Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REGERING reje4riŋ, i Sveal. äv. 032 (rege´ring Weste; rejèrinng Dalin), förr äv. REGERNING, r. l. f., l. REGERUNG, f.; best. -en; pl. -ar. Anm. I RP 7: 184 (1638) har anträffats en pl. best. regeringen.
Ordformer
(reger- 1561 osv. regier- 15941720. regär- 1596. -ing 1561 osv. -ning 15971723. -ungh 15641569)
Etymologi
[y. fsv. regering; jfr mlt. regēringe, t. regierung; vbalsbst. till REGERA]
1) motsv. REGERA 1: styrelse, ledning, makt- (utövning); särsk. med tanke på styrelsen osv. ss. ngt institutionellt o. fotat på en organisation l. dyl.; äv. (mera tillf.) med rent verbal innebörd: regerande (jfr a β, γ). — jfr BONDE-, CIVIL-, DECEMVIRAL-, DESPOT-, ENVÅLDS-, FOLK-, FRIHETS-, FÖRMYNDAR-, HERRE-, KVINNO-, LANDS-, MISS-, O-, SAM-REGERING m. fl.
a) motsv. REGERA 1 a, om utövande av högsta makten i ett (autonomt) område, ett rike l. en stat o. d., (riks)styrelse; särsk. i uttr. utöva, stundom äv. föra l. förestå (förr äv. sitta vid) regeringen, utöva regeringsmakten, regera, vara regent; ofta (särsk. i uttr. under ngns regering) övergående i bet.: regeringstid. Tillträda, övertaga (i sht förr äv. komma till, förr äv. taga vid, inträda uti, taga an) regeringen, förr äv. taga sig regeringen uppå. Svart G1 1 (1561). RA I. 3: 149 (1593: tagit sig .. opå). Messenius Swanhuita 36 (1613: tagher an). Petreius Beskr. 2: 35 (1614: förstå). Sedhan wij .. ähre komne till dhen Konungzlige Regeringen. ÅbSvUndH 33: 72 (1631). Schroderus Os. III. 1: 155 (1635: inträdde vthi). RP 8: 320 (1640: sittia vijd). Altså hafve Vi funnit godt at .. updraga regeringen åt Vår kärälskelige Herr Faderbroder. PH 15: 442 (1793). Före Stats-Rådet, under sådan Konungens frånvaro, Regeringen i Hans namn. RF 1809, § 39. Billigheten .. af Svensk regering (i Pommern). Geijer I. 2: 94 (1832). Regeringen utöfvas af konungen i statsrådet. Aldén Medb. 1: 10 (1884). Under Gustav IV Adolfs regering. Bolin VFöda 34 (1933). — särsk.
α) (numera knappast br.) i pl. Gustaf III 1: 77 (1771). Under de tidigare Vasakonungarnas regeringar. 2NF 22: 46 (1915).
β) (numera knappast br.) med genitivisk bestämning betecknande det (land l. område o. d.) som styres. RA I. 2: 259 (1568). (Ständernas) anbud (till hertig Karl) af Sveriges Krona och Regering. RF 1809, Ingress 1. Fryxell Ber. 12: 200 (1843). Dalin (1855).
γ) (tillf.) regerande; jfr β. Jag bröte tusen (eder) för ett års regering. Hagberg Shaksp. 5: 17 (1848).
δ) i utvidgad anv., i ssgn MELLAN-REGERING, om interregnum.
b) motsv. REGERA 1 b, om ledning som icke har karaktär av riksstyrelse l. statlig maktutövning o. d.; äv. (numera knappast br.) med genitivisk bestämning betecknande den l. det som ledes l. styres resp. handhaves o. d.; numera i sht i anv. som kunna uppfattas ss. bildl. anv. av a. Chesnecopherus Skäl F 3 b (i handl. fr. 1587). Naturens .. konung (dvs. människan) darrande till sin regering gick. Stenhammar 2 (1794). Huslig regering. Lindfors (1824). Kyrkans gudstjenst och regering. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 4 (1834). Under gamle fabrikörens regering. Hellström Malmros 41 (1931). — särsk.
α) (†) om gudomlig ledning o. d. Bidia Gudh om then helga Andes wplysning och regeringh. KOF 1: 192 (1575). Billa sigh in at något kors kommer Menniskian vppå vthan Gudz Regerning, thet är tuärt emot then Helga Skrifft. PJAngermannus Vthl. B 3 b (1623). Jesu Andeliga Regering öfver Judar och Hedningar. Ödmann StrFörs. 1: 10 (1799). Adlerbeth Æn. 9 (1804).
β) omhänderhavande l. ledning (av en organisations angelägenheter l. dyl.); ss. efterled i ssgr äv.: förvaltning; numera bl. (om ä. förh.) i ssgn LANT-REGERING. Kyrkiosakernas Regering. Schroderus Os. 1: 451 (1635). jfr HOV-, HUS-, LANT-REGERING.
γ) (†) om ledning o. dirigering av en enskild människa gm lagar o. förordningar o. d. Effter alla menniskior .. för suagheet skul .. behöffua Styrsl, rettelse och regering. LPetri Kyrkiost. 88 a (1566).
δ) bildl. Fransyska encyklopedisternas regering i litteraturen. Geijer I. 5: 86 (1811). Stagnelius (SVS) 1: 401 (c. 1815).
2) konkret: myndighet med högsta värkställande makt i en stat; särsk. dels (o. i ä. tid vanl.) om interims- l. förmyndarregering o. d., dels om statsöverhuvud o. dess officiella rådgivare (statsråd); i icke officiellt spr. om nutida sv. förh. vanl. liktydigt med: ministär. Tillhöra, sitta i regeringen. Bilda regering. Tillförordnad regering, se TILLFÖRORDNAD. HT 1916, s. 196 (1597). Richs-Drotzen .. (ansåg) rådeligitt att Regeringen medh hast besöckte Hennes Maij:tt Enckjedrottningen. RP 5: 86 (1635). När Legati inkommo och hade handtagit Regeringen. Därs. 8: 259 (1640). Vthj warande E: K: M:tz minorennitet Skickar .. (jag) migh .. efter den Kungelige Regierningens, Och dhe fem höga Embeters .. Budh. HSH 31: 183 (1664). Klander af en regerings göromål. LBÄ 7—8: 67 (1797). Den nu sittande regeringen. VL 1908, nr 198, s. 2. Spong Sjövinkel 431 (1949). jfr: Vi (vilja) uthi k. Ma:tz i Påland frånvaru .. kenne h. f. N. (dvs. hertig Karl) för den förnemste nu i regeringen här i riket. RA I. 3: 5 (1593); jfr 1 a. — jfr BONDE-, CENTRAL-, DECEMVIRAL-, DESPOT-, DIREKTORIAL-, FEMMANNA-, FÖRBUNDS-, FÖRMYNDAR-, HATT-, INTERIMS-, KLASS-, KOALITIONS-, LANDS-, MINDERÅRIGHETS-, MOT-, MÖSS-, PARTI-, RIKS-, SAM-, SAMLINGS-, SOVJET-REGERING m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. de (hög)välborna herrar regeringen, om (drottning Kristinas) förmyndarregering. RARP 2: 166 (1635). OxBr. 11: 538 (1636).
b) [efter holl. gouvernement o. regeering, eng. government] (om utländska förh.) ss. förled i vissa ssgr som beteckna ngt som tillhör l. har avseende på (regeringen l.) staten; jfr REGERINGS-LAND, -PLANTAGE, -TJÄNST.
c) i vissa utvidgade l. bildl. anv.; jfr LANT-REGERING.
α) (i fråga om moderna sv. förh. bl. mera tillf.) om provinsiellt l. kommunalt styrelseorgan liknande regeringen i en stat. Stockholm får en kommunal regering. SvD(A) 1919, nr 63, s. 3 (rubrik). 2SvUppslB 30: 141 (1954; om tyska förh.).
β) (numera bl. tillf.) närmande sig l. övergående i bet.: överhet l. organiserad statsmakt, statsorganisation (jfr 4). Detta Folkslag (i Eldslandet) har intet minsta gnista af Regering. Fréville Söderh. 1: 13 (1776). Att Odin vid sin inkomst uti Scandinavien för sig funnet en stadgad regering, konung och undersåtare. Ihre Föret. V (1779).
γ) (tillf.) i fråga om förh. bland djur. Bien .. (kunna icke) utom Regent och regering samt nödigt samhälle .. äga bestånd. Koch Biskiöts. 2 (1753); jfr 1 b δ.
3) [jfr 2 c] (vard., skämts.) i sg. best., om ngns hustru. Finemang, kassörn, då skubbar jag hem och pratar med regeringen. Knallen 1947, s. 4.
4) (†) övergående i bet.: stat (med visst styrelsesätt). Kolmodin QvSp. 2: 550 (1750). I alla Regeringar, inskränkte eller oinskränkte, .. är det människor som göra lagar. AdP 1786, s. 47. Sättet att handtera ärendena i fria regeringar. Adlerbeth Ant. 1: 3 (c. 1792).
5) motsv. REGERA 4, i fråga om reglering l. behärskning l. styrsel av föremål l. kroppsdelar o. d.
a) (†) abstr.: manövrering; reglering; behärskning, styrsel. Intet är, som mera förderffuar lemmarnas krafftiga regering, än werck. BOlavi 81 b (1578). (Med tillhjälp av en vev) kan med lätthet regeringen ske på de störste Telegrapher. Edelcrantz Telegr. 51 (1796). Kranarnes eftersyn och regering. EconA 1808, mars s. 34. JernkA 1820, s. 78.
b) (†; se dock slutet) konkret: del med reglerande o. styrande funktion (i maskin, apparat, (musik)instrument o. d.). Stångbråt, Vinkel-armar och Regeringar vid Bergverks Konster. Triewald Förel. 1: 218 (1728, 1735). VetAH 1771, s. 348 (på ritinstrument). SvTMusF 1922, s. 43 (1781; på hammarklaver). särsk. mus. i orgelvärk: vardera av de båda mekanismer gm vilka tangenterna stå i förbindelse med motsv. spelventiler i luftlådan resp. stämandragen stå i förbindelse med registren; numera företrädesvis ss. senare led i ssgr; jfr REGER-VÄRK. Hülphers Mus. 245 (1773). Et Orgverk (säges) hafva 2 slags Regering, nemligen 1:o Abstract Regeringen .. 2:o Registratur-Regeringen. Därs. 307. Strindberg Skärk. 35 (1888). Lagergren Orgelsk. 1: 5 (1894). jfr ANDRAGS-, KLAVIATUR-, REGISTER-, REGISTRATUR-, SPEL-, STÄM-, TRÅD-REGERING.
6) (†) språkv. motsv. REGERA 8, om förhållandet att ett ord l. dyl. i en sats bestämmer ett annat ords form l. konstruktion o. d.; jfr REKTION. Syntaxis .., dett är: Ordens sammanfogelse, uti en rätt öferensstämmelse ock regering. Tiällmann Gr. 229 (1696).
Ssgr (i allm. till 2): A (†): REGERING-SJUK, -SJUKA, se B.
B: REGERINGS-ADVOKAT.
1) [jfr nor. regjeringsadvokat, t. regierungsadvokat] (om utländska förh.) advokat i (delstats)regerings tjänst; särsk. (i Norge): advokat som är statens (regeringens) ordinarie juridiske rådgivare o. för dess talan inför rätta. Wikforss 2: 383 (1804; om tyska förh.). SvNorStatscal. 1817, s. 335 (i Norge). 2NF 38: 222 (1925; om norska förh.).
2) (mera tillf.) om trogen försvarare av en regerings politik. SvD(B) 1945, nr 237, s. 4.
(1, 2) -AFFÄR. särsk. (numera bl. tillf.) i pl.: regeringsbestyr, regeringsärenden. (Markgreven av Baden) studerar ständigt, när han är ledig från Regerings-Affairer. Björnståhl Resa 2: 240 (1774). Kellgren (SVS) 6: 300 (1790).
(1, 2) -AKT. (†) urkund l. aktstycke som rör statsstyrelse. AdP 1789, s. 476. Meurman (1847).
-ANDA, r. l. f.
1) (numera bl. tillf.) till 1: anda som präglar regeringsmaktens utövning. Den adliga ungdomen hade redan erfarit inflytelsen af den nya regeringsandan (efter frihetstidens slut). BEMalmström 1: 435 (c. 1860). Staf PolisvSthm 55 (1950).
2) (†) till 1: begär att spela herre, maktlystnad. At högfärd och regerings-anda icke besmittadt våra Lärare. Posten 1769, s. 636.
3) (†) bildl., om ande som styr l. leder ngt (i dess gång); jfr regering 1 b δ, 5. Hwar deylig Stierna har en wiss regerings anda, / Som styrer Hennes gång. Brenner Dikt. 2: 111 (1713).
(1, 2) -ANGELÄGENHET~10102 l. ~10200. jfr -ärende. Tegnér Armfelt 3: 26 (1887).
-ANHÄNGARE~0200. Lamm Oxenst. 326 (1911).
(1, 2) -ANSVAR~02, äv. ~20. ansvar som innehav av regeringsmakten innebär. 2NF 23: 1501 (1916). (Högern fick) vid Staaffs avgång .. överta regeringsansvaret. Andersson SvH 491 (1943).
(1) -ANTRÄDE. [jfr t. regierungsantritt] (†) = -tillträde. Carlstedt Her. 2: 317 (1833). SvH 2: 446 (1905).
-ARBETE~020. jfr arbete 5 d, 6. Fryxell Ber. 10: 64 (1842). HT 1953, s. 119.
(1) -ART. (†) styrelseform, regeringssätt. HSH 33: 345 (1723). Odens tidehvarf blifver .. det första, då man känner Svea Rikes gamla Regerings-art. Schönberg Bref 1: 3 (1772). Wulf Köppen 1: 490 (1799; oeg.).
(1) -ARTIKEL. (†) i pl., om lag l. förordning rörande rikes styrelse o. d. Murbeck CatArb. 1: 396 (c. 1750).
(1, 2) -BAND. (†) i uttr. knyta ett regeringsband, införa en stadgad styrelse; jfr band, sbst.1 2. Nordenflycht Svea 7 (1746).
(1) -BEKYMMER. med regerande förenat bekymmer; vanl. i pl.; förr äv. i sg. best., om sammanfattningen av sådana bekymmer. Konungen haffuer icke slagit sigh til wellust .., kastandes regeringz bekymbret in vppå andra. Rothovius Äropr. B 4 b (1633). När regeringsbekymren inte lägga sordin på .. (konungens) friska humör. Berndtson Jäg. 13 (1926).
-BESLUT. av regering fattat beslut. AB 1845, nr 262, s. 2.
(1, 2) -BESTYR. bestyr l. göromål som hör samman med utövande av styrelsen i ett land o. d.; vanl. i pl. Crusenstolpe Mor. 1: 318 (1840; i pl.). Reuterdahl SKH III. 2: 46 (1863; i sg.). Karin Månsdotter .. tog del också i regeringsbestyren. Västerb. 1930, s. 28.
(1) -BESTÄLLNING. (†) i pl.: regeringsgöromål, regeringsvärv; jfr beställning 4. RA I. 3: 732 (1596).
(1) -BESVÄR. (numera bl. tillf.) jfr besvär II 3 (b). Fryxell Ber. 3: 169 (1828; i sg.). Därs. 9: 227 (1841; i pl.).
(1) -BESVÄRING. (†) = -besvär; jfr besväring, sbst.1 II 3. RA II. 1: 418 (1614).
-BILDANDE, n. jfr bilda, v.1 4. Östergren (cit. fr. 1920). De i regeringsbildandet .. engagerade liberalerna. Andersson SvH 524 (1943).
-BILDANDE, p. adj. (mera tillf.) som bildar regering. Cannelin (1921).
-BILDARE. (mera tillf.) person som bildar regering (enl. uppdrag av statsöverhuvudet). SmålFolkbl. 1932, nr 224, s. 3. —
-BILDNING. Spångberg StMän 2: 205 (1921).
-BLAD. (numera bl. tillf.) jfr -organ 2. Beskow i 2SAH 36: 92 (1863). SvFolket 9: 119 (1939).
-BLOCK. polit. jfr block 9. 2NF 30: 615 (1920).
-BORD. (mera tillf.) i sådana mer l. mindre bildl. uttr. som sitta vid regeringsbordet, tillhöra regeringen. Söderberg Gertr. 41 (1906).
-BREV. (numera bl. tillf.) av regering utfärdad förordning; kungligt brev. De af konungen utfärdade regeringsbrefven. Reuterdahl SKH II. 1: 56 (1843). Ett regeringsbref af 29 mars 1864. UpplFmT 6—15: cxlviii (1883).
(1) -BROTT. (†) filos. brott som innebär förhindrande av statsmaktens värksamhet. Boström 2: 458 (1842). Nyblæus Straffr. 6 (1852).
(1) -BRUK. (†) (gängse) sätt att utöva regeringsmakten l. att regera. Chydenius 10 (1765).
(1) -BYGD. (†) i uttr. ngns regeringsbygd, område som ngn regerar över. GT 1788, nr 14, s. 3.
-BYGGNAD. med ämbetslokaler för regering. Auerbach (1913).
-BÄNK. i riksdags- l. parlamentslokal: bänk för regeringsledamöter; äv. i symbolisk anv., i uttr. som avse regeringspolitik o. d. Vallentin London 312 (1912). Det blir ingen borgerlig politik som föres från regeringsbänken i vårt land under den närmaste tiden. MorgT 1948, nr 268, s. 5.
(1) -BÖRDA, r. l. f. börda som innehav av regeringsmakten innebär. Att icke een mäniskia .. är möjeligt allena hela regeringzbördan draga. RP 12: 89 (1647). När Karl IX övertog regeringsbördan. KansliH 1: 15 (1935).
(1) -DAG. (†) i pl.: (ngns) regeringstid. De första Vasa-Konungarnas regerings-dagar. Hammarsköld SvVitt. 1: 57 (1818). Tidloppet från Stenkils död till Sverkers regeringsdagar. Strinnholm Hist. 4: 5 (1852). jfr Bremer TecknHvard. 3: 156 (1831; oeg., i sg.).
-DEKLARATION. jfr deklaration 3. Höglund Branting 2: 368 (1929).
-DEPARTEMENT. (numera bl. tillf.) departement (se d. o. 1 a). SKN 1845, s. 162.
(1, 2) -DUGLIG. duglig att regera; särsk. om parti, partikoalition o. d.: som har förutsättningar att bilda regering (med utsikt att vinna resultat); äv. om regering: som har tillräckligt parlamentariskt underlag. 2NF 21: 127 (1914; om regering). Östergren (1935; om parti). Uppkomsten av en permanent, regeringsduglig kungamakt. HallHist. 229 (1954).
(1, 2) -DYGD. (numera bl. tillf.) jfr dygd 4 o. härskar-dygd. Björnståhl Resa 1: 358 (1772).
(1, 2) -ED, m. (†) ed avlagd vid inträde i förmyndar- l. interimsregering. RP 6: 563 (1636). När .. (riksdagsbeslutet) war opreciterat, Giorde Rikz Cantzl: Herr Axell Oxenstierna .. nederfallandes för H: Kong:e M:tt sijn Lijflige Regeringz Eed. RARP 3: 56 (1638). Därs. 11: 39 (1672).
(1) -EGENSKAP. (†) regentegenskap. HSH 3: 26 (c. 1800).
-EXPEDITION. kam. jfr expedition 2. Undertecknandet af .. regeringsexpeditioner. SFS 1872, nr 50, s. 1. Därs. 1950, s. 1111.
-EXPERIMENT. (mera tillf.) regering(sbildning) med karaktär av experiment. Höglund Branting 2: 320 (1929).
(1) -FEBER. (enst.) bildl., i pl., om feberaktigt intresse för statsstyrelse o. d. Strand Tidsfördr. 2: 39 (1763; i vers).
-FIENTLIG. motsatt: regeringsvänlig. AnderssonBrevväxl. 2: 350 (1852). Den regeringsfiendtliga tidningspressen. MinnSvNH XII. 1: 265 (1881).
Avledn.: regeringsfientlighet, r. l. f. PedT 1890, s. 400.
(1) -FORM; pl. -er.
1) (numera bl. mera tillf.) styrelsesätt, statsskick. När man .. förandrar then sedhwanlige Regerings Forme. Chesnecopherus Skäl Gg 1 b (i handl. fr. 1595; möjl. icke ssg). Monarchia är then äldste .. Regeringz form. L. Paulinus Gothus MonPac. 120 (1628). En Republikansk Regerings-Forms införande. GT 1787, nr 45, s. 1. 2SvUppslB (1952). särsk. (†) i allmännare anv., motsv. regering 1 b. Prästernas anorlunda regeringsform vid annexorna i forna tider, än som nu. Broman Glys. 2: 314 (c. 1730). Rosenius FaderVår 54 (1858).
2) grundlag som innehåller de fundamentala bestämmelserna för rikets styrelse; ofta förkortat RF; äv. (om ä. förh.) om stadga l. förordning o. d. angående en stats regering under monarks bortovaro o. d. (jfr -ordning). Dock har han (dvs. Sigismund) med them (dvs. hertig Karl o. rådet) någon twist / om then regeringz förma sist, / hwilken the intet antaga. JMessenius (1629) i HB 1: 167. Hafwer Hans Sal. Kongl. May:tt .. befallt een .. Regerings-Forme .. att författa. Stiernman Riksd. 888 (1634). At Sveriges Regerings-Form af d. 21 Augusti 1772, är Gustaf III:s verk. Scheffer PVetA 1772, s. 21. Sedan Vi .. til Rikets Ständer .. öfverlemnat fastställandet af en ny Regerings-Form. RF 1809, Ingress 1. SvRiksd. I. 3: 188 (1933). särsk. (†; se dock slutet) i utvidgad l. bildl. anv., motsv. regering 1 b. De förnämsta Articlarne af .. (fiske-)Compagniets .. Regeringsform. Nordencrantz Arc. 295 (1730). särsk. om lag l. förordning angående lokalförvaltning o. d.; numera bl. (hist.) om lag angående den provinsiella styrelsen i svenska Pommern. Celsius G1 2: 182 (1752). Den sv. styrelsen i Pommern organiserades .. genom en regeringsform 1663. SvUppslB 21: 984 (1934).
3) (†) om stat l. dyl. med tanke på de grundsatser efter vilka folket styres o. lever; jfr regering 4. Fréville Söderh. 1: 278 (1776).
4) (†) styrande organ i en stat; stats styrelse; jfr regering 2. Regerings formen (i Pennsylvania) består af Gouverneurn med sitt råd. ASandel (1714) hos Swedberg Lefv. 347. —
-FRÅGA, r. l. f. jfr fråga, sbst. 3; särsk.: fråga om ordnande av en stats regering l. om regerings(om)bildning. Reuterdahl SKH III. 1: 157 (1863). Carlsson LantmPol. 220 (1953).
(1, 2) -FULLMAKT~02, äv. ~20. hist. om monarks fullmakt till under hans bortovaro från riket tillförordnad regering. RA I. 3: 1006 (1597). (Konung Sigismund) sende .. (rådet) en synnerligh Regerings fullmacht. Arffören. 1604, s. A 4 b. HT 1952, s. 307.
(1) -FÖRENING. (†) om en överenskommelse 1594 mellan hertig Karl o. rådet om rikets styrelse. HB 2: 260 (1594). RA I. 3: 828 (1597).
(1) -FÖRFATTNING. (†) författning (se d. o. 5). Adlerbeth Ant. 1: 124 (c. 1792). ÖoL (1852).
-FÖRFOGANDE, n.
1) (numera knappast br.) regeringsåtgärd. Crusenstolpe Tess. 5: 342 (1849).
2) (i Finl., numera bl. tillf.) av regering utfärdad administrativ förordning. Samling af lagar och regeringsförfoganden. FFS 1903, nr 2, s. 15 (ry. orig.: rasporjaženij pravitel´stva). Estlander 11Årt. 2: 81 (1921).
-FÖRKLARING. jfr -deklaration. 2NF 33: 149 (1921).
-FÖRMA, se -form.
-FÖRSLAG. jfr förslag, sbst.3 1, o. proposition 3. Wieselgren Samt. 149 (1877, 1880).
(1) -FÖRVALTNING. (numera bl. tillf., i sht i skildring av ä. förh.) handhavande av angelägenheter rörande ett lands styrelse; förr äv. allmännare: statsförvaltning. Berch Hush. 27 (1747; allmännare). Järta 2: 560 (1846). 2SvUppslB 17: 153 (1950; om förh. på 1700-talet).
(1, 2) -FÖRÄNDRING. särsk. (numera bl. ngn gg tillf.): regimförändring; ändring i styrelsesätt; statsvälvning. (De flesta) Regerings-Förändringar .. hafva småningom tillkommit. AdP 1789, s. 927. Den .. (1772) af Gustaf III verkställda Regerings-förändringen. Atterbom Siare VI. 1: 257 (1852). NordT 1892, s. 608.
(1) -GREPP. (†) metod l. maxim för regeringsmaktens utövning; jfr grepp 2 b. Mörk Ad. 1: 186 (1743). Därs. 316.
(1) -GRUND, r. l. m. (†) i pl.: regeringsgrundsatser Sahlstedt TuppSag. 42 (1759). At intala Konungen helt otjänliga Regerings grunder. Schönberg Bref 3: 41 (1778). Fryxell Ber. 8: 121 (1838).
(1) -GRUNDSATS~02, äv. ~20. princip l. grundsats för ngns regering l. för ett lands styrelse o. d.; oftast i pl. Det .. Tudorska husets praktiska regeringsgrundsatser. Geijer I. 1: 122 (1818). Sveriges .. regeringsgrundsatser. Tegnér Armfelt 2: 225 (1884). 2NF 17: 936 (1912).
(1, 2) -GÖROMÅL~102, äv. ~200. i pl.; jfr -bestyr, -ärende. Hammarsköld SvVitt. 2: 6 (1819).
(1, 2) -HANDLING.
1) handling l. åtgärd som ngn utför ss. regent l. i regeringsställning; av regering vidtagen åtgärd. Möller 1: 36 (1745). (Den nye konungens) första regeringshandling var att utnämna ett hof med öfverhofmarskalk, marskalkar (m. m.). Palmblad Norige 291 (1846). Ifall Statsrådet har med sina rådslag befordrat någon olaglig regeringshandling. Svedelius Statsk. 1: 113 (1868).
2) aktstycke som härstammar från regering l. tillkommit gm regerings försorg; dokument utfärdat av regent l. regering. Crusenstolpe Ställn. 9: 36 (1844). Att hemligstämpla .. alla möjliga regeringshandlingar. SvD(A) 1917, nr 21, s. 7. Höglund Branting 2: 301 (1929).
Ssg (till -handling 2): regeringshandlinge-stil. (†) kanslistil (se d. o. 3). Sahlstedt CritSaml. 341 (1759).
-HERRE. (numera i sht arkaiserande) manlig medlem av regering, särsk. av förmyndar- l. interimsregering. VDAkt. 1662, nr 222. Effter någon discurs om krigsfolket .. beslöts at Hr Landtmarskalken talte derom à part med Regeringsherrarne. RARP 9: 71 (1664). SvFlH 3: 24 (i handl. fr. 1854). HT 1949, s. 96.
(1) -HISTORIA. (numera bl. tillf.) historia (se d. o. 4) avseende ngns regering. Wikforss 2: 383 (1804). Oskar II:s regeringshistoria. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 298 (1947).
-HÅLL. i uttr. l. från regeringshåll, i(nom) regeringen (l. denna närstående kretsar) resp. från regeringens (osv.) sida; jfr håll, sbst.1 VII 1 c β. DagbrKongo 388 (1911). Man (sökte) från regeringshåll göra affären till en vanlig kriminalsak. Höglund Branting 1: 405 (1928). HT 1951, s. 368 (: på regeringshåll).
-INFLYTANDE~0200. (mera tillf.) särsk.: inflytande som ngn l. ett parti o. d. utövar i regeringsställning. MorgT 1948, nr 271, s. 4.
(1) -INNEHAV~102, äv. ~200. (mera tillf.) innehav av regeringsmakten. SocDem(L) 1921, nr 223, s. 2.
(1, 2) -INSTRUKTION. instruktion för (ställföreträdande) regent; äv.: av regering l. regent utfärdad instruktion; förr äv.: instruktion för provinsiellt styrelseorgans ämbetsutövning. CivInstr. 309 (1626). Den utskiftning af makten emellan flera myndigheter, som var ett genomgående drag i alla Gustaf III:s regeringsinstruktioner. Odhner G3 2: 261 (1896). 2NF 17: 1420 (1912).
(1) -JUBILEUM. jubileum med anledning av att en monark regerat ett visst (runt) antal år, ”kungajubileum”. Crusenstolpe Ställn. 10: 5 (1844). Bergman i 3SAH 51: 193 (1940).
(1, 2) -KAMMARE. (†) om lokal där förmyndarregering sammanträder; jfr råds-kammare. RARP 3: 119 (1640).
-KANSLI. (om ä. förh.) jfr kansli 1 a. Möller 2: 675 (1785). KansliH 1: 198 (1935).
(1) -KLÅDA. (vard., numera bl. tillf.) bildl.: (stark) lust l. iver att regera. Boström Lag 60 (1845).
(1) -KLÅDIG. [jfr -klåda] (vard., numera bl. tillf.) som har l. visar (stark) lust l. iver att regera. Strindberg TrOtr. 2: 135 (1890).
-KOALITION. jfr koalition b o. koalitions-regering. Partiets deltagande i .. regeringskoalitioner. 2NF 38: 405 (1926).
-KOLLEGIUM.
1) (om ä. förh.) till 1, 2, om högsta styrelseorgan (regering) som arbetar o. är organiserat som ett kollegium; äv. om (interimistisk) ministär l. dyl.; förr äv. i fråga om provinsiella styrelseorgan. Oldendorp 1: 242 (1786; i Västindien). MinnSvNH 5: 1 (1854). HT 1927, s. 43.
2) (†) till 2: kollegium som sorterade under en regeringsledamot. Nordström Samh. 1: 93 (1839; om förh. på 1600-talet).
-KOMMISSARIE. (om äldre l. utländska förh.) jfr kommissarie 1, 2. (Väster- o. Österbottens) representanter .. sammanträdde .. under ledning af tvänne regeringskommissarier. Schybergson FinlH 1: 493 (1887). EkonS 1: 340 (1893; om belgiska förh.).
-KOMMISSION.
1) av regering tillsatt kommission. Forssell Stud. 2: 1 (1888). För att .. söka .. få lagförslaget mera praktiskt har en regeringskommission tillsatts. TT 1899, Allm. s. 212. Höglund Branting 2: 385 (1929).
2) (i sht i skildring av ä. förh.) om interimistisk l. provisorisk regering med flera medlemmar. (Fredrik VI) öfverlemnade Norges styrelse åt en interimistisk regeringskommission. IllSvH 6: 56 (1881). Paulson Aristoph. 2: 108 (1903).
-KOMMUNIKÉ. Höglund Branting 2: 364 (1929).
-KONSELJ. konselj (se d. o. 4). SvT 1852, nr 19, s. 3. Toijer SvRiksd. 9 (1935). särsk.: 1809—1816 benämning på det på två departement uppdelade högsta styrelseorganet i Finland (sedermera, fram till sin upplösning vid landets frigörelse, kallat senaten). SPF 1809, s. 24. Wedberg 1HD 438 (1922; om förh. 1809).
(1) -KONST.
1) konst(en) att regera l. styra; statskonst. HSH 1: 200 (c. 1730). Genom ärfarenhet .. vinna .. insigter i Regerings-konsten. Hallenberg Hist. 1: 31 (1790). Privilegier, dessa den äldre regeringskonstens .. belöningsmedel. Nordström Samh. 1: 343 (1839). Almquist VärldH 6: 235 (1929). särsk. i vissa numera obr. uttr.
a) göra ngt till en regeringskonst, göra ngt till en gren av statskonsten. Höijer 1: 15 (1795).
b) utöva regeringskonst över några, i utvidgad anv.: utöva förmans- l. ledarskap över några (jfr 2). BL 13: 81 (1847).
2) (numera bl. mera tillf.) i uttr. ngns regeringskonst, ngns förmåga l. färdighet l. sätt att regera; (insikter o. skicklighet som ligga till grund för) ngns regeringsutövning. Ehrenadler Tel. 913 (1723). Regenten .. förmåtte icke med sin .. Regerings-konst åstadkomma (osv.). Roman Holbg 74 (1746). Det var, som hade man kommit i besittning .. af Napoleons regeringskonst. Crusenstolpe Mor. 6: 575 (1844). särsk. (†) i pl. Botin Utk. 21 (1757).
-KRETS. dels i sg. best.: kretsen av regeringsmedlemmar, dels i pl.: kretsar som bildas av regeringen o. denna närstående politiker (o. ämbetsmän o. d.). I regeringskretsar uppges att (osv.). Schulthess (1885). (Ordet) tillhör regeringskretsarnas språk. EHTegnér i 3SAH 6: 390 (1891). Fruktan för jakobinska anslag var .. förhärskande inom regeringskretsen. Staf PolisvSthm 243 (1950).
(1, 2, 4) -KROPP. (†) om stat l. styrelseorganisation l. regering o. d. tänkt ss. en organism l. kropp; statskropp, samhällskropp; jfr kropp, sbst.1 1 h δ γ’. Serenius O 4 b (1734). At Frihet allmänt käns i vår Regerings-Kropp. DA 1771, nr 18, s. 2. Björnståhl Resa 2: 228 (1776).
(1) -KUNSKAP. (†) = politik, sbst. 1. Weise 1: 190 (1769). Därs. 2: 73 (1771).
-KURS. jfr kurs 3 b o. -politik. 2NF 27: 179 (1917).
(1) -LAG, r. l. f. l. m. (i sht i skildring av ä. förh.) lag som avser ett rikes styrelse (jfr grundlag, sbst.2, regerings-form 2); i pl. best. särsk. liktydigt med: författningen. PH 6: 4111 (1756). Riksens Ständers Rätt måste uprätthållas på de grunder, som Regerings-Lagarne utstaka. Posten 1769, s. 682. Ordentelig Regerings-Lag fans .. (vid Gustav Vasas trontillträde) ingen annan, än Konunga-Balken i Lands-Lagen. Schönberg Bref 1: 187 (1778). Staf PolisvSthm 209 (1950).
(2 b) -LAND. [jfr eng. government land samt holl. gouvernementsland] (om utländska förh.) staten tillhörigt land (som kan upplåtas till kolonisation). Skarstedt Vagab. 208 (1914). Jungfruligt regeringsland. Dahlin Canada 91 (1929).
(1) -LAST. (†) = -börda. RP 8: 581 (1641).
-LEDAMOT~102, äv. ~200. GT 1788, nr 41, s. 3.
-LEDARE. jfr ledare 1 o. -chef. Andersson SvH 369 (1943).
(1) -LUST. (†) begär att regera, maktlystnad. (Birger Jarls) Regeringslust och Ähregirighet. Dalin Hist. 2: 246 (1750). NDA 1875, nr 76, s. 2.
(1) -LUSTA. (†) = -lust. Tyranners .. regeringslusta. 2NF 23: 1281 (cit. fr. 1756). Leijonhufvud Minnesant. 367 (1843).
(1) -LYSTEN. (numera bl. tillf.) som brinner av begär att regera l. ha makten, maktlysten, härsklysten; äv. i utvidgad anv., om härsklysten persons avsikter, åtgärder, värksamhet o. d. Regeringslystne Printzar. Celsius G1 1: 333 (1746). Egennyttige och regeringslystne afsigter. PH 15: 696 (1794). Reuterdahl SKH III. 1: 480 (1863).
(1) -LYSTNAD. (numera bl. tillf.) jfr -lysten. Roman Holbg 259 (1746). SvH 4: 248 (1904).
(1) -LÄRA, r. l. f. (†) lära l. lärosystem rörande regeringskonst (se d. o. 1); äv. om sammanfattningen av de principer l. grundsatser som en regent har l. som utmärka ett lands styrelse l. författning o. d.; äv. liktydigt med: grundsats för maktutövning, politisk princip; jfr -grundsats. Liljestråle PVetA 1775, s. 8. Den regeringslära, / .. At .. med straffets bål .. / .. folkets mod .. förfära. Kellgren (SVS) 3: 141 (1786). Det omenskliga i det gamla Roms regeringslära. EP 1792, nr 5, s. 1. Med vårt statsskick oförenliga regeringsläror. Leijonhufvud Minnesant. 309 (1841).
-LÖS. (numera bl. tillf.) som saknar regering l. styrelse; äv.: anarkisk. Liljestråle PVetA 1775, s. 14. Det snart sagdt regeringslösa tillståndet inom riket. RMBowallius i 2SAH 22: 229 (1844). Östergren (1935).
-LÖSA, r. l. f. [jfr -lös] (†) anarki. Sahlstedt (1773). Widegren (1788).
-LÖSHET~20 l. ~02. [avledn. av -lös] avsaknad av regering l. styrelse; äv.: anarki. Lehnberg i 1SAH 2: 258 (1788, 1802). Den vildaste regeringslöshet. Ekelund NAllmH 1: 93 (1833). En dags regeringslöshet. DN(A) 1920, nr 88, s. 3. En tyrannmakt .., byggd på reaktionen mot tidigare regeringslöshet. Almquist VärldH II. 1: 321 (1931). TurÅ 1941, s. 17.
-MAJORITET. polit. parlamentarisk majoritet som bildar underlag för en regering. 2NF 21: 127 (1914). Hellström i 3SAH LVIII. 2: 117 (1947).
(1, 2) -MAKT. makten att styra l. regera (ett rike o. d.), regerings l. regents makt; makt som regeringsställning skänker; äv. konkret(are): regerande l. styrande makt i ett rike osv., regering. Gripa, rycka till sig, nedlägga regeringsmakten. Schönberg Bref 1: 157 (1772). Regerings- och Domare-Magternas Beslut. RF 1809, § 90. Regeringsmaktens innehafvare. Sthm 2: 217 (1897). En stark regeringsmakt. Almquist VärldH 8: 169 (1938).
(1, 2) -MAN, m. (numera knappast br.) i pl.: styresmän (i en stat); förr äv.: statsmän. Eberhardt AllmH 1: 3 (1766). Genom hvilka medel de merkantilistiska regeringsmännen sökte uppmuntra skeppsbyggeriet. Lang FinlSjör. 1: 104 (1890).
(1, 2) -MASKINERI. jfr maskineri 2 a. (Agardh o.) Ljungberg III. 2: 176 (1857). Hela regeringsmaskineriet hotade att avstanna. SvRiksd. I. 5: 172 (1934).
(1) -MAXIM. jfr -grundsats. Nordencrantz Arc. 340 (1730). Att .. utarma folket .. var .. (G. III:s) regeringsmaxim. Topelius Vint. I. 1: 14 (1863, 1880). SvH 6: 231 (1905).
-MEDLEM~02, äv. ~20. SydsvD 1870, nr 26, s. 1.
(1) -METOD. metod vid regeringsmaktens utövning. KansliH 1: 282 (1935).
(1, 2) -MYNDIGHET~102 l. ~200. dels abstr.: myndighet som tillkommer en regent l. en regering, dels konkret(are): regerande myndighet, (provisorisk l. interimistisk) regering. En regeringsmyndighet i Kongl. Maj:ts .. ställe. Oscar II V. 2: 37 (1861, 1892). Prins Kristian nödgades nedlägga sin regeringsmyndighet i Norge. 2NF 13: 995 (1910). Schück i 3SAH LII. 2: 22 (1941).
(1, 2) -MÅL. (numera knappast br.) = -ärende. Annerstedt UUH Bih. 4: 38 (i handl. fr. 1751). Ridderskapet och Adeln fant .. at .. (frågan) som et Regeringsmål kunde anses. AdP 1786, s. 195. Blanda sig i statssaker och regeringsmål. Crusenstolpe Tess. 2: 28 (1847). Tegnér Armfelt 3: 26 (1887).
(1) -MÖDA, r. l. f. (mera tillf.) jfr möda, sbst. 2, o. -besvär. SvFlH 1: 220 (1942).
(1) -NYFIKENHET. (†) om begär att utvidga sin makt (till nya områden); jfr nyfiken 2. L. Paulinus Gothus Stiernsköld D 2 b (1628).
(1, 2) -NÄMND, r. l. f. l. m. (†) om provinsiellt styrelseorgan bestående av flera personer; äv. om en av E. J. Sieyès 1795 föreslagen nämnd med uppgift att övervaka statsorganens värksamhet ur konstitutionell synpunkt (”jury constitutionnaire”). Dalin Hist. III. 1: 335 (1761). ConstUtskBet. 1810, UtdrP 6/2, s. 37.
(1, 2) -ODUGLIG~020. om parti o. d.: icke regeringsduglig; i sht förr äv. om person: som icke duger till regent. Att konungen är regeringsoduglig. AB 1890, nr 257, s. 3. SvD(A) 1921, nr 301, s. 3 (om parti).
(1) -OK. (numera bl. tillf.) jfr -börda. Iagh .. (tager) thet tunga .. Regerings Ook .. aff min hals. Petreius Beskr. 2: 105 (1614).
-OMBILDNING~020. NDA(A) 1939, nr 337, s. 4.
-OMBUD~02, äv. ~20. (Han) förhandlade .. i Köpenhamn med ett ryskt regeringsombud. 2NF 37: 894 (1925).
(1) -OMSORG~02, äv. ~20. jfr omsorg 1 a; numera företrädesvis i pl., om regeringsgöromål l. regeringsbestyr o. d. (jfr omsorg 1 a β). De stunder, som regeringsomsorgen lemnade öfrige åt hvilan. Kellgren (SVS) 5: 20 (1785). De ifrån Regerings-omsorgerne oskiljaktige bekymer. GT 1788, nr 93, s. 2. Frey 1850, s. 258. Östergren (1935).
-ORDER. (mera tillf.) jfr order 5. Jungberg (1873). HT 1953, s. 24.
(1, 2) -ORDNING. (i skildring av ä. förh.) förordning l. lag angående en stats regering (l. en landsdels styrelse o. d.), särsk. under monarks bortovaro l. minderårighet o. d.; regeringsform. RA I. 3: 471 (1594). HH 2: 298 (1596; i fråga om styrelsen i Finl.). RP 3: 69 (1633). SvRiksd. I. 3: 30 (1933; om förh. 1594).
-ORGAN.
1) (mera tillf.) till 1, 2: styrande l. regerande organ; administrativt organ som står till regeringens förfogande. 2NF 37: 48 (1924). (Axel Oxenstierna) förfäktade .., att kansliet är regeringsorganet framför övriga kollegier. KansliH 1: 40 (1935).
2) till 2: tidning som är en regerings (officiösa) språkrör. Cannelin (1921). Att Nya Morgonbladet icke var regeringsorgan. Siwertz JoDr. 214 (1928).
-PARTI. polit. parti som innehar regeringsmakten; parti varur regering är rekryterad l. som bildar parlamentariskt underlag för (l. stöder) regering. Berndtson (1880). (Motsatsen) mellan ett konservativt regeringsparti och den liberala oppositionen. HT 1935, s. 230.
(1) -PERIOD. jfr period 3 o. -tid. Odhner G3 1: 455 (1885).
-PERSON. (†) medlem av (förmyndar- l. interims)regering. RP 6: 490 (1636). HC11H 10: 168 (1680).
-PERSONAL. (†) sammanfattningen av en regerings ledamöter. Leijonhufvud Minnesant. 211 (1840). Att .. utesluta monarken och regeringspersonalen från lagstiftningen. Bolin Statsl. 2: 280 (1871). Dalman AntStåndsriksd. II. 4: 48 (1879).
(1) -PLAN, r. l. m. (i högre stil, ålderdomligt) bildl., om Guds l. Kristi plan för skapelsens l. gudsrikets ledning. Wulf Köppen 2: XLIX (1800). Billing Betr. 124 (1906).
(2 b) -PLANTAGE. [jfr holl. gouvernementsplantage] (om utländska förh.) statsägd plantage. Rosendahl Farm. 373 (1896).
(1) -PLIKT. (mera tillf.) jfr plikt, sbst.1 4, o. ämbets-plikt. Crusenstolpe Mor. 2: 6 (1840).
-POLITIK. Det är premiärministern (i England), som bestämmer regeringspolitiken. 2NF 21: 127 (1914).
(1, 2) -POST, sbst.1 (tillf.) post ss. regent l. innehavare av regeringsmakt (i en provins); jfr post, sbst.2 5. SkrHVSamfLd 36: 216 (1943).
-POST, sbst.2 (nästan bl. i skildring av äldre l. utländska förh.)
1) statlig postinrättning; jfr post, sbst.3 5. 2UB 10: 17 (1906; om ryska förh.). 2NF 22: 46 (1915; om ä. förh.).
2) postförsändelser från (l. till) regering o. d.; jfr post, sbst.3 7. 2NF 22: 46 (1915; om ä. förh.).
-PRESIDENT. [jfr t. regierungspräsident] (om äldre l. utländska förh.) president i provinsiellt styrelseorgan l. dyl. Reuterdahl Mem. 139 (1858; om förh. i Böhmen). Gyldenklou .. befordrades .. i juli 1657 till regeringspresident i Stettin. KansliH 1: 86 (1935).
-PRESS. motsatt: oppositionspress; jfr -organ 2. Sylwan ModPress. 14 (1906).
(1) -PRINCIP. = -grundsats. Heckscher SvEkonH 1: 22 (1935).
(1, 2) -PROGRAM, n. ((†) r. l. m. Crusenstolpe). jfr program 4. Crusenstolpe Ställn. 9: 37 (1844). 2NF 27: 193 (1917).
-PROPOSITION. (mera tillf.) proposition (se d. o. 3). NF 9: 706 (1885). Regeringspropositionen om värnpliktsövningarnas uppskjutande. Höglund Branting 2: 250 (1929).
-PÅBUD~02, äv. ~20. jfr -dekret. (Partiet) upplöstes .. genom ett regeringspåbud. 2NF 38: 409 (1926).
(1) -REGEL. (†) regeringsgrundsats; äv. om grundsats för Guds styrelse (jfr regering 1 b α); jfr regel, sbst.1 II 1 b. Celsius G1 2: 77 (1753; i pl.). Wulf Köppen 1: 289 (1799; i sg.).
(1) -REVOLUTION. (†) styrelseförändring med karaktär av revolution. GT 1788, nr 33, s. 2.
(1) -RODER. (i vitter stil, numera bl. tillf.) bildl.: statsroder. EP 1792, nr 25, s. 2. Kolmodin Liv. 1: 367 (1831).
(1, 2) -RÅD. [jfr d. regeringsråd, t. regierungsrat]
1) (utom i c bl. om ä. förh.) titel för medlem av (interims- l. förmyndar)regering l. av vissa provinsiella styrelseorgan o. d.; äv. koll., om sådan regering l. sådant styrelseorgan. Schönberg Bref 1: 211 (1778; i Västergötl. 1540). särsk.
a) (medlem av) tillförordnad regering under Sigismunds tid; särsk. i uttr. riks- och regeringsråd. RA I. 3: 779 (1596). Hertig Carl .. hafver .. fattedt mishagh .. till .. Sveriges rikes riks- och regeringsrådh. Därs. 4: 91 (1597). HSH 19: 290 (1600). Fryxell Ber. 4: 215 (1830).
b) titel för medlem av den svenska provinsregeringen i de nordtyska besittningarna (främst Pommern); äv. ss. hederstitel utan motsvarande befattning; förr äv. koll., om ifrågavarande provinsregering. CivInstr. 323 (1651; koll.). Kongl. Maj:tz Tro-Man och Regeringz-Råd I Pommern. Biurman Brefst. 90 (1729). Lähns-Secreteraren Carl Ridderstedt har erhållit Regerings-Råds Fullmagt med Säte och Stämma i Pommerske Regeringen. PT 1758, nr 21, s. 3. SvNorStatscal. 1823, s. 20. Dahl BibliotHb. 2: 96 (1931).
c) (om utländska förh.) om (medlem av) vissa (delstats)regeringar; i fråga om nutida förh. bl. (tillf.) om vissa (högre) befattningshavare inom förvaltningen (i Tyskland). (Historikern G. G.) Bredow .. dog i Breslau, såsom Professor och Regerings-Råd. AJourn. 1815, nr 181, s. 4. Wachtmeister AntBr. 36 (1915). TySvLex. 236 (1951).
3) (i Finl.) titel för högste föredragande tjänstemannen i ett departement (”ministerium”). FinlStatskal. 1944, s. 36.
Ssgr: regeringsråds-fullmakt. särsk. (om ä. förh.) till -råd 1 a. Fryxell Ber. 4: 312 (1830).
-tjänst. särsk. till -råd 2; jfr -råds-ämbete. SvRiksd. II. 11: 268 (1934).
-ämbete. särsk. till -råd 2. SFS 1909, nr 38, s. 8.
-RÅDINNA. [avledn. av -råd] hustru till l. änka efter regeringsråd.
1) (om utländska förh.) motsv. -råd 1 c. Hasselblatt Mann Trist. 114 (1918).
(1) -RÄTT, r. l. m.
1) (mera tillf.) (ngns) rätt att regera l. styra l. administrera. NDA 1877, nr 3, s. 2. Regeringsrätten öfver (den katolska) kyrkan i dess helhet .. är samlad hos påfven. 2NF 15: 485 (1911).
2) domstol med uppgift att utöva Kungl. Maj:ts rätt att pröva o. avgöra administrativa o. förvaltningsrättsliga besvärsmål, administrativ högsta domstol; särsk. om dylik domstol som efter långa förarbeten inrättades i Sverige 1909, ”Konungens (l. Kungl. Maj:ts) regeringsrätt”. Regeringsrättens årsbok, utkommande sedan 1909. BtRStP 1853—54, 3: nr 11, s. 7 (i förslag). Konungens regeringsrätt. SFS 1908, Bih. nr 41, s. 2. Kungl. Maj:ts regeringsrätt. Därs. 1950, s. 1347. SvStatskal. 1956, s. 74.
Ssg (till -rätt 2): regeringsrätts-ärende. Kuylenstierna Statsmaskin. 66 (1926).
(1, 2) -SAK. (numera bl. tillf.) = -ärende. RA I. 3: 465 (1594).
-SAMVÄRKAN~020. polit. samvärkan (mellan två l. flera partier o. d.) i regeringsställning. Spångberg StMän 2: 205 (1921).
(1) -SATS. (†) = -grundsats. Höpken 1: 249 (1771). Schönberg Bref 1: 81 (1772).
-SEKRETERARE.
1) (förr) sekreterare åt regering (l. provinsiellt styrelseorgan). RA I. 3: 460 (1594).
2) (i Finl.) titel för underordnad föredragande tjänsteman i ett departement (”ministerium”). FinlStatskal. 1924, s. 36.
Ssg: regeringssekreterar(e)-tjänst. regeringssekreterares ämbete l. befattning. 1) (förr) till -sekreterare 1. Henel 1729 277 (1730; i Stralsund). 2) (i Finl.) till -sekreterare 2. Förordning om indragning av en yngre regeringssekreterartjänst vid finansministeriet. FFS 1928, nr 87, s. 301.
(1) -SJUK. (-ing- 1732. -ings- 17491950) (numera bl. ngn gg tillf.) = -lysten. Kolmodin QvSp. 1: 307 (1732). (E. XIV:s) täflan med regeringssjuke bröder och en herrsklysten adel. Livijn 2: 16 (1817). Staf PolisvSthm 106 (1950; efter handl. fr. 1786).
(1) -SJUKA. (-ing- c. 1755. -ings- 17321901) (numera bl. ngn gg tillf.) jfr -sjuk. Kolmodin QvSp. 1: 535 (1732). Stavenow G3 47 (1901).
-SKIFTE.
1) ombyte av regering. Nilsson Kabb. 14 (1911, 1916). (Valen) medförde inga sådana förändringar i (under-)husets sammansättning, att ett regeringsskifte var motiverat. Almquist VärldH 8: 205 (1938).
2) (†) i uttr. under flera regeringsskiften, under skiftande regeringar l. regimer. AdP 1789, s. 930.
(1) -SPEGEL. (†) om skrift l. dyl. med anvisningar o. sederegler för regenter; jfr konunga-spegel. Thenne Psalmen (dvs. Psalt. 101) .. må anses för en Regerings spegel, alla Christeliga Regenter til eftersyn. Sahlstedt Hoffart. 7 (1720).
-SPION. (om äldre l. utländska förh.) av regering besoldad spion inom det egna landet. Edqvist AngelTer. 11 (1953; om spanska förh.).
(1) -STADGA, r. l. f. (tillf.) jfr -lag. Tessin Bref 1: 221 (1753).
(1) -STAT. (†) om sammanfattningen av allt som hör samman med styrelsen (i en provins l. dyl.); jfr krigs-stat 2. RP 8: 624 (1641).
(1) -STAV. (†) spira, scepter. Sundelius NorrköpMinne 61 (1798).
(1, 2) -STÅND. [jfr t. regierungsstand] (†) sammanfattningen av de personer gm vilka styrelse o. administration o. d. utövas; styrande skikt (i ett samhälle), överhet. L. Paulinus Gothus ThesCat. 380 (1631). Oelreich 3 (1755).
-STÄLLE. (†) = -post, sbst.1 RARP 8: 224 (1660).
-STÄLLNING.
1) (†) till 1 a, om sammanfattningen av de förhållanden som utmärka en stats styrelse, övergående i bet.: styrelsesätt. Alla tre delar hvaraf vår Regeringsställning består, sammanlöpa uti Svea Konungs famn. CGTessin (1752) hos Ehrenheim Tess. 146.
2) till 2: ställning som medlemskap i regering l. innehav av regeringsmakten innebär (för en person resp. ett parti); i sht i uttr. i regeringsställning. Så snart arbetarpartiet (i Norge) i regeringsställning konfronterades med livets realiteter. SvTidskr. 1928, s. 160. (Hjalmar Hammarskjöld) fann .. sig 1905 åter i regeringsställning, nu som ecklesiastikminister. DHammarskjöld i 3SAH LXIV. 1: 129 (1954).
(1) -SUCCESSION. (†) tronföljd. RA II. 1: 189 (1612).
(1, 2) -SYSSLA, r. l. f. (numera bl. tillf.) jfr -bestyr. Sahlstedt Hoffart. 28 (1710; i sg.). Loenbom Stenbock 3: 40 (1760; i pl.).
(1) -SYSTEM. system för regeringsmaktens (organisation o.) utövning; system för (stats)styrelse; stundom: regim. Höijer 4: 190 (1796). Det Hornska regeringssystemet. Svedelius i 2SAH 55: 287 (1878). Det .. personligt präglade regeringssystem, som infördes av Gustav Vasa. KansliH 1: 11 (1935).
-SÄTE. (i sht i skriftspr.) ort där regering har sitt säte. Reuterdahl SKH III. 2: 115 (1863).
(1) -SÄTT. sätt varpå styrelsen utövas i ett samhälle, styrelsesätt; äv.: statsskick. L. Paulinus Gothus MonPac. 7 (1628). (Fr.) Aristocratie .. (sv.) et regerings sett, hvarest de förnämsta allena hafva väldet. Möller 1: 99 (1745). Landets regeringssätt lades om från grunden (efter K. XII:s död). SvFolket 6: 11 (1938). särsk. (i högre stil, ålderdomligt) i fråga om Guds l. Jesu makt. Ps. 1819, 247: 2; jfr Ps. 1937, 320: 2. Schartau UtkPred. 343 (1820).
(1) -TID. tid(rymd) under vilken ngn regerat. Under (förr äv. i l. uti) Gustav Vasas regeringstid. 2SthmTb. 4: 509 (1574: I). Petreius Beskr. 2: 100 (1614: Vthi). Messenius .. sätter Konung Halstans Regerings-tid framför Håkan Rödes (i kungalängden). Schönberg Bref 1: 110 (1772). Nittio år, den längsta regeringstid historien känner. Almquist VärldH 1: 65 (1927). särsk. i utvidgad l. bildl. anv. Geijer I. 7: 48 (1818). Tio års glad regeringstid bakom disken (i operakällaren). Lundin (o. Strindberg) GSthm 506 (1881).
-TIDNING. (i sht om äldre l. utländska förh.) tidning som ägs l. besoldas av regeringsmakten o. är språkrör för denna; jfr -organ 2. Beskow i 2SAH 38: 239 (1863). Almquist VärldH 7: 534 (1928).
(1) -TILLTRÄDE~020. SKL (1848). Firandet af Oskar I:s regeringstillträde. 2NF 38: 1125 (1926).
(2 b) -TJÄNST. [jfr holl. regeeringsdienst] (om utländska förh.) anställning hos regering (för kolonialland o. d.), statstjänst. Läkare i regeringstjänst på Java. Uggla Haslund Jab. 18 (1932).
-TROGEN. Kjellén Stormakt. 1: 215 (1905). Regeringstrogna trupper. 2NF 37: 842 (1925).
-TRUPPER, pl. (om utländska förh.) under regerings kommando stående trupper; regeringstrogna trupper; särsk. motsatt: rebelltrupper. Rövare .. som .. plundra karavaner, överfalla regeringstrupper (osv.). Johnsson Essad Härligh. 191 (1930).
(1) -TYGLAR, pl. i vissa bildl. uttr. som beteckna att ngn tar l. får l. utövar l. nedlägger regeringsmakten o. d. Fréville Söderh. 1: 295 (1776). Med stark .. hand förde .. (Agrippina) regeringstyglarne. Kolmodin TacAnn. 2: 60 (1835). Mazarin .. rådde Ludvig att själv ta regeringstyglarna i sin hand. Grimberg VärldH 9: 521 (1940).
(1) -TÖM. bildl.; jfr -tyglar; vanl. (o. numera nästan bl.) i pl. Stenkils Ätt, som då Regerings-tömen förde. Dalin Vitt. II. 5: 14 (1742, 1755). Rådets stora pluralitet .. (hade) tagit regeringstömmarna. Tersmeden Mem. 4: 280 (1768). SvKyrkH 5: 10 (1935; i pl.). särsk. bildl. De husliga regeringstömmarne. Roos Skugg. 40 (1891).
-UNDERLAG~102, äv. ~200. regerings parlamentariska underlag. ST 1929, nr 294, s. 6.
-UPPDRAG~02, äv. ~20.
1) uppdrag givet av regering. Wieselgren Bild. 28 (1886, 1889). (Han) har varit mycket använd i regeringsuppdrag. 2NF 34: Suppl. 955 (1923).
2) uppdrag att bilda (o. förestå) regering. Det var såsom ämbetsman .. (Hjalmar Hammarskjöld) åtog sig regeringsuppdraget (1914). DHammarskjöld i 3SAH LXIV. 1: 132 (1954).
(1) -UTÖVNING~020. regeringsmakt(en)s utövning. KansliH 1: 38 (1935).
-VERK, -VERKSAMHET, se -värk, -värksamhet.
(1) -VETENSKAP(EN). (†) vetenskap(en) om staters styrelse; konst(en) att regera, statskonst(en). Schönberg Bref 1: 207 (1778). Därs. 325. EP 1792, nr 71, s. 3.
(1, 2) -VILLIG. villig att delta i regering l. att ta på sig regeringsansvar. DN(A) 1930, nr 146, s. 1.
-VÄG. (mera tillf.) i uttr. i, äv. på regeringsväg, gm regeringens föranstaltande; gm åtgärder av regeringen. AnderssonBrevväxl. 2: 99 (1848: ). Ordförandeposten (tillsättes) .. i regeringsväg. Bjurman 3Statsm. 212 (1935).
(1) -VÄLDE. (†) om regents l. härskares makt. (Danske kungens) Regerings-välde är oinskränkt. Djurberg GeogrUngd. 177 (1781). Järta 1: 269 (1832).
-VÄN, m.||ig. jfr -anhängare. Leijonhufvud Minnesant. 295 (1841).
-VÄNLIG. som har l. kännetecknas av sympatier för l. positiv inställning till regeringen (särsk. den sittande ministären, stundom äv. statsmakten). Flertalet af Första kammarens ledamöter är regeringsvänligt i allmän mening, det vill säga att de .. försvara kronans företrädesrättigheter. Samtiden 1872, s. 642. I regeringsvänlig anda. De Geer Minn. 1: 193 (1892). SvRiksd. II. 17: 125 (1935; om politik). Det regeringsvänliga Stockholms Dagblad. Staf PolisvSthm 392 (1950).
Avledn.: regeringsvänlighet, r. l. f. 2NF 36: 76 (1923).
-VÄRK, n. (†)
1) till 1: sammanfattningen av allt det som hör samman med (riks)styrelsen o. (stats)maktens organisation. Regeringzvärkett i Pommeren. RP 7: 178 (1638). Riks-Finnancernes skick, hvarpå .. Regeringsverkets goda ställning .. hvilar. AdP 1789, s. 189. Fryxell Ber. 9: 11 (1841).
2) tekn. till 5: inrättning som överför drivkraft till ett maskineri o. dyl. o. som reglerar gången hos maskineriet osv. NoraskogArk. VI. 1: 53 (1768).
(1, 2) -VÄRKSAMHET~102 l. ~200. sådan värksamhet som utövas av regering(sledamöter) l. under regeringen närmast lydande institutioner o. d. Bolin Statsl. 2: 290 (1871). En dugande ämbetsman med erfarenhet både av riksdagsarbete och av regeringsverksamhet. Andersson SvH 446 (1943).
(1, 2) -VÄRV. i sht i pl.; jfr -bestyr, -ärende. HH XXXII. 1: 128 (1780). KansliH 1: 21 (1935).
(1) -VÄSENDE. (†) = -värk 1. Stiernman Riksd. 1427 (1664). Lind 1: 1433 (1749).
-VÄXLING. [jfr t. regierungswechsel] (numera bl. tillf.) regeringsskifte; ändring i regering; förr äv.: regimförändring. Att en regeringsvexling .. kunde verkställas utan våldsamma medel. Samtiden 1873, s. 737. (I Luxemburg) har .. försiggått en regeringsvexling, i det den åldrige statsministern .. erhållit afsked. HforsD 1875, nr 4, s. 1. SvFlH 3: 289 (1945).
(1) -ÅR. jfr -tid; i sht dels i pl., dels i sådana uttr. som under (förr äv. i l. uti) ngns första, andra, tredje osv. regeringsår. RP 8: 752 (1641). GT 1786, nr 39, s. 2 (: uti). I .. Eric XIV:s sista Regeringsår. SP 1792, nr 55, s. 2. De .. förändringar, som utmärka .. Oscar den andres regeringsår. Wisén Tal 10 (1881). (Man) daterade .. efter kungarnas regeringsår. Almquist VärldH 1: 11 (1927).
(1, 2) -ÅTGÄRD~02, äv. ~20. Fryxell Ber. 6: 32 (1833). (Yrkandet) ledde .. (icke) till någon regeringsåtgärd. Schybergson FinlH 2: 438 (1889). Björck HeidenstSek. 219 (1946).
(1) -ÅTRÅ. (†) = -lystnad. SvMerc. V. 4: 42 (1760). Afzelius Sag. 2: 101 (1840).
(1, 2) -ÄMBETE. (†) regents ämbete, regentskap; äv.: ämbete inom den statliga förvaltningen. Han hade nu länge .. thet höga Regerningz ämbetet föreståt. Petreius Beskr. 2: 115 (1614). Meden åhrlige räntan till .. regeringzembethen och tiänster, Academier .. (m. m.) icke will förslå, då (osv.). RA II. 2: 149 (1617).
(1, 2) -ÄRENDE. ärende l. angelägenhet l. fråga som (är av beskaffenhet att böra) behandlas av regering l. regent l. som avser ett lands styrelse o. d.; jfr -affär, -angelägenhet, -bestyr, -beställning, -göromål, -mål, -omsorg, -sak, -syssla, -värv. PH 8: 210 (1766). Blifver Konungen så sjuk, at Han icke Regerings-Ärenderne vårdar, förvalte Stats-Rådet Styrelsen (osv.). RF 1809, § 40. Såsom Regeringsärenden .. böra anses .. frågor om nya eller förändrade lagar (osv.). BtRStP 1853—54, 3: nr 11, s. 14. De centrala verken handlägga på eget ansvar styrelseärenden i motsats till regeringsärenden. 2NF 35: 73 (1923). Enär Vi genom sjukdom äro för närvarande hindrade att med regeringsärendena Oss befatta. SFS 1942, s. 205.

 

Spalt R 789 band 21, 1957

Webbansvarig