Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STYRKA styr3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (utom i bet. 16 numera bl. tillf., VetAH 1742, s. 127 (i bet. 3 a γ), KrigVAH 1881, s. 29 (i bet. 16) osv.); förr äv. STYRK, r. l. m.? l. f.?
Ordformer
(styrk (-ck) c. 15801697. styrk- (-ck-) 1550 osv. styrkj- (-ck-, -i-) 15311779. störki- 1698 (bygdemålsfärgat). -a 1531 osv. -e 1550 (ss. obj.), 1554 (: till styrke), 1589 (ss. subj.)1709. -o, i oblikt kasus 1541 (ss. obj.), 1561 (: till .. styrkio)1906 (: till styrko; arkaiserande). -o, i nom. 16451673)
Etymologi
[fsv. styrker, störker, sv. dial. störk, styrka, störka; jfr fd. styrc, styrke, störcke (d. styrke), fvn. styrkr, nor. dial. styrk, ävensom styrke, m., n.; till det adj. som föreligger i fvn. styrkr, stark (jfr STYRKA, v.), i avljudsförh. till STARK. — Jfr STYRKE]
egenskapen att vara stark (se d. o. 27, 911) o. d.
1) motsv. STARK 2: egenskapen att vara stark l. så l. så stark; hållfasthet; äv. konkretare (jfr 2), om på visst sätt manifesterad l. verkande styrka (i ovan angivna bet.). Drifften (av t. ex. en kvarn) fordrar allenast en styrckia som består förnämbligast deruti, at stängren intet kunna slitas af efter längden. Polhem Invent. 18 (1729). Pipmuren .. hade sin styrka, förmedelst fyra små stödmurar emot hvardera hörnet af Masugnen. VetAH 1756, s. 194. Då de yttre (åverkande) krafterna verka i kroppens längdriktning, eller blott sträckande på honom, så blir hans hållfasthet, eller s. k. absoluta styrka, tydligen direkte proportionel mot genomskärningsarean, tagen vinkelrät mot krafternas riktning. Fock 1Fys. 219 (1859). Virkets styrka visar sig i dess motståndskraft mot söndertryckning, afbrytning, afslitning och vridning. HbPedSnick. 45 (1890). Kjellstrand TextVaruk. 124 (1940; hos tyg). Lim förlorar i styrka för varje gång det uppvärmes. Åhlén Dansten BoksamlB 102 (1945); jfr 8. Styrka .. (dvs.) förmåga hos material att uppta last utan att brista. Styrka anges vanligen som den gränslast vid vilken brott uppstår. TNCPubl. 76: 164 (1981). — jfr RIV-, RIVNINGS-, SKROV-, SLIT-, STRÅ-, VAN-STYRKA m. fl. — särsk.
a) (numera mindre br.) i uttr. ha styrka av ngt, få (större) styrka l. förstärkas av ngt (t. ex. stötta). Trä, som icke til skada för Åker och Äng står Gärdesgården så när, at den derutaf kan hafwa styrkio och stöd, (må icke) borthuggas. LandtmFörordn. 135 (1734).
b) mer l. mindre bildl. (motsv. STARK 2 f); jfr (7 o.) 10. Allt bådar mig (dvs. Kristian II) styrkan af min thron. Gustaf III 2: 12 (c. 1785). Styrkan i sjelfständiga staters förbund ligger icke i den skrifna urkunden, utan i de politiska interessen, som voro orsaken att förbundet ingicks. Svedelius i 2SAH 55: 326 (1878).
2) [utvecklat ur 1] hos föremål l. dyl.: (grövre l. påbyggt l. strävat) parti som är starkare än föremålet osv. för övrigt l. som (främst) svarar för föremålets osv. styrka (i bet. 1); särsk. (o. numera bl., fäkt.) på värjklinga: nedre, bredare o. starkare parti (för uppfångande av motståndarens hugg). Porath Pal. 1: A 1 a (1693; på värjklinga). Stöden eller styrkan (på ställning avsedd för cylinder) sättes på midten, rakt upp, hwilket är midt under cylindern. Carlström Spinnm. 49 (1832). Seitz SvärdVärj. 62 (1955).
3) motsv. STARK 3.
a) motsv. STARK 3 a: egenskapen att vara stark l. så l. så stark; (muskel)kraft (se d. o. 1 b); (kropps)krafter. Brahe Oec. 15 (c. 1580; uppl. 1971). Hade en Elephant den styrkan i proportion af sin storlek som en Torndyfvel äger, skulle han kasta öfverända de störste trä som bönestielkar, ja skuffa berg och klippor. Linné PVetA 1739, s. 9. Din (dvs. Horatius’) fot har / Fastnat i dyn, och att rycka den opp, förslår ej din styrka. Adlerbeth HorSat. 84 (1814). Qvinnan .. är af Skaparen utsedd att vara den fysiska kraftens bärarinna, icke med afseende å hvad vi benämna ”den råa styrkan”, utan i fråga om meddelande af en sund kropp åt slägtet. Idun 1888, Modev. s. 9. När styrkan till övervägande delen ligger i höger hand, befinna vi oss inför en aktivt förnuftsinställd människa. KiromantHeml. 44 (1946); jfr β. Han såg ut att alltjämt ha en björns styrka. Lo-Johansson Förf. 32 (1957). — jfr ARM-, BEN-, HAND-, JÄTTE-, KROPPS-, KÄMPA-, MUSKEL-, RYGG-, RÅ-, RÖRELSE-, SEN-, SJU-MANNA-, TOLV-MANNA-STYRKA m. fl. — särsk.
α) i ordspr. l. ordstäv. Om styrka ikke hiälper, måste list brukas. Schultze Ordb. 4968 (c. 1755). ”Styrka i arm!” — sa’ skräddarn, bröt af talgljuset mellan dörren. Schultz Ordstäf 35 (c. 1865). Han ä som grisarna, han har styrkan i trynet. Göth Bergsråd. 58 (1925); jfr 11 a.
β) om muskelkraft ss. en förmåga att röra sig l. röra viss lem o. d., kraft; jfr 4 o. 11 a. Israel toogh styrckio til sigh, och satte sigh vp j sengenne. 1Mos. 48: 2 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). En man om 56 år, förlorade på en gång styrkan i hela högra sidan, år 1752 i Octobris månad. VetAH 1753, s. 142. (Sv.) Han har ingen styrka i benen, (lat.) Pedum vires eum deficiunt. Sahlstedt (1773). Apg. 3: 7 (Bib. 1917).
γ) om styrka ss. manifesterad (på visst sätt) i rörelse (l. muskelarbete). När en stor wef drages om med utsträkta armar, då är bekant, at en Menniskia har i dem en större styrka at skiuta ock draga, än lyfta ock trycka, ock efter wefwen fordrar alla fyra desze slags styrckor, så tiänar et Swänghiul at uträtta så mycket, at alla fyra kunna göras til lika kraftig rörelse. VetAH 1742, s. 127. (Man) anser .. att digitalis har en gynnsam inverkan på hjärtkontraktionens styrka .. pulsen blir långsam, men hjärtslagen bli betydligt kraftigare samtidigt med att pat(ienten)s allmänna tillstånd stiger. Jacobæus HjärtBlodSj. 152 (1935). Som vanligt utvecklade han en nästan otrolig styrka i sina slag. Östergren (1949).
b) motsv. STARK 3 b: egenskapen att vara stark l. (vanl.) så l. så stark; kraft (se d. o. 4). En anstalt för att pröfva spiralfjädrars styrka. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 71. Styrkan eller intensiteten (hos en mekanisk kraft) kan endast uppskattas genom dess verkan, denna må bestå i en rörelses alstrande eller förändrande, eller endast uti sträfvan att frambringa en dylik effekt. Fock 1Fys. 35 (1853). Elektromagnetens styrka, d. v. s. förmåga att bära tyngder, är beroende på den elektriska strömmens styrka. NF 4: 387 (1881). Björck K12Stövl. 126 (1954; hos lokomotiv). (Bomben) blir av en styrka på något under ett megaton. SvD(A) 1962, nr 148, s. 3. — jfr ANSLAGS-, BATTERI-, FÄLT-, MASKIN-, MOTOR-, POL-, RÖRELSE-, SPRÄNG-, STRÖM-STYRKA m. fl. — särsk. hos vind l. ström, motsv. STARK 3 b α l. 11 a (o. sammanfallande med bet. 13). Alla komma väl derom öfverens, at vädrets styrka bör mätas, antingen efter luftströmens hastighet och täthet, eller efter dess lodrätta tryckning, emot planer af bekant storlek. VetAH 1782, s. 90. Det allmänt brukliga måttet på vindens styrka är hans hastighet i meter pr sekund. Timberg Meteor. 121 (1908). Det finns intet, som så hårt frestar ens grejor (vid fiske) som att sätta hårt mot hårt mot en fisk, som har en strid ströms hela styrka till sin hjälp. Hammarström Sportfiske 105 (1925). — jfr STORM-, STRÖM-, VIND-STYRKA.
4) motsv. STARK 4: egenskapen att vara stark (l. så l. så stark) l. frisk o. stark; (full) kraft; ork; hälsa l. vigör. Bekenness jag mig Elin Swensdotter til Grabij att jag wtij min welmacth oc fulla styrkijo mino .. haffwer til sacth ärlige man Oloff Göstason på fforssnäss min satte gård Grabij. Rääf Ydre 1: 311 (i handl. fr. 1555). Önskandes, det Gudh den högste ville Eders Ex:ns vidh godh styrkio, itt longt lijf sampt all önskeligh lycka framgint uppeholla. OxBr. 12: 83 (1640). När man har vomerat, tages (essentia Amara) in dagen therefter, tå thet gjer magan styrka igen, och förtärer slem. Aken Reseap. 17 (1746). En ny tid kommer. — Hans (dvs. en gammal kämpes) tider förgå, / Hans styrka är bruten, hans hjessa är grå. Geijer Skald. 20 (1811, 1835). När hon inte kunde vara glad och lycklig, gick styrkan ur hennes kropp, och under den vinter som följde blev hon klen och mager. Olzon Buck FjärrL 119 (1937). — jfr MANNA-, MANS-, UNGDOMS-STYRKA. — särsk. motsv. STARK 4 b. (Sv.) styrka .. åkerbr. (fr.) rusticité. Schulthess (1885). Enen är främst av alla träd, när det gäller uthållighet och styrka, den står kvar efter storm och köld. Lo-Johansson Förf. 13 (1957).
5) (numera föga br.) (från 4) närmande sig, förr äv. övergående i bet.: styrkande (se STYRKA, v. 3 a); särsk. i förb. till styrka, förr äv. styrko, förr särsk.: för att styrka sig (se STYRKA, v. 3 a β). Wel är tigh land .. hwilkes Förstar äta j rettom tijdh, til styrkio och icke til wellust. Pred. 10: 17 (Bib. 1541; Luther: zur stercke, Vulg.: ad reficiendum). Obeqwämligh wätzsko vthi Maghan, hwilken Leffren och Ådhrorna sugha sigh til styrcke ok födho. L. Paulinus Gothus Pest. 45 a (1623). Enär (en vild, tillfångatagen elefant) .. några Dagar emellan them (dvs. två redan tämjda elefanter) gått hafwer, tå stijga Elephantzfångarena först in till them, och gifwa them allahanda Frucht som kan lända them till Styrcko. Kiöping Resa 93 (1667). Contrefaiern Knabe widgår det han under tiden för sin profession skull måste til sine kraffters styrckio med något dricka och dylikt sig försee. VRP 8/4 1734. Porthan BrSamt. 1: 28 (1779). — särsk. (†) i uttr. taga sig styrka, styrka sig (se STYRKA, v. 3 a β). Han wille vnderstundom medh någhra godha drycker tagha sigh styrckia. Petreius Beskr. 2: 121 (1614).
6) [utvecklat ur 5] (†) om ngt stärkande l. styrkande (se STYRKA, v. 3 a). Keijsaren våre fast svagh och hade achtet tage någen läkedom och styrcke till sich. G1R 21: 388 (1550). (Kloka generaler) låta (före ett slag) gifwa sina soldater någon godh styrckio af maat och dryck. Isogæus Segersk. 879 (c. 1700).
7) motsv. STARK 5 a, b: egenskapen att vara stark l. så l. så stark, (inre) kraft (se d. o. 1 c, d, 2); makt. Känna, visa sin styrka. Enighet ger styrka. Swerige thet är itt Konunga rijke, / Thet bliffuer wäl altijdt Danmarcks like. / Medh rätwijse styrckie och macht, / Ett Konunge rijke som för är sagdt. Svart Gensw. I 7 a (1558). Fredmans Epistel, Hvarutinnan Han .. Tyckes liksom för ögonen ställa et slags Aequilibrium emellan Vinets och Kärlekens styrka, men omsider ljusligen uppenbarar öfvervigten. Bellman (BellmS) 1: 54 (c. 1770, 1790). Den äger högsta rätt, som högsta styrkan har. Kellgren (SVS) 3: 342 (1792); jfr a. När hela skaran (av män) gått förbi, de första som de sista, / Då svek den arma flickans lugn, då sågs dess styrka brista. Runeberg 2: 45 (1848). Fahlbeck NatFörm. 66 (1890; i ekonomi). Almqvist förklarade, att om Hamilton gick af förlorade konseljen sin styrka. De Geer Minn. 1: 207 (1892). Med ny styrka började Ewa åter sköta sitt hushåll. Lundquist Blaumans DödSkugg. 268 (1925). Statens styrka ligger i folkmängdens storlek. HT 1955, s. 286. — jfr KARAKTÄRS-, MÄNNISKO-, NERV-, RIKS-, SAMHÄLLS-, SINNES-, SJÄLS-, VAN-, VILJE-, ÖVER-STYRKA. — särsk.
a) motsv. STARK 5 b γ; jfr 15 a. Sahlstedt (1773). Svenska hären var .. icke .. jämnlik i styrka, emot fienden. Schönberg Bref 2: 379 (1778). Åsen .. äger den (ur försvarssynpunkt viktiga) bestrykande och betäckande (egenskapen), men saknar, i anseende til sina långsluttande sidor, styrka mot stormning. Lefrén Förel. 2: 19 (1817). Först trängde Swenska, sedan gula och derpå blå brigaderna öfwer wägen, bemägtigade sig fiendens der stående sju kanoner och kastade sig med förfärlig styrka mot desz främsta brigad. Fryxell Ber. 6: 467 (1833); jfr 3 a. (Sv.) Med bruten styrka stod vår skara: (fr.) notre troupe pliait. Schulthess (1885). — jfr ARTILLERI-, FÖRSVARS-, KRIGS-, RIKS-, SEGER-, SLAG-STYRKA.
b) hos mod; förr äv. liktydigt med: mod. 2Krön. 32: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: mod). Uthaf Hin Stores Stam, Hin Store Gustafs (dvs. G. II A:s) blod / En liten Qwist vprann, then som wårt falne Mod / Gaf Kraft och styrk igen. Stiernhielm Jub. 89 (1644, 1668).
c) motsv. STARK 5 b η.
α) kortsp. motsv. STARK 5 b η α’. Om du icke styrkan äger, / Spela aldrig Kungar ut. ReglKortsp. 1: 18 (1809). Hör du, Johanson, markerade ja styrka i spader? Jaså, men dä borde väl dä kräket ha begripit ändå! Strix 1904, nr 26, s. 8. jfr TRUMF-STYRKA.
β) motsv. STARK 5 b η β’. Bonden har ännu en styrka (förutom att den står diagonalt). När den når brädets sista fältrad förvandlas den, efter spelarens fria val, till en pjäs, vilken som helst av egen färg utom kungen. Carlén Capablanca Schack 19 (1937).
d) (†) övergående i bet.: övertag (i strid l. kamp). Än hitåt swigtar den (dvs. en drabbning) som mäktig sjö, / Af floden twingad till att trotsa winden, / .. Och stundom segrar floden, stundom winden, / Nu har den ene nu den andre styrkan. Hagberg Shaksp. 5: 48 (1848).
e) det (som utgör l. representerar det) starka (hos ngn l. ngt); i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: (förnämsta) resurs l. tillgång; jfr f, g. Gode Städer äre en stoor styrckia j ett wällbestellt Regemente. RARP 2: 216 (1636). Belledahls många aleer af alla slags pilar och lindar, voro .. en styrka för denna bihopen. Barchæus LandthHall. 6 (1773). Sjöfarten, som alt ifrån Stadens anläggning utgjort styrkan af Handels-rörelsen, har (osv.). Hülphers Norrl. V. 2: 88 (1797). Ingen skulle mycket sakna honom och det kändes numera som en styrka, en tröst. Fridegård Somm. 7 (1954).
f) (i högre stil) i uttr. ngn är ngns l. ngts styrka, ngn gör ngn stark l. ngt starkt; jfr e, g. O herre gudh som är tina åkallares styrkia, see milleliga til wåra böön. OPetri 2: 425 (1531). Sweriges Hulde Monarch, Stormäktige Printz uti Norden, / .. Rikets Styrkia och Wärn. Frese VerldslD M 4 b (1715, 1726). Gud är vår styrka och Gud är vår sköld. Östergren (1949).
g) (numera mindre br.) närmande sig, förr äv. övergående i bet.: stöd l. understöd l. hjälp l. skydd l. stärkande; särsk. i uttr. ngn till styrka l. styrko l. i uttr. styrka l. styrko för ngn l. ngt l. till ngns l. ngts styrka l. styrko; jfr 5. Opå thet att the fremmende icke offtere her effter någen styrckie aff våre penningar emott oss och vårtt rijke bekomme skole (osv.). G1R 24: 145 (1553). Lasse Ericson förskickade han (dvs. G. I) medh een fänicke vnge knechter som tå kallades fotegongare .. till vndsätning och styrkio. Svart G1 31 (1561). Dygd är, vträckia sijn hand, til styrck them vsle betrycktom. Stiernhielm Herc. 390 (1658, 1668). Af de Nybyggen, som anlades i Norra America och på Guineiska kusten, hade detta Compagnie (dvs. Handels-Compagniet) mycken styrka. FBurman i 1SAH 4: 49 (1791, 1809). Uti win ditt blod du skänker, / Din lekamen uti bröd, / Osz till styrka i wår nöd. Ps. 1819, 80: 5. Till yttermera styrka för systemet (som på 1750-talet äventyrade den svenska bankens ekonomi) ökades bankens redan förut nog dryga aflöningsstat med ombudsmän i landsorterna, hvilka skulle, hvar i sin ort, bevaka bankens bästa. Malmström Hist. 4: 246 (1874).
8) motsv. STARK 7 (o. 10 c α): egenskapen att vara stark (l. så l. så stark); kraft; särsk. (i fråga om sätt att uttrycka sig l. i fråga om språk l. ord l. uttryck) liktydigt med: pregnans l. eftertryck o. d.; äv. närmande sig l. övergående dels i bet.: egenskapen att vara bra l. förträfflig, dels (o. i sht, konkretare) i bet.: det som är bra l. förträffligt (hos l. i ngt). Gudh hedrar Dopsens Watn medh sitt Nampn, och gifwer thet styrckio och wärckan aff sin egen Krafft. Rudbeckius Luther Cat. 212 (1667). Betänkandet är författadt med styrka, grannlagenhet och grundelig insigt i ämnet. HC11H 13: 152 (1772). Lindfors (1824; om uttryck). Jag (fortfar) med läsningen af gamla författare, för att anteckna alla sådana ord, som .. böra för sin skönhet och styrka i språket å nyo upptagas. Beskow (1842) i 3SAH XLVIII. 2: 181. Estlander KonstH 113 (1867; i konst). (C. V. A. Strandberg) bragte till användning styrkan i vårt modersmål försmält med dess behag. Rydberg i 2SAH 53: 165 (1878). En avgörande styrka i avhandlingen är att författaren i stor utsträckning grundat sin framställning på källmaterial från bruksarkiven. SvGeogrÅb. 1952, s. 139.
9) [jfr 7] (†) huvuddel l. central del (av ett administrativt område); äv. (jfr 15): huvudpart, flertal. Til hwilken sida styrkan af stränga Embetsmän wänder sig, dit ledes ock tillika öfwerwäldet. Oelreich 513 (1755). Herr v(ice) Past(or) Folins aflägsenhet, hälst från styrkan af socknen. VDAkt. 1793, nr 78. Styrkan af Linneryds långlagda Församling är belägen söder härifrån. Därs. 1794, nr 286.
10) motsv. STARK 8.
a) motsv. STARK 8 a: egenskapen att vara stark l. så l. så stark; (beviskraft o.) hållbarhet. Denna Sanning (dvs. det faktum att vattnen kring polerna i alla tider avtagit) .. som icke i gamla Sagor, utan i sielfva Naturen har sin styrka. Dalin Hist. 1: 9 (1747). VetAH 1813, s. 32 (hos bevis). Hvad som gaf styrka åt .. berättelsen (om Kleopatras död gm ett ormbett) var de macedoniska kvinnornas sed att hafva ormar i sin omgifning. Cavallin (o. Lysander) 89 (1885). Såvitt jag kan se är inte Torbergs argument av den styrkan att de (osv.). Vi 1962, nr 9, s. 4. — jfr BEVISNINGS-STYRKA.
b) motsv. STARK 8 b: egenskapen att vara stark; verifierande l. garanterande kraft l. förmåga; äv. liktydigt med: egenskapen l. förhållandet att vara styrkt (se STYRKA, v. 5) i sådan l. sådan grad. Kellgren (SVS) 1: 198 (1777). Räkningen finnes wara uprättad på godtycko, utan all styrcka af behöriga Verificationer. VDAkt. 1784, nr 111. Det som ger denna försäkran ännu mera styrka, är at du säger det sjelf. Eurén Cora 9 (1794). Jag har bedt dem skynda hit med någon del af deras trupper, för att gifva styrka åt hvad som skett. BvBeskow Lefn. 93 (1857). (Sv.) Winna styrka (lat.) confirmari. Cavallin (1876).
c) (numera föga br.) (från a l. b) närmande sig, förr äv. övergående i bet.: bestyrkande l. styrkande (se STYRKA, v. 5 a, b); i sht i uttr. till styrka l. styrko för ngt l. att (osv.) l. till ngts styrka osv. l. ngt till styrka osv., l. bl. till styrka osv., liktydigt med: för att styrka ngt, äv. sig till styrka osv., liktydigt med: för att styrka sina ord l. sin åsikt o. d.; jfr 5, 7 g. Till ytermera styrckio att thetta och mycket annadt som hans breff inneholla, att alt skulle fast och obrotzlige hollas, togh (Kristian II) .. till sig Sacramentedt ther vppå. Svart G1 57 (1561). Den, som .. är öfvertygad, at han ej ännu är fulleligen säker .. om de bevis .. som til domens styrko äro anförde .. kan väl intet utan ganska stor våda yttra sig innan han kommit til denna uplysning. 2RARP 14: 243 (1743). Jag kunde wäl mycket mer anföra til styrko för min upgift. Posten 1769, s. 796. Högberg Vred. 3: 297 (1906). — särsk. i uttr. sanningen till l. till sanningens styrka l. styrko, övergående i bet.: för att (be)styrka l. bekräfta sanningen; förr särsk. använt ss. en bedyrande formel (jfr SANNING 1 e slutet). Stiernhielm WgL Föret. 2 (1663). Thetta är thet iagh gerna sanningen til styrkio hafwer welat meddela. Rudbeck Bref 91 (1674). Söker någor, then ännu ej rättegång med annan hafwer, at witne för ålder, siukdom, bortreso, eller annat fall, höras må, til sanningens styrcko, ther framdeles tränga skulle; underrätte sig Domaren, om skiäl til jäf emot them äro. RB 17: 23 (Lag 1734). Lindfors (1824).
11) (övergående i bet.:) förmåga l. talang o. d.
a) närmande sig l. övergående (från 4 l. 7) i bet.: förmåga (till ngt l. till att göra ngt); jfr STARK 9 a. Gud gifwe nåd och styrckio här til (dvs. att inse dopets innebörd). Swedberg Cat. 454 (1709). Fast wi, än til dags berömde Herrar ha’ / Som hålla dygden kiär och styrka til det goda (osv.). Brenner Dikt. 1: 189 (1713). Snart är din aftontimma när: / Då blir beqvämt at visdom yrka. / När du, at njuta, saknar styrka, / Tänk då, at nöjet brottsligt är. Kellgren (SVS) 1: 242 (c. 1775). ”Son! lär dygden af mig, och styrkan till ädla bedrifter, / Lyckan af andra!” Adlerbeth Æn. 330 (1804).
b) motsv. STARK 9 a: egenskapen att vara stark (i visst ämne l. inom visst område l. ss. ngt), (framstående) förmåga l. talang, kapacitet; äv.: (ngns) starka sida (se STARK 9 a β). (Eng.) Able .. Ableness, or Ability .. (sv.) dugtighet, macht, styrcka, skicklighet, förmåga. Serenius A 1 b (1734). (Jesuiten Possevino) använde all sin Theologiska styrka .. at omvända Konungen (dvs. Sigismund). Dalin Hist. III. 2: 138 (1762). Cleant, djupsinnig, hög, — förstått sin lager vinna, / Då Espin däremot i forskningar och rön, / På alt sätt bjuder til at lika styrka hinna. Bellman Gell. 29 (1793). (Holländarna) hade sin styrka i sina snabba och oväntade rusher, som ideligen satte myror i huvudet på det svenska försvaret. SDS 1924, nr 156, s. 9. Alla har sina styrkor och svagheter. SmålP 22/12 1972, s. 11 (om schackvärldsmästare). — jfr ARBETS-, SPEL-, SPURT-STYRKA.
c) motsv. STARK 9 b: egenskapen att vara stark; jfr 7. Atterbom Minnest. 2: 214 (1853; hos själsförmögenheter). Minnets styrka, inbillningskraftens lif och tankens klarhet voro hos honom (dvs. politikern m. m. T. Macaulay) alla utbildade i en förvånande grad. Forssell Stud. 1: 24 (1866, 1875). Styrkan och klarheten i hans (dvs. Tegnérs) förstånd utesluta ej, att fantasien till slut är hos honom den verksamaste kraften. Nyblæus Forskn. 2: 210 (1881). — jfr FANTASI-, INBILLNINGS-, MINNES-, TANKE-, VISIONS-STYRKA.
12) motsv. STARK 10. — särsk.
a) motsv. STARK 10 a: egenskapen att vara stark l. så l. så stark (särsk. angivet i procenttal (l. på annat sätt)), särsk. motsv. STARK 10 a α: alkoholhalt; äv. (utan innebörd av gradering): kraft l. must. (Eng.) That wine has a good body, (sv.) det winet har sin goda styrka. Serenius D 4 a (1734). Derpå (dvs. över en kruka med inlagd lök) lägges en liten tallrick, at intet styrkan går ifrån ättickan medan han är warm. Warg 431 (1755). I allmänhet kan en kanna bränvin, af 6 profvare-graders styrka, vid 20 thermomêtre-graders värma tillverkas. LBÄ 29—31: 186 (1799). För fullkomlig upplösning af de orenligheter, som smutsa linnet, bör luten .. innehålla 2 à 3 graders styrka. TByggn. 1859, s. 73. Det rätt och lagom rostade kaffet ger det bästa utbytet både vad arom och styrka beträffar. StKokb. 544 (1940). Evander Härl. 234 (1975; hos läkemedel). — jfr ALKOHOL-STYRKA (Östergren (1949)) o. PROCENT-, STAMVÖRT-, VOLT-, VÖRT-STYRKA m. fl.
b) motsv. STARK 10 d: egenskapen att vara stark l. så l. så stark, egenskapen l. förmågan att förstora l. korrigera o. d. mycket l. så l. så mycket. Moll Fys. 4: 74 (1901; hos lins). Styrkan av de glas, som användas för korrektion av ögats brytningsfel, anges numera alltid i dioptrier. Berg Ögat 38 (1929). Bergholm Fys. 4: 26 (1957).
13) motsv. STARK 11 (o. 12): egenskapen att vara stark l. så l. så stark; (kraft o.) intensitet l. energi. (Sv.) Styrkan af et uttryck, (eng.) The strength of an expression, The energy of an expression, The force of an expression. Widegren (1788). Att elden med lika styrka flammar rundt ikring detsamma när kolen äro tillmakade. Tamm Smid. 52 (1830). Sjukdomsanfallens styrka. TLäk. 1832, s. 9. Köldens styrka. Cannelin (1921). Tidigt torde Tor Andræ ha anat, att någon hög ålder icke skulle bli honom beskärd .. Med styrka förnam han, att natten snart skulle komma, då ingen längre kan verka. Böök i 3SAH LVIII. 1: 44 (1947). Gyllensten Grott. 124 (1973; hos vrede). — jfr BI-, KÄNSLO-, MEDEL-, RETNINGS-, STRÅLNINGS-, STÄMNINGS-STYRKA m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. taga styrka, om rykte: ta fart (efter att till en början bl. ha varit i svagt omlopp). Berättelser togo styrka, att H. Maj:t (dvs. G. IV A.) mot sommaren ämnade sig själf till Skåne för att där bevista ett exercisläger. Adlerbeth Ant. 2: 359 (c. 1815).
b) i fråga om sätt att göra ngt (särsk. i ord framhålla l. hävda ngt): energi, kraft; särsk. i uttr. med (sådan l. sådan) styrka. (Rådets medlemmar) skola honom (dvs. kungen) trogne och hulle wara, med tienist och medh alla styrkio till rätta måla. Lagförsl. 17 (1609). Sokrates framhöll med styrka menniskans företräde framför djuret. Rein Psyk. 1: 54 (1876). Att detta förslag (dvs. att återlämna Finl. till Sv.) icke drefs vidare eller med större styrka, det kom sig däraf, att det genast bestämdt afvisades. Forssell i 3SAH 3: 191 (1888).
c) motsv. STARK 11 g, i fråga om sinnesförnimmelse: egenskapen att vara stark l. så l. så stark, (kraft o.) intensitet.
α) i fråga om ljus- l. färgintryck. Kullin EngGr. 81 (1744). Si hännes (dvs. Fröjas) ögon trotsa just döden / Med sin klarhet, styrka och färg. Bellman (BellmS) 1: 16 (c. 1769, 1790). Miniatursk. 22 (1784; hos färg). Jag låg vaken minst en timme. Ljuset ökade i styrka. Sundman AndréeLuftf. 305 (1967). — jfr FÄRG-, LJUS-STYRKA.
β) i fråga om ljudintryck; äv. bildl. Välsignen, dödelige! styrkan / Af snillets gudomsfulla röst. Kellgren (SVS) 2: 228 (1786). Styrkan i rösten måste .. lämpas efter åhörarnas afstånd. Moberg Gr. 21 (1815). Lindfors (1824; hos ton). De särskilta ordens välljud består i en jemn omvexling af rena vokal- och konsonantljud, af hvilka de förra gifva lenhet, de sednare styrka åt orden. Enberg SvSpr. 357 (1836). Ljudets styrka måste noga skiljas från dess längd (qvantitet), ty båda slagen af accent kan tillhöra både långa och korta stafvelser. Sundevall PhonBokst. 74 (1856). Intensitet (styrka, äfven kallad tonvikt ..) är den större eller mindre kraft, hvarmed den ljudbildande luftströmmen framprässas genom talkanalen. Noreen Pros. 10 (1897). Av de olika egenskaper, som urskiljas hos ljuden och särskilt hos tonerna, få vi i fonetiken anledning att syssla med kvantitet .. sonoritet .. samt styrka och tonhöjd. Danell SvLjudl. 2 (1911).
γ) i fråga om luktintryck. (Sv.) Styrka .. af lukt: (lat.) vehementia. Lindfors (1824).
δ) motsv. STARK 11 f; särsk. hos linje, övergående i bet.: tjocklek. Då man använder streck till skuggning, hvilket sker med parallella linier .. hvilkas tjocklek (eller, som man kallar det, styrka) förminskas åt dagsidan och tilltager åt skuggsidan, måste man (osv.). Scheutz Ritk. 148 (1832).
14) [jfr 2] (i fackspr.) hos gods l. metall: grovlek; särsk. i ssgrna GODS-, METALL-STYRKA; jfr STARK 13.
15) motsv. STARK 15: numerär o. d.; befolkningstäthet; räknad storlek. — jfr BESÄTTNINGS-, BLÄDNINGS-, FOLK-, HÄR-, MANS-, MEDEL-, NUMMER-, PENNING-, PERSONAL-, POLIS-, RÄKNE-, RÖST-STYRKA m. fl.
a) motsv. STARK 15 a: numerär, antal; jfr b. Til Skrif-Materialier bestås de wärfwade Regementer äfwen så mycket, som de indelte, som dock lämpes efter Regementernes styrckia. PH 1: 104 (1719). Styrkan upgifwes af Inwånarne efter Mantals-Längden. Därs. 6: 4229 (1756). Herr general-lieutenanten har at upgifva svenska arméens styrckia till 30,000 man för instundande campagne. Höpken 2: 563 (1759). Svenska arméns truppslag skola, enligt 1901 års härordning, hafva följande styrka: infanteri: 28 regementen med tillsammans 82 bataljoner (osv.). Tingsten o. Hasselrot 5 (1902). Med full styrka arbetade Stockholmskriminalens inbrottsrotel hela söndagen med pantbanksutredningen. DN(A) 23/12 1963, s. 7.
b) (†) motsv. STARK 15 a, om befolkningstäthet; särsk. i uttr. naturlig styrka. Den naturliga styrkan mäts igenom jämförelsen af den folknummer, som i särskilta länder finnes inom lika widd på jordytan. Hjelt OffRelSvTab. 25 (i handl. fr. 1761). VetAH 1767, s. 214.
c) (numera föga br.) motsv. STARK 15 b, om räknad l. i siffror uttryckt l. uttryckbar storlek (särsk. hos kassa) l. omfattning. Sterbhusets styrcka eller Summa Inventarii — (riksdaler) 2531.25. BoupptVäxjö 1776. Sjelfwa Cassornas styrcka och behållning fans på alla ställen enlig med det belopp, som Räkenskaps-Böckerne och Specialerne upgofwo. VDAkt. 1790, nr 132.
16) [jfr (7 a o.) 15 a] om sammanfattningen av personer (o. utrustning) som bildar en enhet (i sht militär enhet l. arbetsenhet) l. (mera tillf.) som utgör en samhörig grupp; avdelning; trupp; äv. liktydigt med: här. (Enar sade till sin far Ragnvald Jarl) iag wil fara wäster til Öjarna (dvs. Orkneyöarna), om tu wilt få mig någon styrkia. Peringskiöld Hkr. 1: 104 (1697). (Antiochus) wisade sig i Grekeland med en liten del af sin styrcka. Dalin Montesquieu 43 (1755). Styrkan är förenad i 48 bataljoner jemte 2 beväringsbataljoner, 47 sqvadroner, 30 batterier och 7 ingeniör-(fortifikations-)kompanier. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 66 (1879). Ladysmith var snart fullkomligt inneslutet; på varje höjd och kopje (dvs. mindre höjd l. upphöjning) låg en styrka skyttar — det måste ha varit nära tiotusen. Eje Reitz DödHäl. 35 (1933). 1621 beslöt .. en verklig protestantisk riksdag .. att förbereda de protestantiska styrkornas mobilisering mot konungen. KyrkohÅ 1940, s. 258. DN(A) 1964, nr 84, s. 6 (om FN:s fredsstyrka). — jfr ARBETS-, ARTILLERI-, BESÄTTNINGS-, HÄR-, MANSKAPS-, TRUPP-STYRKA m. fl.
Ssgr (jfr styrka, v. ssgr): A (numera föga br.): STYRK-LÖS, se B.
B: (7) STYRKE-BALANS. balans (se d. o. I 3 c) i fråga om (militär l. politisk) styrka, balans (mellan länder l. maktblock) i styrkeavseende. SvD(A) 1959, nr 12, s. 4.
(7 a, 15 a) -BESKED. besked rörande l. om styrka(n); särsk. (mil.) till 15 a, särsk. om besked rörande antalet man l. numerär i förband l. avdelning, som lämnas vid avlämning till högre befäl l. till befälhavare, styrkeuppgift. Styrkebesked afgifves vid all aflemning af trupp eller personal. TjReglArm. 1889, s. 74. Dagarna efter slaget infordrades styrkebesked från de olika regementena. HT 1900, s. 102.
(3 a) -BÄLTE.
1) mytol. = starkhets-bälte 1. Östergren (1949).
2) bildl.; särsk. om omständighet l. själslig l. andlig kvalitet l. utrustning som ger (väldig) styrka (se styrka, sbst. 7); jfr starkhets-bälte 2. Om man undantager England, som i det insulära läget och i en öfver täflan höjd öfverlägsenhet till sjöss äger två styrkebälten utan like .. är det sannolikt att (osv.). Hedin Tal 2: 27 (1899). Tidens lösen är organisation .. Det var industriarbetarna som först hittade den mäktiga trollformeln .. Sammanhållning blev deras styrkebälte. GHT 1935, nr 257, s. 14. Gyllensten Senat. 205 (1958; om polismans läderbälte med pistolhölster).
(3 a, 7) -DEMONSTRATION. om ngns l. ngras demonstrerande l. uppvisning av sin styrka; särsk. till 7. LD 1958, nr 226, s. 16.
(1) -DÄCK. [jfr eng. strength deck] sjöt. om det (på grund av de grova materialdimensionerna) starkaste (översta l. (vid hel överbyggnad) näst översta) däcket på ett fartyg. SohlmanSjölex. (1955).
-FÖRHÅLLANDE.
1) (i sht i fackspr.) till 1, om förhållande beträffande l. förhållande mellan (sammanhållande) krafter hos ngt; särsk. i pl. SkogsvT 1912, Fackupps. s. 261.
2) till 7, särsk. 7 a, om förhållande som råder mellan ngra l. mellan enheter l. företeelser i fråga om styrka (i sht i pl.); särsk. med bibegrepp av antal l. numerär l. mängd (o. i denna anv. utan klar avgränsning från 3). GHT 19/2 1900, s. 2. Förskjutningar i partiernas styrkeförhållanden. FinT 1933, s. 104. Carlén Capablanca Schack 30 (1937; i fråga om schackpjäser). Om man jämför de båda parternas (dvs. Tysklands o. Polens) styrkeförhållanden, får man inte som förr bedöma relationen efter antalet soldater vid fronten. Kriget 1939—1945 1: 154 (1945).
3) till 15, särsk. 15 a, om förhållande som föreligger l. råder mellan enheter o. d. i fråga om numerär l. antal; jfr 2. Mankell Fältsl. 480 (1858). Med hjälp av 1885 och 1900 års specificerade statistik .. är det möjligt att göra fortlöpande beräkningar om styrkeförhållandet mellan jordbrukare och icke-jordbrukare efter 1885. Carlsson LantmPol. 14 (1953).
-GRAD. grad av styrka.
1) till 1. TNCPubl. 73: 162 (1979).
2) till 12, särsk. 12 a. HantvB I. 7: 352 (1939).
3) till 13. Kihlman Deledda RegT 266 (1922; hos lidande). Hamberg har vid sin framställning (av frosthalten i Sv.) indelat frosterna efter fyra styrkegrader 1, 2, 3 och 4 där styrkan bedömts efter frostens verkan på vegetationen. Ymer 1942, 3—4: 74. särsk. till 13 c.
a) till 13 c α. Strindberg Blomst. 105 (1888).
b) till 13 c β. Aurén Akc. 16 (1880; hos röst). PedT 1943, s. 130 (hos ordaccent).
c) till 13 c δ. HantvB I. 5: 194 (1937; hos linje).
(1, 10 b, 12 a) -KLASS. särsk.
1) till 1; om var o. en av ett antal klasser vari papper förr klassificerades med hänsyn till hållbarheten. PT 1897, nr 87 A, s. 1. KemT 1909, s. 54.
2) till 11 b, om var o. en av de klasser vari schackspelare indelas med hänsyn till spelstyrkan. SvD(A) 1918, nr 117 B, s. 2.
(7) -KÄLLA. (i sht i vitter stil) källa till styrka, kraftkälla. Rosman BjärkSäb. 1: 79 (1923; i fråga om ekonomisk styrka). Tron på framtiden är styrkekällan för Finlands folk. UNT 14/2 1941, s. 4.
(3 a) -LYFT. sport. styrkesport omfattande grenarna marklyft (dvs. lyftning av skivstång från marken till dess att benen är sträckta o. kroppen upprätad), bänkpress (dvs. pressande av skivstång till dess armarna är sträckta av person som ligger på en bänk) o. knäböjning (dvs. knäböjning med skivstången över skuldrorna till nigsittande o. uppgång till stående), styrkelyftning; jfr tyngd-lyftning. SvD 18/12 1976, s. 23.
(3 a) -LYFTARE. sport. person som idkar sporten styrkelyft; jfr tyngd-lyftare. Idrottsboken 1979, s. 36.
(3 a) -LYFTNING. sport. styrkelyft. Idrottsboken 1979, s. 416. — (1, 3, 4, 7, 8, 1113) -LÖS. (styrk- 1746) (numera mindre br.) utan styrka l. kraft; särsk. till 11 c. Aken Reseap. 126 (1746).
(1, 3, 4, 7, 12, 13) -MÄTNING. (numera bl. mera tillf.) mätning av ngts l. ngns styrka; kraftmätning; särsk. till 7: kraftmätning. Estlander 11Årt. 5: V (1930).
(7) -POLITIK. politik (i sht utrikespolitik) som innebär att man utnyttjar l. litar på uppnådd (o. demonstrerad) styrka ss. medel att hävda sin rätt l. skydda sig. DN 19/10 1973, s. 5.
(7) -POSITION. position (i sht politisk position) präglad av stor l. överlägsen styrka. DN 22/4 1981, s. 2.
Ssg: styrkepositions-politik. LD 1958, nr 93, s. 16.
-PROV.
1) motsv. prov 1.
a) till 1: prov för att utröna ngts styrka; jfr hållfasthets-prov. GHT 1897, nr 248, s. 2. Engblom IndOrg. 46 (1922).
b) till 3 a; om (tävlingslek som består i) prövande av ngns styrka (i sht i lyftning) l. prövande av vem som är starkast av två l. flera personer. FoF 1914, s. 210.
2) motsv. prov (1 d o.) 3 b: (prövande av o.) prov på styrka; särsk.
a) till 3 a. Östergren (1949).
b) till 7. FinT 1922, 1: 85. Böök ResSchw. 63 (1932).
(15 a) -REDOVISNING~1020. Hedberg Artill. 149 (1975).
(3 b, 13 c) -REGLERING. särsk.
1) till 3 b: reglering av strömstyrka(n). RadioteknOrdl. 28 (1944).
2) till 13 c β: reglering av ljudstyrka(n). SvTeknOrdb. (1946).
(3 a) -RÖN. (styrko- 1844) (i vitter stil) styrkeprov (se d. o. 2 a); jfr rön, sbst.1 3. SvFolks. 3 (1844).
(7, 15 a) -SIFFRA.
1) till 7; om siffra angivande ngts (särsk. ett politiskt partis) styrka (med hänsyn till numerär l. medlemsantal); i sht i pl. Vilka ommöbleringar partiernas omkastade styrkesiffror i övrigt kunna väntas ställa till, har (osv.). GHT 1946, nr 217, s. 10.
2) (numera mindre br.) till 15 a: siffra angivande ngts (särsk. militär(a) enhet(er)s) numerär; i sht i pl. Holmberg Artill. 4: 9 (1886). SvH 6: 324 (1906).
(3 a) -SPORT. sport. sammanfattande, om tyngdlyftning, styrkelyft o. kroppsbyggning (dvs. träning av musklerna främst för att öka dessas volym (i syfte att höja välbefinnandet o. göra kroppen vackrare) l. tävlingsform bestående i muskelexponering vilken sådan träning kan ha ss. mål). SvD 1980, nr 300, s. 46.
(4, 7, 13, 15 a) -TILLSKOTT~02 l. ~20. särsk.
1) till 7: tillskott innebärande ökad styrka, tillskott innebärande förstärkning. VFl. 1921, s. 41.
2) till 15 a: numerärt tillskott, tillskott ökande den numerära styrkan. IllSvOrdb. (1955).
(3 a) -TRÄNA. sport. ägna sig åt styrketräning, hålla på med styrketräning. SDS 25/7 1976, s. 17.
Avledn. (sport.): styrketränare. person (idrottsman) som ägnar sig åt l. håller på med styrketräning, person (idrottsman) som styrketränar. GbgP 12/5 1982, s. 23.
(3 a) -TRÄNING. sport. (i sht av idrottsman företagen) träning med skivstång l. med redskap som utvecklar elastiskt motstånd o. d. för att öka muskelstyrkan; stundom äv. om träning av liknande art i samband med kroppsbyggning (varom se närmare under -sport). Bergstrand SvLäkS 317 (1958).
Ssgr (sport.): styrketränings-lokal. Idrottsboken 1979, s. 18.
-UPPGIFT~02 l. ~20.
1) till 3 b slutet: uppgift om vindstyrka. SvGeogrÅb. 1961, s. 11.
2) till 15 a; jfr -besked. SFS 1909, Bih. nr 72, s. 3. De styrkeuppgifter, som meddelas i sjukbeskeden (från militärläkare), skola (osv.). Därs. 1917, s. 1417. Almquist VärldH 5: 36 (1933).
C (i vitter stil): STYRKO-RÖN, se B.
Avledn.: STYRKEDOM, r. l. m. (tillf.) till (3 a o.) 7: egenskapen att vara stark, starkhet. De frejdige och friske / behärskar sin trapets / och lyfter sej på alla håll och kanter. / Men mycket här i världen / av styrkedom har getts / av clowner och av små komedianter. Ferlin Goggl. 20 (1938).

 

Spalt S 13507 band 31, 1993

Webbansvarig