Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVER ssgr (forts.; jfr anm. sp. 332):
(II 7 a, b) -EXEKUTOR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr exekutor a. Men ey må Hof-Rätten, såsom Öfwer-Executor, uti Executions-måhl gå widare, än Hof-Rätten tilkommer. Abrahamsson 235 (1726). (Hon) tjänstgjorde även som borgmästare och överexekutor .. samt var kronofogde 1972–76. SvD 1/11 1999, s. 17. —
(II 8) -EXEMPLAR. jfr exemplar, sbst. 3, o. överlopps-exemplar o. -trycks-exemplar. (Redaktionen får) fästa resp. Utdelares uppmärksamhet derpå, att i främsta rummet abonnenternes rätt måste afses; så att lösnummer-försäljning endast i mån af tillgången på öfverexemplar får ega rum. PT 5/12 1848, s. 1. —
(II 8) -EXPLOATERA, -ing. i alltför hög grad exploatera (ngt (l. ngn)); jfr -utnyttja. Överexploaterade fiskbestånd. SvD(A) 7/9 1909, s. 9. Överexploatering av mark, vatten och växtliv (har) bidragit starkt till katastrofen. ForsknFramst. 1977, nr 8, s. 6. —
(II 8) -EXPONERA, -ing. fotogr. med avs. på fotografiskt material (ss. bild l. plåt l. negativ o. d.): i alltför hög grad exponera (se d. o. 2; jfr -belysa 2); äv. bildl.: i alltför hög grad framhäva l. visa upp (ngt l. ngn) (jfr exponera 3). Överexponerade kändisar. En öfverexponerad bild. Nyblæus Fotogr. 119 (1874). Svag belysning, s. k. underexponering, stärker, stark belysning, överexponering, mildrar originalets ljuskontraster. Svedberg ArbDek. 139 (1915). Han överexponerar inte heller förtjänsterna hos föremålet för sin apologi. HT 1949, s. 192. —
(II 1) -FACK. särsk. (†) i fråga om vävning: överskäl; jfr fack, sbst.1 3, o. under-fack. Andersson Väfn. 6 (1880). Auerbach (1916). —
(II 7 a) -FAKTOR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr faktor I 2 b (α). Stiernman Com. 3: 67 (1662). Ett större sydsvenskt tidskrift-tryckeri söker en energisk och duglig öfverfaktor. NordBoktrK 1905, s. 36. —
-FALL. [fsv. ivirfal; jfr mlt. överval] särsk.
a) (förr) i fråga om vattenhjul, om förhållandet att vattnet träffar skovlarna i det vertikala hjulets övre periferi; äv. konkret(are), om sådan inrättning; jfr under-fall. Huruledes cronones tullqwarn i Åkers strömm, mister sitt öfwerfall, igenom krutqwarnens dersammestädz oprättande. KamKollP 2: 256 (1641). (Gm brukets flyttning) erhölls ett 14 fot högt öfwerfall för de 9 behöfliga wattenhjulen, under en enda sump. Allvin Mo 37 (1857). Att vattenkonsthjulen drevos genom över-, ev. bröstfall, torde vara säkert; vattnet leddes ju i pipstockar direkt på hjulet. Lindroth Gruvbrytn. 1: 138 (1955).
b) (i fackspr.) konkret, om anordning i vattenanläggning (särsk. vattenrenings- l. vattenkraftverk) där (i visst syfte l. vid högt vattenstånd) vattnets översta skikt får strömma över en barriär. TT 1873, s. 233. Vattenkammarens venstra mur (i vattenkraftverket) är utförd såsom öfverfall för det öfverflödiga vattnet. TT 1900, M. s. 57. Sedan .. vattnet passerat genom koaguleringsbassängerna, föres det över ett längs fällningsbassängens hela kortsida anordnat överfall ned i dennas undre våning. TT 1942, V. s. 158.
2) (i sht i fackspr.) till II (1,) 2, konkret, om skiva l. (plant l. bågformigt) stycke av metall (förr äv. trä) utgörande (del av) fäst- l. låsanordning. Wijnblad Tegelbr. 79 (1761). För att hålla knifven (på en skördemaskin) väl anliggande mot skyddsklornas skärplan anhålles han genom 3–4 på fingerbalkens ofvansida fästa halfrunda järnstycken, s. k. öfverfall. Juhlin-Dannfelt 361 (1886). I stället för najning hade man linklämmor på isolatorerna med överfall att skruva fast. TT 1953, s. 68. särsk.
a) i fråga om lås l. stängningsanordning, liktydigt med: hasp (äv. med inbegrepp av krampa l. märla). Dÿrkfritt låås och 2ne Öfwerfall med allt tillbehör. HovförtärSthm 1688 A, s. 1376. En smal lång lucka på gångjärn med starka haspar och märlor til öfwerfall. Wijnblad Tegelbr. 14 (1761). Hänglås, som endast genom en krampa (med öfverfall) kunna åstadkomma stängning. 2UB 6: 419 (1904). Dörren stod på glänt och i det rostiga överfallet dinglade ett nytt hänglås. Trenter NarrNock. 24 (1956).
b) (förr) på lavett, liktydigt med: tappöverfall. Törngren Artill. 2: 24 (1795). Kanoner och mörsare skola wara inlaggde i lavetter, försedde med tapplager af jern och, om det behöfs, äfwen med öfwerfall. SFS 1847, nr 17, s. 42. jfr axel-, riktskruvs-överfall.
c) tekn. om yttre del av lager (se lager, sbst.3 4). Lagerskålarne hållas på sin plats genom ett öfverfall .. hvilket försäkras medelst skrufvar och muttrar. Frykholm Ångm. 183 (1881). Vevstakens storända är försedd med löst överfall, som hålles fast med de två vevstaksbultarna. AutB 176 (1947).
3) till II 2 b, motsv. -falla 2: (i smyg l. i det dolda förberett helt) överraskande anfall l. angrepp; särsk. i fråga om krigshandling (jfr -falla 2 c); numera bl. konkretare, om enskilt tillfälle av sådant anfall osv.; äv. bildl. (jfr -falla 2 d (β)); jfr -lopp 2 c, -våld. Det tyska överfallet på Danmark och Norge 1940. At the ey betorffua ath fructhe athuj them j noghen motthe wile lathe them nogit öffuerfaldt skee wtaff oss. G1R 3: 8 (1526). Att Fädernesslandett för alltt öförmodeligitt öfwerfall må försäkras. RARP 1: 142 (1631). Även i städerna .. hörde mord och överfall till ordningen för dagen. Almquist VärldH 6: 129 (1929). Ett chockartat överfall av utsvävande ångest. Malmberg StyckVäg 239 (1950). jfr eld-, rån-, rövar-, snapphane-överfall.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till -falla): överfalls-bult. tekn. till -fall 2 (b, c); jfr bult, sbst.1 11. Till hvarje lavettsida hör ett tapplager .. med tappöfverfall samt 2 öfverfallsbultar. De Ron o. Virgin I. 1–3: 17 (1886). Överfallsbult, (dvs.) bult, som går genom överfallet på en vevstake. Nerén (1930). jfr axel-överfallsbult.
-damm. (i fackspr.) till -fall 1 b, om damm (se damm, sbst.1 I 1) vars krön (är avsett att) överströmmas när vattenståndet uppströms dammen är högre än krönet. NF 3: 827 (1879). Den faunapassage som ska ge fiskar och annan fauna fri vandringsväg förbi överfallsdammen. ÖstersundP 13/6 2015, s. 3.
-drift. (förr) till -fall 1 a; jfr drift 14 a. Wid öfwerfals drifter måste man laga at wattnet kommer at rinna in wid det högsta af hjulet, och rinna af wid det lägsta. König Mec. 46 (1752).
-hjul. (förr) till -fall 1 a: vattenhjul (jfr hjul 2 a) som drivs med överfall. Der med öfwerfall byggias kan, borde intet brukas underfalls hiul, effter som underfalls hiul snart sagdt 10 gångor mehra watten taga än Öfwerfalls Hiul. BlBergshV 18: 107 (1687). År 1879 byggdes en ny såg .. Drivningen skedde med överfallshjul. EtnolKällskr. 3: 206 (1946).
-kvarn. [fsv. ivirfalz qvärn] (förr) till -fall 1 a: vattenkvarn med överfallsdrift. PrivFrihetsbrJönk. 167 (1675). I wattenqwarnen faller wattnet ur en hög ränna på drifhjulet, så att detta röres, och då kallas den öfwerfallsqwarn. Berlin Lrb. 138 (1852).
-larm. till -fall 3: larm vid överfall; äv. konkret, om apparat l. anordning för sådant larm. Tjuv- och överfallslarmet i Handelsbankens avdelningskontor vid Kornhamnstorg. DN(A) 19/3 1946, s. 17. Överfallslarmet kom strax efter kl. 13. SvD(A) 16/11 1960, s. 13.
-man. (numera bl. mera tillf.) till -fall 3. GbgAB 19/3 1895, s. 3. På få ställen i Stockholm hänger så många lösdrivare: somliga hederliga och pratsamma .. andra skurkar och överfallsmän. Wästberg Kung. 421 (1955).
-skovel. (förr) till -fall 1 a: skovel (se d. o. 2 a) på överfallshjul. Triewald Förel. 2: 218 (1729, 1736).
-vatten. särsk. (förr) till -fall 1 a, om vatten använt till överfallsdrift. TurÅ 1979, s. 80 (1644). Vattenkraften till klädesvalken överfördes av två på norra gaveln anbragta hjul för överfallsvatten. Helmfrid Holmen. 228 (1954).
-våldtäkt. till -fall 3. Expressen 11/11 1976, s. 4. Överfallsvåldtäkter utomhus hör till undantagen. De flesta våldtäkter begås i hemmiljö. Ljusnan 23/10 2018, s. 2. —
-FALLA, -ning (†, RA I. 1: 337 (1544), AB 4/1 1847, s. 4); -are (tillf., Serenius B 4 b (1734) osv.). [fsv. ivirfalla]
1) till II 2: falla ned över (o. täcka) (ngt l. ngn); numera nästan bl. i p. pr. i adjektivisk anv., om lock l. krage o. d. At han skall hafwa lefwandes stijgit vthi sijn Graff och befalat Jorden öfwerfalla sigh. Schroderus Os. 1: 26 (1635). Grafstenarne äro til en del oläslige, för den öfwerfallna mullen och annat. Osbeck Resa 236 (1751, 1757). En behållare .. som är försedd med ett öfverfallande lock. Ahlberg FarmT 142 (1899). Capen har en mycket trevlig, hög, överfallande krage. DN(A) 25/5 1924, Söndagsbil. s. 4.
2) till II 2 b: (efter planering i smyg l. i det fördolda (plötsligt l. överraskande)) gå till fysiskt angrepp mot (ngn); äv. dels i fråga om att angripa ngn i ord (se a), dels övergående i bet.: ansätta l. besvära (se b); äv. dels med sakobj. (se särsk. c), dels oeg. l. bildl., med saksubj. (se d); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av med, angivande sätt l. medel för sådant angripande osv. (särsk. i uttr. överfalla ngn med hugg och slag (jfr hugg, sbst.1 7 c), förr särsk. överfalla ngn med mord och rov (se mord, sbst.1 1 b α)); förr särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., liktydigt med: överfall; jfr -dra 2 a, -fara 2 o. falla över 3. Ther fore forbiudhe wij alla waara embetzmen .. honum .. hindra qwelia platza eller øffuerfalla i nogon motthe. G1R 1: 216 (1524). Om en fremling warder boendes när idher j idhro lande, then skolen j icke offuerfalla. 3Mos. 19: 34 (Bib. 1541). Att de så oredeligenn honom medh hugg och slagh öfuerfullo. 3SthmTb. 5: 174 (1604). Det den, som öfwerfaller posten, samt borttager antingen Postwäskan, eller ock något derutur, skal straffas så, som om Röfware i Lagen stadgat är. PH 6: 3655 (1755). Det visade sig nu, att hela berättelsen om öfverfallningen och rånet var diktad. AB 4/1 1847, s. 4. (Han blev) en mörk och molnig höstkväll överfallen av några för honom okända individer. Hellström Malmros 69 (1931). jfr o-överfallen. särsk.
a) i fråga om att angripa ngn i ord, ofta mer l. mindre liktydigt med: skymfa l. förolämpa; jfr överrumpla 1. Öffuerfalla folk med hårdom ordom. LPetri 2Post. 156 b (1555). Skulle någon af Byemännen wara så obetänckt, at wid sammankomsten med oanständiga ord öfwerfalla Åldermannen .. böte (osv.). PH 3: 1848 (1742). Han rasade mot hela europeiska diplomatin, han öfverföll England med ovett. Topelius (SLS) 7: 211 (1856).
b) (enträget) ansätta l. bestorma l. ligga över (ngn) (med ngt, särsk. dels tårar l. böner o. d., dels frågor); (enträget) besvära. För then skuld ath thenne änkian öffwerfaller mich så swåra, moste iach fly henne rätt. Luk. 18: 5 (NT 1526). Rätte orsaken är, att vi medh så monge riksens vordende ärender blifve öfver faldne af allehande slags folk. RA I. 3: 180 (1593). Med tårar och böner öfwerföll han alla dem han i Staden träffade. Celsius G1 1: 163 (1746). Jag överföll henne med frågor. Naumann Vågorna 214 (1998).
c) i fråga om krig(shandling); särsk. med avs. på land l. truppstyrka o. d.; förr äv. (med viss anslutning till över II 3 c (jfr 3)) med avs. på gräns; jfr -dra 2 a o. överrumpla 1. Man warder vnderstundom trengder och offuerfallen aff fienderne på the platzer ther ondt är til at förswara sich. OPetri Kr. 79 (c. 1540). At Niels Dacke kom wpdragande ifrå Småland med 20000 eller 30000 man thill at öffuerfalla thet lägred i Vastena. Brahe Kr. 46 (c. 1585). (Regeringsformens paragraf) har .. endast sitt afseende på våld, som directe emot riket öfvas, då det antingen inom sig ofredas eller dess gränsor af en utrikes fiende öfverfallas. 2RARP 20: Bil. 113 (1761). En slagfärdig armé är enda medlet att hindra .. garantimakterna från att öfverfalla den frihetsälskande republiken. IllMilRevy 1898, s. 116.
d) oeg. l. bildl., med saksubj., mer l. mindre liktydigt med: (plötsligt) hemsöka l. drabba l. komma över (ngn); särsk. (o. numera nästan bl.) om dels naturföreteelse (se α), dels känsla o. d. (se β), i sht förr särsk. om olycka l. sjukdom o. d.; jfr överrumpla 2. Hwar the ther vdinnen forsumelige äre, wil them en hard doom och jtt gräseligit we öffuerfalla. OPetri 1: 522 (1528). Honom .. hwilkom swagheeten öffuerfaller, och ägodelarne hono(m) bedröfua i thet han them icke längre kan bruuka. PJGothus UndLära H 6 a (1592). (Hon) förskräcktes .. när hon såg en så hotande fahra, som henne snart aldeles öfwerfallit hade. Mörk Ad. 1: 192 (1743). Döden öfverföll honom .. d. 8. Sept. Dalin Hist. 2: 316 (1750). En våldsam feber hade öfverfallit mig. Palmblad Nov. 2: 247 (1841).
α) om naturföreteelse l. naturfenomen, särsk. dels storm l. regn o. d., dels natt l. mörker; äv. närmande sig bet.: överraska (ngn); förr ngn gg äv. utan obj. Tå the medh en ganska farligh haffsstorm öffuerfaldne .. woro. PErici Musæus 1: 149 b (1582). Så skulle honom der natten öfwerfalla för än han kunde komma til baka. Österling Ter. 2: 315 (1700). När det nu lidit så nära aftonen, att vi trodde oss någorlunda, innan mörkret öfverföll, kunna hinna åtminstone till lilla Tandsjö. KyrkohÅ 1905, s. 220 (1780). (Vi var) lyckliga nog, att ej bli öfverfallna af något regn. Gosselman Col. 2: 134 (1830). Stanken från spyorna överföll honom. Moberg Utvandr. 398 (1949).
β) om känsla l. sinnestillstånd o. d.; jfr falla över 2. The aff en ofanligh skreck .. öfwerfallne, endeles giffwa sigh, eller fångas: Endeles flyy. Schroderus Comenius 716 (1639). Händer at then onaturlige Sömpn wille öfwerfalla någon .. så skola the, så myckit möyeligit, medh allahanda lustiga ting retas til Quickheett. UHiärne Suurbr. 105 (1680). För Guds skull! säg – en elak aning öfverfaller mig. Levin Schiller Cab. 102 (1800). Våren 1898, efter en stor konflikt med fadern och dennes död strax därpå, överfalls han av stark rastlöshet. Johannisson MelankRum 159 (2009).
3) (†) till II 3 c, i bildl. anv.: ansluta sig l. övergå (till ngn); jfr 2 c. Ock lände them .. icke til en ringa affsaknad, at Connestablen Carl aff Bourbon til Keysaren öfwerföll. Brask Pufendorf Hist. 55 (1680).
Ssg (till -falla 2 d α; se äv. de under -fall anförda ssgrna): överfalls-väder. om kraftigt o. plötsligt l. oväntat oväder (till sjöss); jfr -hands-väder. Den ännu utestående säden har helt naturligt tagit skada af öfverfallsvädret. GbgP 25/8 1882, s. 1. De gick ut vid tvåtiden. Havet var blankt som en spegel. Vi vet att de kom cirka sju sjömil från land när överfallsvädret tog dem. ICAKurir. 1985, nr 21, s. 6. —
(II 2) -FALSA, -ning. (i fackspr., i sht snick. o. blecksl.) förse ((helheten av) ngt) med fals(ar) (se fals, sbst.2 1 a, b); nästan bl. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning. Smörbüt Låck af Ek med inskurna Hantag och Låckana öfwer falsade. HovförtärSthm 1739, s. 2244. Målningen (av takplåten bör) utföras så fort öfverfalsningen är verkställd, och innan taket hunnit nämnvärdt rosta. TT 1896, Byggn. s. 60. Vinkelböjt lyftgångjärn för överfalsade dörrar. HantvB I. 2: 289 (1934). —
1) till II 2 a. särsk.
a) (†) fara l. resa omkring i (land l. område o. d.), särsk. i syfte att besiktiga l. undersöka detta (jfr 3); i vissa språkprov svårt att skilja från 2, 4; jfr -resa slutet o. fara över 2. The store och manlige gerninger som fordom bedrefne äre af Göthar, hvilke störste delen af verlden öfverfaret och bekriget hafve. RA I. 3: 382 (1594). Hafue alle samptligenn Såledis begÿnt Sÿnen, och öfuerfaritt ägerne såsom her efter förmälis. HellestadDomb. 18/5 1604. Man (såg) vid slutet af 1786 en Generalitets-Officer från Ryska sidan öfverfara hela Finland, under föregifvande af at resa. Kellgren (SVS) V. 1: 173 (1788).
b) i fråga om bearbetande av (helheten av) yta; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av med, angivande redskap l. medel för bearbetandet osv. särsk.
α) (numera mindre br.) i fråga om bearbetande l. beredande av mark l. åker o. d.; jfr -köra 1, -löpa 2. Så mygit som han offuerfaar m(edh) bill och skäre. UpplDomb. 3: 102 (1541). Innan grodden börjar, kan Bohwetelandet med en lätt harf öfwerfaras. Fischerström 2: 269 (1780). Har löken svårt att mogna, kunna sängarne på eftersommaren öfverfaras med en lätt trävält. Abelin MTr. 79 (1903).
β) med avs. på ämne l. material o. d.: (lätt l. hastigt) bestryka (med ngt); låta glida över; i sht förr äv. med avs. på kropp(sdel). Efter härdningen öfwerfares åter arbetet med samma finare Smergel .. att den dunkelhet, som härdningen lämnat, må blifwa borttagen. Rinman JärnH 27 (1782). Buxbom får en ljus mahogonibrun färg, om man hastigt öfverfar träet med en i rykande salpetersyra svagt fuktad klut. Eneberg Karmarsch 1: 207 (1858). Man måste därför upprepade gånger öfverfara patientens kropp med kallt vatten försatt med olja. Odenius 2Celsus 160 (1906). Oftast var väggarna rappade, och då skulle de vid städningen överfaras med blålera eller kalk. Celander NordJul 1: 55 (1928).
c) med saksubj. särsk.
α) (numera föga br.) om olycka l. skada o. d.: drabba (ngn l. ngt). Thetta Pästilentiske Förgifftet .. öfwerfoor nästan heela Werlden. Schroderus Os. 2: 69 (1635). Olyckan, som mig nu så ijfrigt öfwerfar. Leyoncrona Vitt. 156 (c. 1685; rättat efter orig.). Skogseld utbröt .. hvarvid en rätt betydlig skogssträcka öfverfors af elden. SD(L) 1901, nr 227, s. 3.
β) om (uttryck för) känsla l. sinnestillstånd o. d., med avs. på dels person, dels ansikte l. ögon o. d., mer l. mindre liktydigt med: genomfara (se d. o. 2 b). Gud! Jag hör hans röst. – Hvilken känsla öfverfar mig? Eurén Kotzebue Neg. 52 (1796). En liten lätt rysning öfverfor Amalia. Almqvist AmH 2: 87 (1840). I hennes ögon, som nyss öfverfarits af en fuktig glans, tindrade ett leende. Söderhjelm Brytn. 250 (1901). Hennes läppar darrade, skälvningar överfor hennes tunna vita ansiktshud. Sjöman Lekt. 114 (1948).
2) (†) till II 2 b: överfalla l. angripa (ngn, äv. land l. rike o. d.); särsk. (o. i sht): i ord angripa (jfr -falla 2 a o. fara över 3 a); särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av med; jfr 1 a o. -dra 2 a. Att ingen Adelsman, serdeles R. R. och höge Embetzmän, (skall) blijffwa medh någre ährerörige .. ordh öffwerfahrne. RA II. 1: 110 (1611). Pharnaces .. öfwerfohr sin Fadher medh Krijgh. Schroderus Liv. 941 (1626). Men han som sådant förtrutit, henne dherföre besynnerligen i sin dryckenskap då han sig intet gerna styra eller råda kan, med hugg och slag öfwerfahrit. VDAkt. 1689, nr 892. Mattmodren .. öfwerfor henne med en hop beskylningar. VDAkt. 1720, nr 111. Wallquist EcclSaml. 5–8: 81 (1779).
3) till II 2 c slutet, om dels person, dels (o. numera i sht) blick l. ögon o. d.: överblicka (ngt); (svepande) granska l. undersöka (jfr 1); förr särsk. med avs. på (innehåll i) text. Tempeus Messenius 142 (1612). Han öfwerfoor medh flijt the Hedniske Böker, på thet han thes granneligare motte kunna theras wilfarelser förläggia. Schroderus Os. 1: 169 (1635). Icke heller denna Modets flygtiga bildning, som .. öfverfar alla ämnen, betraktar intet med nog uppmärksamhet. 2SAH 7: 321 (1815). Hennes blick öfverfor med stolthet dotterns fina gestalt. Idun 1888, s. 48. Från denna plats .. kan man med en enda blick öfverfara trakter, som äro milsvidt aflägsna. LbFolksk. 148 (1890). De gamla ögonen överforo hennes ansikte med en forskande och ändå ack, så likgiltig blick. Krusenstjerna Fatt. 2: 347 (1936).
4) till II 3 c, med avs. på vatten(drag) l. landområde l. bro o. d.: fara över (se fara över 1), färdas l. resa l. ta sig över l. genom; förr äv. dels utan obj., dels bildl. (se slutet); jfr 1 a o. -färdas, -korsa 2 b, -resa slutet. Thå the öffuerfarit hadhe ööna alt in till Paphu(m). Apg. 13: 6 (NT 1526). Så snart man derefter öfverfarit en liten korrt Bro, är man inne i Kongelf. Linnerhielm 1Br. 49 (1787, 1797). Dover, vid smalaste sundet i Canalen, hvarifrån man vanligast öfverfar till Frankrike. Palmblad LbGeogr. 140 (1835). Då han på roddarbåt öfverfor passet mellan Skeppsholmen och Djurgården. Blanche Bild. 3: 1 (1864). Utan tvivel hade dessa jordugglor söderifrån överfarit Sahara. Rosenius SvFågl. 3: 59 (1927). jfr o-överfarande. särsk. (†) bildl., med avs. på ngt mer l. mindre abstrakt. α) i fråga om att uppleva l. (till slut l. fullständigt) ta sig igenom l. genomföra (ngt). Oc (må) för:de ranszakning om lerdomen (dvs. den evangeliska läran) offwerfaren bliffue. G1R 4: 43 (1527). Skall dett och upskiutas till des herredagen är öf(we)rfarin kan ingen synod skee för än winteren. VDAkt. 1668, nr 4. Alt det iag öfwerfarit sedan iag ordinerad blef. VDAkt. 1724, nr 215. Vid den mängd af analytiska försök jag haft att öfverfara, för att erhålla några sammanhängande resultat, må man icke undra om det ej i alla lyckats mig att träffa den rätta ziffran lika nära. FKM 3: 269 (1810). Min gamla släkting .. kom .. att tala om mångt och mycket af hvad han öfverfarit därhemma. Bondeson MVK 1 (1892, 1903). β) till II 3 c slutet α′, särsk. med avs. på dels svårighet, dels stycke i text o. d.: hastigt l. lättvindigt ta sig förbi l. igenom; äv.: hoppa över l. ignorera; jfr fara över 3 b o. -löpa 4. Thetta (bibel)språket bör intet hastigt öfwerfaras: vtan ännu återtagas och vprepas. Swedberg SabbRo 989 (1690, 1712). Man öfverfar de lätta orden; man ger de starka vigt. Thorild (SVS) 2: 69 (1784). Dessa och tusen andra svårigheter öfverfaras eller bortblåsas af den populäre skriftställarens svada lika lätt som töcknet af morgonvindarne. Klockhoff ESkr. 234 (1866).
Avledn. (till -fara 4): överfarbar, adj. (numera bl. tillf.) som är möjlig att fara över. Då floden här .. ej var öfverfarbar om aftonen, så måste man stanna här öfver natten. GHT 6/5 1858, s. 2. —
1) (†) till II 2 c, särsk. konkret(are): översikt. Jag har gjort en början och en hastig öfverfart öfver de flesta (lavar): dock så fullständig, efter min tanke, att det kan göras efter i stort. VetAH 1804, s. 16.
2) till II 3, om förhållandet l. möjligheten att fara över (se fara över 1; jfr -fara 4) ngt (särsk. (o. i sht) vatten(drag)); ofta dels konkretare, om enskild omgång av överfarande, dels konkret (se b); förr äv. i fråga om ngt sakligt (se särsk. a); jfr fart 1 o. -färd, -komst 2, -resa o. övergång 3. Att man .. bygger en godh roial skantz på Öland geentt emott Calmar, att försvara landed och erholla frij öfverfarten. AOxenstierna 1: 466 (1633). Frakt- och Post-Wagnar, samt Jagter och lätta Fartyg, hwilka .. bidraga til folks och wahrors beqväma öfwerfart emot en skiälig betalning. Berch Hush. 138 (1747). Himmelen var merendels under hela denne öfverfarten .. betäckt med moln. Landell Bligh 49 (1795). Först 1838 började regelbunden ångbåtsförbindelse mellan Amerika och Europa. Då tog öfverfarten från Liverpool till New York 15 dygn. 2NF 2: 340 (1904). särsk.
a) (†) i fråga om ngt sakligt: förbipasserande l. genomströmning. (Den vita sanden) ser ofta ut som stora snödrifwor eller bärg, där tallskogen eller andre wäxter hindra desz öfwerfart. Osbeck Resa 40 (1751, 1757). (Gummirören tål) alla gasformiga kroppars öfverfart, till och med saltsyresuperoxidulens. Berzelius Kemi 3: 332 (1818).
b) konkret, om anordning l. anläggning o. d. för (att möjliggöra) överfarande; äv. liktydigt med: överfartsställe. Dän höga iämte smala Öfwer-Farten. LykkoPris C 2 a (1689). Bethabara war, efter sielfwa ordets bemärkelse, en öfwerfart eller färjostad. Bælter JesuH 2: 55 (1756). Anläggandet eller förbättrandet af alla slags förbindelse-medel, såsom vägar, mindre bryggor, öfverfarter, dammar m. m. Hazelius Förel. 16 (1839). Överfarterna över motorvägen reste sig som fantastiska triumfbågar. Ström Bensin 12 (1997). jfr ban-överfart.
3) (numera bl. tillf.) till II 8: alltför hög fart (se d. o. 7) (överskridande tillåten maximihastighet). Polisen säger att den inte ska tillåta några ”fartrabatter”, dvs mindre överfarter vid omkörningar eller i nedförsbackar. AB 16/8 1962, s. 1.
Ssgr (till -fart 2): överfarts-biljett. (numera bl. tillf.) Några personer, som redan köpt öfwerfartsbiljetter och till och med fört sina saker ombord, hafwa .. blifwit af Engelske sjöfarande wid afresan afwisade. NorrbP 11/10 1851, s. 1.
-ort. jfr ort, sbst.1 II 1, o. -farts-ställe. På grund af läget vid Öresund blef Helsingborg en öfverfartsort för många resande. ÖresundP 1848, nr 2, s. 2.
-ställe. plats l. ställe som (regelmässigt) används vid l. lämpar sig för överfart (särsk. över vattendrag) (jfr -farts-ort); äv. om särskilt anordnat ställe för cyklisters överfart över gata l. väg; jfr över-fart 2 b. Höijer Thukyd. 2: 264 (1832). Böda hamn, hvilken är den bästa på Öland och det vanliga öfverfartsstället till Gotland. LbFolksk. 161 (1893). Att gående hellre använder överfartsställena för cyklister i stället för de randiga övergångsställena. SvD 26/5 2010, s. 30.
-väg. väg anordnad för l. nyttjad vid överfart. Den vid varje öfverfartsväg anbragdta varningen, att icke färdas öfver banan då lokomotiv ”synes”. GHT 22/2 1859, s. 3. Lapplands beqvämaste öfverfartsväg till Norge. IllSv. 2: 186 (1886). —
(II 2 a) -FERNISSA. (numera bl. tillf.) överstryka (ngt) med fernissa, fernissa över; äv. bildl. (jfr fernissa, v. 2). Berzelius Kemi 1: 164 (1808). Heta, brännande passioner, endast svagt öfverfernissade af det skenbara lugn, som en tvungen resignation skänker. Kullberg Bref 1: 226 (1844). Man (torde) göra klokt i att låta oljemåla eller öfverfernissa golfven i säng- och barnkammare. Ribbing BarnFostr. 51 (1892). —
(II 8) -FET. om person l. djur: i hög grad l. alltför fet (se fet, adj. 1; jfr -viktig); äv. dels om mat l. födoämne (jfr fet, adj. 6 a, b), dels (till II 8 d) om tvål (jfr -fettad). Haartman SciagrMorb. 379 (1781). Det öfverfeta amerikanska importfläsket. SD(L) 23/9 1895, s. 7. På landbacken, där .. (gräsanden) rultar fram som en öfverfet torgmadam. Ericson Fågelkås. 1: 167 (1906). Svensk kvalitets-tvål Utsökt parfymerad Överfet. Expressen 19/4 1962, s. 3 (i annons). —
(II 8) -FETMA. (numera bl. mera tillf.) jfr fetma, sbst. 1, o. -vikt 2 c. Tholander Ordl. (1872). Kampen mot överfetman och tobaksbruket. Hufvudstadsbl. 8/2 2006, s. 24. —
-FETTAD, p. adj. särsk. till II 8 d, om tvål; jfr -fet. NDA 10/9 1892, s. 6. Har man ömtålig hud eller behöfver tvätta sig mycket .. är det synnerligen lämpligt och bra för huden att använda s. k. öfverfettad eller neutraltvål. Post Bad 22 (1903). —
(II 8) -FIN. (numera bl. mera tillf.) alltför fin (se fin, adj. IV 1, 2); överförfinad. Bergklint Vitt. 191 (1764). Detta intressanta, öfverfina uttryck, som man ofta ser hos sådana för öfrigt alldeles friska personer, som länge gått i stark själisk spänning och ångest. Grebst Grängesbg 182 (1908). Övergiven står den överfina (dvs. flickan) kvar. DN 19/2 1967, Bil. s. 4. —
-FISKA, -ning.
1) (†) till II 2 a: fiska över helheten av (sjö l. havsområde o. d.). För att kunna öfverfiska ett större område lagar man, att .. dunkrokar kunna användas i större antal på en gång. SvRike I. 1: 281 (1899). Rig 1924, s. 12.
2) till II 8, med avs. på bestånd l. art av fisk l. skaldjur o. d.: fiska allför mycket av (så att beståndet osv. minskar l. hotas av utfiskning); äv. dels med avs. på sjö l. havsområde o. d., dels abs.; jfr -fiske 2. Vissa länder överfiskar trots kvoteringsbestämmelserna. Möjligt är, att de stegrade priserna (på hummer) locka allt för många att egna sin tid åt detta fiske så att öfverfiskning verkligen eger rum. AB 3/7 1874, s. 3. Sjöar som redan är överfiskade och nästan fisktomma. DN 17/8 1975, s. 22. Variera inköpen av olika fisksorter så bidrar du till att trycket minskar på populära och överfiskade arter. Davidsson Hälsokokb. 127 (2009). En tredjedel av världens fiskbestånd överfiskas. Expressen 7/5 2019, s. 36. —
-FISKE.
1) (†) till II 7 b: kronofiske. (Man förbjuder) them som för:ne öffuerfiske her til dags brukat haffua, något befatta sig ther med effter thenne dag. G1R 5: 86 (1528).
2) till II 8: överfiskning (se -fiska 2). Ännu är .. icke positivt fastslaget, om öfverfiske eger rum beträffande flundrefiskarne. SD(A) 13/10 1904, s. 5. —
(II 1) -FLASKA. tekn. jfr flaska 3 a o. gjut-flaska. Almroth Karmarsch 96 (1838). Det är mycket vanligt, att en arbetare själv infört deloperationer, som vid en närmare granskning visa sig vara onödiga .. i ett gjuteri avjämnade arbetaren med händerna sanden i överflaskan, vilket var fullkomligt onödigt, enär maskinen senare skulle jämnskaka sanden. TT 1934, Allm. s. 37.
Spalt Ö 386 band 39, 2023