Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STRÄVLING strä3vliŋ2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. sträf-)
Etymologi
[sv. dial. (Västergötl., Värml., Dal.) strävling; av ovisst urspr. (jfr STÄVLING)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) mörtfisken Leuciscus grislagine Lin., stäm; jfr STÄNING, STÄVLING, VIMBA, VITLING. Artedi Icht. 3: 5 (1735; från Dal.). Stäm, Stäning, Hvitling, Sträfling. Broman Glys. 3: 647 (c. 1740). För krokfiske begagnas till agn nos, mört, aborre, sträfling, linål .. och blikta. LAHT 1886, s. 35. SvFiskelex. (1955).

 

Spalt S 13052 band 31, 1993

Webbansvarig