Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LUBB, sbst.2, r. l. m.
Etymologi
[jfr sv. dial. lubber, m., tjock o. klumpig karl; jfr äv. sv. dial. lubba, f., trög o. klumpig kvinna, d. lubbe, fet hund, nor. dial. lubb(e), fyllig figur, får, kalv, nyisl. lubbi, långhårig hund med hängande öron, mnt. lobbe, tjock hängande läpp, meng. lobbe, långhårig hund, eng. lob, stor klump, lymmel m. m.; av en germ. rot luƀ-, hänga löst, klumpigt. — Jfr LUBB, sbst.1, LUBBIG]
(†) tjockt l. klumpigt föremål. Schultze Ordb. 2860 (c. 1755).

 

Spalt L 1114 band 16, 1941

Webbansvarig