| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REGULATIV -ati4v, n.; best. -et; pl. = (SAOL (1900) osv.) l. (numera föga br.) -er (Verd. 1883, s. 148, Hammar (1936)).
(i sht i fackspr.) om ngt (vanl. ngt mer l. mindre abstrakt) som reglerar ngt (se REGLERA II 2—4); särsk. om ngt som bestämmer riktlinjerna för ngt (o. som förhindrar en utveckling l. ett förlopp som skulle innebära ngt olämpligt l. skadligt o. d.) l. om ngt som tjänar att motvärka l. dämpa ngt, riktlinjer resp. motvikt (se d. o. 3); äv.: direktiv l. norm; stundom äv.: bestämmelse l. föreskrift l. förordning o. d. varigm ngt regleras l. riktlinjer anges för ngt. Järta 1: 90 (1815). Det regulativ att en fots mellanrum skall vara emellan hvarje säng (i soldatkasernerna i England), blifver äfven öfverträdt. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 115 (1859). Om en .. normalplan .. blott tjänade såsom regulativ, så skulle .. (den högre flickskolans) frihet .. icke däraf behöfva röna någon väsentlig inskränkning. Verd. 1887, s. 213. NF 19: 344 (1895; om tysk förordning). (Prisdomarnas) väl motiverade regulativ för sin uppfattning af det sätt, hvarpå de täflande motsvarat (de givna villkoren). TT 1899, Byggn. s. 66. (Ljudstavelsen spelar) knappast .. någon annan språklig roll än att utgöra ett regulativ för och vid bildningen af .. tryckstafvelsen. Noreen VS 2: 53 (1907). HandHantv. Hantv. 2: 151 (1935; om i arbetsavtal intagen föreskrift rörande det högsta antal lärlingar som får antagas i ett företag i förh. till hela antalet arbetare, lärlingsregulativ). En stel ortodoxi har måst brytas och en salvelsefull förkunnelse har behövt sitt regulativ. Aurelius Männ. 71 (1935). —
Spalt R 871 band 21, 1957