Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKUSS skus4, sbst.2, äv. SKURS skur4s, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(skurs 1911. skuss (-sz) 1749 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skuss; sannol. etymologiskt identiskt med SKUSS, sbst.1 (se SKJUTS); med avs. på bet. jfr motsv. anv. av RYCK, sbst.1; formen skurs är sannol. en ombildning av skuss beroende på att ss uppfattats ss. ovårdat uttal av rs (jfr t. ex. koss vid sidan av KORS)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stund l. tag l. period. Lind (1749; med hänv. till skåf, skof). Det hette en tid, att han skulle bli måg åt’en och flickan tycktes nog vara för honom ett skurs, ja fadren med, men (osv.). Högberg Baggböl. 1: 84 (1911).

 

Spalt S 5378 band 27, 1974

Webbansvarig