fysiko- | SAOB

Publicerad 1926

FYSIKO- fys1iko- l. fy1s-, l. -å-, äv. -ω-

Ordformer

(förr stavat phys-)

Etymologi

[ssgs-form av lat. physicus, adj. (se FYSIK)]

i ssgr.

Ssgr: FYSIKO-MAGI. (föga br.) konsten att gm fingerfärdighet l. gm tillämpande av vissa naturlagar åstadkomma företeelser vilka för den som ej känner deras förklaringsgrund förefalla ss. under, naturlig magi. NF (1882). 2NF (1908). —

-MAGIKER. (föga br.) jfr -MAGI. NF 3: 1266 (1880). 2NF (1908). —

-TEOLOGI. (förr) teol. teologi som av naturens visa inrättning ville sluta sig till en vis upphovsman, naturlig teologi. Boström 2: 114 (1838). —

-TEOLOGISK. (i sht förr) teol. jfr -TEOLOGI. Boström 2: 17 (1838). 2NF 9: 159 (1908).

Spalt F 1926 band 9, 1926

Webbansvarig