Publicerad 2012   Lämna synpunkter
UTENSILIER ɯt1ensi4lier l. 10302, förr äv. UTENSILER, sbst. pl.; best. -na.
Ordformer
(utensiler c. 1700–1846. utensilier 1642 osv.)
Etymologi
[jfr d. utensilier, t. utensilien, fr. ustensile; ytterst av mlat. utensilia, förnödenheter, n. pl. av lat. utensilis, användbar, brukbar, till uti, nyttja, bruka (se UTILITET)]
tillbehör l. utrustning l. verktyg l. redskap (för visst ändamål); särsk. ss. senare led i ssgr. RP 9: 463 (1642). Mentes att hennes begäran om de utensilier icke kunde bejakas, uthan heller att henne gofves någre skeppundh koppar till sådant smide. RP 10: 571 (1644). Kläder, böcker, borstar och flaskor, samt en mängd andra utensiler. Wingård Minn. 2: 82 (1846). I kemiska laboratoriet erhåller hvarje elev en uppsättning af profrör och erforderliga utensilier. TT 1894, Allm. s. 3. — jfr RAK-, RES-, RIT-, RÖK-, SJUKVÅRDS-, SKRIV-, SPORT-UTENSILIER m. fl.

 

Spalt U 988 band 36, 2012

Webbansvarig