Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FUS l. FOS, adj.
Ordformer
(fuus 1573. foos(s) 1566—1605)
Etymologi
[fsv. fus, foos, sv. dial. fus, fos, motsv. d. fus, isl. fúss, fsax. o. feng. fūs, fht. funs; av en germ. stam funsa-, till roten i fsax. fundōn, skynda i väg, feng. fundian, hasta, besläktade med FINNA; jfr FRAMFUSIG, FYSA, ävensom FOSS, adj.]
(†) ivrig, hetsig; häftig; äv.: burdus, kaxig? Iwar Månsson .. är .. icke til en fältöffuerste tienlig, aldenstund han är för mycket fooss och hastigh. BtFinlH 4: 312 (1566). Men the wore vthi sinne så foos, / The satte strax genest sin koos, / Åth Narfwen läte the löpe. Hund E14 20 (1605). — jfr FRAM-FUS.

 

Spalt F 1849 band 9, 1926

Webbansvarig