Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOPA l. MÅPA l. MÅVA, v. -ade.
Ordformer
(mo(o)p- 1559—1769. måp- 1621—1807. måv- 1671)
Etymologi
[fsv. mopa, narra, sv. dial. mopa, måpa l. (i Skåne) måva, vara surmulen; jfr d. maabe, ä. d. äv. move, d. dial. maave, vara stel l. förlägen, se sur ut, gapa (på ngt); trol. av nt. mopen, grina, gapa; jfr holl. moppen, vara surmulen (jfr MOPPE, sbst.1), fht. mupf, grimas, eng. mope, vara apatisk; av ovisst urspr.]
(†)
1) (sitta l. stå o.) gapa; vara surmulen, sura. Huij sitthie I så och mope / och dricke eij om medh edher stope. 2Saml. 9: 162 (1569). Lucidor (SVS) 164 (1671). Weste (1807).
2) driva gäck med (ngn); narra (ngn), lura. LPetri Kr. 56 (1559). Mopa Gudh, är itt fåfengt företagande. PErici Musæus 2: 328 b (1582). Thorde han slijk Herre / Måpa, wedh min ähre / Gör iagh doom. Forsius Fosz 76 (1621). PLGothus Faber 75 (1626). Ihre (1769). jfr AVMOPA samt BEMOPA.
Ssg (till 2): MOPE-STYCKE. (†) bedrägeri, narrspel, bländvärk. Dieffuulsens mopestijken. Bullernæsius Lögn. 33 (1619).

 

Spalt M 1328 band 17, 1945

Webbansvarig