Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NOTA BENE 3ta2 be3ne2 l. 1032, adv. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -et; pl. (föga br.) = (Hjelmqvist ImperSubst. 45 (1913)).
Ordformer
(ofta hopskrivet notabene)
Etymologi
[liksom samma uttr. i d., t., eng. o. fr. av lat. nota bene, märk väl, av nota, imper. sg. av notare (se NOTERA, v.2) o. bene, väl (jfr BENEFICIUM, BENEVENTERA)]
(i skriftspr.) märk väl, observera; äv. förkortat n. b., N. B., NB. Sahlstedt (1769).
I. ss. adv., använt för att framhäva att ngt efterföljande l. föregående utgör en viktig förutsättning för ett visst påstående o. d.: väl att märka, väl förståendes. När jag har en plåt at dricka, / Nota bene godt renskt vin. Bellman (BellmS) 2: 136 (c. 1764, 1791). Det är visserligen en och hvar obetaget att skrifva dåliga vers, notabene för egen räkning. SKN 1842, s. 69. (Förändringar i Asiens karta) skulle icke hafva något intresse för .. (kinesen), på det villkoret notabene, att icke därigenom hans skatter förökades. Nyström NKina 1: 26 (1913).
II. ss. sbst., om nota bene (i bet. I) ss. ett uttr. avsett att påkalla uppmärksamhet l. särskilt framhäva ngt: observandum; äv. allmännare, om skrift o. d. som innehåller en föreskrift l. påminnelse l. dyl. Ther hoos .. (psalmisten) och sätter thet NB. eller Peekfingret (Sela) thet han offta .. brukar, när han thet aldrabesynnerligaste och tänkwärdigaste sententier och Språk införer, til at ther medh vpwäckia Läsaren til Achtsamheet, noghe Betänkiande och Öffuerwäghande. ACanuti ESkytte B 2 b (1642). Så war och wedh een punct ett tredubbelt NB giort. ConsAcAboP 3: 494 (1671). Boken kan i allmänhet kallas ett notabene för skolors styresmän och lärare. SKN 1841, s. 8. Lagus Pojk. 78 (1904). — särsk.
a) (†) för att utmärka en rättelse i skrivbok: ”obs.” En Pedagogus då hans Desiplar felat i skrifvande eller Tema Componerande bruka (sic!) skrifva NB. VRP 21/6 1732. Han hade fått en hel rad med notabene på stilen. Hjelmqvist ImperSubst. 46 (1913).
b) (†) bildl., om ngt som utgör (ett tecken på) eftertrycklig bestraffning o. d. (Studenten) ryckte sin Värja vt, och ville honom, för sin förmätenhet, ett blodigt nota bene på skinnet skrifva (dvs. ge honom en blodig minnesbeta). Humbla Landcr. 56 (1740). särsk. i uttr. sätta ett notabene på ngn, (till straff) sätta ett brännmärke på ngn (brottsling). Nordforss (1805).

 

Spalt N 722 band 18, 1947

Webbansvarig