Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOPPA lop3a2, sbst.1, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[fsv. loppa; jfr d. loppe, nor. loppa, ävensom (lånat från nord. spr.) eng. (dial.) lop; samhörigt med nor. lopp, liten tott, nyisl. lopi, ulltott, samt LUBB, sbst.2]
1) insekt av ordningen Aphaniptera, som suger blod av däggdjur o. fåglar o. som utmärker sig gm sina snabba, hoppande rörelser; vanl. om den hos människan förekommande arten Pulex irritans Lin. (vanliga loppan). Få loppor på sig. Jaga loppor. Taga en loppa. Full med loppor. Loppor och löss. OPetri PEliæ e 2 b (1527). Jw magrare Hund, jw större Loppor. Grubb 408 (1665). När loppan stinger någon ofwan knä, så ståår hennes pels i faara. Törning 116 (1677). Hanström MännParasit. 158 (1933). — jfr HUND-, MÄNNISKO-, PEST-, RÅTT-, SAND-LOPPA m. fl. — särsk.
a) i jämförelse l. bildl., i sht för att beteckna ngn l. ngt ss. mycket liten (litet) l. obetydlig(t) l. utan värde. Jsraels Konung är vthdraghen til at sökia ena loppo. 1Sam. 26: 20 (Bib. 1541). Dhet är mig en stoor iämmer och klagan, att iag hålles som en död hund eller loppa. VDAkt. 1686, nr 13. Cavallin Kipling Kung 70 (1897).
b) [jfr motsv. uttr. i d., t., eng. o. fr.] (†) bildl., i uttr. sätta l. giva ngn l. sätta på ngn loppor i örat l. öronen, få l. hava loppan l. loppor i örat o. d., göra det obehagligt för ngn, sätta myror i huvudet på ngn, göra det hett om öronen för ngn, äv.: sätta ngn otrevlig l. oroande idé i ngns huvud resp. få l. hava det obehagligt l. hett om öronen. Ther med få wij tå .. loppon j örat, och bliffuer oss nogh göra, til at taga oss wara. LPetri 2Post. 283 a (1555). Brask Pufendorf Hist. 141 (1680). Han har loppor i öronen. Mont-Louis FrSpr. 279 (1739). Då en ny upståndelse i Pohlen äfven kunde sätta Loppor i öronen på Gumman (dvs. Katarina II). Calonius Bref 97 (1795). jfr: Jag får loppor af att sjelf besöka den jesuiten .. han är en lurifax. Topelius Vint. I. 1: 78 (1863, 1880).
c) (starkt vard.) i uttr. leva loppan, leva ”rullan”, leva ”lusen”. Nordlindh Chans. 124 (1907). Bergman MVBar. 23 (1926).
2) i utvidgad anv., om vissa andra små, hoppande insekter; i sht ss. senare led i ssgr. Loppor, små, svarta och kringt farande diur öfver vatnbrynan. Broman Glys. 3: 690 (c. 1740). — jfr BLAD-, GLETSCHER-, HAVS-, JORD-, SNÖ-, STRÅ-, TÅNG-, VATTEN-LOPPA m. fl.
Ssgr (i allm. till 1): A: LOPP-BETT. (lopp- 1732 osv. loppe- 1650c. 1880. loppo- 1599) [fsv. loppo bit]
1) bett (se d. o. 2) av loppa. Leyonet achtar intet Loppebeet. Grubb 451 (1665); jfr slutet. särsk. bildl., i sht om ngt mycket litet l. obetydligt. Thet lidandet (dvs. i skärselden) är icke annat än itt loppobet. Balck Ridd. N 2 a (1599). VLitt. 3: 535 (1902).
2) märke efter loppbett (i bet. 1). En svartachtig fläk, stor som ett stort loppbet. Linné Skr. 5: 96 (1732).
-BITEN, p. adj. Serenius U 2 b (1734).
-BRUN, adj. jfr -BRUNT. Dalin FrSvLex. 2: 346 (1843).
-BRUNT, n. jfr -FÄRG. SthmModeJ 1856, s. 40.
-CIRKUS. förevisning av dresserade loppor; äv. om lokalen. Björkman (1889). Linder Tid. 141 (1924; om förh. på 1870-talet).
-FLÄCK. fläck av loppexkrementer på underkläder, lakan o. d. Lind (1749).
-FRÖ, n. (lopp- 1689 osv. loppe- 1638 (: Loppefröögräs)1815) (i fackspr.) om de loppliknande fröna av vissa arter av växtsläktet Plantago Lin., i sht av P. psyllium Lin., vilka i sht förr användes för tekniskt l. medicinskt bruk; vanl. ss. ämnesnamn; förr äv. om själva växten. Rudbeck HortBot. 94 (1685; om P. psyllium Lin.). 3NF 8: 1089 (1928).
Ssgr: loppfrö-gräs. (†) loppfröväxt. Franckenius Spec. E 1 a (1638). Fries Ordb. (c. 1870).
-växt. bot. växten Plantago psyllium Lin. Jönsson Gagnv. 345 (1910).
-FULL. (lopp- c. 16351847. loppe- 17451755) (†) full av loppor. Schroderus Dict. 173 (c. 1635). Mina lus- och loppfulla kläder. Wallin Bref 80 (1847).
-FÄRG. [jfr t. flohfarbe, fr. couleur de puce] (i rödt gående) mörkbrun färg som liknar loppans; äv. om färgämne för sådan färg. Möller 1: 745 (1782). AHB 53: 60 (1871).
-FÄRGAD, p. adj. —
-GRÄS. (lopp- 1734 osv. loppe- c. 16131757. loppo- 1685) [i 1 med syftning på frönas utseende, i 25 med syftning på växternas anv. mot loppor] ss. namn på vissa växter.
1) (†) om Plantago psyllium Lin., loppfröväxt. Forsius Min. 54 (c. 1613). Dalin (1853).
2) (art av) växtsläktet Polygonum Lin.; särsk.
a) om P. hydropiper Lin., jungfrutvål. Franckenius Spec. C 4 a (1638).
b) (†) om P. persicaria Lin., mild pilört; i uttr. ofläckat loppgräs o. loppgräs som intet biter på tungan. Franckenius Spec. D 1 a (1659). Lindestolpe FlWiksb. 28 (1716).
c) (†) om P. mite Schrank., småpilört; i uttr. (lilla) krypande loppgräs o. d. Rudbeck HortBot. 88 (1685). Lindestolpe FlWiksb. 28 (1716).
d) (†) om P. lapathifolium Ait., rödknäa. Lindestolpe FlWiksb. 28 (1716).
3) (†) om Conyza squarrosa Lin. (Inula conyza DC). Linc. (1640; under conyza).
4) (†) = -ÖRT 3. Salander Gårdzf. 34 (1727).
5) (†) lopplummer. Linné Bref I. 7: 69 (1748). Retzius FlOec. 436 (1806).
Ssg: loppgräs-frö. (†) till -gräs 1: loppfrö. ApotT 1698, s. 74. Därs. 1739, s. 70.
-JAKT. (lopp- 1906 osv. loppe- 1746) jakt efter loppor. Dähnert 73 (1746).
(jfr 2) -KNOTT. [jfr det lat. namnet] myggarten Ceratopogon pulicarius Lin., svidknott; förr äv. om mygga av släktet Simulia Latr. Scheutz NatH 191 (1843). 2NF (1912).
(jfr 2) -KRÄFTA. zool.
1) kräftdjur av ordningen Copepoda; i pl. äv. ss. namn på denna ordning. Rebau NatH 1: 687 (1879).
2) (†) kräftdjuret Daphnia pulex Lin., vattenloppa. VetAH 1794, s. 173.
3) kräftdjuret Gammarus pulex de Geer. Tullberg Djurr. 292 (1886).
(2) -KÄRRA. landt. ett slags på hjul gående apparat för infångande av jordloppor. LAHT 1920, s. 116.
-LUMMER. [dekokt av växten användes mot ohyra] bot. växten Lycopodium selago Lin., luslummer. Gosselman BlekFl. 177 (1865).
-MARKNAD. [jfr fr. marché aux puces] om marknad, i sht i Paris, där gammalt husgeråd o. d. försäljes. Wrangel IParis 53 (1910).
(jfr 2) -MASK; pl. -ar.
1) larv av vissa till familjen Chrysomelidæ, bladbaggar, hörande släkten, i sht släktet Haltica Lin., jordloppa; äv. liktydigt med: jordloppa. Serenius EngÅkerm. 223 (1727). VetAH 1782, s. 164 (om art av släktet Chrysomela). Dalin (1853).
2) om hoppstjärt (se d. o. 2). Brander NatH 37 (1785; om släktet Podura Lin.). Lindfors (1815).
-NÄT. (förr) om stickad lapp av vita harhår som lades i sängen, för att lopporna skulle samla sig på den. Linné Diet. 2: 45 (c. 1750).
-RIS. (lopp- 1762c. 1870. loppe- 17511864) [trol. syftande på bärens utseende] (†) växten Empetrum nigrum Lin., kråkris, kråkbär. Linné Sk. 221 (1751; fr. Skåne). Fries Ordb. (c. 1870; fr. Skåne).
-SEXA. [jfr -SUP] (skämts.) om (liten) nattsexa. SD(L) 1903, nr 263, s. 5.
-SPEL. visst sällskapsspel (”Tiddledy Winks”) med små flata, kulörta brickor som gm tryck med en större bricka bringas att hoppa upp i en bägare. Klint (1906). Siwertz Varuh. 214 (1926).
-STARR. (lopp- 1745 osv. loppe- 1870) [syftande på de i moget tillstånd mörkbruna fruktgömmena] bot. växten Carex pulicaris Lin. Linné Fl. nr 747 (1745).
-STICK. loppbett. —
-STING l. -STYNG. (†) = -STICK. Kolmodin QvSp. 2: 181 (1750; bildl.). ÖoL (1852).
-SUP. (i folkligt spr., förr) sup som gavs (på kalas), då man gick till sängs. Strindberg SvFolk. 1: 72 (1881).
-ÖRT. (lopp- c. 1645 osv. loppe- 16381755) [jfr t. flohkraut; jfr för namngivningen -GRÄS]
1) (†) = -GRÄS 1. Odenius 2Celsus 656 (1906).
2) (†) = -GRÄS 2. särsk.
b) i uttr. fläckot l. fläckbladat loppört, = -GRÄS 2 d. Franckenius Spec. D 1 a (1659). Bromelius Chl. 81 (1694).
3) växten Pulicaria (Inula) vulgaris Gærtn. Franckenius Spec. B 3 b (1638). Nathorst SvVäxtn. 6 (1905).
B (†): LOPPE-BETT, se A.
-DÖDA, r. l. f. [jfr eng. flea-bane o. LOPP-GRÄS] = LOPP-ÖRT 3. Franckenius Spec. B 3 b (1638). Serenius Iiii 4 a (1757).
-FRÖ, -FULL, se A.
-FÅNG, n. loppjakt. IHolmström (c. 1700) i 2Saml. 2: 96. —
-FÄNGERI. loppjakt. Linné Diet. 2: 45 (c. 1750).
-GRÄS, -JAKT, -RIS, -STARR, -ÖRT, se A.
C (†): LOPPO-BETT, -GRÄS, se A.
Avledn. (till 1): LOPPA, v., -ning.
1) (vard.) plocka av (ngn) loppor (som sitta på ngns kropp l. i ngns kläder l. i pälsen på ngt djur o. d.), fånga loppor; vanl. refl. Schroderus JMCr. 141 (1620; refl.). Bellman (BellmS) 1: 272 (1790). DN 18/11 1928, Söndagsbil. s. 3.
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. nor.] (i slangartat spr.) ”plocka” (ngn på ngt), ”klå” (ngn på en summa). Landsm. XVIII. 8: 26 (1900; studentuttr. fr. Upps.). Janson Gast. 140 (1902).
LOPPIG, förr äv. LOPPOT, adj. (lopp- 1639 osv. lupp- c. 16351637. -ig 1738 osv. -ot(t) c. 16351639) full med loppor. Schroderus Dict. 179 (c. 1635). En loppiger fäll. Topelius Dagb. 2: 231 (1836). Östergren (1932).

 

Spalt L 1064 band 16, 1941

Webbansvarig