Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SALVA sal3va2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Hamb. 1: 791 (1700) osv.) ((†) -er BOlavi 4 b (1578), Chronander Bel. I 8 b (1649)).
Ordformer
(salbe 1571. salva (-lu-) 1541 osv. salvo 1541 (ss. obj.)1694 (: med Salwo). salve 1572)
Etymologi
[fsv. salva; liksom fd. salve (d. salve) av mlt. salve, av fsax. salƀa; jfr mnl. salve (holl. zalf), fris. salfe, salve, fht. salba (t. salbe), feng. sealf, meng. salfe (eng. salve); jfr äv. got. salbōns, f., avledn. av salbōn, stryka på salva o. d. (se SALVA, v.2); sannol. till samma ieur. rot som (med avljud) föreligger i gr. ἒλπος, olivolja, fett, ὄλπη, oljeflaska, sanskr. sarpíḥ, smält smör, alban. gjalp, smör; formen salbe beror på anslutning till (l. utgör senare lån från) t. salbe. — Jfr KVACKSALVARE]
preparat som har en vid vanlig temperatur halvfast, smörliknande konsistens o. vars grundmassa utgöres av fett (l. fett l. oljigt ämne) vartill i regel medicinskt l. kosmetiskt verksamma ämnen tillsatts, använt för utvärtes bruk i sht dels ss. medikament (ofta till sårbehandling), dels ss. kosmetiskt medel o. d. (i denna senare anv. utom i utpräglat fackspr. o. i fråga om ä. förh. numera vanligen ersatt med: kräm; se KRÄM, sbst.2 3); äv. (numera företrädesvis i bibeln l. därav påverkat spr.) om l. med inbegrepp av (tjockflytande) olja använd ss. kosmetiskt medel l. parfym o. d., salvolja, smörjelse o. d.; jfr PASTA, POMADA. Stryka, smörja salva på såret. Läkande salvor. Bereda salvor. Salvor mot eksem, frostskador. Itt gott rychte är bätre än godh salua. Pred. 7: 2 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Tijn bryst äro lustighare än wijn, och tijn saluos lucht offuergåår alla örter. HögaV 4: 10 (Därs.; Bib. 1917: doften av dina salvor). En Salwa at smöria eller swartlet göra ögnebruner med på Quinfolk at the synas degelige. Linc. (1640; under calliblepharum). Men si med Örters Kraft och med een ringa Salfwa / Haar Æsculapius läkt Ledamöter halfwa. Spegel GW 128 (1685). (Bl. a.) användas salfvor utan särskildt verksamma tillsatser för mekaniska ändamål, såsom att skydda, underlätta massage m. m. 2NF (1916). (Kosmetiska medel) förekomma såsom pomada, pasta, salva (kräm), gelé (m. m.). VaruhbTulltaxa 1: 185 (1931). Icke läker en sårläkande salva något sår! Ett sår betyder ju att huden .. är borta på ett ställe. Inte kan salvan göra någon hud. Holmgren InlInvSj. 58 (1933). — jfr ALTÉ-, APOSTLA-, ARSENIK-, BALSAM-, BLY-, BORSYRE-, BRAND-, BRÄNN-, BRÖST-, DIGESTIV-, DRAG-, FATTIG-, FONTANELL-, GREVINN-, GRÅ-, HEL-, HORN-, HOV-, HUSAR-, HÅR-, HÄST-, KRÄFT-, KUNGS-, KVICKSILVER-, KYL-, LUS-, MERKURIAL-, MUGG-, MYGG-, NARDUS-, NERV-, NIKT-, ORM-, PILGRIMS-, POMAD-, SAFFRANS-, SKABB-, SKÖNHETS-, SÅR-, TJÄR-, ÄPPLE-, ÖGON-SALVA m. fl. — särsk.
a) (förr) om salva l. salvliknande preparat använd (använt) i magiskt syfte. Ni tror kanske, att örnar, gamar och korpar äro styfva i att finna fallet vildt. Då känner ni ej allmogejägare och krypskyttar. De äro nog några strå hvassare. Jag menar nu de riktigt ilsluga, som äro smorda med alla salfvor. Knöppel SvRidd. 146 (1912). — jfr GEVÄRS-, HÄX-, TROLLDOMS-, VAPEN-SALVA.
b) allmännare, om salvliknande ämne l. preparat (jfr a); särsk. om sådant ämne osv. med teknisk användning (t. ex. ss. skyddsmedel varmed ngt smörjes in); numera nästan bl. ss. efterled i ssgr. (Myskdjuret) har bakom naflen en folliculum, stor som ett ägg, hwilket silar ut en miölk eller salwa, som stöter på brunt, tiock som ordinair blod. Linné FörelDjurr. 64 (1748). Sängställe N. 66 har iag med en Salfwa för wägglöss öfwerstrukit. HusgKamRSthm 1748—49, s. 791. Flere sätt och Sallwor finnas äfwen, som förhindra den blå Anlöpningen .. (på järn), t.e.: Bomolja och Kalk sammanrifne. Rinman JärnH 180 (1782). Med denna salfva (som utgör en blandning av paraffin o. petroleum) bestrykes .. metallvarorna (till skydd mot anlöpning). TT 1871, s. 127. — jfr BI-, LÖD-, TRÄ-SALVA.
c) mer l. mindre bildl.; särsk. om ngt som utgör l. betraktas ss. botemedel (se d. o. 1) l. lindring l. tröst l. vederkvickelse l. som tänkes ss. välluktande o. d. Titt nampn är een vthgutin salua. HögaV 1: 3 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Ther en (när pesten härjar) wille medh then Epicuriske Hopen, löpa vthi Brennewijns Bodhar, vthi Wijnkällare och Ölkroger, til Dantze- och Maysehws, Tå wille Iagh icke wara Borgen före, at han icke skulle lättelighe förskaffa sigh sådana Salwo, som kunde komma honom til at tugga Muld och Stofft. L. Paulinus Gothus Pest. 21 b (1623). Sompnen är een godh salfwa til at befuchta the torre och gamble Kroppar. Palmchron SundhSp. 383 (1642). En suck, en ömksam tår, / Är bästa salfwa på et hiärte-sår. Nordenflycht QT 1745, s. 137. Vår herres nåd är den bästa salvan. Ström SvenskOrdspr. 70 (1926). — jfr TÅLAMODS-SALVA. — särsk. (numera föga br.) närmande sig bet.: recept (se RECEPT, sbst.1 4) l. knep l. dyl. Nää du, gumma lilla, hugga för sej å skälla igen, det ä hela salfvan, det. Janson Ön 88 (1908).
Ssgr: A: SALV-ANSIKTE~020. [jfr t. salbengesicht] med. ansikte med glänsande, oljigt utseende hos huden, karakteristiskt för en art av paralysi (Parkinsons sjukdom) o. vissa former av inhemsk sömnsjuka (o. uppfattat ss. beroende på rubbning i det vegetativa nervsystemet). Wernstedt (1935).
-ARTAD, p. adj. (salv- 1883 osv. salva- 1911) som har en salvas konsistens; salvliknande; jfr -lik. Salvartad massa, konsistens. Hammarsten FysiolK 55 (1883).
-ASK. jfr -kärl. Granlund Träkärl 151 (1940).
-BANDAGE. med. = -förband. Nyström Kir. 1: 200 (1926).
-BAS, r. (i fackspr.) grundmassa l. huvudbeståndsdel i salva l. salvor; jfr -fett, -grundlag, -grundmassa. Gentz VanlLäkem. 84 (1924).
-BEHANDLING. behandling (t. ex. av sår l. utslag) med salva l. salvor. Hälsov. 1903, s. 215.
-BEREDARE. (salv- 1929 osv. salvo- 1861 osv.) (i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) person som (yrkesmässigt) bereder salva l. salvor; jfr -kokare, -krämare. Melin HelSkr. Pred. 10: 1 (1861). SvSlöjdFT 1930, Omsl. s. 16 (om förh. under antiken).
-BEREDERSKA. (salv- 1862 osv. salve- 1893. salvo- 1862 osv.) (i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) jfr -beredare. 1Sam. 8: 13 (öv. 1862; Bib. 1541: Apotekerskor).
-BLANDNING. (i sht i fackspr.) blandning av de olika ingredienserna för framställning av salva; äv. konkret, om resultatet. Innehåller en salvblandning ej beståndsdelar, som alltför lätt skiljer sig, så nedfylles den, något afsvalnad, .. i .. förvaringskärlet. Ahlberg FarmT 194 (1899).
Ssg (i fackspr.): salvblandnings-maskin. Ahlberg FarmT 198 (1899).
-BURK. jfr -kärl. Wikforss (1804; under salbbüchse).
-DOSA. (salve- 16971872) (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr -kärl. Florindo frågade, om Politici och handlade med Salfwor? Ja wist, sade Hoffmästaren, äro Salfwe-Dosor nog, hwarmed ögonen på folcket warda förklistrade. Weise 165 (1697). S:ta Maria Magdalena med salfvedosan. UpplFmT 2: 9 (1872).
-FETT, n. (i sht i fackspr.) jfr -bas. Bolin VFöda 415 (1934).
-FLASKA. (salv- 1922 osv. salve- 1953) [jfr t. salbfläschchen] i sht arkeol. flaska för salvolja o. d.; jfr -kärl. SvD(A) 1922, nr 50, s. 9 (från det forntida Grekland).
-FORM. (salv- 1899 osv. salve- 1911) särsk. i uttr. i salvform, ss. salva l. med salvkonsistens. Ahlberg FarmT 193 (1899).
-FÖRBAND. (salv- 1907 osv. salve- 1909) med. förband vilket bestrukits med en (antiseptisk) salva på den sida som skall vändas inåt, mot den förbundna kroppsdelen. Svenson Sinnessj. 71 (1907).
-GRUNDLAG~02, äv. ~20, n. (salve- 19111932) [jfr t. salbengrundlage] (i fackspr.) salvbas. 2NF 15: 406 (1911).
-GRUNDMASSA~020. (i fackspr.) salvbas. Ahlberg FarmT 195 (1899).
-KOKARE. (salv- 1897 osv. salvo- 1917 osv.) (i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) jfr -beredare. Han (dvs. vattendjuret Leviatan) gör djupet sjudande såsom en gryta, till en salfkokares kittel förvandlar han vattnet. Job 41: 22 (öv. 1897; äv. i Bib. 1917).
-KONSISTENS. konsistens utmärkande för en salva; salvartad konsistens. Skiradt svinister (för farmaceutisk användning) skall vara rent hvitt, homogent, af salfkonsistens. KommentSvFarm. 138 (1902).
-KOPP. i sht arkeol. jfr -kärl. (De i Norrköping funna lerkärlen) avbildas här tillsammans med en samtidigt funnen liten salvkopp. Fatab. 1925, s. 34.
-KRUKA. (salva- 1640. salvo- 1918 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr -kärl. Linc. (1640; under guttus).
-KRÄMARE. (salv- 1696 osv. salve- 16401652) [jfr t. salbenkrämer] (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som (beredde o.) sålde salvor; jfr -beredare o. apotekare. (Lat.) Myropola .. (sv.) Salwekremmare, Apotekare. Linc. Aaa 3 a (1640). HdlCollMed. 14/10 1696, s. 818.
-KRÄMERSKA. (salve- 16401700) (numera bl. i skildring av ä. förh.) kvinnlig salvkrämare. Linc. (1640; under vngventaria).
-KVARN. (i fackspr.) maskin (trevalskvarn) för finfördelning av en salvas beståndsdelar. Ahlberg FarmT 198 (1899).
-KÄRL. (salv- 1899 osv. salve- 1869) kärl för förvaring av salva, i sht förr äv. smörjelse o. d.; jfr -ask, -burk, -dosa, -flaska, -kopp, -kruka, -potta, -urna o. salve-bössa. AntT 2: 382 (1869; för förvaring av smörjelse). Är ett salvkärl försedt med en inre kant .., så bör denna vara så anordnad, att den ej åstadkommer vinklar. Ahlberg FarmT 204 (1899).
-LIK, adj. (salv- 1890 osv. salva- 1890. salve- 18611916) jfr -artad. TTekn. 1861, 2: 258 (om ämne).
-LIKNANDE, p. adj. jfr -artad. Jolin NLäkem. 139 (1892).
-MULL. [jfr t. salbenmull] (numera föga br.) till plåster använd gasväv som bestrukits med salva (av tämligen hård konsistens); jfr mull, sbst.3 Ahlberg FarmT 205 (1899). SFS 1920, s. 509.
-POTTA, r. l. f. (†) salvkärl. Karlson StåtVard. 468 (cit. fr. c. 1693).
-PROV. (mera tillf.) med. perkutant tuberkulinprov utfört gm ingnidning av tuberkulinsalva i huden, Moros prov. SvLäkT 1935, s. 331.
-REAKTION. [jfr t. salbenreaktion] (mera tillf.) med. (tuberkulin)reaktion efter ingnidning av tuberkulinsalva. SvLäkT 1935, s. 330.
-RIVNING. (i fackspr.) finfördelning av ingredienserna till en salva gm rivning (se riva, v.2 V).
Ssgr (i sht förr): salvrivnings-apparat. Ahlberg FarmT 200 (1899).
-maskin. Ahlberg FarmT 364 (1899).
-STIFT. [jfr t. salbenstift] (†) för rening l. insmörjning av sår (på svåråtkomliga ställen) avsedd liten stång bestående av sammansmält olivolja, vax o. harts med tillsats av medicinskt verksamma ämnen. Ahlberg FarmT 205 (1899).
-TVÅL. [jfr t. salbenseife] farm. medicinsk tvål bestående av fett, glycerin o. läkande medel. Lindgren Läkem. 65 (1902).
-URNA. (i sht i skildring av ä. förh.) jfr -kärl. Någon af dessa andetoma Afroditer, som stå i muséerna, för att låta se sig, syslande med spegeln eller salf-urnan eller badsvampen. Rydberg RomD 103 (1874, 1877).
B (numera bl. tillf.): SALVA-ARTAD, se A.
-BÖSSA, se C.
-KRUKA, -LIK, se A.
C (numera mindre br.): SALVE-BEREDERSKA, se A.
-BÖSSA. (salva- 16401652. salve- 16991845) [jfr t. salbenbüchse] (†) dosa l. burk använd till förvaring av välluktande salva l. smörjelse. (Sv.) salwabyssa, (lat.) Narthesium. Linc. (1640). Bäckström Folkb. 1: 210 (1845).
-DOSA, -FLASKA, -FORM, -FÖRBAND, -GRUNDLAG, se A.
-KONST. (†) om konsten att tillverka salvor. Wollimhaus Ind. (1652).
-KRÄMARE, -KRÄMERSKA, -KÄRL, -LIK, se A.
D (numera bl. arkaiserande, nästan bl. i bibeln o. därav påverkat spr.): SALVO-BEREDARE, -BEREDERSKA, -KOKARE, -KRUKA, se A.
Avledn.: SALVA, v.2, se d. o.
SALVAKTIG, adj. (numera bl. mera tillf.) salvartad, salvliknande. Salvaktig konsistens. TT 1898, K. s. 83.
SALVERA, v.1 (†) smörja med salva o. d. (Sv.) Salwera. (T.) Salben. Schmieren. (Lat.) Ungere. Schroderus Dict. 263 (c. 1635).
SALVIG, adj. (numera mindre br.) insmord med salva l. salvartat ämne; äv.: salvartad. (T.) Salbicht .. (sv.) salwig, oljog. Lind 1: 1298 (1749). (Sv.) Salfvig .. (fr.) en suint. Berndtson (1880).

 

Spalt S 403 band 24, 1964

Webbansvarig