Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPEKTRO- späk1trω-, äv. -tro-.
Etymologi
[jfr t. spektro-, eng., fr. spectro-; ssgsform till SPEKTRUM; jfr med avs. på bildningssättet ANGLO-, ASTRO-, GREKO- m. fl. — Jfr SPEKTROLIT]
fys. ss. förled i ssgr betecknande spektralapparat l. spektralanalytisk undersökning av viss art l. med viss spektralapparat l. utgörande avledn. till sådana ssgr; spektral-.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter i t., eng. o. fr.]: SPEKTRO-FOTOMETER -fω1tωme4ter. spektral (fys.): fotometer. Ekbohrn (1904).
-FOTOMETRI -fω1tωmetri4 l. 0104. spektralfotometri. NaturvForsknRådÅb. 1950—51, s. 85.
-FOTOMETRISK -fω1tωme4trisk. spektralfotometrisk. LAHT 1931, s. 1142 (: spektrofotometrisk klorofyllbestämning).
-GRAF104. (äv. -graph) spektralapparat för (fotografisk) registrering av strålning. KemT 1904, s. 71. jfr kvarts-, mass-, röntgen-spektrograf.
Avledn.: spektrografera, -ing. verksamheten att utföra undersökning med hjälp av spektrograf l. medelst spektrografi; äv. med obj. betecknande föremålet för undersökningen. JernkA 1959, s. 511. Spektrografering av de (efter avdunstning) ännu fuktiga elektroderna. Därs. s. 512. —
-GRAFI1004. om metoden l. verksamheten att spektrografera. NaturvForsknRådÅb. 1950—51, s. 47. jfr röntgen-spektrografi.
-GRAFISK1040. jfr -graf o. -grafi. 2UB 10: 362 (1907: spektrografiska stjärnfotografier). jfr röntgen-spektrografisk.
-GRAFIST1004. [jfr -grafera, -grafi] tekn. person som ägnar sig åt spektrografi. SvD(A) 1966, nr 302, s. 22.
-GRAM104. fotografisk registrering erhållen med hjälp av spektrograf. Bergstrand Astr. 376 (1925). jfr röntgen-spektrogram.
-HELIOGRAF101004. spektrograf konstruerad för fotografering av solen i monokromatiskt ljus. 2NF 26: 317 (1917).
-HELIOGRAFISK1010040. jfr -heliograf. 2NF 26: 318 (1917).
-HELIOGRAM101004. spektrogram erhållet med hjälp av spektroheliograf. 2NF 26: 628 (1917).
-METER1040. [senare leden är -meter] spektralapparat för mätning av brytningsvinklar o. våglängder. TT 1897, K. s. 17. jfr interferens-, röntgenstrål-, scintillations-spektrometer.
-METRISK1040. [senare leden är -metrisk] jfr -meter. TT 1897, K. s. 19 (om analys).
-SKOP104. (äv. -skåp) [senare leden är -skop] spektralapparat för okulär observation av spektrum. AB 1869, nr 73, s. 2. jfr gitter-, interferens-, kvarts-, okular-, sol-spektroskop.
-SKOPERA10040, -ing, v. [senare leden är -skopera] undersöka (ngt) med hjälp av spektroskop l. medelst spektroskopi. TT 1896, K. s. 16.
-SKOPI1004. [senare leden är -skopi] om verksamheten l. metoden att spektroskopera; äv. i utvidgad anv., om läran om spektrum i allmänhet ss. särskild, optisk vetenskapsgren. Dalin 710 (1871). BtRiksdP 1896, 8Hufvudtit. s. 187 (i sg. best., om metoden). Optisk spektroskopi. SvD(A) 1966, nr 127, s. 7. jfr radiofrekvens-, röntgen-spektroskopi.
-SKOPISK1040. jfr -skop o. -skopi. Dalin 710 (1871). UB 2: 253 (1873; om undersökning). Ymer 1939, s. 13 (ss. adv.). 2SvUppslB 26: 1234 (1953; om stjärnas parallax). Dædalus 1960, s. 99 (: på spektroskopisk väg). DN(A) 1964, nr 264, s. 15 (om metod). särsk. astr. i uttr. spektroskopisk dubbelstjärna, se dubbel-stjärna. NordT 1911, s. 320. jfr röntgen-spektroskopisk.
-SKOPIST1004. [jfr -skop, -skopi] person som ägnar sig åt spektroskopi. SD 1892, nr 226, s. 3.

 

Spalt S 9331 band 29, 1983

Webbansvarig