| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
SALLAD sal3ad2 l. sal4ad, stundom sala4d (salád KonvLex. (1864); salād Dalin 703 (1871), sal3ad2 LoW (1911); jfr äv. anm. 2:o nedan), r. l. m.; best. -en; pl. -er sal3ader2 l. 400, äv. sala4der; l. SALLAT sal3at2 l. sal4at, stundom sala4t (rimmande med soldat Arvidi 51 (1651); i vers ∪ — Hammarberg Herdinn. 45 (1741), — ∪ GFGyllenborg Vitt. 1: 105 (1795); sa´llat Weste; salāt, sāllat Dalin 703 (1871), sal´lat Klint (1906); jfr äv. anm. 2:o nedan), r. l. m. (HovförtärSthm 1629, s. 236 (i bet. 2 a), osv.) ((†) n. BOlavi 6 a (1578; i bet. 1), Schroderus Hoflefw. 251 (1629; i bet. 2), HovförtärSthm 1732, s. 1035 (: H(uvud)sallat)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er sal3ater2 l. 400, äv. sala4ter (HovförtärSthm 1650, s. 457 (i bet. 2), osv.) ((†) =, HovförtärSthm 1643, s. 552 (i bet. 1)). Anm. 1:o Beträffande anv. av formerna sallad o. sallat i nutida sv. gäller följande. I bet. 1 användes nästan alltid formen sallad utom i ssgn SILL-SALLAT. I bet. 2 användes såväl sallad som sallat; sallat föredrages ofta vid anv. ss. senare ssgsled i ord som utgöra växtbeteckningar. 2:o Jfr beträffande ordets skrivning o. uttal: salad, sàlad (uttalas i allm.: sàllatt) .. Skrifves äfv. Sallat. Dalin (1854).
1) kall maträtt tillredd av (mindre stycken av) ett l. flera fasta födoämnen (t. ex. blad av trädgårdssallat, ärter, tärningar l. skivor l. strimlor av grönsaker l. potatis l. frukt l. svamp l. kött l. fisk l. skaldjur l. ägg) o. en lag l. sås (t. ex. av olja o. ättika (vinäger) l. citronsaft l. grädde med tillsats av kryddor l. av majonnäs l. skarpsås), serverad ss. en särskild rätt l. ss. en birätt till kött l. fisk l. ss. smörgåspålägg o. d. Sallad på räkor. Italiensk sallad, tillredd av strimlor av kött (tunga o. skinka), äpple o. potatis jämte ärter m. m. i majonnäs. VarRerV 28 (1538). Sallat kan beredhas aff Lachtuker, Fenickel, Petersilie Fröö och Röter. L. Paulinus Gothus Pest. 78 b (1623). 4 st. Sillar till Sallat. HovförtärSthm 1736, s. 2472. Kall Sallat. Kall stekt kalf- eller fårstek skäres i tunna skifwor, äfwensom lika mycket skalad potatis (osv.). Nordström Matlagn. 206 (1822). Blandad sallat. Hufvudsallat, skuren, endivia eller cikoria, kokt kall potatis i skifvor, d:o rödbetor, kokta kalla hvita bönor, gurkor (och lök) i skifvor blandas försigtigt om hvarandra. Sur grädde uppblandas med ättika och socker och litet hvitpeppar och slås öfver sallaten. Langlet Husm. 417 (1884). Någon gång inleder salladen en måltid men oftare serveras den som birätt till kött eller fisk. StKokb. 219 (1940). — jfr ANSJOVIS-, CIKORIA-, ENDIVIE-, FISK-, GRÖN-, GURK-, HUMMER-, JORDÄRTSKOCKS-, JÄGAR-, LAKTUK-, LAX-, LEGYM-, MOROTS-, OSTER-, POTATIS-, RÅKOST-, SILL-, TOMAT-SALLAD l. -SALLAT m. fl.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Sallaten effter Munnen .. (dvs.) Rätterna effter Giästerna. Grubb 706 (1665). Tistel är den bästa sallaten för åsnan. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (†) i uttr. grön sallad, grönsallad; stundom svårt att skilja från 2 a. HovförtärSthm 1686, s. 1706. Omelette med grön Sallat. Nordström Matlagn. 9 (1822).
c) (i sht i fackspr.) om bär l. grönsaker (t. ex. gurka l. rödbeta l. syltlök) inlagda i ättika (l. annan lag) o. serverade ss. birätt till kött o. d.; stundom äv. om l. med inbegrepp av sylt med liknande användning. Egerin Kokb. 251 (1733; om körsbär inlagda i vin o. ättika). Innan .. (slånbären) blifvit frostbitna kunna de till sallad inläggas likasom krikon. Arrhenius Jordbr. 3: 265 (1861). Till .. (en viss) haranrättning .. vet jag ingen bättre sallad än söt rönnbärssylt. Randel SpisSpett 170 (1927). StKokb. 629 (1940). — jfr TRANBÄRS-SALLAD.
d) om anrättning bestående av olika slag av i skivor l. bitar skurna frukter (jämte bär m. m.), oftast med tillsats av socker l. sockerlag o. stundom smaksatt med fruktsaft l. vin o. d., vanl. serverad ss. förfriskning l. efterrätt, fruktsallad. StKokb. 462 (1940). jfr: Fruktsalad. Walin o. Schager 158 (1910).
e) bildl., ss. nedsättande beteckning på det unionsmärke som förekom på de norska o. svenska flaggorna åren 1844—1905, ”sillsallat”. Och på gaffeln hissas fanan, / Blå och gul med sallaten som hörnprydnad fäst. Sehlstedt 3: 192 (1867).
2) om växt varav bladen (l. andra delar) användas till sallad (i bet. 1); utom ss. senare ssgsled numera nästan bl. om (växt av) släktet Lactuca Lin., i sht om arten L. sativa Lin. (trädgårdssallat, äv. kallad romersk sallad (se ROMERSK 4 b), förr äv. gemen sallad); ofta (i sg., förr äv. i pl.) koll. l. ss. ämnesnamn, om (de skördade) växterna l. de växtdelar som användas till sallad (i bet. 1); ss. senare led i ssgr äv. i utvidgad anv., om växt som till utseendet påminner om l. som leder tanken till sallad (i ovan anförda bemärkelse). Han .. plåckade ogräset vthur Salatet. Schroderus Hoflefw. 251 (1629). Månsson Trääg. 27 (1643: gemeen Salat). Salat som är grön och vng, förwäll honom, slå Olia och Ättickia ther på. Kockeb. C 2 a (1650). 16 hufwun Sallat. HovförtärSthm 1694 A, s. 708. Qwinnfolcken plåcka (på Prinsöarna på förmiddagen) blomster eller wild salat till middags-måltijden. KKD 5: 281 (1711). Sallater äro gröna blader, hwarpå slås olja och salt, och som ätas om warma sommaren. Linné Diet. 2: 176 (c. 1750). Sallat, .. gemensam benämning på åtskilliga växter, som förtäras rå, t. ex. Krasse, Laktuk. Fries Ordb. 105 (c. 1870). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 57 (1901; om släktet Lactuca Lin.). Bolin VFöda 97 (1933). — jfr BIND-, BITTER-, BLAD-, ENDIVIE-, GRODE-, GURK-, HAVS-, HUNDE-, HUVUD-, KEJSAR-, KRUS-, KUNGS-, PLOCK-, SKOGS-, TAGG-, TRÄDGÅRDS-, VILD-, ÅKER-SALLAT l. -SALLAD m. fl. — särsk. (†) i vissa uttr.
a) grön sallad, växten Lactuca sativa Lin., trädgårdssallat; stundom svårt att skilja från 1 b. HovförtärSthm 1629, s. 236. (Från) Tregarden 4 faat grön Sallat. Därs. 22/4 1636 D. Därs. 1641, s. 212. Grön Sallat med ållia ätika och ägg. Därs. 24/4 1668 B; möjl. till 1 b.
b) tysk sallad, krasse (se KRASSE, sbst.1 2). Af Åttmänningarna äro intet många, som brukas i wåra kiök, förutan Tropæolum, (tysk salat,) Diospyros och Vaccinia. Möller PrincBot. 8 (1755).
-BESTICK. [jfr t. salatbesteck] bestick (bestående av gaffel o. sked) använt vid tillredning o. servering av sallad. Östergren (cit. fr. 1920). —
-GRÄS. (sallad- 1578. sallads- 1805) (†) sallad (se d. o. 2); jfr gräs 3. BOlavi 70 a (1578). Nordforss (1805). —
(1, 1 c) -GURKA. [jfr t. salatgurke]
(2) -HUVUD. [jfr t. salatkopf] om den huvudliknande samlingen av blad på salladsväxten Lactuca sativa Lin.; jfr huvud 6 f. Oec. 260 (1730). StKokb. 174 (1940). —
-KORG. [jfr fr. panier à salade] kok. korg använd vid (sköljning o.) torkning av salladsblad. BoupptSthm 1670, s. 542. —
-KRYDDA, r. l. f., förr äv. (i bet. 1) -KRYDDE. [jfr t. salatkraut]
1) (†) sallad (se d. o. 2); särsk. om växten Lactuca sativa Lin., trädgårdssallat; jfr krydda 2. Linc. (1640; under lactuca). Palmchron SundhSp. 41 (1642). Tillandz C 4 a (1683). Florinus Voc. 63 (1754).
-LAKTUK. (sallads-) (†) växten Lactuca sativa Lin., trädgårdssallat. Fries Ordb. 69 (c. 1870). WoJ (1891). —
-MAKARE. (†) person (man) anställd i kök, med uppgift att tillreda sallader o. d. HovförtärSthm 1717 C, s. 115. Därs. 1722 A, s. 1065. —
-OLJA, r. l. f. olja använd vid tillredning av sallad o. d., matolja. Lemnius Pest. 24 (1572; uppl. 1917). 2SvUppslB (1953). —
-ROS. (sallads-) (†) örten Tropæolum majus Lin., blomsterkrasse, indiankrasse; jfr sallad 2 b. Hagström SvarVetA 35 (1768). Fischerström 1: 652 (1779). —
-SAX. (förr) om tång avsedd att användas vid servering av vissa typer av sallad o. d. Langlet Husm. 389 (1884). —
(2) -SKRÅPUK. (sallads-) (†) larv av nattflyet Plusia gamma (Lin.) Treitsche (som lever bl. a. på kulturväxter, t. ex. sallad), gammafly. Bergman SvarVetA 3 (1763). —
-SKÅL. skål använd för (tillredning o.) servering av sallad. Stråle RörstrH 50 (i handl. fr. 1733). —
(1 c) -SYLT. (numera bl. mera tillf.) sylt bestående av bär o. d. inlagda i ättika o. sockerlag. Hallstén o. Lilius (1896). —
-SÅS. kok. (i regel starkt smaksatt) sås varmed de fasta beståndsdelarna i en sallad uppblandas, vanl. beredd av olja o. vinäger l. citronsaft l. grädde o. kryddor. Langlet Husm. 378 (1884). —
-TALLRIK. tallrik på vilken man äter l. serverar sallad; jfr -assiett. HovförtärSthm 1716 A, s. 140. —
-TRÄD. (sallad-) (†) om trädet Cercis Canadensis Lin., vars blad användas till sallad, (nord)amerikanskt judasträd. VetAH 1764, s. 134. —
(2) -TÅNG. bot. grönalgen Ulva lactuca (Lin.) de Jol., vars blad påminna om salladsblad, havssallad. LAHT 1917, s. 506. —
(jfr 2) -VÄXT, r. l. f. växt varav bladen (l. andra delar) användas till sallad, sallad; särsk. om olika varieteter av växten Lactuca sativa Lin. (trädgårdssallat). HbTrädg. 2: 87 (1872). Hewe VälsignVäxt. 204 (1939). —
Spalt S 290 band 24, 1964