| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STYVA sty3va2, v.1, förr äv. STIVA, v. -ade; förr äv. (i bet. II) STYVAS, v. dep. ((†) ipf. styvde Lagerlöf Vitt. 76 (1691); styvdes, dep. Nordberg C12 1: 370 (1740). p. pf. styvd Schroderus Dict. 199 (c. 1635), Serenius Hh 4 b (1757: ostyfd)) vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
I. göra styv(are) o. d.
1) motsv. STYV, adj. 1: göra styv, ge styvhet; särsk. (i sht i fackspr.) motsv. STYV, adj. 1 e: (gm stärkning l. appretering o. dyl. l. genom insättning av styvt material o. d.) göra styv l. mindre mjuk, ge (fasthet o.) styvhet l. minskad mjukhet, med avs. på textilföremål förr äv. liktydigt med: stärka. KlädkamRSthm 1560 G, s. 16 b (1563). (Sv.) Styffwa. (T.) Leimen. (Lat.) Glutinare. (Gr.) κολλάω. Schroderus Dict. 254 (c. 1635). Thetta trädet Sumach .. brukas mycket .. af Garfware til Corduans och andra läders tilberedande, färgande och styfwande. Lindestolpe Färg. 68 (1720). Hwilken dårskap är, at vtaf klädren yfwas? / Som snöras än ihop, än vti widden styfwas. Kolmodin QvSp. 1: 602 (1732). PH 4: 2895 (1749; med avs. på linnevävnad). Äfwen är Stärkelse bruklig wid några Cattuners och lärfters tryckning samt wid åtskilliga tygers glansk- och styfning. Rothof 501 (1762). UB 6: 543 (1874; med avs. på filthatt). Fröding ESkr. 2: 38 (1891; i p. pf., om mustascher). Dörröppningen (på kåtan) täcktes med en säck, styfvad med björkpinnar. TurÅ 1904, s. 274. SvUppslB 14: 1087 (1933). — jfr FÖR-, UPP-STYVA. — särsk.
a) [jfr 3, 4] (†) med avs. på senor o. d., närmande sig bet.: ge (större) styrka o. spänst. (Kallt vatten kan) aldrig .. skada magan, uthan fast mera styrka och styfwa thes fibrer och senotråar. Lindestolpe SuurbrFr. 12 (1718).
b) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv.
α) medel för appretering l. stärkning; stärkelse; äv. (o. numera bl. mindre br.) om resultatet av appretering l. stärkning. Styfning, glants, som hattmakare, strumpwäfware, klädemakare settia på deras waror. Möller 1: 89 (1745). Styfning .. (dvs.) Stärkelse. Widegren (1788). (Tyllfloren) doppas i gummivatten, klappas halftorra .. och spännas .. Få ej sedan blifva våta, ty då går styfningen ur. Langlet Husm. 618 (1884). Styfning .. (dvs.) medel att styfva is(ynnerhet) klädesplagg. WoJ (1891). Hattstommar, med eller utan styfning; tullbehandlas lika med det ämne, arbetadt, hvartill de närmast kunna hänföras. SFS 1906, nr 38, s. 16.
β) om ett ((för ändamålet avpassat) stycke) styvande material, t. ex. kanvas l. styvt läder (l. annan styvande anordning) i textilt föremål, särskilt klädesplagg l. skodon, o. d.; styvande mellanlägg l. inlägg; äv. (abstraktare) om resultatet av styvande material osv. KlädkamRSthm 1589 A, s. 34 b. Ståhltrådh, Stifningh, Bomull och Silcke till Myssan och Kragen. BoupptSthm 1686, s. 158 b, Bil. Vnder Officerarnes Beklädnad .. Buldan till Stÿfning i Råcken fram på bröstet. KlädkamRSthm 1710 C, s. 87 b. Styfningen på ens mans sko måste wara uphögd midt uppå. Lind 1: 1400 (1749). Stöfvelskaft med .. brunt koläder till styfningar i ridstöfvelskaft. TLev. 1898, nr 49, s. 1. För att gifva .. (klänningslivet) styfning och hållning var det försedt med en stål-”planchette” framtill och flere i dess sidor insydda ”fiskben”. Ramsay Barnaår 2: 80 (1904). På ett ställe (på rocken) var det helt enkelt hål, den gula styvningen tittade fram. Kihlman Pilgrimsf. 36 (1932). TurÅ 1956, s. 42. — jfr BAK-, ROCK-STYVNING.
2) (numera mindre br.) sjöt. motsv. STYV, adj. 3, med avs. på fartyg: göra styv(are) (gm omfördelning av last l. gm ombyggnad l. dyl.), stabilisera, styva upp. PH 2: 1247 (1735). Vårt fartyg är godt, men det rullar och är läck; vi måste styfva, täta, lufta och lätta det. Samtiden 1873, s. 216. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, i konkret anv.: (material använt ss.) medel för att göra ett fartyg styvare. Ett parti järn, som skulle tjänstgöra som styfning under den lätta trälasten, stufvades underst i rummet. Hornborg Antip. 12 (1915).
3) (numera bl. mera tillf.) motsv. STYV, adj. 4: göra styv(are), spänna l. sträcka (styv); i sht förr särsk. (sjöt). motsv. STYV, adj. 4 b; med avs. på tåg o. d.: sträcka (upp) l. styvhala; äv. med avs. på segel l. lik (se LIK, sbst.2): sträcka upp. Af full och gunstig wind, de mästa segel styfdes. Brenner Dikt. 1: 28 (1700, 1713). ”Styfva gaffeln”! kommenderade den gamle, ”vinden knappar af så mycket den hinner.” Runeberg (SVS) 7: 30 (1833). Lägg noga på minnet .. att hängmattorna skola styfvas före klockan åtta på morgonen och omsorgsfullt ordnas i bastingeringen. Trolle Sjöoff. 1: 119 (1869). (Sv.) styfva .. brassar .. (fr.) appuyer. Schulthess (1885). (Sv.) styfva ett tåg: (fr.) embraquer. Dens. (Sv.) styfva, taga styf .. (fr.) raidir. Konow (1887). När en hissar ett försegel, så palmar en först. Sen lägger en på nagelbänken å så sjunger en ut: Styva lik! Engström Hemsp. 14 (1921).
4) (numera mindre br.) motsv. STYV, adj. 4 c, med avs. på kroppsdel: spänna (o. räta upp); särsk. med avs. på rygg, ss. tecken på högfärd (jfr 7). Han blef högfärdig .. (Han) styfwade sin rygg, drog up axlarna, wålade knappast hälsa på någon. Tessin Bref 1: 75 (1751).
5) motsv. STYV, adj. 6, 6 a, i sht (byggn.) i fråga om trä- l. metallkonstruktion o. d.: (gm förstärkning l. strävning l. dyl.) göra stadig(are) l. ge (ngt) stadga l. större stadga; sträva (ngt); i sht förr äv.: stötta (ngt). (Sv.) Styfwa .. (fr.) Fortifier. Appuyer. Nordforss (1805). Så snart 3:dje pontonen blifvit utlagd, börjas styfningen eller vandringens fästande genom öfverslag. Hazelius Bef. 216 (1857). Är huset högt och stort, brukar man ”styfva” väggarna genom s. k. följare, d. v. s. tvenne lodräta bjelkar, en på hvardera sidan om väggen, midt emot hvarandra. ArbB 129 (1887). Mot strömmens inverkan styfvas spången enklast genom nedströms nedslagna pålar. HbLandstormsbef. 170 (1912). IllSvOrdb. (1955). — jfr AV-STYVA. — särsk. (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: anordning l. del som (förstärker o.) styvar upp l. stadgar ngt. TT 1900, Byggn. s. 151 (på cementrör).
6) (†) motsv. STYV, adj. 8: göra uppstudsig l. omedgörlig l. uppmana l. förmå (ngn) till uppstudsighet l. omedgörlighet (mot ngn) l. till att sätta sig upp (mot ngn); äv.: förhärda (ngn), särsk. i uttr. styva ngn i ngt, förhärda l. befästa ngn i ngt (särsk. sin ondska). AOxenstierna Bref 4: 321 (1646). Såsom Påfwen i Rom .. hafwer styfwat Konungh Sigismundum och hanss Sönner emot Swerrige och fomenterat thetta krijget; Altså (osv.). RARP 6: 140 (1657). (Nederländerna har) dem (dvs. Sv:s fiender) deels opphissat, deels styfwat emoth Kongl. Maij:tt. Därs. 7: 139 (1660). (Klagomål till hovrätterna mot en del häradshövdingars självsvåld bortförklaras) hwarigenom sker at sådane wårdzlöse och egennyttige betiente, i stället at the skulle wisa bättring, alt mer och mer i theras onsko styfwas. Schmedeman Just. 1354 (1693). I hårda Samwets män, / Som dels af andras swett: dels egit högmod styfwas. Frese Pass. 100 (1728). Skälen mot ett förbund med Frankrike (1668) voro i .. (P. Brahe d. y:s) tanke .. att Gallia .. styfvat Holland, då Sverige sista gång med det tracterade. BL 3: 25 (1837). — särsk.
a) i uttr. styva sitt sinne emot ngt, förhärda sitt sinne mot ngt l. sätta sig upp mot ngt; jfr b. När nu thenna lag för allmogen upläsen war, begynte hwar och en genast at styfwa sit sinne ther emot, giörandes strax ther utöfwer ett stort knorr sin emellan. Peringskiöld Hkr. 1: 813 (1697).
b) refl., i uttr. styva sig emot ngt, (bestämt l. hårdnackat l. trotsigt) sätta sig upp mot ngt l. motsätta sig ngt; äv. i uttr. styva sig i ngt, förhärda sig l. förhärdas l. befästas i ngt (särsk. sin ondska); jfr a (o. II 1). Han styfwar sig i sin ondska. Pfeif DeHabitu 253 (1713; ss. föreslaget nytt uttryckssätt). (Sv.) Styva sig emot något, (lat.) Obfirmate resistere. Schultze Ordb. 5177 (c. 1755).
7) (†) refl., motsv. STYV, adj. 9, = II 2. Styfva sig .. (dvs.) Visa sig stolt, brösta sig. Dalin (1854). Du visst på tårna ginge högmäld, om af börd / Din moder varit, alldenstund, ett intet nu, / Du, så för intet vorden man dig styfvande, / Påstår, att hvarken öfver härar eller skepp, / Ej öfver dig vi kommit såsom höfdingar. Spongberg Soph. 95 (1866).
8) (†) motsv. STYV, adj. 17: göra (ngt) allvarligare, ge (ngt) större eftertryck, skärpa (ngt). Här bör osz hålla i, här måste klagan styfwas, / Tils straffet blir så strängt, som Kungen grymmer är. Brenner Pijn. 70 (1727).
II. (†) dep.
1) motsv. STYV, adj. 8: vara uppstudsig, uppträda uppstudsigt, sätta sig upp mot ngn; äv. i uttr. styvas emot ngn, sätta sig upp mot ngn; jfr I 6 b. Wilt tu werldzling titt högmod ännu intet sleppa, vtan ännu framgint styfwas emot tin Gud. Swedberg Dödst. 350 (1711). Desza (svenska) postulata kommo Dantzig ei mindre swåra än oförmodeliga före, och styfdes derföre i förstone högt, willjandes intet wetta af någon ting mera, än at lemna de Swenska Skeppen fri passage. Nordberg C12 1: 370 (1740). Åtskilliga Woiwodskaper, som förklarat sig för Kon. Stanislao, begynte styfwas. Därs. 538.
2) motsv. STYV, adj. 9: uppträda högmodigt, förhäva sig, brösta sig; jfr I 7. Klyfwas styfwas yfwas. Arvidi 84 (1651); möjl. till 1 l. STYVA, v.2 Man klagar öfwer hård tid, öfwer swåra vtlagor .. och tu kant doch tola at tin hustru och tina döttrar så förargeligen siettia til sig, och så yfwas och styfwas. Swedberg Påminn. § 8 (1712). Styfvas .. (dvs.) Visa sig stolt, brösta sig. Dalin (1854). Cannelin (1939).
1) (i sht i fackspr.) till I 1: styva. Styfwat up dücrengerna. ÅgerupArk. Skräddareräkn. 1743. Styfva upp en hatt. Weste FörslSAOB (c. 1817). Var nu snäll och sänd Christian med fracken till en fin skräddare som styfvar upp slagen med någon kanfas. Strindberg Brev 6: 385 (1888).
2) (mera tillf.) till I 1 (o. 5); refl., i uttr. styva upp sig, om fordon: bli mindre fjädrande (o. stadigare i sin gång). Fjädringen känns mjuk och behaglig när man kör i stan, men kommer man ut och börjar köra undan på en krokig väg så styvar hela vagnen upp sig och känns som säkerheten själv. DN 12/9 1973, s. 9.
3) sjöt. till I 2, om fartyg: göra styv(are) (gm omfördelning av last l. gm ombyggnad l. dyl.), stabilisera. Vi får styva upp båten genom omfördelning av lasten.
4) till I 3; särsk. (sjöt.) med avs. på tågvirke l. segel: sträcka upp; styvhala. Då man .. vill rätta seglet, är ingenting lättare, än att styfva upp lejdaren, under det att klyfvaren göres loss. Platen Glascock 1: 276 (1836). (Sv.) styfva upp, sträcka upp, ett segel (fr.) étarquer une voile. Konow (1887). Taljerepet (halas) in och styvas upp, så att undervanten på fartygets båda sidor bliva hårt spända. SeglBjörköBrigg 238 (1939).
5) (numera mindre br.) till I 4: göra styv l. styvare, spänna l. spänna upp (ngt), sträcka l. sträcka upp (ngt) till spänt tillstånd. (Hunden) reste på huvudet och styvade upp öronlapparna. Rosén StackRack. 101 (1928).
6) (numera mindre br.) till I 4, med avs. på person (l. djur); mer l. mindre oeg. l. bildl., med tanke (äv.) på vigör l. humör l. självkänsla o. d.: strama upp, karska upp; (tillfälligt) göra raskare l. vitalare; äv. refl.: strama l. borsta upp sig. Drängarna styfvade upp sig och lade an vilseledande skenheliga miner, och torparne lyfte på mössan för den fine herrn med de skarpa ögonen. Tavaststjerna HårdT 41 (1891). Alltemellanåt styvar han upp sig med ett segersällt tillrop: Nu har jag det! Johanson SpeglL 46 (1921, 1926). En kraftdosis som styvar upp patienten för tillfället. Östergren 9: 305 (1965).
7) i sht byggn. till I 5: styva (ngt); göra l. förankra (ngt) stadigt l. stadigare. För att styfva upp pinnarne i de yttre raderna hade konstruktören å de först utförda maskinerna (för malning av säd) förenat ändarne af alla i samma cirkulära rad varande pinnar med en ring. TT 1873, s. 63. Sparrarna (i ett tak) hava .. till uppgift att sidvägen styva upp järnåsarna, vilka icke beräknats för knäckning i sidled. Därs. 1940, V. s. 121.
B: (I 1) STYVNINGS-FODER. skrädd. styvnad inlagd mellan yttertyg o. innerfoder, mellanfoder, belägg; jfr foder, sbst.2 4. I våra dagar användes tagel i stor utsträckning såsom stoppningsmaterial samt för tagelvävnader till styvningsfoder, särskilt i herrkläder. SvIndustri 392 (1935). —
(I 2) -LAST. [jfr eng. stiffeningcargo] sjöt. Styvningslast .. kallas last som tas ombord för att hindra att fartyget blir för vekt och därigenom löper risk att kantra. SohlmanSjölex. (1955). —
(I 1) -LÄDER. skom. läder använt till styvning l. styvande läder (i skodon). Styvningsläder till stövlar. PrislCFNordströmSthm 1939, s. 4. —
I. om person; särsk. (förr) till I 1, om person (arbetare) som yrkesmässigt styvade hattar l. (allmännare) utförde appretering o. d. Holmberg 1: 105 (1795). Styfvare .. (dvs.) En, som styfvar. Dalin (1854). Björkman (1889).
II. om sak, särsk. (i sht byggn.; numera mindre br.) till I 5, om förstyvande del av konstruktion o. d.; sträva; särsk. dels om snedsträva i korsvirkesvägg, dels om överlagsbjälke i bro; jfr styva, sbst. 2. Hazelius Bef. 198 (1857; i bro). Korsvirkeshusets ytterväggar få sin prägel av det regelbundna fackverk, som bildas av upprättstående stolpar och snedliggande styvare. Näsström FornDSv. 1: 300 (1941). jfr storm-styvare. —
STYVELSE, r. l. f. [jfr d. stivelse, ävensom (m)lt. stivels] (†) till I 1: styvning; stärkelse. Tag Watn och Stärckelse (Wermelandis Styfwelse ..) gör en deeg ther af, och lägg på (tjär)flecken. Lindestolpe Färg. 111 (1720). (T.) Steiffung .. (sv.) styfwelse, styfning. Lind (1749). —
STYVERSKA, f. [jfr lt. stiverske] (†) till I 1: kvinna som livnärde sig på tvätt o. stärkning av (finare) linnepersedlar, stärkerska. Den saak, som i helgedagerne var passerat emellan accijstjenerne och styffverskon. RP 6: 19 (1636).
Spalt S 13571 band 31, 1993