Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLEK, sbst.1, n.; best. -et.
Etymologi
[till SLEKA, v.]
(†)
1) [eg. om ngt som kor slickar på (jfr SLEKA, v. I 1)] i ssgn KO-SLEK.
2) (falsk) inställsamhet, lismeri; jfr SLEKA, v. I 2. Som ormen hafwer tå (dvs. vid syndafallet) infördt thet arga sleket, / Och medh ilfundighet wår första moder sweket. / Så (osv.). Spegel TPar. 149 (1705).

 

Spalt S 6506 band 27, 1977

Webbansvarig