Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÅLNING 3lniŋ2, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(målln- 1638. måln- (-åå-) 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. malning (i bet. 1 c β); jfr d. maling, malning; vbalsbst. till MÅLA, v.2]
1) handlingen att måla (se MÅLA, v.2 13); målningsarbete; måleriarbete. G1R 26: 785 (1556). Ehvad de .. omnämde 200 Daler S:mt användas til nybygnad, målningar, reparationer, eller Kyrkornes hvarjehanda prydnad. PH 5: 3258 (1752). Jag ville ej hafva någon målning i rummen, medan jag bodde der. Lilljebjörn Minn. 66 (1874). Jag (fick undervisning i) ritning och målning med vattenfärg. De Geer Minn. 1: 36 (1892). Bildmark Entrepr. 204 (1921). — jfr AKVARELL-, ALFRESKO-, AV-, BOK-, DEKORATIONS-, EMALJ-, FAJANS-, FIGUR-, GENRE-, GUASCH-, KALK-, KRIGS-, LASER-, LIMFÄRGS-, PASTELL-, PORSLINS-, TAPET-, TEMPERA-, TUSCH-MÅLNING m. fl. — särsk.
a) om prydande av ngt med färg; färgläggning; jfr MÅLA, v.2 2. Den till bokstäfvernas målning tillämnade färgen måste pressas genom en siktduk. HjelpMåln. 32 (1857). särsk. kok. om prydande av konditorivaror o. d. med färgat socker o. d.; jfr MÅLA, v.2 2 c. All målning af konfekt förkastades. Grafström Kond. 47 (1892).
b) (mindre br.) mer l. mindre klart övergående i bet.: målarkonst, måleri. Ehrenadler Tel. 491 (1723). Han .. hade någon kännedom af målning och bildhuggeri och spelade på åtskilliga instrumenter. Rosenstein 1: 277 (1796). Lindblom Rokokon 233 (1929).
c) konkret.
α) om färg som (i sht för praktiska ändamål) anbragts på en yta. Målningen på dörren har flagnat av. Roth Kägleh. 28 (i handl. fr. 1686). Att lackera ofvanpå målningen. HjelpMåln. 14 (1857). 14BästStudNov. 222 (1929).
β) om konstnärlig framställning som åstadkommits gm målning; tavla. OPetri MenFall B 8 a (1526). The (skola) köpe .. allehande sköne niderlenske målninger, både medt olije och vatnfärge. G1R 26: 289 (1556). Målning föreställande Christus i Örtegården. BoupptVäxjö 1779. Hammarstedt o. Erixon NordMAllmog. 71 (1918). jfr ALTAR-, DAL-, DJUR-, GLAS-, GROTT-, KATAKOMB-, KOR-, KYRK-, ORIGINAL-, VAS-, VÄGG-MÅLNING m. fl. särsk. (†) koll. D(ominus) Gudmundus hadhe giffuit en hoop medh målningh uthi 3. stughur .. til Jnventarium uthi Prestegården. Hall KultInt. 20 (i handl. fr. 1631).
2) bildl. o. oeg.; jfr MÅLA, v.2 4 a.
a) bildl., om beskrivning l. skildring l. framställning i ord l. toner av ngt (l. ngn); berättelse; ”porträtt”; ss. enkelt ord numera vanl. pregnant: livfull l. åskådlig l. målande beskrivning osv.; förr äv. i uttr. ngts målning l. målning av l. om l. l. över ngt (l. ngn), skildring av ngt (ngn). KyrkohÅ 1931, s. 254 (1637; efter handl. fr. 1540). Detta är den målning som Sturleson gifver om honom. Lagerbring 1Hist. 1: 292 (1769). Seneca har gifvit oss en Målning på Roms Seder. Lanærus Försök 71 (1788). (Adlerbeths tal) innehölt .. en historisk målning om statsförfattningar. HT 1918, s. 188 (1809). Fryxell Ber. 6: 56 (1833: över). Den förträffliga målningen af moderlig ömhet (i Lidners dikt Grevinnan Spastaras död). Franzén Minnest. 3: 346 (1838). Det var målningen, beskrivningen, som utgjorde det nya och banbrytande i Hugos lyrik. BonnierLittH 4: 101 (1930). — jfr DIKT-, LJUS-, ORD-, ORKESTER-, RUND-, SEDE-, SJÄLS-, SKÖN-, SVART-, TIDS-, TON-MÅLNING m. fl.
b) (†) i oeg. anv.
α) i fråga om naturföremål o. d.: färgteckning; ofta övergående i bet.: brokighet, färgspel; fägring; jfr MÅLA, v.2 2 b. Linné MusReg. XV (1754; hos fiskar). Hvilken skiljaktighet (råder icke bland blommorna) .. i anseende til målningen. Fischerström 2: 108 (1780). GFGyllenborg Vitt. 1: 238 (1795). JGOxenstierna 4: 248 (1815; hos fåglars fjäderdräkt).
β) anblick, syn. At se mig, det skulle kanske vara en målning, som kostade för mycket på Eder, at längre åskåda. Norberg Dygd. 33 (1776). Björn Okände 110 (1791).
γ) formning; form; utformning; gestaltning; konfiguration. Columbus Ordesk. 101 (1678; uppl. 1908; i fråga om bokstäver). En art .. marmor .. hvaruti .. åtskillige figurer och målningar af Landskap och Landkort synas. Bromell Berg. 41 (1730). 2SAH 1: 230 (1801).
δ) bild uppkommen gm ljusstrålars brytning i en lins. De Rogier Euler 2: 6 (1787). Berzelius Kemi 6: 519 (1830).
ε) om symbol, sinnebild. Lagerström Bunyan 2: 47 (1727). Dalin Arg. 1: 54 (1733, 1754).
ζ) personifikation, inkarnation. (Han) var en fullkomlig målning af en välmående .. landtman. Sjöberg Irving Sofd. 14 (1827).
η) avbild (se d. o. 2); bild (se BILD, sbst.1 5); avspegling, återspegling; motsvarighet. Borg Luther 2: 591 (1753). London tycktes honom vara en målning af Stora Britannien, med sina märkvärdigheter. 1VittAH 4: 413 (1783).
ϑ) om ngt ss. förebild för ngn. PErici Musæus 4: 127 b (1582).
3) (†) utmålning, skapnad; i uttr. under en sådan eller sådan målning (ngn gg under sådana eller sådana målningar). Botin Hem. 2: 43 (1756). (Sverge var under forntiden bland utlänningar) föreställdt under en så ohyggelig målning, att Christne Lärare .. ej vågade prädika Evangelium i Norden. Dens. Utk. 47 (1757). (Man) sökte .. att under främmande namn och målningar smyga fram sanningen. Chydenius 159 (1765).
Ssgr: (1) MÅLNINGS-ARBETE~020. abstr.; i sht om hantvärksmässigt måleri. Eichhorn Stud. 1: 129 (1869).
(1 c β) -GALLERI. (numera bl. tillf.) tavelgalleri. Björnståhl Resa 4: 112 (1782). Dalin (1853).
(1) -KONST. målarkonst. LBÄ 25—26: 27 (1799).
(1 c β) -SAL. i museum o. d. PoetK 1812, 2: 73.
(1 c β) -SAMLING. (i fackspr.) konkret: tavelsamling; motsatt: skulptursamling o. d. Björnståhl Resa 2: 22 (1773).
-SÄTT.
1) till 1: sätt l. teknik att måla; särsk. om en konstnärs l. en konstnärsskolas osv. sätt att måla; maner. SP 1792, nr 7, s. 3. Titians målningssätt är oförlikneligt. Lundgren MålAnt. 1: 32 (1870).
2) (numera föga br.) till 2 a: sätt att i ord skildra ngt; skildringssätt. Höijer 4: 467 (1798). Ljunggren SmSkr. 3: 119 (1881).
-TEKNIK. (i fackspr.) jfr -sätt 1. AntT XI. 1: 54 (1890).
(1) -VÄRD, adj. (numera bl. tillf.) värd att avmålas; målerisk, pittoresk. MoB 5: 44 (1783). Wieselgren GDag. 131 (1901).

 

Spalt M 1809 band 17, 1945

Webbansvarig