Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SORK sor4k, sbst.2, förr äv. SURK l. SYRK, i bet. 1, 2 m. l. r., bet. 3 m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(sork (-å-, -ck) 1640 (: Mullsork) osv. surck 1746 (från Smål.). syrk 1732 (: mullsyrkar, pl.)1871 (från södra Sv.))
Etymologi
[fsv. surker, sv. dial. sork, surk, syrk; möjl. till det ord som föreligger i sv. dial. sår, sör, (is)sörja (se SORK, sbst.3); jfr fsv. sorka, ä. d. syrke (i ssgrna muldsyrke, mullvad, syrkemyg, råttsmuts); namnet i så fall givet med tanke på att djuren gärna håller till i sörja l. i jorden]
1) om gnagare tillhörande en grupp som (samman med lämlarna) bildar underfamiljen Microtinæ (av familjen Cricetidæ, hamsterartade gnagare) o. i Sv. främst representeras av arter av släktena Clethrionomys Tilesius, Arvicola Lacépède o. Microtus Schrank (förr äv. i uttr. egentlig sork); i ä. systematik avgränsat på olika sätt (i sht ss. utgörande ett eget släkte, Arvicola Lacépède); i pl. äv. om gruppen (resp. släktet); äv. (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i utvidgad anv., om mullvad. Serenius (1741; om mullvad). Sårk, Watn-Sårk, Mull-Sårk. Rothof 526 (1762; om gnagaren Arvicola terrestris Lin.). Lilljeborg Däggdj. 206 (1871: Syrk; om mullvad; från södra Sv.). Arvicolinerna eller sorkarne äro fattiga på slägtformer. Därs. 278. De egentlige sorkarne, slägtet Arvicola. 1Brehm 1: 342 (1874). Selander LevLandsk. 403 (1955). — jfr DESMANS-, JORD-, MULL-, SKOGS-, VATTEN-, ÅKER-, ÄNGS-SORK m. fl.
2) om liten bälta påminnande om en sork (i bet. 1); i ssgn SKÖLD-SORK.
3) [sannol. eg. bildl. anv. av 1] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (liten) pojke l. yngling; äv. med nedsättande bibet., om slö l. sölig pojke l. yngling. Spegel 463 (1712; från Gotl. o. Västergötl.). Sårk .. Sork, (dvs.) En liten sölig gosze. Schultze Ordb. 4023 (c. 1755). Strindberg Fjerd. 16 (1877; i sg. best., ss. öknamn på student som för en slö, instängd tillvaro). Födde. .. En Sork. Stockholm den 29 Mars 1906. DN 1906, nr 12913 B, s. 1. Se mor min kallar mig ännu sork. För henne blir jag aldrig vuxen. SvD(B) 1946, nr 289, s. 17. SvD 1973, nr 33, s. 8.
Ssgr (till 1): SORK-ART. jfr art 8 a α. Nilsson Fauna 1: 366 (1847).
-BO. jfr bo, sbst.1 8. SAOL (1900). FoFl. 1915, s. 76.
-DJUR. djur som är en sork; äv. allmännare: djur tillhörande underfamiljen Microtinæ (i pl. äv. om underfamiljen). SvTidskr. 1873, s. 513 (i pl., om fjällämlar). 2SvUppslB (1953; i pl., allmännare).
-FÅNGANDE, p. adj. som fångar (se fånga I 1 a) sorkar. FoFl. 1953, s. 21 (om räv).
-FÅNGARE. särsk. om sorkfångande djur. NatLiv 2: 8 (1930).
-FÅNGST. jfr fångst 1 a. Östergren (1943).
-FÄLLA. jfr fälla, sbst.1 1. Sonesson HbTrädg. 101 (1919).
-GNISSEL. om sorks pipande ljud. Munsterhjelm Rävjakt. 124 (1923).
-GÅNG. av en sork l. sorkar grävd gång (se d. o. III 1 d). Björkman Skogssk. 284 (1868).
-HUS-BOD. (†) ss. skämtsam benämning på visthusbod (med tanke på att den gärna uppsökes av sorkar). VDAkt. 1730, nr 714, Syneprot. (1725). Därs. (1730).
-HUS-VÄGG. (†) om vägg i visthusbod; jfr -hus-bod. VDAkt. 1694, nr 580, Syneprot. (1692).
-JAKT. jakt på sork. FoFl. 1934, s. 213 (utförd av björn).
-JÄGARE. om djur som ägnar sig åt sorkjakt. SvNat. 1911, s. 138 (i pl., om illrar o. vesslor).
-LIK. som liknar en sork(s), sorkliknande. Lönnberg RyggrDj. 1: 47 (1914; om kroppsform hos skogslämmelsläktet).
-LIKNANDE, p. adj. jfr -lik. Östergren (1943).
-SLÄKTE(T). (numera föga br.) om det i ä. systematik förekommande släktet Lemmus Link l. Hypudæus Illiger l. Arvicola Lacépède, till vilket sorkarna fördes. Nilsson Fauna 1: 354 (1847). 2SvUppslB 26: 1042 (1953; uppgivet ss. använt i ä. tid).
-UNGE. Rosendahl SkogÅbor 131 (1932).
-YNGEL. jfr -unge. Hemberg JagtbDäggdj. 117 (1897).
-ÅR. år då sorkar förekommer särdeles ymnigt. Lönnberg RyggrDj. 2: 130 (1915).
Avledn.: SORKERI, n. [jfr hönseri] (skämts., mera tillf.) till 1: anläggning för uppfödning av sorkar. Lindgren AllBarn 50 (1946). GbgP 1955, nr 258, s. 12.

 

Spalt S 8942 band 29, 1982

Webbansvarig