| Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SALIVANT l. SALVANT, m.||ig. best. -en; pl. -er.
(†) person som undergår kur (för botande av syfilis) med spottdrivande medel (”salivationskur”, ”spottkur”). Fast alle Salivanter klaga: Min Mund, min Mund. Lindestolpe Frans. 91 (1713). Uti min lilla byggning vill jag (i egenskap av provinsialläkare) i öfra våningen inrätta sådana rum at jag i dem kan hafva salivanter och andra sjuka. LGumælius (1756) hos Hjelt Medicinalv. 2: 96. En Guldknapp blifwer blek, om en Salivant håller den en half tima i sin hand wid början af curen. Alm(Ld) 1767, s. 38. JOHagström (1785) hos Hjelt Medicinalv. 2: 312. jfr: (En kalv som smorts med kvicksilversalva mot mask) förstod sig ej på, såsom andra Salivanter, at spåtta ut drägeln. SvMerc. 2: 585 (1757).
Spalt S 288 band 24, 1963