Publicerad 2004   Lämna synpunkter
TILLBEHÖRA, v. -hörer, -hör (se f. ö. BEHÖRA). vbalsbst. -ANDE (-ende) G1R 27: 83 (1557: tillbehörender, pl.), -ELSE (se d. o.).
Etymologi
[liksom ä. d. tilbehøre bildat efter mlt. tōbehȫren, höra till, tillhöra, tillkomma, anstå, passa, ssg av tō, till (se TAPTO) o. behȫren (se BEHÖRA); jfr äv. mnl., nl. toebehoren, ä. t. zubehören; av TILL o. BEHÖRA. — Jfr TILLBEHÖR, TILLBEHÖRELSE, TILLBEHÖRIG, TILLBEHÖRLIG, TILLBEHÖRNING]
(†)
1) tr.: tillhöra, höra samman med, vara (ett) tillbehör till; ss. vbalsbst. -ande äv. konkret(are): tillbehör. Örligx skiip .. wtrustade med all then dell, som krigxhandell tilbehörer. G1R 9: 159 (1534). Vij see .. gerne, att .. våre skep .. måtte bliffve .. medt alle tilbehörender så utredde, atth man kan bruke them till siöss, enär så behöffves. G1R 27: 83 (1557). (Till) Enn klädning .. (ska du utlämna) Kläde .. med Andre tilbehörennde partzeler. KlädkamRSthm 1583 B, s. 21 a. BoupptSthm 1675, bl. 1604 b (1674).
2) opers., intr. med indir. personobj.: tillkomma, anstå (se d. o. 2), passa (se PASSA, v.1 V 9); äv. refl.: passa sig; jfr TILL-BÖRA 3. (Vi bjuder er) ati .. vele möthe med oss .. vel vtrustade szom thet sig tijlbehörer. G1R 9: 264 (1534). (Att) the .. lathe thöm straffe, som slige förrädere tilbehörer. RA I. 1: 229 (1538).

 

Spalt T 1192 band 34, 2004

Webbansvarig