Publicerad 1973   Lämna synpunkter
SKRYMMA, v.2
Ordformer
(skryma c. 1755. skrymma 1769—1847)
Etymologi
[möjl. till en ljudhärmande stam o. samhörigt med fvn. skruma, prata, skrävla, nor. dial. skruma, tala skarpt l. hotande, o. SKROM, sbst.2 — Jfr SKRYM, sbst.2 o. adj.2, SKRYMMA, v.1]
(†) om person: bete sig skrytsamt, skryta o. d. Skryma .. (dvs.) Häfwa sig, göra stor, skryta. Schultze Ordb. 4411 (c. 1755). Meurman (1847).

 

Spalt S 5077 band 26, 1973

Webbansvarig