Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FYSA, v., anträffat bl. i inf. fysa o. ss. dep. i pres. sg. fyses.
Etymologi
[jfr nor. fysa, ha lust till, isl. fýsa, påskynda, uppägga, uppmuntra, feng. fȳsan, driva på, uppägga, fördriva; avledn. till FUS, adj.]
(†)
1) påskynda. Schultze Ordb. 1307 (c. 1755).
2) dep.: ävlas. Alt hwad Menniskian i Werlden fyses om, och äflas medh, är fifl (som the gambla tala) och folsko. Stiernhielm Fateb. Föret. 2 b (1643).

 

Spalt F 1923 band 9, 1926

Webbansvarig