Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIBLIOGRAFI bib1liωgrafi4, äfv. bi1-, äfv. -o-, stundom -å-, stundom 10104 (bibliågrafi´Dalin), r. (f. Dalin (1850), Lundell m. fl.); best. -en, äfv. -n; pl. (i bet. 1) -er.
Etymologi
[jfr d. bibliografi, t. bibliographie, eng. bibliography, fr. bibliographie, nylat. bibliographia, af gr. βιβλιογραφία, skrifvande af böcker, af βιβλίον, bok (se BIBEL) o. –γραφία till γράφειν, skrifva (jfr AUTOGRAFI, GEOGRAFI m. fl.)]
1) [i denna anv. tidigast nylat. i titeln på ett af Louis Jacob 1645—50 utgifvet arbete Bibliographia parisina] systematisk förteckning öfver böcker o. skrifter hvilken upptager hvarje boks l. skrifts författare, titel, tryckort, tryckår osv. samt stundom korta meddelanden om innehållet. Författa, utarbeta en bibliografi. K. bibl:s tidn. 1768, s. 151. Försök till en Bibliografi öfver de Manuskripter och Litterära Rariteter som finnas i det Kongl. Allmänna Biblioteket i Stockholm. L. Hammarsköld i Lyceum 2: 155 (1811; rubrik). Sveriges bibliografi 1481—1600. Klemming (1889; boktitel). De flesta europeiska länder hade (på Warmholtz’ tid) sedan länge ägt bibliografier öfver sin historiska litteratur. Snoilsky i 3 SAH 17: 182 (1902). Fornsvensk bibliografi. Förteckning öfver Sveriges medeltida bokskatt på modersmålet. Geete (1903; boktitel). En bibliografi uppställes olika alltefter de olika behof, den är afsedd att fylla: vetenskaplig-systematiskt, kronologiskt eller alfabetiskt efter författarnas namn eller de anonyma boktitlarnas hufvudord. 2 NF (1904). Storslagna bibliografier (hafva) upprättats öfver de älsta försöken i tidningsgenren. Sylwan Mod. press. 2 (1906). — jfr BIO-, FACK-, SPECIAL-BIBLIOGRAFI m. fl.
2) vetenskap som har till uppgift att uppteckna, klassificera o. beskrifva bokliga alster; bokvetenskap, bokbeskrifning; jfr BIBLIOGNOSI. Litt.-tidn. 1797, s. 116. Bibliografiens historia visar, att systemer, som stödja sig på historisk grund, vinna flere anhängare, än de, som hvila på en vetenskaplig. Frigell Om bibliothekskataloger 39 (1864). (I Ecole des Chartes i Paris) studeras numismatik, bibliografi, franska språkets historia, konstarkeologi m. m. Svedelius Statsk. 2: 196 (1868). Såsom bibliografiens grundläggare kan Konrad Gesner med skäl nämnas, hvilken i sin ”Bibliotheca universalis” (1545—55) sökte sammanställa alla då kända arbeten på latin, grekiska och hebreiska. 2 NF (1904).
Anm. 1:o Hos Dalin (1850) angifves ss. en föga br. bet. af ordet: bokskrifning. Därmed torde ej afses ngn sv. anv., utan bl. en öfversättning af motsv. gr. ord; jfr anm. under BIBLIOGRAF. 2:o Ngn gg betecknar ordet en förteckning på litteratur, som användts vid författandet af visst arbete, t. ex. Schück Världslitt. hist. 1: 544 (1900; rubrik).

 

Spalt B 2425 band 4, 1909

Webbansvarig