Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLEFA l. SLÖFA, v., l. SLEVA, v.1 -ade.
Ordformer
(sleef- 1680. slef- 1591. sleffv- 1635—1636. sliff- c. 1585. slöf- 1591—1625)
Etymologi
[liksom ä. d. slø(j)fe, slejfe, sleve, sliffe (i ssgn hensliffe, rasera), d. sløjfe, nor. sløife av mlt. sleyfen, slēfen, slēifen (sannol. av mht. sleifen, se nedan) l. t. schleifen (mht. sleifen, fht. sleifen, släpa), etymologiskt identiskt med mlt. slēpen (se SLÄPA, v.); formerna med ö (liksom ä. d. slø(j)fe, d. sløjfe, nor. sløife) sannol. av mlt. sloifen, sleuffen, släpa, rasera, möjl. av mht. sloufen, få att glida, etymologiskt identiskt med nl. slopen (se SLOPA)]
(†) med avs. på ort l. fästning l. vall o. d.: rasera l. jämna med marken l. demolera; jfr SLIPA, v.2 4, SLÄPA, v. (Svenskarna) sliffede .. stadzvallenn (i Varberg år 1565) och brenndhet slätt aff. HH 20: 182 (c. 1585). (Staden) Jama skulle slefes. HSH 15: 85 (1591). Discurrerades hvilke fästninger i Lijfflandh borde sleffvas och ruineres. RP 5: 149 (1635). Spegel Dagb. 83 (1680).

 

Spalt S 6502 band 27, 1977

Webbansvarig