Publicerad 1910   Lämna synpunkter
-DERA.
Etymologi
[eg. gen. pl. af DEN i anv. ss. partitivattribut med ställning efter sitt hufvudord (se DEN V 1 b, sp. 802); i de gm sammansmältningen med hufvudordet uppkomna ssgrna har första ssgsleden upphört att böjas till kasus o. denna böjning öfvertagits af den urspr. oböjliga andra leden; däremot bibehåller första ssgsleden sin genusböjning]
i ssgr; se ANNARDERA, BÅDADERA, BÄGGEDERA, ENDERA, HVARDERA, HVARKENDERA, HVILKENDERA, INGENDERA, NÅGONDERA.

 

Spalt D 990 band 6, 1910

Webbansvarig