Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄVLING stä3vliŋ2 l. stäv3liŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. -fl-)
Etymologi
[sv. dial. stävling; sannol. avledn. av STAV, sbst.2, med diminutivsuffix, eg.: liten stav; med avseende på ordbildningen o. bet.-utvecklingen jfr stam: stämning, val: väling. Jfr STRÄVLING, STÄM, sbst.1]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) mörtfisken Leuciscus grislagine Lin., stäm (se STÄM, sbst.1); jfr STRÄVLING, STÄMNING, sbst.1 Hofsten Wermel. 1: 63 (c. 1716). Stämm: kallas i Värmland Stäfling. VerdS 98: 31 (1901). Ekman NorrlJakt 307 (1910; fr. Hälsingl.). SvFiskelex. (1955).
2) (†) karpfisken Abramis vimba Lin., vimma. Cederström Fiskodl. 263 (1857).

 

Spalt S 14183 band 32, 1997

Webbansvarig