| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÖTTING stöt3iŋ2, sbst.1, om person m., om djur m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) om halvvuxen gris. Swin .. 2. st(ycken) galtar .. 7. stöttingar .. 1. Snitta. ÅgerupArk. Bouppt. 1762.
2) om pojke l. yngling; särsk. mer l. mindre nedsättande, med tanke på litenhet. Kan en lita på en sån stötting? Du är ju inte ens torr bakom öronen än, har han redan hört många gånger. Salje DessBröd. 165 (1964).
Spalt S 14317 band 32, 1997