. [jfr t. rohrkorb] (numera mindre br.) korg flätad av strån av någon rörväxt (t. ex. bambu) l. av rotting. VLBibl. BoupptToftnäs 1768. SFS 1902, nr 107, s. 13.
(3 a) -KRATS. (†) krats (se krats, sbst.1) för rengöring av loppet på eldvapen. ArkliR 1553, avd. 3. TullbSthm 2/8 1583.
-KROK.
1) tekn. (metall)krok medelst vilken rör l. rörledning fästes (vid vägg o. d.). PriskatalSonesson 1895, s. 125.
2) (i fackspr.) järnkrok med tillhörande långt skaft medelst vilken dräneringsrör nedläggas i rördike. Arrhenius Jordbr. 1: 61 (1859).
(3 b) -KROPP. artill. om den cylindriska, ihåliga kropp som innesluter tändsats o. de mekanismer som höra till ett tändrör. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 414 (1879).
-KRUT. skjutk. krut bestående av korn som ha form av ihåliga cylindrar. Hägg Flottan 34 (1904).
(2 b α) -KRYCKA. (numera föga br.) med krycka (se krycka, sbst.2 1) försedd käpp av bambu l. rotting. BoupptVäxjö 1835. Hallner PysGubb. 233 (1920). Östergren (1937).
-KRÖK. krök på rör; krökt rördel (jfr -knä, -vinkel); särsk. tekn. om krökt (lös) rördel anbragt l. avsedd att anbringas ss. förbindelse mellan raka stycken av en rörledning. Frykholm Ångm. 134 (1881). JernkA 1905, s. 643. HbVerkstTekn. 1: 246 (1944).
-KVARN. [jfr t. rohrmühle] tekn. kvarn bestående av en rörformig roterande trumma i vilken godset males l. finkrossas av kulor av något hårt material (järn, porslin, flinta o. d.). TT 1896, Allm. s. 217. —
-KVAST. (†)
1) till 1, = -vippa. Schroderus Dict. 143 (c. 1635).
2) till 5 a: knippa av rörformiga bildningar l. strängar l. dyl. hörande till en levande varelses kropp. Murray PVetA 1794, s. 69.
(2 b β, 3) -KVINT. [jfr t. rohrquinte] (i fackspr.) alikvotstämma (bistämma) bestående av kvint (se kvint, sbst.1 3) som har en om rörflöjt (se d. o. 1) påminnande klang o. vars pipor i locket äro försedda med ett öppet litet rör (se rör, sbst.3 3); jfr -flöjt 2. Drake Töpfer 125 (1850).
-KYLARE, r. l. m. tekn. kylare (se d. o. a, c) i vilken det som skall kylas ledes l. cirkulerar genom rör (tuber) omgivna av (jämförelsevis) kall vätska l. luft. TT 1871, s. 397. AutB 219 (1947; på bil).
-KÄPP. [fsv. rörkäpper; jfr t. rohrstock]
1) (numera föga br.) till 2 b: stav l. käpp bestående av ett stycke av en stängel från rörväxt; jfr 2. När Guds hielpe-timma kommer, så gälla alla hinder intet; de äro som svaga rörkäppar, som snarligen sönderbrytas. Oelreich 755 (1756). En perspektiviskt uppmålad skenarkitektur af smala, tunna rörkäppar (på pompejanska väggmålningar). Upmark Lübke 224 (1872). Söderwall Suppl. 672 (1956).
2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) till 2 b α: promenadkäpp av bambu l. rotting; spanskrör. BoupptRasbo 1769. Hans stora rörkäpp, med guldknapp och svart rem. Knorring Axel 1: 202 (1836). Jensen Mickiewicz Tad. 83 (1898). Östergren (1937). jfr (†): 2 Spanske röör Kieppar. BoupptSthm 1680, s. 239 a. —
-KÄRNA, r. l. f. [jfr t. rohrkern] tekn. gjutkärna använd vid gjutning av rör. TT 1871, s. 14.
(2 a α) -KÄRVE. (numera bl. tillf.) kärve av vass o. d. KamKollP 1: 234 (1623). En rörkärfve, utbredd öfver en lafve .. tjenar til säng. Ödmann MPark 22 (1800).
-LADDNING. mil. sprängladdning bestående av ett enstaka rör l. ett antal hopfogade rördelar som fyllts med något sprängämne. SoldIInf. 1944, s. 102.
-LAMPA. rörformig glödlampa. KatalInstallAsea 1931, s. 278.
-LEDNING. [jfr t. rohrleitung, röhrenleitung] konkret: ledning (se ledning, sbst.2 2 a) bestående av ett rör l. ett system av rör (ofta med inbegrepp av till ledningar hörande kranar o. d.). Rörledningar för varmluftdraget ifrån den yttre luften in till värmkammaren (i värmeapparaten Calorifer). JernkA 1827, s. 519. Genom långa rörledningar suges .. (spannmålen) direkt upp till övre delen av silomagasinen. Bolin VFöda 256 (1933). Ymer 1935, s. 286 (om oljeledning). jfr betong-, gas-rörledning. särsk. ss. förled i ett stort antal ssgr som beteckna personer l. företag som utföra installationer o. reparationer av rörledningar för gas, vatten o. avlopp o. av värmeledningar o. d. i byggnader (o. idka försäljning av material till sådana ledningar). Ssgr (till -ledning slutet): rörlednings-affär. jfr affär 6. RTKatal. 1915, 4: 288. -entreprenör. RTKatal. 1917, 4: 351. -firma, r. l. f. 2NF 27: 957 (1918). -värkstad. RTKatal. 1922, IV. 1: 987. —
-LEDNINGS-MOTSTÅND. fys. o. tekn. jfr -friktion. SvTeknUppslB 1: 553 (1937).
-LERA, r. l. f. (i fackspr.) lera som användes vid l. lämpar sig för framställning av rör, klinkerlera. SvGeolU Ca 6: 195 (1915).
-LIBELL, r. l. f. [jfr t. röhrenlibelle] tekn. libell (se libell, sbst.2 1) bestående av ett på en ställning monterat nästan vätskefyllt glasrör. JernkA 1839, s. 238.
-LIK, adj.
1) (numera bl. tillf.) till 1: som liknar (strå av) vass o. d.; förr äv. substantiviskt, i uttr. de rörlika, om växtfamiljen Calamariæ (halvgräs). SvBot. nr 464 (1813: de Rörlika). Upmark Lübke 67 (1872).
2) till 3: som liknar l. har form av ett rör, rörformig, cylindrisk. Retzius Djurr. 225 (1772).
-LIKNANDE, p. adj. Hahr ArkitH 456 (1902).
-LJUS, n.
1) (†) till 2 b: ljus med veke bestående av ett strå. Serenius Bbb 3 a (1734).
2) (mera tillf.) till 3 e: lysrör; jfr neon-rör. Sjögren TaStjärn. 20 (1957).
-LOD.
1) (i fackspr.) till 3: rörformigt lod (se lod, sbst.4 7) använt att taga prov av bottnen i hav l. sjö. Ymer 1930, s. 241.
2) (†) till 4: projektil (kula) till handeldvapen; jfr lod, sbst.4 2. ArkliR 1553, avd. 4 (1554). Svart G1 31 (1561).
(1) -LUND. (†) (större) vassbestånd; jfr -hult, -skog. Læstadius 2Journ. 71 (1833).
(1) -LURV. (†) om vasstuva l. anhopning av vasstrån l. dyl. Boet giöra .. (viggarna) på fly-mossar, in uti torra Rörlorfvar, Kafvelduns tufvor. Broman Glys. 3: 526 (c. 1740).
-LÅDA, r. l. f. tekn. om lådformig behållare l. dosa o. d. (särsk. ss. del av en apparat) försedd med l. utgörande hölje för rör o. d.; särsk. om dylik del av en ångpanneanläggning, som samlar ett antal ångpannetuber o. förenar dem med den ovanförliggande ångpannan, ”header”. Från behållaren (i en sorteringsmaskin för tändstickor) nedfalla stickorna i .. rörlådan, så benämnd emedan den består af en mängd små messingsrör .. fästa emellan tvenne messingsplåtar. TT 1895, M. s. 6. Därs. 1897, Allm. s. 209 (i ångpanneanläggning). Rörlåda (t. ex. vid transf(ormator)). FörslElektrOrdl. (1931).
-LÅS.
1) (förr) till 3 b; på gevär av äldre konstruktion: gevärslås försett med ett i fänghålet genom fängpannan inskjutet antändningsrör. Källström Jagt 106 (1850). Dalin (1854).
2) (†) till 4, = lås 2 a. TullbSthm 9/6 1561. GripshR 1601, s. 106.
-LÄGGA, v.1 (v.2 se rör, sbst.4 ssgr). (mera tillf.) lägga ned rör l. lägga rörledning(ar) i (ngt). Rörlägga en gata. Auerbach (1913).
-LÄGGARE. [jfr t. rohrleger] person som yrkesmässigt lägger ned rör l. installerar rörledningar o. utför därtill hörande arbeten. WoL 996 (1887). Bergström Nickelsen Tusenk. 61 (1925). Ssgr: rörläggar-, äv. rörläggare-arbete. TT 1898, Byggn. s. 110. -firma, r. l. f. SD(L) 1902, nr 421, s. 2.
-LÄGGERI1004 l. 3~002. (värksamhet bestående i) rörläggning l. installation av rörledning(ar) o. d.; vanl. konkret(are), om företag som bedriver sådan värksamhet, rörledningsfirma o. d. SvD(A) 1931, nr 225, s. 4. Malles rörläggeri. GHT 1947, nr 64, s. 5. Ssgr: rörläggeri-arbetare. SD(L) 1902, nr 421, s. 2. -firma, r. l. f. SvD(A) 1923, nr 226, s. 14.
-LÄGGNING, sbst.1 (sbst.2 se rör-lägga, v.2). [jfr t. rohrlegen] nedläggning av rör; rördikning. GT 1787, nr 136, s. 3. Det förnämsta sättet för täckdikning är rörläggning eller dränering. Holmström Naturl. 2: 23 (1889).
-LÄNGD.
1) till 3: rörs l. rörlednings längd. Edlund ÅrsbVetA 1850, s. 22. (Den vattenledning som på O. Rudbeck d. ä:s tid anlades i Uppsala) representerade en rörlängd av 4,230 alnar. UpplFmT 44: Bil. 137 (1930).
2) (†) till 3 a, i uttr. död rörlängd, om den del av eldröret på kanon av äldre modell, som ligger bakom avfyringsmekanismen. Billmanson Vap. 37 (1880).
-LÖPARE, r. l. m. (numera mindre br.) sport. vid hastighetsåkning använd rörskridsko; vanl. i pl. SD(L) 1905, nr 28, s. 2. 2SvUppslB 26: 404 (1953).
-LÖPAR-SKRIDSKO. sport. = -löpare. 2NF 25: 1195 (1917).
-MAKARE.
1) till 3: rörläggare, rörarbetare o. d.; nästan bl. i ssgn rörmakar-bänk.
2) (†) till 4, = -smed 2. Risingh KiöpH 94 (1669). Ssg (till -makare 1): rörmakar-bänk. (numera bl. tillf.) arbetsbänk använd vid rörarbeten. Holmström UngdLandsfl. 66 (1934).
-MALM. [jfr t. rohrerz] (numera bl. tillf.) bärgv. benämning på ett slags järnmalm uppträdande i små knottriga, rörformiga bildningar. Rinman (1789) Heinrich (1828).
-MANET. [jfr t. röhrenquallen, pl.] zool. djur av (den till klassen Hydrozoa bland nässeldjuren hörande) ordningen Siphonophora, vars arter bilda fritt simmande l. kringdrivande djurkolonier med en vanl. rörformig stam, sifonofor, simpolyp; i pl. äv. ss. namn på ordningen. Thorell Zool. 2: 469 (1865). Hägg Örl. 158 (1943).
-MANUFAKTUR. (i fackspr.)
1) tillvärkning av rör o. rördelar. NomenklArbJärnhant. 8: 1 (1955).
2) om varor bestående av rör o. rördelar o. d.; jfr manufaktur 4. SvTeknUppslB 2: 92 (1939).
(1) -MAR. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vassbevuxen mark vid sjö, vasstrand. PT 1906, nr 9 A, s. 4 (från Uppl.).
-MASK; pl. -ar.
1) zool. till 3 l: ledmask (förr äv. annat, maskliknande djur) som lever i ett rörformigt skal; i pl. äv. ss. namn på systematisk enhet (en grupp l. familj) av sådana maskar. VetAH 1793, s. 17 (i pl., med inbegrepp av rörtänder”, ”rörkamringarm. fl.). Hartman Naturk. 265 (1836). Rör- eller Slam-maskar (Sedentaria l. Limivora). Thorell Zool. 2: 427 (1865). En af våra vanligaste rörmaskar är Pomatocerus triqueter, som har ett 3-kantigt rör. (Stuxberg o.) Floderus 3: 415 (1904). Familjen Rörmaskar (Tubificidæ). 4Brehm 15: 417 (1931).
2) (†) till 6: mask tillhörande stjärnmaskarna (Sipunculoidea), av vilka vissa arter leva i gångar som maskarna borra i stenar l. klippor. Retzius Djurr. 103 (1772). Heinrich (1828).
-MASKIN, sbst.1 (sbst.2 se röra, v.2 ssgr). tekn. maskin för tillvärkning av rör. Gundberg Tegel 23 (1860; om maskin för tillvärkning av tegelrör). UNT 1934, nr 92, s. 7 (om maskin för tillvärkning av stålrör).
(3 l) -MASKKRÄK. (†) = -mask 1. VetAH 1793, s. 17.
-MAST. (i fackspr.) mast l. stång o. d. som utgöres av (ett) järnrör. TT 1900, M. s. 29.
(2 a α) -MATTA, r. l. f. [jfr t. rohrmatte] matta framställd av vass o. d.; numera i sht (byggn.) om matta vävd av vass o. järntråd, använd ss. reveteringsmatta, vassrörsmatta. Lind (1749; under daacke). (Drivbänkslådorna) betäckas med .. bänkfönster och derofvan lagda luckor eller rörmattor. Juhlin-Dannfelt 65 (1886). Rörmattor är numera det vanligaste putsbärande materialet för såväl invändig som utvändig beklädnad på träväggar samt putsning i tak på undersidan av träbjälklag. HantvB I. 4: 45 (1936).
(jfr 3 m α) -MEJSEL. [jfr t. rohrmeissel] (numera knappast br.) = -stål 2. Eneberg Karmarsch 1: 156 (1858). UB 6: 312 (1874). Cannelin (1921).
(1) -MES. [jfr t. rohrmeise] (†) fågel av släktet Panurus Koch (som lever bland vass), skäggmes. 1Brehm 2: 57 (1875; i pl., om släktet). Ssg (†): rörmes-släkte(t). skäggmessläkte(t). NF (1890). 2NF 25: 1335 (1917).
-MOKA ~mω2ka, äv. -MOCKA ~mok2a, äv. -mω-, v. -ade. (-mok- 1955 osv.) [till -mokare] (mera tillf., vard.) utföra arbete med rörinstallationer o. d.; äv. tr., med innehållsobj. Han hade själv konstruerat, isolerat, monterat, murat och rörmokat det mesta (vid byggandet av sitt hus). SvD(B) 1955, nr 61, s. 10.
-MOKARE ~mω2kare, äv. -MOCKARE ~mok2are, äv. -mω-, m.||(ig.); best. -en l. -n; pl. =. (-mok- 1926 osv.) [senare ssgsleden av ordet, som tidigast är känt från slangspråket i Sthm (se Uhrström Sthmska (1911)), är av oklart urspr.; möjl. är den bildad till sv. dial. moka, arbeta med något som är tungt, möjl. etymologiskt identiskt med mocka, v.1; i varje fall har den (med tanke på det smutsiga arbetet) anslutits till mocka, v.1] (ngt vard.) person som yrkesmässigt utför arbete med rörinstallationer o. d., rörmontör, rörläggare, rörarbetare. RedNordM 1926, s. 43. Gustaf-Janson StFamn. 205 (1937). Ssgr (ngt vard.): rörmokar-, äv. rörmokare-lärling. Östergren (cit. fr. 1932). -värktyg. Varulex. Byggn. 2: 203 (1955).
-MOKERI 1rmωkeri4 l. 1r-, äv. 3~002, äv. -MOCKERI -mokeri4, äv. -mω-, äv. 3~002, n.; best. -et, äv. -t. [till -mokare] (ngt vard.) arbete med rörinstallationer o. d. Östergren (cit. fr. 1933).
-MONTERING. TeknOrdb. 1118 (1940).
-MONTÖR. person som yrkesmässigt utför arbete med rörinstallationer o. d. SvYrkeslex. nr 531, s. 1 (1954).
(1) -MOSSE. [jfr d. rørmose] (numera bl. tillf.) mosse beväxt med vass l. andra rörväxter. LfF 1866, s. 267 (om förh. i Afrika).
(3 e) -MOTTAGARE~0200, r. l. m. (i fackspr.) radiomottagare med elektronrör ss. likriktare; motsatt dels: kristallmottagare, dels: transistormottagare. SvD(A) 1923, nr 252, s. 9.
-MUFF. [jfr t. rohrmuffe] tekn. jfr muff, sbst.1 2 a. TT 1873, s. 91.
(3, 5 a) -MUN.
1) (†) kräftdjur av avdelningen Siphonostoma kännetecknad därav att de till ett stickvärktyg förvandlade käkarna äro inneslutna i ett rörformigt organ; särsk. i pl. om denna avdelning. Thorell Zool. 2: 414 (1865; i pl., om avdelningen). Björkman (1889).
2) [jfr t. röhrenmäuler, pl.] zool. benämning på olika (stundom till en särskild ordning sammanförda) fiskar (tillhörande familjerna Fistulariidæ, Centriscidæ m. fl.) som äro kännetecknade därav att deras mun är utdragen till ett rör; i sht i pl., ss. namn på ordningen (i sht förr äv. på den ss. en familj uppfattade avdelningen Aulostomi). Tjugonde Familjen: Rörmunnar (Aulostomi). 1Brehm III. 1: 243 (1876). Ordn. Rörmunnar (Solenichtyes; Aulostomi jämte Lophobranchii; Syngnathiformes). SvFiskelex. 33 (1955).
-MUSSLA, r. l. f. [jfr t. röhrenmuschel] zool. mussla av den till borrmusslorna hörande ordningen Tubicolæ (som har ett rörliknande skal); i sht i pl., ss. namn på ordningen. Thorell Zool. 2: 313 (1865).
-MUTTER, r. l. m. tekn. (tunn) mutter försedd med rör med rörgänga (l. avsedd att skruvas fast vid rör). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 206. Nerén (1930).
-MYNNING. särsk. till 3. CAEhrensvärd Brev 2: 93 (1795).
-MÄSTARE. (rör- 1892 osv. röre- 1552) [jfr ä. t. rohrmeister, röhrenmeister]
1) till 3: person som leder o. övervakar rörläggningsarbete(n) l. har uppsikt över rörnätet i ett samhälle o. d. Närmaste tillsynen öfver rörläggningen har handhafts af rörmästaren E. Broman. NPress. 1892, nr 224, s. 2. MalmöAdrKal. 1955, s. 1020 (om person anställd vid gasvärk).
2) (†) till 4: rörsmed (se d. o. 2) som var hantvärksmästare. Sebaldh eisenberger von Nurenberg Röre Mester. HovlönSthm 1552 A, s. 101 a.
(3 a) -NAVARE. (†) = -borr 2. (Malmborg o.) Meyerson SthmBössm. 265 (i handl. fr. 1589).
-NIPPEL. tekn. kort (utvändigt gängat) rörstycke för sammanfogning av rör l. av ett rör med en kran o. d.; äv. om smal stuts l. med klämma försett rörformigt metallstycke medelst vilken (vilket) ett föremål (t. ex. en slang) kan fästas vid ett rör l. ett kärl o. d.; jfr nippel 1. Elfving Starkstr. 349 (1909). Auerbach (1913).
-NIT, r. l. m. tekn. nit som har form av ett urborrat stift l. ett rör. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 43. —
-NYCKEL.
1) (i fackspr.) till 3: nyckel med ihåligt nyckelskaft. Eneberg Karmarsch 2: 738 (1862).
2) [jfr t. rohrschlüssel] tekn. till 3: skruvnyckel med räfflade käftar, använd att gripa kring o. fasthålla l. vrida rör (o. andra runda föremål). PriskatalSonesson 1895, s. 88.
3) (†) till 4: nyckel för spännande av hjullås?; jfr sint-nyckel. TullbSthm 17/5 1561. Stackotte rör Nychlar. Därs. 12/12 1582.
-NÄT, n. [jfr t. rohrnetz, röhrennetz]
1) till 3: nät (system) av rörledningar, särsk. av vattenlednings-, gas- l. avloppsrör o. d. UB 1: 383 (1873).
2) (numera bl. tillf.) till 5 a: nät (system) av rörformiga kärl (t. ex. blod- o. lymfkärl) i en levande varelses kropp. Murray PVetA 1794, s. 90. De rörnät, som kapillarkärlen bilda. Lovén Blod. 34 (1876). Ssgr (till -nät 1): rörnäts-förman. person som, med ställning ss. förman, har uppsikt över (arbeten med byggande o. underhåll av) rörnätet (l. visst rörnät) i ett samhälle. PT 1900, nr 302 A, s. 1. -ingenjör. ingenjör som har uppsikt över rörnätet (l. visst rörnät) i ett samhälle. SthmAdrKal. 1931, s. 2443.
(3 e) -OSCILLATOR. [jfr t. röhrenoszillator, eng. valve oscillator] el.-tekn. oscillator med elektronrör. VocTélInt. 7 (1931).
-PANNA. [jfr t. röhrenkessel] tekn. ångpanna i vilken elden o. de heta förbränningsprodukterna ledas genom ett (system av) rör som uppvärma den omgivande vattenmassan, eldrörspanna; i sht förr äv. om ångpanna i vilken vattnet ledes genom rör dragna genom eldrummet, vattenrörspanna; jfr tub-panna. Fock 1Fys. 510 (1855; om eldrörspanna). SDS 1899, nr 553, s. 3 (om vattenrörspanna).
-PENNA, se -pänna.
(2 b) -PIL. [jfr t. rohrpfeil] (numera bl. tillf.) pil (se pil, sbst.1 1) tillvärkad av ett vasstrå l. dyl. Tegnér (WB) 5: 108 (1825). Norman GossLek. 142 (1878).
-PIPA, r. l. f. [fsv. rörpipa (i bet. 1)]
1) (†) till 1 (o. 2 b): (ihåligt) vasstrå o. d. Dhe sättia (vid begravningen) Röhr Piper i (den skendöda) Sohlfagers Mund / at hoon skulle haffwa anderum. Visb. 2: 304 (c. 1600). (Sothönsen) fästa (sitt bo) vid Rörpiporne, så at det är hängande öfver vatten-ytan. Fischerström 2: 220 (1780).
2) [jfr t. rohrpfeife] (numera nästan bl. arkaiserande) till 1, 2 b β: pipa (se pipa, sbst.1 1) gjord av ett stycke av ett vasstrå l. dyl.; äv. liktydigt med: rörflöjt, panflöjt. Dähnert 248 (1746). Pan, / Som uppå rörpipan spelar. Thomander 3: 435 (1826). Våren är när dig; / snart kan du skära din rörpipa färdig. Lundagård 1921, nr 4, s. 4.
3) (i fackspr., numera föga br.) till 2 b ε: orgelpipa i vilken tonen alstras därigm att en tunga bringas att vibrera, tungpipa; motsatt: labialpipa. Drake Töpfer 77 (1850). 2NF 30: 320 (1920).
4) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 4: gevärs- l. pistolpipa. ArkliR 1545, avd. 1 (1548). Alm VapnH 62 (1927).
5) (†) till 5 a, om rörformig bildning i en levande varelses kropp; jfr pipa, sbst.1 7. (Inälvor, ben, muskler o. nerver m. m.) äro sammanfattningar utaf fibrar eller oändelige många osynlige tuber och rörpipor, virkade tilhopa med de omrörde kiörtlar eller sijlar. Kling Spect. Hh 3 a (1735).
(3, 6) -PLOG. (numera föga br.) plogliknande dikningsredskap vars värksamma del utgöres av en cylinder med konisk spets som drives genom jorden o. därvid åstadkommer en vattenförande kanal, tubulator. MosskT 1889, s. 479. LAHT 1892, s. 149.
-PLUGG, r. l. m. plugg för tilltäppning av rör. ReglSJMachinEld. 1857, s. 14.
-PLÅT, förr äv. (i bet. 2) -PLÅTA, r. l. f.
1) tekn. till 3: (gavel)plåt vid vilken rör l. tub i ångpanna är fäst, tubgavel. Hwasser HbLokF 30 (1865).
2) (om ä. förh.) till 3 a, 4: plåt (se plåt, sbst.1 2) avsedd att användas till framställning av pipa till handeldvapen. SjötågR 1546. (Han) haffuer .. giortt aff 30 rörplåtar och leffuer(e)ratt vdi archelijd röör — 30 str. ArkliR 1545, avd. 1 (1547). Rinman (1789). (Vid Storfors bruk) smidde .. franska smeder (på 1590-talet) ”skottfriharnesk”, rör- och spjällplåtar m. m. SkogsvT 1912, s. 10. Ssgr (till -plåt 2; om ä. förh.): rörplåts-, förr äv. rörplåte-hammare. (-plåts-) hammare (se hammare, sbst.2 2 a) konstruerad på samma sätt som en stångjärnshammare o. använd vid utsmidning av tackjärn till rörplåtar; jfr platin-hammare. De så kallade Rörplåtshammare, som betjena en del Gevärs-Factorier. Tilas Ordalag 1 (1767). Rinman 2: 480 (1789). Möller (1807). -järn. (-plåte- 1610) koll. l. ss. ämnesnamn: (järn avsett att bearbetas till) rörplåtar. JernkA 1905, s. 280 (1610).
-PNEUMATIK. [jfr t. röhrenpneumatik] (i fackspr.) på orgel: anordning för orgelns spel- o. registerregering med hjälp av komprimerad luft ledd i rör. PT 1898, nr 155, s. 3.
-PNEUMATISK. [jfr t. röhrenpneumatisch] (i fackspr.) jfr -pneumatik. Hennerberg (o. Norlind) 1: 87 (1912). (Väderlådorna) äro för varje manual (resp. pedal) rörpneumatiskt manövrerade. TT 1927, Allm. s. 36. —
-POST. [jfr t. rohrpost] anordning för befordran av brev, paket o. d., varvid försändelserna inneslutna i hylsor fortskaffas genom rörledningar medelst pneumatisk kraft. UB 2: 409 (1873). Ssgr: rörpost-anläggning. konkret. PT 1907, nr 163, s. 3. -brev. [jfr t. rohrpostbrief] brev som försändes med rörpost. TT 1901, M. s. 35. -ledning. konkret. 2NF 24: 213 (1916). -patron, r. l. m. jfr patron, sbst.2 5. VaruhbTulltaxa 1: 561 (1931).
-PRESS.
1) (om utländska förh.) till 2 a: press för utvinnande av saft ur sockerrör. Björkman (1889).
2) [jfr t. rohrpresse, röhrenpresse] tekn. till 3: press (l. pressform) för framställning av rör (i sht tegel- l. cementrör). Schulthess (1885). TT 1899, Ark. s. 2 (för framställning av tegelrör). SvD(A) 1959, nr 217, s. 1.
-PRESSARE. person som yrkesmässigt utför formförändring av rör i press. NomenklArbJärnhant. 8: 1 (1955).
(4) -PROBERING. (†) provande av handeldvapen. ArkliR 1567, avd. 8. —
-PROV.
1) metall. konkret: materialprov som har form av ett rör. JernkA 1897, s. 93.
2) (i fackspr.) konkret: prov av jordart o. d. från djupare liggande lager, som erhålles gm att ett rör nedstötes i lagret, varvid jorden osv. intränger i röret o. kan upptagas för undersökning; jfr borr-prov. SvGeolU Ca 6: 498 (1915).
(2 a α) -PUTS, r. l. m. byggn. putsande (se putsa, v.3) av l. puts (se puts, sbst.4 1) på en rörklädd väggyta o. d. Rothstein Byggn. 524 (1859).
-PÅLE.
1) (†) till 2, i pl., om gärdsgård l. stängsel av vass l. av strån l. stänglar av annan rörväxt. Lika som röörpålar icke kunna stå emoot wädhret ther högländt är, så är ock ens dåras hierta blödugt. LPetri Sir. 22: 18 (1561; Bib. 1541: en gård; Luther: ein zaun, Vulg.: pali).
2) till 3: påle av rör. TeknOrdb. 819 (1940).
-PÄNNA. om skriv- l. ritpänna; dels (i fråga om ä. förh.) till 2 b, om pänna bestående av ett spetsat stycke av ett vasstrå o. d., dels till 3, om en vid textning o. d. använd pänna bestående av ett nedtill avsmalnande metallrör som uppifrån fylles med tusch o. d. SvFlicksk. 328 (1888). Wieslander Dahl BokH 14 (1929; om förh. i Egypten o. Grekland under antiken). HbVerkstTekn. 1: 538 (1944; använd vid textning).
-PÄRLA, r. l. f. rörformig pärla. Fornv. 1925, s. 260.
(2 a α) -RAPPNING. byggn. rappning av rörklädd väggyta o. d.; äv. konkret. TT 1874, s. 8 (konkret).
-REGISTER.
1) (i fackspr.) till 2 b ε: rörstämma, tungstämma, tungregister. SvUppslB 22: 659 (1935).
2) [jfr t. rohrregister] (†) till 3; om rörsystem i värmeledningselement; jfr register III. Almquist Häls. 320 (1895).
-RENSARE, om person m.||ig., om sak r. l. m.
1) (tillf.) person som utför rörrensning Östergren (1937).
2) redskap l. maskin för rörrensning. ReglSJMachinEld. 1857, s. 13.
-RENSNING. rensning av rör i rörledningar o. d. UNT 1933, nr 136, s. 1. Ssg: rörrensnings-apparat. tekn. SvInköpsreg. 1937, s. 221.
(1) -ROT. [jfr t. rohrwurzel] (numera bl. tillf.) rot av rörväxt. Hildebrand MagNat. 27 (1650).
(1) -RÅTTA. [jfr t. rohrratte; djuren leva bland rörväxter o. d.] zool. (i Afrika levande) gnagare av släktet Thryonomys Fitz. 4Brehm 4: 232 (1923).
-RÄNNA, r. l. f. ränna för rör. Arrhenius Jordbr. 1: 73 (1862; för dräneringsrör). Bildmark Entrepr. 237 (1921; för rörledning i husvägg).
(4) -SABEL. (om ä. förh.) om sabel förenad (l. avsedd att förenas) med handeldvapen; jfr rör, sbst.3 4 b. Meyerson VapArboga 223 (i handl. fr. c. 1570). Utom .. värjor .. (användes på 1500-talet) Rörsabel, hvilken .. var inrättad att tillika nyttjas såsom skjutgevär. 2VittAH 3: 229 (1788, 1793). Strindberg SvFolk. 1: 460 (1882; om förh. på 1500-talet). jfr Meyerson VapArboga 74 (1939).
(1) -SAMHÄLLE~020. bot. växtsamhälle bestående av vass o. andra rörväxter; jfr -sump. 2NF 33: 479 (1922). Lersjöarna ha en mera yppig, af tätare rörsamhällen utmärkt växtvärld än dysjöarna. Sernander BjärkSäbNat. 13 (1925).
-SEENDE, n. [jfr t. röhrensehen] med. seende vid vilket synfältet vid olika avstånd har samma storlek. Wernstedt (1951).
-SEGMENT. tekn. om vart o. ett av de segment varav ett sammansatt rör l. en rörledning o. d. består. LAHT 1895, s. 207.
-SEKTION.
1) mus. till 2 b ε; i jassorkester: avdelning (sektion) bestående av rörbladsinstrument (klarinetter o. saxofoner). Jazz 106 (1940).
2) tekn. till 3: rörformig sektion. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 30. —
-SKAFT.
1) ihåligt, cylindriskt skaft. Dædalus 1954, s. 109 (om skaft till dammsugare).
2) (†) om högt (rörformigt) skaft på stövel. Balck Idr. 1: 218 (1886).
-SKARV. tekn. skarv mellan två rör l. ett rör o. en rördel i en rörledning. TT 1871, s. 374.
-SKED, sbst.1 (sbst.2 se röra, v.2 ssgr). (†)
1) till 2 b δ, om vävsked (med tänder av flisor av strået av någon rörväxt l. av trä). BoupptVäxjö 1784. Ekenmark Mönst. 4 (1826).
2) till 3, = -skopa. Holmström Naturl. 2: 28 (1889).
(2 a) -SKEPP. (i bibeln) fartyg byggt av strån av vass l. annan rörväxt. (Landet) hwilket bodhskap sender til haffs, och j röörskep faar på watnen. Jes. 18: 2 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917; Luther: in Rohrschiffen; Vulg.: in vasis papyri).
(1) -SKOG. (numera bl. ngn gg i vitter stil) tät, omfångsrik vegetation av vass l. andra rörväxter; jfr -hult, -lund. Cellarius 13 (1699). Hallström El. 216 (1906).
-SKOPA. lant. dikesskopa. AlnarpInvB 1892, s. 22.
(4) -SKOTT. [sv. dial. rörskott] (†)
1) gevärsskott. 2Saml. 35: 53 (1776).
2) bösshåll. (Den spetälske) går aldrigh närmare in på någon gårdh eller folk än itt röörskot. Murenius AV 180 (1648).
-SKRIDSKO. sport. skridsko vars skena med sin överkant är infälld i ett metallrör; vanl. i pl. Idrottsboken 284 (1914).
(2 b ε) -SKRUV. mus. på klarinett: skruv varmed det i en kapsel sittande rörbladet fasthålles vid munstycket. KatalÅhlénHolm 37: 196 (1916).
-SKRUVNYCKEL~020. [jfr t. röhrenschraubenschlüssel] tekn. = -nyckel 2. TySvOrdb. 1953 (1932).
-SKRUVSTYCKE~020. tekn. skruvstycke varmed rör l. annat cylindriskt föremål fasthålles under bearbetning. GHT 1895, nr 246, s. 1.
-SKRUVSTÄD~02, äv. ~20. tekn. skruvstäd vari rör fasthålles under bearbetning. 2NF 25: 1219 (1917).
(4) -SKYTT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) soldat vid truppförband beväpnat med ”rör”. G1R 26: 106 (1556). Fryxell Ber. 4: 18 (1830; om ä. förh.).
(4) -SKYTTARE. (†) = -skytt. ArkliR 1567, avd. 25 (1568).
(1) -SKÄRA, f. [jfr y. fsv. röskära] (†) skära för mejande av vass. Skåller Rörskärer ssågher Bockhambra och annatt wtssmitt Jernn. VaruhusR 1541.
-SKÄRARE, m.||ig., om sak r. l. m.
1) (numera bl. i vissa trakter, tillf.) till 1: person som mejar vass. HFinlÖ 421 (1730).
2) tekn. till 3, = -avskärare. DN 1915, nr 294 A, s. 16. —
-SLID. [jfr t. rohrschieber, eng. pipe valve] tekn. cylindrisk slid med axiell rörelse; jfr rund-slid. TT 1874, s. 134.
-SLINGA, r. l. f. slinga som ett rör bildar. Wilhelm Tall. 47 (1919). En i spisens eldstad inlagd och med vatten fylld rörslinga. SvD(A) 1932, nr 107, s. 11.
-SLIPARE. person som yrkesmässigt slipar l. polerar rör. NomenklArbJärnhant. 8: 1 (1955).
-SLITS. byggn. slits (genom golv o. d.) för rörledning(ar). Bildmark Entrepr. 238 (1921).
(2 a α) -SLÅ, v. (numera mindre br.) byggn. = -kläda 1. Deleen 93 (1836).
(1) -SLÅTTER. (numera bl. i vissa trakter) mejande l. skördande av vass, vasstäkt; äv. konkret(are), om den skörd av vass som (kan) skördas på ett visst område. Aspelyckan Tjo skieppors .. (utsäde), samt någon Ren- och Rör slåter. BoupptVäxjö 1775. SD(L) 1904, nr 272, s. 2.
(1) -SLÄKTE(T). bot. grässläktet Calamagrostis Adans. ArkBot. II. 1: 84 (1904).
-SMED.
1) till 3: person som yrkesmässigt utför smidesarbete vid rörtillvärkning. NomenklArbJärnhant. 8: 1 (1955).
2) [jfr t. rohrschmied] (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 4: hantvärkare som tillvärkade (o. reparerade) handeldvapen; jfr böss-, pistol-smed. VaruhusR 1539, s. 71 a. En mectigh godh rörsmidh, som zinttelåås och mykit annet behennigtt wärch aff iärn giöre kan. G1R 17: 157 (1545). Helmfrid Holmen. 24 (1954). Ssgr (till -smed 2): rörsmeds-beställning. (†) kontrakt l. patent (se patent, sbst. 1 a) gällande anställning ss. rörsmed. G1R 29: 760 (1560). -ämbete. (förr) om rörsmedernas ämbetsskrå. Stiernman Com. 1: 518 (1607).
(4) -SMEDJA. (†) värkstad för tillvärkning av handeldvapen. VaruhusR 1539, s. 72 b. GripshR 1561, s. 209.
-SMIDE.
1) till 3: smidesarbete för tillvärkning av rör; äv. konkret, om det gm sådant smide tillvärkade. Rörsmide, eldredskap, packningar (osv.). RTKatal. 1954, S/y s. 508.
2) (†) till 4: (industriellt värk för) tillvärkning av handeldvapen. K. Erik .. anlade et Rörsmide eller en gevärs-tilvärkning i Arboga. Dalin Hist. III. 1: 598 (1761).
(3 l) -SNÄCKA. [jfr t. röhrenschnecke] (†)
1) rörmask av släktet Serpula Lin. Möller (1790). Dalin (1854).
2) i pl., ss. i äldre systematik använd benämning på ordning omfattande masksnäckor o. tandsnäckor. Rörsnäckorna, Tubicolæ, hafva långsträckta, maskformigt snodda kalkrör, hvars vindningar .. äro afsöndringar ifrån djurets utdragna mantel. Rebau NatH 1: 713 (1879).
(1) -SNÄPPA. [jfr t. rohrschnepfe] (numera knappast br.) zool. vadarfågeln Lymnocryptes minimus (Brünn.) (som håller till bland vass o. d.), halvenkel beckasin, dvärgbeckasin. Lind (1749; under riet-schnepffe). Gravander Buffon 4: 51 (1807). ÖoL (1852).
(1) -SOCKER. [jfr t. rohrzucker] socker som ingår i l. utvinnes ur sockerrörets saft.
a) om socker (ss. handels- l. konsumtionsvara) som framställes ur sockerrörets saft; motsatt: betsocker. Scheutz NatH 323 (1843). Europas produktion af betsocker (har) .. sedan omkring år 1890 alltmer öfverstigit den världsmarknaden tillförda kvantiteten af rörsocker. 2UB 10: 412 (1907). Ymer 1937, s. 48.
b) kem. om socker (ss. kemiskt ämne) av det slag som ingår i l. utvinnes ur sockerrörets saft o. som äv. förekommer i vissa andra växter o. växtdelar (särsk. i sockerbetor), sackaros; motsatt t. ex.: druvsocker o. mjölksocker. Berzelius Kemi 4: 221 (1827). KommentSvFarm. 968 (1905). Ssgr (i allm. till -socker a): rörsocker-fabrik. Agardh BlSkr. 2: 162 (1853). -halt, r. l. m. kem. till -socker b. Smith OrgKemi 174 (1938). -haltig. kem. till -socker b. VäxtLiv 3: 315 (1936). -import. HandInd. 337 (1926). -lösning. kem. till -socker b. Grönberger Hvitbet. 37 (1872). -melass. melass erhållen ss. biprodukt vid framställning av socker ur sockerrör (särsk. använd till framställning av rom). LAHT 1892, s. 80. -plantage. Motorför. 1955, nr 8, s. 27. -produktion. Elfving Kulturv. 119 (1895). -raffinaderi. Rönnholm EkonGeogr. 139 (1907). -sirap. jfr -socker-melass. AHB 1: 22 (1859).
(2 a) -SOFFA. (numera mindre br.) jfr -stol 1. BoupptVäxjö (1872). Levertin o. Heidenstam Pepit. 8 (1890).
(5 b α) -SOPP. bot. benämning på vissa svampar vilkas sporbildande lager utgöres av en mängd fina, lodräta rör på hattens undersida; numera bl. om svamp av familjen Boletaceæ; förr äv. om (svamp av) släktena Polyporus Mich. o. Fomes Gill., ticka; i pl. äv. ss. namn på ifrågavarande familj; jfr -svamp. (Lat.) Polyporus, (Sv.) Rörsopp. Liljeblad Fl. 659 (1816; om de nuvarande släktena Polyporus Mich. o. Fomes Gill.). Gryniga Rörsoppen. Hartman Svamp. 46 (1874; om Boletus granulatus Lin., grynsopp). Ätlig Rörsopp. Därs. 47 (om Boletus edulis Bull., karljohanssvamp). Lömsk Rörsopp. Därs. 48 (om Boletus luridus Schaeff., eldsopp). De flesta rörsoppar äro ätliga. Romell Lindblad 72 (1901). Ursing SvVäxt. Krypt. 274 (1949; i pl., om familjen).
-SPADE, sbst.1 (sbst.2 se röra, v.2 ssgr).
1) (numera föga br.) rörformigt buktad spade använd vid grävning av diken för nedläggning av dräneringsrör. BoupptVäxjö 1896.
2) byggn. rörformigt buktad stålskiva för putsning av murfogar o. d. HantvB I. 4: 200 (1936).
(1) -SPARV. [jfr t. rohrspatz, rohrsperling] (†) busksparven Emberiza schœniclus Lin. (som håller till bland vass), sävsparv. IErici Colerus 1: 20 (c. 1645). ÖoL (1852).
-SPINDEL.
1) tekn. till 3: rörformig spindel i spinnstol. TT 1874, s. 27.
2) [jfr t. rohrspinne] zool. till 3 l: benämning på olika arter av spindlar (av familjerna Dysderidæ, Argyronetidæ m. fl.) som i anslutning till sina nät spinna rör l. hylsor i vilka de uppehålla sig. Thorell Zool. 2: 390 (1865). 2SvUppslB (1952).
-SPIRAL. i sht tekn. spiralformig anordning bestående av rör. TT 1873, s. 44.
(3, 6 a) -SPIS. (i sht förr) om ett slags kakelugnsliknande eldstad för rumsuppvärmning, med öppet eldhål o. lång, i bukter gående rökgång, genom vilken värmen ledes; jfr -kakelugn. VDAkt. 1849, nr 535. Fatab. 1954, s. 20.
(3, 6 a) -SPISEL. (i sht förr) = -spis. LfF 1871, 2: 22. —
-SPRIDARE, r. l. m. (i fackspr.) (redskap försett med) apparat för spridning av vätska, bestående av ett rör vars vägg är försedd med en rad spridaröppningar. LAHT 1910, s. 527.
(1) -SPRÅTE. (†) vasstrå. Verelius Gothr. 36 (1664; isl. orig.: reyr sproti).
(2 b) -SPÖ. (i fackspr.) (met)spö av bambu l. dyl. SDS 1898, nr 263, s. 3. Hammarström Sportfiske 207 (1925).
-STAKE, sbst.1 (sbst.2 se röra, v.2 ssgr). (†) = -stock 2. Scheutz Bleckarb. 14 (1849).
-STATIV. (i sht i fackspr.) stativ för rör (till rörledning o. d.). PriskatalSonesson 1895, s. 133.
(2 b) -STAV. (rör- 15411917. röre- 1732) [jfr t. rohrstab] (numera nästan bl. i bibeln o. därav påvärkat spr.) stav bestående l. tillvärkad av (ett stycke av) ett strå l. en stängel av någon rörväxt; företrädesvis bildl., om ngt svagt o. bräckligt, särsk. ngn l. ngt som utgör ett svagt o. bedrägligt stöd. Förlåter tu tigh vppå then sönderbråkadhe röörstaffuen Egypten? hwilken som stödher sigh widh honom, honom warder han gångandes vp i handena. 2Kon. 18: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: Du förtröstar väl nu på den bräckta rörstaven Egypten). Alt krökte sig, som spö, för thenna röre staf (dvs. perserkonungen Ahasveros’ gunstling Haman). Kolmodin QvSp. 1: 591 (1732). Eder enda tillflykt skulle det blifva att trösta på eder egen naturliga sinnesstyrka, denna rörstaf, som ofta brister vid den första allvarsamma tryckning af motgången. Lehnberg Pred. 3: 183 (c. 1800). Är nu redan det något ljuft att kunna lita på en menniska, ehurudana rörstafvar alla menniskor dock äro ..: huru mycket ljufvare (osv.). Thomander 1: 92 (1829). Brage skald .. hade i handen en rörstaf, som han lekte med. Hildebrand Isl. 50 (1883).
(2 b) -STAVER. (†) = -stav. Nohrborg 141 (c. 1765; bildl.).
-STEN, sbst.1 (sbst.2 se rör, sbst.4 ssgr). (†)
1) till 4, = böss-flinta 1. ArkliR 1561, avd. 3. VinkällRSthm 1583.
2) till 6 a, om var o. en av de stenar som voro avsedda att vid sotning o. d. avlägsnas för att ge tillträde till (slingrande) rökgång i kakelugn o. d.; jfr sot-sten. Til Skorstensfäjaren Ioh: Rundquist för öpnandet af rörstenar och pipors ränsning i Biskopshuset. VDAkt. 1800, nr 284. VGR 1809, Verif. s. 2. —
-STOCK. (†)
1) till 1: kaveldun. Bromelius Chl. 118 (1694).
2) [jfr t. rohrstock] till 3: rund stång l. dorn över vilken kopparplåt formas till rör; jfr -stång 1 o. rorstock, sbst.2 JernkA 1833, s. 587. Dalin (1854).
3) till 4: stock till handeldvapen. Skråordn. 320 (1546). (Taxa för) Rörstockemaker .. För ringe rörstock .. 1 mk. Meyerson VapArboga 229 (i handl. fr. 1575). Ssgr (till -stock 3; †): rörstock- l. -stocke-makare. (-cke-) person som yrkesmässigt förfärdigade stockar till handeldvapen. Meyerson VapArboga 229 (i handl. fr. 1575). KlädkamRSthm 1582 D, s. 6 a. -navare. (-ck- 1595. -cke- 1581) navare för urborrning av urtag för pipa i stockar till handeldvapen. GripshR 1581 A, s. 163. Därs. 1595, s. 111.
-STOL.
1) [jfr t. rohrstuhl] (numera mindre br.) till 2 a: stol med sits (o. rygg) av ett flätvärk av strån av någon rörväxt (t. ex. bambu) l. av rotting o. d. 2SvKulturb. 11—12: 100 (i handl. fr. 1721). 1 st: rörstol af flätad säf. VLBibl. Bouppt-Toftnäs 1768. Östergren (1937).
2) till 3: stol med stomme av stålrör. Östergren (1937).
3) (numera föga br.) tekn. till 3: stativ l. ställning l. konsol l. dyl. för rör. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-STOLPE. stolpe (till staket o. d.) av rör. SvIndKal. 1918, 2: 58.
(2 b δ) -STRIPIG. (†) om tyg: som på grund av ojämnt avstånd mellan tänderna i den vid tygets vävning begagnade vävskeden l. olika grovlek hos dessa fått längsgående ränder med omväxlande tätare o. glesare struktur. Nyrén KlädFabr. 137 (1783).
(1) -STRÅ. (numera bl. i vissa trakter) vasstrå. SvTyHlex. (1851). Holmström Ström NatLb. 2: 106 (1852). Landsm. 1911, s. 721. Cannelin (1939).
-STRÄNG, sbst.1 (sbst.2 se röra, v.2 ssgr).
1) (numera bl. tillf.) byggn. till 2 a α: sträng som bildas av stråknippe i vassrörsmatta. TT 1878, s. 177.
2) [jfr t. rohrstrang] (i fackspr.) till 3: sträng l. serie av rör (särsk. dränerings- l. kloakrör) placerade efter (o. vanl. hopfogade med) varandra. TT 1871, s. 373. 2NF 33: 1072 (1922).
-STUMP. särsk. till 3. VetAH 1820, s. 253.
-STUTS. [jfr t. rohrstutzen] tekn. kort (kragformig) rördel som skjuter ut från (l. är avsedd att anbringas på) ett rör o. d., stuts. 2UB 4: 522 (1899).
-STYCKE. Fock 1Fys. 265 (1853).
(3 e) -STYRD, p. adj. el.-tekn. om elektrisk anordning l. apparatur: vars funktion regleras av elektronrör. SvFlH 3: 398 (1945).
-STÅL.
1) [jfr ä. t. rohrstahl] (numera bl. tillf.) stål för rörtillvärkning. Möller 2: 714 (1785). Heinrich (1828).
2) (i fackspr.) svarvstål av halvcirkelformig genomskärning för grovsvarvning av arbetsstycken (av trä); jfr -mejsel. 2NF 27: 848 (1918).
(1) -STÅND. (numera bl. i vissa trakter, tillf.) stånd av vass o. d. Lind (1749; under geröhre). Meurman (1847).
-STÅNG, sbst.1 (sbst.2 se röra, v.2 ssgr). [y. fsv. rörstang, käpp av stängel av rörväxt]
1) bläcksl. rund metallstång över vilken metallplåt formas till rör; jfr -järn 2, -stock 2. JernkA 1833, s. 585. 2UB 6: 122 (1904).
2) (numera knappast br.) ihålig borrstång av järn, använd vid bärgborrning o. d. Wetterdal Grufbr. 123 (1878).
3) (numera bl. tillf.) sammanfogad längd av rör; jfr -sträng 2. Dubbla rörstänger måste nedläggas. TT 1896, Byggn. s. 49 (i fråga om Gbgs vattenvärk).
(1, 3) -STÄKRA. (numera föga br.) bot. växten Oenanthe fistulosa Lin. (som har ihålig stjälk), pipstäkra. Bohm Husdj. 50 (1902).
(2 b ε) -STÄMMA, r. l. f. (i fackspr.) i orgel: stämma omfattande ett antal rörpipor, tungstämma; motsatt: labialstämma. Mecklin BegTonk. 46 (1802).
(1) -STÄNGEL. [jfr t. rohrstengel] (numera föga br.) stängel l. strå av vass l. annan rörväxt. Sundevall ÅrsbVetA 1845—50, s. 183. (Rörsångarens bo) är .. bygdt .. mellan några hopbundna rörstänglar. Nilsson Fauna II. 1: 340 (1858). 2NF 25: 1198 (1917).
-STÖD. stöd för rör (till rörledning). TT 1902, M. s. 136. —
-STÖVEL. (†) = -muff. JournManuf. 2: 134 (1826).
(5 a) -SUBSTANS. [jfr t. röhrensubstanz, fr. substance tubuleuse, nylat. substantia tubularis l. tubulosa] (†) om substansen i den inre delen av en njure (kännetecknad av rörformiga kanaler o. d.); motsatt: kortikalsubstans. TLäk. 1834, s. 503. Thorell Zool. 1: 120 (1860).
(1) -SUMP. [jfr d. rørsump, t. rohrsumpf] (numera föga br.) kärr (särsk. bälte vid strand av sjö l. vattendrag) bevuxet med vass. Möller (1745; under cannaye). SkogsvT 1910, ackupps. s. 85.
(5 b α) -SVAMP. [jfr t. röhrenpilz] bot. hattsvamp tillhörande någon av familjerna Polyporaceæ l. Boletaceæ (med sporbildande lager utbildat ss. en mängd tätt ställda o. nedåt riktade rör på hattens undersida), pipsvamp, porsvamp; i pl. äv. ss. sammanfattande benämning på svampgrupp omfattande dessa båda familjer; jfr -sopp. Fries BotUtfl. 3: 344 (1864). Till rörsvamparna höra kosvampen, Karl Johanssvampen, fårtickan, fnösksvampen m. fl. LfF 1912, s. 201.
-SVARV. tekn. svarv för svarvning av rör. SvD(A) 1940, nr 315, s. 1.
-SVETSARE. person som yrkesmässigt utför svetsning av rör. DN(A) 1958, nr 28, s. 33.
-SVETSNING. HbVerkstTekn. 2: 127 (1944).
(1) -SVINGEL. bot. gräset Festuca arundinacea Schreb. (som har höga o. grova strån); förr äv. om gräset Festuca rubra Lin., rödsvingel. Wahlberg Foderv. 109 (1835). Gosselman BlekFl. 19 (1865; om F. rubra). Hylander NordKärlv. 1: 240 (1953).
(3, 6) -SYSTEM. system av rör(ledningar) l. rörformiga kanaler; jfr -nät 1. Fock 1Fys. 486 (1861). 2SvUppslB 8: 302 (1948; i rörkakelugn).
-SÅG. [jfr t. röhrensäge] tekn. sågmaskin vars blad består av ett roterande tunt stålrör som i ena ändan är försett med sågtänder; jfr cylinder-, kron-såg. 2UB 8: 19 (1900).
(1) -SÅNGARE, m. l. r. [jfr t. rohrsänger] zool. sångfågel av (det bland vass levande) släktet Acrocephalus Naum.; numera nästan bl. om arten Acrocephalus scirpaceus Herm. Leijonflycht (1827). Selander LevLandsk. 172 (1955). särsk. (numera knappast br.) i uttr. trastlika rörsångaren, om sångfågeln Acrocephalus arundinaceus Lin., trastsångare. (Stuxberg o.) Floderus 1: 640 (1901).
(3 e) -SÄNDARE, r. l. m. el.-tekn. radiosändare i vilken elektronrör alstra l. förstärka de för sändningen erforderliga högfrekventa svängningarna; motsatt: gnistsändare. Erix (1923).
(2 a) -SÄTE. (numera mindre br.) (stol)sits (av flätvärk) av strån av någon rörväxt l. av rotting o. d. Trädstolar med flätade rörsäten. HdlÅgerupArk. 1772. BoupptVäxjö 1856.
(2 a α) -TAK. [jfr t. rohrdach] (numera bl. i vissa trakter) vasstak. TbLödöse 379 (1596). Rörtak stå 3 gånger längre än halmtak. LfF 1854, s. 244. PT 1911, nr 288 B, s. 2. Fridegård Fäd. 166 (1947; om förh. i Sv. under forntiden).
(3 b) -TALLRIK. (numera föga br.) artill. i granat l. granatkartesch: skivformad del som utgör fäste för tändrör, toppskruv. De Ron o. Virgin I. 4: 42 (1888). SFS 1893, Bih. nr 7, s. 10. —
-TAND.
1) (†) till 2 b (δ); i vävsked: tand förfärdigad av strå av någon rörväxt o. d. Ekenmark Mönst. 23 (1826; i pl.).
2) odont. till 3: protes (protestand) som är försedd med ett centralt hål (rör, tub) o. gm detta fäst på ett stift i underlaget (protesbasen). Welin Hvad nytt 1: 48 (1894).
3) (†) till 3 (l): tandsnäcka av släktet Dentalium Lin. (som lever innesluten i ett rörformigt skal). VetAH 1793, s. 24.
4) [svamparna ha mer l. mindre tandformiga bildningar ss. motsvarigheter till rörsvamparnas rör (se rör, sbst.3 5 b α)] (†) ss. benämning på svampsläktet Irpex Fr. (jämte släktet Sistotrema Pers.). Liljeblad Fl. 661 (1816). Fries Ordb. (c. 1870).
(1) -TEG. [fsv. rörtegher] (om ä. förh.) i fråga om tegskifte: teg av strandområde bevuxet med vass. AktsamlKungsådreinst. 146 (1684). SvLantmät. 2: 93 (1928).
-TEGEL. [jfr t. röhrenziegel] byggn. tegel av rörliknande form l. med rörliknande kanaler; särsk. om tegel som har form av en ihålig prismatisk kropp som är öppen i den ena l. båda ändarna; stundom liktydigt med: tegelrör; vanl. koll. Gundberg Tegel 23 (1860; om tegelrör). Rörteglens användande för murverks utförande är intet nytt. Liedbeck KemTekn. 253 (1863). VaruhbTulltaxa 1: 373 (1931).
-TENN. tekn. lödtenn i form av rörformig tråd fylld med flussmedel. VocTélInt. 115 (1938).
-TILLVÄRKNING~020. TT 1874, s. 255.
(1) -TOFS. (i Finl.) = -topp. Bädden af halm vid muren, med hufvudkudde af rörtoffs. Runeberg (SVS) 3: 69 (1832). Innan tufstarren, vassan och rörtofsen togo vid, brädde hundloken ut sina praktfulla, hvita drifvor. Ahrenberg Öst. 47 (1890). Rosberg GammFolk 33 (1921).
(1) -TOFSAD, p. adj. (†) som har vippor liknande vassens. Rudbeck CampElys. 1: 40 (1702; om gräsart).
(1) -TOPP. [jfr d. rørtop] (i vissa trakter) vassvippa; vanl. koll.: vassvippor, vassvipp; äv. ss. växtnamn: vass. Ylle färgas grönt med Rörtåpp. VetAH 1761, s. 272. Dun, Fjäder, Tagel, Krollspint, Rörtopp, Ylleflock och Bomullsknopp (till salu). GHT 1896, nr 78 A, s. 1. Bolin Åkerogräs. 83 (1926; om växten). Ssg: rörtopps-dyna, r. l. f. (i vissa trakter, i sht förr) dyna fylld med vassvippor. BoupptVäxjö 1808.
-TORV. (i fackspr.) torvbränsle som i maskin bearbetats till rörformiga stycken. TT 1871, s. 45.
-TRUMMA, r. l. f. (i fackspr.) rörformig trumma; trumma byggd av rör (t. ex. av cement- l. tegelrör). SD(L) 1895, nr 232, s. 8.
-TRÅD. el.-tekn. (lednings)tråd omgiven av ett skyddande (plåt)rör. TT 1910, Elektr. s. 75.
(1) -TRÄD. (†) bambuträd. Osbeck Resa 204 (1751, 1757).
(1) -TRÄSK. (†) träsk bevuxet med vass o. d. Ödmann StrSaml. 3: 54 (1788).
(2 b ε) -TUNGA, r. l. f. mus. = -blad 2. Saxofonen .. (är) ett bleckinstrument med enkel rörtunga. Wegelius Musikl. 2: 178 (1889).
-TUNGAD, p. adj. zool. i uttr. rörtungade fåglar, i äldre systematik använd, sammanfattande benämning på en grupp fåglar som förekomma i de tropiska länderna o. som kännetecknas av en lång rör- l. pänselformad tunga, med vilken de uppsuga blommornas honungssaft. Rörtungade foglar (Tubilingues) .. likna de trastartade, men hafva långt utsträckbar tunga, som kan hopläggas såsom ett rör. .. Sådana äro sl(äktena) Meliphaga .. Nectarinia .. Dacnis. Sundevall Zool. 72 (1858). Thorell Zool. 2: 186 (1861).
-TUNNEL.
1) (i fackspr.) cylindrisk tunnel; tunnel byggd av rör (t. ex. av cement- l. tegelrör). Lufttrycket inuti rörtunneln (på en pneumatisk järnväg). UB 2: 177 (1873).
2) [jfr eng. pipe tunnel] sjöt. på fartyg: tunnel i vilken rörledningar framdragas från fartygets tankar till pumpar i maskinrummet. SohlmanSjölex. (1955).
(1) -TUPPA, r. l. f. (i vissa trakter) vassvippa. Kalm VgBah. 129 (1746).
(4) -TYG. (†) sammanfattande benämning på handeldvapen o. därtill hörande delar, redskap o. annat tillbehör. ArkliR 1555, avd. 4.
(3) -TYP. särsk. el.-tekn. till 3 e. RadioAm. 1924, nr 1, s. 17.
-TÅG. [jfr eng. tubular cable] (†) slang (för ledande av luft). UB 7: 438 (1875).
-TÅNG; pl. -tänger. [jfr t. rohrzange] tekn. tång med räfflade käftar vilka medelst tångens skänklar kunna klämmas åt, använd att gripa kring o. fasthålla l. vrida rör(del) l. muff o. d. Zidbäck (1890).
(2 a α) -TÄCKA, -ning.
1) (numera bl. i vissa trakter) täcka (yttertak o. d.) med vass; i sht i p. pf. Linnerhielm 1Br. 100 (1797; i p. pf.). En .. tegelbyggnad med rörtäckt tak. Jensen Hudson FjärrL. 104 (1925).
2) byggn. förse (vägg, innertak o. d.) med vass l. vassrörsmattor ss. underlag för rappning o. d.; särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret, om vassen l. vassrörsmattorna. Rörtäckningen (för takgipsning) afrappas med gipsbruk. Stål Byggn. 265 (1834).
-TÄCKDIKA~020, -ning. lant. förse (mark l. åker o. d.) med rördike(n); i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. SD(L) 1893, nr 286, s. 7 (i p. pf.). LAHT 1922, s. 141 (ss. vbalsbst.).
(1, 2 a) -TÄKT. (numera bl. i vissa trakter) vasstäkt; äv. konkret(are), dels om den skörd av vass som (kan) skördas på ett visst område, dels om område där man skördar l. kan skörda vass. Möller (1807; om område). Andel i Ångsjön med god rörtäckt. SD(L) 1893, nr 286, s. 2.
-UGN. om olika slag av ugnar i vilka rökgaserna (för uppnående av större uppvärmningseffekt) ledas omkring i rörgångar l. rör l. vilka ha ett rörformat ugnsrum. UB 5: 377 (1874). HbSkogstekn. 705 (1922; om kolningsugn). I ”kammaren” ser jag en .. guldgul kakelugn, som har ersatt den gamla rörugnen. TurÅ 1938, s. 86.
-VAGNUGN~02, äv. ~20. skogsv. kolningsugn som är försedd med ett värmeelement av rör i ugnens mitt o. i vilken kolveden införes lastad i särskilda vagnar som få kvarstå i ugnen under kolningsprocessen. JernkA 1921, 2: 16. —
-VAL, se d. o. —
-VALSARE. person som yrkesmässigt utför rörvalsning. YrkesförtArbFörmedl. 51 (1936).
-VALSNING. [jfr t. röhrenwalzen] tekn. framställning av metallrör gm valsning. JernkA 1899, s. 338.
-VALSVÄRK~02, äv. ~20. [jfr t. röhrenwalzwerk] (industrianläggning med) valsvärk för rörvalsning. JernkA 1889, s. 15.
-VARMAPPARAT~1002. (i sht förr) metall. i bläster: apparat för upphettning av luft, i vilken luften ledes genom ett system av uppvärmda rör. JernkA 1873, s. 389. Därs. 1925, s. 283.
(jfr 1) -VASS, r. l. m. bladvass, vass. Serenius E 3 a (1734). Gadd Landtsk. 1: 54 (1773). Rörvassen .. är det största af våra inhemska gräs. Arrhenius Jordbr. 3: 54 (1861). Bolin Åkerogräs. 83 (1926). särsk. (numera i sht i vissa trakter)
a) koll., om avmejad vass; jfr rör, sbst.3 2 a α. Rålamb 13: 82 (1690). 100 trafvar rörvass. PT 1898, nr 169, s. 4.
b) koll., om vegetation av vass; äv. om område bevuxet med vass l. där vass kan skördas. (Selim I lät infånga) then Egyptisken Sultan Tombeium .. then sigh vthi dyiot Röör hwass alt vnder Armerne bortgömt hadhe. Lælius Bünting Res. 1: 143 (1588). Gott är sittia j rörwassen och göra pijpor. SvOrds. A 7 b (1604). Byns rörvass. Fornv. 1947, s. 233 (cit. fr. 1808). Ssgr (numera i sht i vissa trakter): rörvass-dunge. Rosenberg OsKvism. 113 (1934). -holme. jfr holme 2. Gadd Landtsk. 1: 284 (1773).
(1) -VASSE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vegetation av vass; område bevuxet med vass. BtFinlH 3: 129 (1541). I midten af sjön återstår endast en något sank rörvasse. Fennia XII. 9: 13 (1896).
-VATTENPASS~002, äv. ~200. (i fackspr.) = -libell. JernkA 1839, s. 225. SvLantmät. 1: 237 (1928).
-VECK. [jfr t. röhrenfalte] (numera bl. tillf.) sömn. veck som icke pressas l. sys ned utan bildar en rörliknande upphöjning. SthmModeJ 1852, s. 63. — (jfr 1) —
-VEN. bot. om gräs av släktet Calamagrostis Adans., särsk. arterna C. arundinacea (Lin.) Roth (piprör) o. C. canescens (Web.) Roth (grenrör); äv. ss. benämning på släktet. Retzius FlOec. 29 (1806; om piprör). ÖoL (1852; om grenrör). Kindberg SvNamn 34 (1905; om släktet). jfr back-rörven. Anm. Förr användes ordet äv. om gräset Agrostis tenuis Sibth., rödven. Wahlberg Foderv. 71 (1835). LAHT 1893, s. 7. Denna anv. torde utgå från Retzius FlOec. 30 (1806), där Rörhven sannol. är tryckfel för Rödhven. —
-VERK, -VERKTYG, se -värk, -värktyg.
-VIDD. Rubenson Meteor. 20 (1880).
-VINKEL. (i fackspr.) i vinkel böjd rördel; jfr -knä. JernkA 1900, Bih. s. 401.
(1) -VIPPA, r. l. f. (numera bl. i vissa trakter) vassvippa; vanl. i pl.: vassvippor, vassvipp. Lindestolpe Färg. 101 (1720). I de väggfasta sängarna .. lågo åtta .. personer på madrasser, stoppade med rörvippor. Topelius Fält. 4: 569 (1864).
(3 e) -VOLTMETER~020. [jfr t. röhrenvoltmesser, eng. valve voltmeter] el.-tekn. instrument för mätning av elektriska spänningar med hjälp av elektronrör. VocTélInt. 186 (1931).
-VÄGG. [jfr t. rohrwand] ett rörs vägg. PriskatalSonesson 1895, s. 142.
-VÄRK, sbst.1 (sbst.2 se röra, v.2 ssgr), n. [jfr t. rohrwerk (i bet. 1, 2), röhrenwerk (i bet. 3, 4)]
1) (tillf.) till 1, sammanfattande, om den helhet l. det dekorativa mönster som bildas av stråna i ett bestånd av rörväxter. Den rituella högheten i Ti’s gestalt framhäves starkt (på reliefen) mot papyrusvassens rörverk. Strömbom EgyptK 92 (1928).
2) (i fackspr.) till 2 b ε; sammanfattande benämning på samtliga tungpipor i en orgel. Hülphers Mus. 308 (1773).
3) (mera tillf.) till 3, sammanfattande, om rören i ett rörsystem l. en anläggning o. d. Allt rörverk i Falu gruva var (på 1700-talet) liksom tidigare av trä. Lindroth Gruvbrytn. 1: 592 (1955).
4) till 3: industriell anläggning för tillvärkning av metallrör; jfr -drageri, -fabrik, -valsvärk. GHT 1896, nr 286, s. 3. RTKatal. 1936, 4: 1354. Ssgr: rörvärks-arbetare. till -värk 4. LD 1957, nr 257, s. 7. -pipa, r. l. f. (i fackspr.) till -värk 2: tungpipa. Hülphers Mus. 308 (1773). Höijer 367 (1864). -stämma, r. l. f. (i fackspr.) till -värk 2: rörstämma. KonvLex. 3: 506 (1863).
-VÄRKTYG—02, äv. ~20. tekn. för bearbetning av rör. SvInköpsreg. 1937, s. 221.
(3 b) -VÄSKA. (förr) artill. väska för förvaring av tändrör till artilleriprojektiler. Hazelius Artill. 70 (1833). Konow (1887).
(jfr 1) -VÄXT; pl. -er. bot. (sammanfattande beteckning för) högväxande (i sht i vatten l. på vattenrik mark förekommande) gräs l. halvgräs med grovt o. styvt strå. Bergman Jordkl. 387 (1766). Bahrat el-hule, en rätt liten, av allehanda rörväxter, däribland papyrus, inramad och delvis igenvuxen sjö (i Jordandalen). SvGeogrÅb. 1949, s. 76.
-ÅNGPANNA~020. [jfr t. röhrendampfkessel] tekn. = -panna. TTekn. 1859, 1: 29. —
-ÄMNE. tekn. halvfabrikat varav metallrör framställes. KatalIndUtstSthm 1897, s. 110.
(2 b, 3, 5, 6) -ÄNDA, r. l. f., äv. -ÄNDE. särsk. till 3. Rinman 1: 468 (1788). (På ånglokomotivet) äro flänsar .. och korta rörändar, för tillkoppling af ång- och afloppsrör, sammangjutna med cylindern. Lundberg Lok. 167 (1902).
(2 b, 3, 5, 6) -ÖPPNING. konkret; särsk.
1) till 3. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856).
2) (†) till 5 a: por. (Överhuden) är .. genomträngd och punkterad af läderhudens röröppningar. Hartman Naturk. 150 (1836).
B (†): RÖRE-MÄSTARE, -STAV, se A.
Avledn.: RÖRA, v.1, -ning; -are (i sht i ssgn gips-rörare). [jfr t. (be)rohren; jfr röra, v.3] byggn. till 2 a α: bekläda (vägg l. innertak o. d.) med ett lager av vass l. med vassrörsmattor o. d. ss. fäste för rappning l. puts o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om vasslagret osv. VetAH 1780, s. 205. Rörvass begagnas .. (bl. a.) till rörning af tak och väggar. LfF 1854, s. 244. På undersidan af läktaren var en träpanel med rörning och underputs insatt. TT 1899, Byggn. s. 46. Vid putsning på trä skall ytan .. först röras med vassrör. Bildmark Entrepr. 131 (1921). HantvB I. 4: 258 (1936).
RÖRAD, p. adj.
1) till 2 b δ; om väv: som väves l. vävts med så l. så många trådar i varje rör; i ssgr; jfr en-rörad.
2) (†) till 2 b ε, om blåsinstrument: försedd med rörblad. Tournebout säges varit et rörat Blås Instrument. Hülphers Mus. 88 (1773).
RÖRAKTIG, adj. (†) till 1: som utgör l. liknar en rörväxt, vassartad. VocLib. Adj. (c. 1580).

 

Spalt R 4434 band 23, 1962

Webbansvarig