Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOPPE mop3e2, sbst.1, m.||ig. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av d. (lånat fr. holl.) moppe l. holl. mop, till holl. moppen, vara surmulen (se MOPA), med syftning på hundens utseende. Möjl. kan det sv. ordet äv. vara en inhemsk hypokoristisk bildning till MOPS. — Jfr MOPPA, sbst., o. MOPS]
(vard.) mops; vanl. allmännare, om knähund; äv. smeksamt, om (liten) hund i allmänhet. Lenngren (SVS) 1: 72 (1774). Florman Hushållsdj. 86 (1834). En gammal fröken, som egde tre moppar, men inga barn. Benedictsson Folkl. 108 (1887). I sina söta, oskyldiga små moppars sällskap. Knöppel SvRidd. 216 (1912).

 

Spalt M 1329 band 17, 1945

Webbansvarig