Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÖDING stø3ding2, äv. STÖDDING stöd3ing2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(stöd- 1748—1775. stödd- 1754. stöt- 1743)
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) stöding, stödding; sannol. till stammen i sv. dial. stödig, stöddig, stadig (se STÖDDIG), l. det därmed samhöriga stö, stadig; formen stöting är (såvitt ej tryckfel för stöding l. STÖTTING, sbst.1, föreligger) sannol. felaktig uppsnyggning av stöding]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) om halvvuxen dräng. Schultze Ordb. 4921 (c. 1755). Stödingen (en gosse af 14, 15 à 16 års ålder) skall om hösten hämta ögena (dragarna) af marcken .. köra dragarna för plog och årr .. samt .. skära hackelse. Lönqvist Bara 6 (1775).
2) halvvuxen gris. 15 stötingar Åhr gamla à 1 d(ale)r 6 st: pattegrisar à 12 (öre). ÅgerupArk. Bouppt. 1743. (Tvenne) stödingar åhrs gamla. Därs. 1755.

 

Spalt S 14193 band 32, 1997

Webbansvarig