Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MJÖL mjø4l, n.; best. -et; pl. (om olika slag av mjöl) -er32 (ÖstersundP 1903, nr 37, s. 1, osv.).
Ordformer
(me(h)l 1751 (: Mehl-blomster)c. 1870 (: Melblomster). mjöl (miö(ö)l, mijöl) 1535 osv. miöeell 1636. myöll 1557. myööl 1526. möl (möhl, mööl) 16041695. möll 1540)
Etymologi
[fsv. miol, miöl, möl, sv. dial. mjöl, mjel, mel, möl, motsv. ä. d. miel, d. mel, isl. mjǫl, fsax. o. fht. melo, feng. melu; av germ. melwa, till den ieur. roten mel, krossa, söndersmula (se MALA). — Jfr MJÄLA, sbst.1, MJÄLL, sbst.1 o. adj.]
1) gm krossning l. malning framställt pulverliknande stoff av de från skalen mer l. mindre befriade frukterna o. fröna resp. rotknölarna av vissa kulturväxter, i sht olika sädesslag o. andra stärkelserika växter (bönor, ärter, potatis o. d.), vilket användes vid bakning, matlagning o. d.; mald spannmål; äv. i utvidgad anv., om liknande stoff av annat slag, avsett för dylik användning. Fint, grovt, vitt mjöl. Siktat mjöl. Sammalet mjöl, osiktat. OPetri Tb. 13 (1524; uppl. 1929). Packatt miöll — 24 t(un)-nor. TullbSthm 8/6 1581. Oxekiött med bräntt miöhl och Löök. HovförtärSthm 23/12 1667. Skal af miölet bakas spisbröd, så sigtas det intet, vtan sållas allenast. Dahlman Reddej. 160 (1743). Han hade låtit mala Renmossa .. til mjöl, och gjorde nu försök, at häraf baka bröd. Linné Vg. 11 (1747); jfr 2. Af hvete fås det hvitaste och mest närande mjöl. ArbB 6 (1887). Husmodern .. bör i sitt skåp (i sportstugan) förvara .. kryddor, .. mjöler och gryn. SvD(B) 1937, nr 170, s. 8. — jfr AGN-, BAK-, BARK-, BÖN-, DRÅS-, EFTER-, FODER-, GRYN-, HAVRE-, KORN-, KRAFT-, KVARNTULL-, LINFRÖ-, MAT-, POTATIS-, RÅG-, SIKT-, SOJA-, SPIS-, VETE-, ÄRT-MJÖL m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Han skal hafua myckit mööl som skal igenstoppa huars manz mundh. SvOrds. A 8 a (1604). Man kan ey bådhe blåsa, och haffua miöl j munen. Därs. B 5 b. Gott Miöl haar och sina Sådor. Grubb 272 (1665). Mwsen mätt, är Miölet beskt. Dens. 534.
b) mer l. mindre bildl. o. i jämförelser. Jagh hadhe öfwergifwit the tanckar, .. någon hielp at wenta, .. för ty iagh ingen wiste, som icke sielf skulle ätta miölet och spijsa migh medh agnarna. Gustaf II Adolf 545 (1630). Thet tridie Brefwet är jämwäl vpdichtat, och aff samme slags Miöl som thet andra. Schroderus Os. 1: 174 (1635). Hedenvind-Eriksson Hjul. 56 (1928). särsk. i vissa stående uttr.
α) (mindre br.) tala som om man hade mjöl i munnen, tala grötigt. Lind (1749).
β) få mjöl i munnen, bli torr i munnen, så att man har svårt att tala, inte kunna få fram ett ord, bli stum. Adelsköld Äfv. 68 (1892).
γ) ha (l. föra) rent mjöl i påsen (l. skäppan), inte ha (gjort) ngt som behöver döljas, vara oförvitlig, redbar, renhårig, ha ”rent bröd i påsen”. Östergren (1932). Nilsson HistFärs 186 (1940).
2) om stoff l. ämne som till konsistens l. utseende liknar mjöl, finpulveriserad massa. Ehrensvärd Brev 1: 8 (1779). Alm(Sthm) 1850, s. 41 (om benmjöl ss. gödningsämne). Hvitmållan .. har .. hela örtståndet tätt öfverdraget med ett ”mjöl” af blåslika hårbildningar. NF 3: 273 (1878). 2NF 4: 1413 (1905; om cement). — jfr ALUN-, BARK-, BEN-, BORR-, BÄRG-, GIPS-, GLAS-, HORN-, KALK-, KLINK-, KÖTT-, LER-, MASK-, SLAGG-, STEN-, TEGEL-, TORV-, TRÄ-MJÖL m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) bot. om frömjöl l. ståndarmjöl; förr äv. om sporer o. d. Linné Öl. 18 (1745; om sporer hos Equisetum). PhysSH 55 (1776). VetAH 1788, s. 178 (om svampsporer). jfr BLOM-, FRÖ-, STÅNDAR-MJÖL m. fl.
b) (†) miner. om pulver som uppkommer av en bärgart o. d. gm gnidning l. rivning. VetAH 1746, s. 23. jfr bärgarts-mjöl.
c) (numera knappast br.) bärgv. krossad malm med ringa kornstorlek. VetAH 1763, s. 314. JernkA 1903, Bih. s. 26.
Ssgr (i allm. till 1): A: (2 c) MJÖL-AFTER. (†) bärgv. mjölfin after. JernkA 1827, s. 312.
-ARTAD, p. adj. Ett gulbrunt mjölartadt öfverdrag (på torkade fikon). Ekenberg (o. Landin) 262 (1889).
-BAGGE. zool. om vissa skalbaggar vilkas larver liksom skalbaggarna själva leva av mjöl(rester), kli m. m.
1) om Tenebrio molitor Lin., vanliga mjölbaggen; jfr mjölnare b. Scheutz NatH 169 (1843).
2) om skalbagge av släktet Tribolium, särsk. T. destructor Uyttenb., svartbruna mjölbaggen, o. T. castaneum Herbst, rostbruna mjölbaggen. 4Brehm 13: 341 (1930). MeddStatVäxtskydd. 41: 5, 6 (1943).
-BANAN. (frukt av) bananarten Musa paradisiaca Lin., som är rik på stärkelse som efter torkning kan malas till mjöl, pisang, vanlig banan. Jönsson Gagnv. 100 (1910).
(1, 2) -BESTRÖ, v. vanligen i p. pf. Mjölbeströdda vingar. Hagberg Shaksp. 8: 190 (1849; i bild). Det mjölbeströdda bakbordet. Grafström Kond. 214 (1892).
-BILL, m. l. r. zool. skalbagge av släktet Tenebrio Lin., i sht arten T. molitor Lin., mjölbagge; jfr bill, sbst.2 Thomson Insect. 60 (1862).
-BINGE. [fsv. miolbinge] binge l. lår för förvaring av mjöl. G1R 18: 43 (1546).
(2) -BLOMMA, r. l. f. (i södra Sv., †) = -blomster. Retzius FlOec. 554 (1806).
(2) -BLOMSTER. (mjöl- 1751 osv. mel- 1751c. 1870) [jfr sv. dial. melblomster] (i södra Sv., bygdemålsfärgat) växten Primula farinosa Lin., majviva, med på undersidan vitmjöliga blad. Linné Sk. 68 (1751). Fries Ordb. (c. 1870).
(2) -BLÅSA, r. l. f. (†) (individ av) slamsvampsläktena Tubulina Pers. o. Licea Schrad., i sht av arten Licea fallax (Pers.) Fr. (som likt blåsor sitta på trädstammar o. ge ifrån sig ett mjölliknande sporstoft). Liljeblad Fl. 675 (1816). Schück (1854).
-BOD. (mjöl- 15511934. mjöle- 1621) jfr bod, sbst.1 2. 2SthmTb. 2: 142 (1551). Blanche Dard. 14 (1847).
(2 c) -BOKA, v., -ning. (†) bärgv. krossa l. pulverisera (malm) till mjöl; jfr boka, v.1 b. Rinman JärnH 256 (1782). JernkA 1901, s. 381.
Ssg: mjölboknings-malm. (†) tvikmalm. JernkA 1864, s. 297.
-BUNKE. jfr bunke 5. BoupptRasbo 1762.
(2) -BÄR. (mjöl- 16381934. mjöla- 17451890. mjöle- 1762) [jfr dan. o. nor. melbær, t. mehlbeeren, pl.]
1) mjölon. Franckenius Spec. F 4 a (1638). FolklEtnSt. 5: 150 (1934).
2) (†) = deg-bär. Juslenius 367 (1745).
3) (†) om (bären hos) växten Arbutus unedo Lin. Tillandz D 1 a (1683).
Ssgr (i allm. till -bär 1): mjölbärs-blad. Lindgren Läkem. (1902).
-buske. (-bär-) (†) Schroderus Comenius 138 (1639).
-gräs. (†) mjölonris. Ostampatt miöhlbährsgräss. BoupptSthm 1685, s. 654 a, Bil. (efter garvare).
-löv. (†) mjölbärsblad. BoupptVäxjö 1837.
-ris. särsk. (†) till -bär 3, om växten Arbutus unedo Lin. Franckenius Spec. E 2 b (1659). jfr (†): Wälsudit Miölbärsrijses watn. Forsius Min. 25 (c. 1613).
-träd. (†) trol. busken Zizyphus (Paliurus) vulgaris Lam. Franckenius Spec. E 3 a (1659).
-CYLINDER. kvarn. i en valskvarn: cylinder varigenom mjölet passerar mellan de olika valsparen. TT 1874, s. 75.
-DAGG, se d. o. —
-DAMM, n. [jfr t. mehlstaub] mjöl som i form av ett finfördelat stoft vid malningen ryker omkring i kvarnar o. mjölmagasin. Törnevall D 1 a (1694).
-DEG. tillredd av mjöl. Florman Pharm. 4 (1809).
-DOFT.
1) (numera föga br.) = -damm; jfr doft I 1. BOlavi 130 b (1578). NDA 1914, nr 126, s. 8.
2) (†) bot. svampen Sporotrichum roseum Lk (som liknar mjöldamm). Liljeblad Fl. 682 (1816). Dalin (1853).
3) (numera föga br.) liten smula mjöl, ett litet grand mjöl, ”mjölkorn”; jfr doft I 5, ävensom -korn. Kolmodin QvSp. 1: 542 (1732). Icke ett mjöldoft fanns i hans tjäll / Och icke ett ax uppå logen. AAGrafström 1: 151 (1832, 1864). Agrell Landsb. 46 (1887).
4) doft l. lukt av mjöl. Östergren (1932).
-DOFTA, v. bag. beströ l. pudra (ngt) med mjöl; vanl. i p. pf.; jfr dofta I 3. En mjöldoftad (bak-)plåt. Ekberg Hvad äta? 297 (1899). SvD 9/7 1927, Bil. s. 4.
-DRICK. (†) = -dryck; jfr drick 1. IErici Colerus 2: 27 (c. 1645). CAEhrensvärd Brev 1: 220 (1791).
-DRICKA, r. l. f. (numera knappast br.) = -dryck. VetAH 1769, s. 50. Hedenstierna Jönsson 38 (1894).
-DRUM. (†) träränna varigenom mjöl urtappades ur större behållare. Dalin FrSvLex. 1: 42 (1842). Schulthess (1885).
-DRYCK. [jfr nor. meldrikke, t. mehltrank] med mjöl tillsatt dryck ss. kraftfoder åt boskap (vid sjukdom), i sht åt hondjur efter förlossning. IErici Colerus 2: 227 (c. 1645). Utfodringen bör, under förstoppning, för gräsätare utgöras af mjöl- eller klidryck. Lundberg HusdjSj. 333 (1868).
Ssg: mjöldrycks-kalv. kalv uppfödd med mjöldryck. LAHT 1915, s. 336.
-DRYG. (†) om säd: som ger mycket mjöl, mjölrik. Möller (1807).
-DRYGA, se d. o. —
-DUNST. (†) = -damm; jfr dunst 4. Tessin Bref 1: 305 (1753).
-DUST. [jfr d. meldyst] (†) = -damm; jfr dust, sbst.1 1. NVexjöBl. 1851, nr 22, s. 2.
-ELEVATOR. kvarn. med skopor för transport av mjöl i vertikal led inom en kvarn. —
-EXPLOSION. orsakad av antänt mjöldamm. TT 1878, s. 211.
-FAT. (numera bl. tillf.) fat l. skäppa för förvaring av mjöl. Linc. (1640; under coix). Wikforss 2: 131 (1804).
-FIN. i fråga om stoftartade ämnen: som har ytterst liten kornstorlek; finpulveriserad. Atterbom Minn. 56 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Den mjölfina vintersnön. Beckman Amer. 1: 79 (1883). Mjölfin sand. SörmlB 63 (1918).
-FJÄRDING. (numera bl. tillf.) jfr fjärding 4. NerAlleh. 1871, nr 41, s. 2.
-FLOTT, r. l. m. (†) kvalsterdjuret Tyroglyphus siro Lin. (som förekommer i ost o. i större massor ser ut som ett mjölliknande pulver), ostor. Dahlbom Insekt. 337 (1837).
-FLÄCK. särsk. (†) om mjölvit fläck i huden, orsakad av viss sjukdom. Weste (1807). Schulthess (1885).
-FODRING. lant. utfodring (av kreatur) med mjöl(dryck). LAHT 1908, s. 171.
-FORA, r. l. f. jfr fora, sbst.1 1. GT 1788, nr 59, s. 1.
(1, 2) -FORM. pulverform; jfr form I. I mjölform. Berzelius Kemi 4: 190 (1827; om stärkelse). EldhandvSkjutsk. 2: 57 (1877; om krut).
-FORMIG. som har mjölliknande konsistens. Rinman 2: 499 (1789). SFS 1908, nr 87, s. 1.
-FRI. fri från mjöl. Mjölfritt kli. SvKock. 232 (1837).
(1, 2) -FULL. (numera föga br.) full av l. med mjöl, mjölig. Juslenius 130 (1745). Ström Skogsh. 61 (1830; om hanblommor hos tall).
(2 c) -FÖRING. (†) bärgv. avskiljande l. sortering i en särskild apparat av de finaste partiklarna vid malmbokning; äv. konkretare, om (gången genom) dylik sorteringsränna. JernkA 1827, s. 277. I en väl skött mjölföring afsätter sig fullt 90 % af det insläpta godset. Wetterdal Grufbr. 342 (1878).
Ssg (bärgv., †): mjölförings-apparat. TT 1902, K. s. 35.
(2) -GALLÄPPLE~020. galläpple av mjölig konsistens (förorsakad av vissa gallstekelarter). Boheman ÅrsbVetA 1855—56, s. 23.
-GALÄR. (förr) galär som fraktade mjöl. ReglStyrFl. 1836, s. 104. Gynther Förf. 5: 670 (1858; möjl. efter handl. fr. 1752).
-GRANN. (†) mjölfin. Spegel GW 142 (1685). Schultze Ordb. 1597 (c. 1755).
(2) -GRÄS. (i vissa trakter, †) växten Chenopodium album Lin. (vars blad ha mjöligt utseende på grund av den täta beklädnaden med blåslika hår), svinmolla; äv. om C. viride Lin. Linné Fl. nr 219 (1755; C. viride). Wahlenberg FlSv. 158 (1824; C. album). Nyman VäxtNatH 2: 219 (1868; C. album).
-GRÖT. [fsv. miolgröter] kokad av mjöl (o. icke av gryn); jfr havre-mjöls-, råg-mjöls-gröt. Hiorter Alm. 1745, s. 8. Runeberg 1: 42 (1832). Mjölgröt och kål är bondens läkedom. SvOrdspråksb. 64 (1865).
Avledn.: mjölgrötig, adj. (enst.) bildl.: grötmyndig. Tjocka patroner med mjölgrötigt mod. Fröding Eftersk. 1: 140 (1888, 1910).
-GÅNG; pl. -ar. (i fackspr.) om den finräfflade, mot den yttre kanten belägna delen (cirkelringen) av en kvarnsten. Budk(Brage) 1927, s. 34.
-GÖPEN. (†) handfull mjöl; jfr göpen 2. Dalin Arg. 2: 198 (1734, 1754).
-HALT, r. l. m. QLm. 1: 18 (1833; i fråga om potatis). UtsädT 1906, s. 257.
-HALTIG. VetAH 1776, s. 258. Mjölhaltiga (rot-)knölar. Därs. 1810, s. 109.
Avledn.: mjölhaltighet, r. l. f. Hvetets mjölhaltighet. SvT 1852, nr 228, s. 3.
-HANDEL. abstr. o. konkret. SvTyHlex. (1851, 1872). Fliesberg HbKöpm. I. 1: 31 (1896; abstr.).
-HANDLANDE, m.||ig. = -handlare. BoupptVäxjö 1882.
-HANDLARE. person som driver handel med mjöl. Lind (1749).
-HUS. [fsv. miolhus] (†) (avbalkning l. rum i) förrådsbod för mjöl; jfr -lår. VarRerV 23, 41 (1538). Landsm. VIII. 2: 4 (1891).
-HÅL. kvarn. hål i kvarnkista (se d. o. 2) varigenom mjölet tappas ut. TT 1878, s. 233.
(2) -HÅR. (mindre br.) bot. koll., om små, lätt lossnande hår som bekläda vissa växter (som på grund av håren kännas l. se ut att vara mjöliga). 2NF (1912).
-HÅRD. (mindre br.) bag. om deg, bakvärk o. d.: som är tillsatt med (allt för) mycket mjöl. Julbullarna böra för att ej spricka under torkningen bakas mycket mjölhårda. UpplFmT 43: 128 (1931).
-HÄRBÄRGE~020. (i vissa trakter) mjölbod. PT 1904, nr 48 B, s. 1.
(2 c) -HÄRD. (†) bärgv. härd avsedd för anrikning av malm som krossats till mjölstorlek, varigm ofyndiga bärgartskorn avskiljas från malmkornen. Rinman 2: 273 (1789). JernkA 1827, s. 304.
-HÖKARE. (†) = -handlare. Serenius Ll 3 b (1734). Heinrich (1828).
(2) -JORD. (mjöl- c. 1770. mjöla- c. 1770) (i vissa trakter, †) mjölig, finkornig jord. NorrlS 1—6: 39 (c. 1770). Därs. 40.
(2) -KALK. (i fackspr.) pulverformig kalk som erhålles därigm att bränd kalk upptager fuktighet ur luften, självsläckt kalk; äv. om gödningskalk. Schulthess (1885). SFS 1920, s. 2537.
-KAMMARE. (förr) jfr kammare, sbst.2 2 c. Linc. (1640; under cella). LdVBl. 1826, nr 27, s. 4.
-KAR.
1) (mindre) kar l. kärl med l. utan lock (vanl. hängande på vägg) för förvaring av mjöl; jfr -vacke. BoupptSthm 14/6 1670. KatalÅhlénHolm 35: 255 (1915).
2) (†) kvarn. kvarnkista (se d. o. 2). TT 1878, s. 235.
(2 c) -KIS. (†) bärgv. bärgblandat gods som vid omvaskning av ”mjölslig” lägger sig mot lister nedanför dukarna på planhärdarna. Rinman 2: 1113 (1789).
-KISTA.
1) till 1: mjölbinge, mjöllår. VocLib. avd. 36 (c. 1580).
2) (†) bärgv. till 2 c, vid bokvärk för malmkrossning: den första kistan l. låren varigenom den krossade malmen medelst en vattenström bortföres från bokvärket o. vari de grövre partiklarna avsätta sig (under det de finare fortsätta till efterföljande slamkista). Rinman 2: 162 (1789). Almroth Kem. 746 (1834).
-KLIMP. klimp av mjöl; äv. (kok.): på visst sätt anrättad sådan klimp i soppa. Lind (1749). Warg Bih. 14 (1765; i köttsoppa).
-KLISTER. berett av mjöl som utrörts i vatten. Möller (1790). Berg Handarb. 18 (1873).
-KLISTRA. (i fackspr.) bestryka (ngt) med mjölklister. JernkA 1884, s. 377.
-KLUMP. Schulthess (1885).
(2 a) -KNOPP. (†) bot. ståndarknapp. VetAH 1773, s. 291.
(2) -KNOTTRIG. (†) bot. knottrig o. mjölig, vårtluden. Nyman VäxtNatH 1: 352 (1867; om frukterna hos Tilia parvifolia Ehrh.).
(2) -KNÖL. (†) bot. mjölgalläpple. Boheman ÅrsbVetA 1855—56, s. 23.
-KOMLOR, -KOMROR, se -kumlor, -kumror.
-KORN. ytterst obetydlig mängd av mjöl; äv. oeg.; jfr korn 10, -doft 3. (Vi) hopskrapade .. sista mjölkornet i våra matpåsar. Ödmann MPark 337 (1800). SvFolks. 282 (1849).
-KROPP. (i fackspr.) frövita (se d. o. 1). Lindberg Ölbr. 9 (1885). LAHT 1906, s. 392.
-KRUKA. avsedd för l. innehållande mjöl. Dalin (1853).
(2) -KRUT. (i fackspr.) finpulveriserat krut, raketkrut; motsatt: kornat krut l. kornkrut. ArkliR 1561, avd. 14. Törngren Artill. 1: 10 (1794). Starck Kemi 119 (1931).
(2) -KRÖSON. (†) mjölon. Franckenius Spec. F 4 a (1638). Lindestolpe FlWiksb. 40 (1716).
Ssg: mjölkröson-ris. (†) mjölonris. Franckenius Spec. E 2 b (1659).
(2) -KUMLOR ~kum2lor l. -ωr, l. -KOMLOR ~kom2-, sbst. pl. (-kom- 1903 osv. -kum- 1907) [sv. dial. (Norrl.) mjölkomlor; jfr sv. dial. (Finl.) kummel, växtknopp, nor. dial. kumul, blad- l. blomknopp; antingen ombildning av -kumror i anslutning till kummel, kumul o. dyl. l. kanske snarare en l-avledn. till den germ. roten kemb i kummel, sbst.3, kummer, sbst.2, nor. dial. kumla, f., kuml, m., kumle, m., klump, isl. trékumbr, träkubb, o. kanske besläktat med lat. gemma, knopp] (i Norrl., bygdemålsfärgat) guldgula, klumpformiga l. kotteliknande ombildningar av unga granskott med mjöligt, ätligt innehåll, orsakade av skålroststadiet Aecidium coruscans Fr. av rostsvampen Chrysomyxa ledi Alb. & Schw. 2NF 1: 205 (1903). Krok o. Almquist Fl. 2: 299 (1907).
-KUMROR ~kum2ror l. -ωr, l. -KOMROR ~kom2-, sbst. pl. (-kom- 1886 osv. -kum- 1886 osv.) [avledn. av kummer, sbst.2; jfr -kumlor] (i Norrl., bygdemålsfärgat) = -kumlor. BotN 1886, s. 189. SvSkog. 365 (1928).
-KVALSTER. entomol. kvalsterdjuret Aleurobius farinæ Lin. (som i sht förekommer i mjöl), mjölor. Dannström Hering 174 (1848).
-KVARN. (mjöl- 1551 osv. mjöle- 1552) (†) kvarn för malning av mjöl. G1R 22: 175 (1551). GFHjortberg (1772) hos Barchæus LandthHall. 120.
Ssgr: mjölkvarns-ränta, r. l. f. (förr) kam. o. hist. grundskatt som åvilade ”mjölkvarn”. LMil. 2: 87 (1687). BtRiksdP 1896, 4Hufvudtit., Bil. 12, s. 2.
-stånd. (-kvarna-) (†) = -kvarn-ställe. HammarkDomb. 4/7 1608.
-ställe. (-kvarn- 1714. -kvarne- 1647) (†) kvarnställe. ÅngermDomb. 1647, s. 88. Fatab. 1913, s. 173 (1714).
-KVAST. kvast (l. fjädervinge) att sopa mjöl med. Östergren (1932).
-KÄRNA, r. l. f. (tillf.) frövita. 2NF 18: 723 (1912).
-LAG, m. (†) mjöldryck; jfr lag, sbst.2 1. Rålamb 13: 56 (1690).
(2) -LAV. bot. laven Ramalina farinacea (Lin.) Ach. (som har mjöligt utseende, emedan ett vitt stoft av soredier förekommer på bålens kanter). VetAH 1794, s. 20. Fries Ordb. 67 (c. 1870).
-LIM. (i fackspr.) gluten (se d. o. 2). Ekenberg (o. Landin) 359 (1890).
(2) -LINGON. (†) mjölon; jfr -kröson. Juslenius 340 (1745).
(2) -LUS. zool. individ av insektsfamiljen Aleurodidæ (vars kropp hos fullbildade individer är betäckt med ett vitt, mjölliknande sekret). 2NF 33: 487 (1922).
-LÅR, r. l. m. mjölbinge. VarRerV 41 (1538).
-LÖS, adj. Stundom gifva de tidiga blommorna (hos bovete) inga eller mjöllösa korn. Lundequist Landtbr. 269 (1840).
-MAGASIN. jfr magasin 1. PT 1758, nr 2, s. 2.
-MAJS. majssort med mjölig kärna, ”puffmajs”. Jönsson Gagnv. 141 (1910).
-MASK; pl. -ar. larv av mjölbagge; äv. koll. Lind (1738).
-MAT. tillredd huvudsakligen av (mjölk l. vatten tillsatt med) mjöl. Agardh ThSkr. 1: 57 (1843, 1855).
-MATTA, r. l. f. (i sht i fråga om ryska förh.) handel. fyrkantig mjölbal, hårt packad i säckvävsmattor; jfr matta, sbst.1 1 e. Topelius Vint. I. 1: 21 (1863, 1880). Furuhjelm Männ. 228 (1932; om ä. förh.).
(2) -MO. (i vissa trakter, †) mo (se MO, sbst. 2) med mjölfin jord. NorrlS 1—6: 48 (c. 1770).
(2) -MOLLA. (i vissa trakter) växten Chenopodium album Lin., svinmolla. Nyman HbBot. 338 (1858).
-MOS. [fsv. miolmos; jfr mht. mel muos] (†) mjölgröt. Schultze Ordb. 3151 (c. 1755).
(2) -MOSSA. (†) = -lav. Linné Fl. nr 1089 (1755).
-MOTT. zool. mottfjärilen Pyralis farinalis Lin. (vars larver leva huvudsakligen av mjöl). Schultze Ordb. 3060 (c. 1755).
-NYPA, r. l. f. nypa mjöl, mycket liten kvantitet mjöl. Carlén Rosen 534 (1842). Topelius Fält. 2: 376 (1856).
-OR. zool. = -kvalster. Sundevall Zool. 120 (1847).
-OST. (i Norrl.) ost(kaka) tillredd av mjölk l. grädde med tillsats av mjöl o. använd ss. efterrätt. Linné Skr. 5: 94 (1732). Nordström Luleåkult. 66 (1925).
-POTTA. (†) skål för mjöl. BoupptSthm 26/7 1654.
-PRODUKTION. HandInd. 951 (1927).
-PRÅM. (förr) pråm varpå mjöl fraktades. PH 6: 3661 (1755).
-PUDDING. kok. tillredd av mjölk o. mjöl m. m. Warg 464 (1755). Langlet Husm. 443 (1884).
-PUDRAD, p. adj. pudrad med mjöl. Östergren (1932).
(2) -PULVER.
1) (†) om lupulinkörtlarna på humle. Bromelius Lup. 43 (1687). Serenius EngÅkerm. 244 (1727).
2) [efter t. mehlpulver] (†) mjölkrut (för fyrvärkeripjäser). Dalin (1853).
-PUNG. (-punger) (†) mjölpåse, mjölsäck; använt ss. okvädinsord. Rondeletius 34 (1614).
-PÅSE. jfr -säck. Barchæus LandthHall. 69 (1773).
-RIK. (i fackspr.) om sädesslag, potatis o. d.: som ger mycket mjöl. Gadd Landtsk. 3: 444 (1777; om kärnan i bovete). Lundequist Landtbr. 288 (1840; om potatis).
(2) -RIS. (†) mjölonris. BoupptSthm 30/10 1674. Fries Växtr. 154 (1884).
-RIVA, r. l. f. (i Finl.) näverlåda för (förvaring av) mjöl. Hertzberg Päivärinta 3: 195 (1886).
(2 c) -RÄNNA, r. l. f. (numera knappast br.) bärgv. ränna för sortering av uppslammad malm i olika kornstorlekar. Rinman 1: 292 (1788). Wetterdal Grufbr. 341 (1878).
-RÄNTA, r. l. f. (†) mjölkvarnsränta. Serenius (1734; under meal). Branting Förf. 2: 368 (1829; efter handl. fr. 1779).
-RÄTT, r. l. m. jfr -mat. Sjöberg Singstock VII (1832).
-RÖRA, r. l. f. mat (för människor l. djur) som hoprörts av vatten o. mjöl; stundom nedsättande, i sht i bildl. anv. Wasenius NorrlBoskSk. 70 (1751). Rydberg KultFörel. 4: 498 (1887). Irländarne hafva en förkärlek för filosofisk mjölröra i stället för äkta teologi. Därs. 5: 117.
(2) -SAND. mjölfin, pulverformig sand, mjäla; förr äv. geol. om jordart med kornstorleken 0,07—0,02 mm. (Älvarna översvämma och) upfylla det oslagna (höet) med mjölsand och grus. NorrlS 1—6: 53 (c. 1770). LAHT 1903, s. 243. Därs. 1912, s. 459.
-SIKT; pl. -ar. för siktning av mjöl. VarRerV 28 (1538). Grafström Kond. 8 (1892).
-SIKTARE. (i Finl.) person som har till yrke att sikta mjöl. Meurman (1847).
-SIKTERSKA. (i Finl.) jfr -siktare. Meurman (1847).
-SIKTNING. SPF 1859, s. 411.
-SKATT. (förr) omsättningsskatt på försäljning av mjöl. Hildebrand Medelt. 1: 402 (1884).
-SKIVLING. bot. (individ av) svampsläktet Clitopilus Fr. (som luktar som nymalet mjöl); förr äv. innefattande l. förväxlad med (vissa arter av) släktet Tricholoma Fr. (musseroner). Gråvita mjölskivlingen, C. prunulus (Scop.) Fr. Gulvita l. allmänna mjölskivlingen, C. orcella Bull. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 451. SDS 1917, nr 246, s. 9.
-SKOFFA, r. l. f. mjölskopa. BoupptVäxjö 1838.
-SKOPA, r. l. f. BoupptVäxjö 1782. Mjölskopa .. av bleckplåt, med bakstycke och handtag av trä. KatalÅhlénHolm 37: 134 (1916).
-SKRUBBA, f. l. r. (i vissa trakter) = -bagge 1. Dahlbom Insekt. 43 (1837).
-SKRUV. kvarn. (rör l. ränna med) arkimedisk skruv som forslar mjöl i horisontell led inom en kvarn, ”snigel”, ”snäcka”. UB 5: 30 (1873). TT 1878, s. 236.
-SKYFFEL. (större l. mindre) skyffel att ösa mjöl med. BoupptVäxjö 1872.
-SKÄMMA, r. l. f. (†) om ngt som innebär onyttig användning av mjöl. Lagerlöf Spannem. 64 (1719). (Brännvin) är icke allenast malt- och miölskäma, utan och magskäma. Broman Glys. 3: 125 (c. 1730).
-SKÄPPA. Linc. (1640; under coix).
(2) -SLANGEKRUT. (†) mjölkrut till slangor o. d.; motsatt: kornkrut. ArkliR 1562, avd. 14.
-SLEV. (mindre br.) jfr -spade. Carlén Rosen 559 (1842).
(2 c) -SLIG. (†) bärgv. finpulveriserad malm som genomgått vaskning. Rinman 2: 162 (1789).
-SLUMP. (mera tillf.) rest l. återstod av mjöl(förråd). Af den sista mjölslumpen bakades två små bröd. Skottsberg Båtf. 278 (1909).
-SOPPA, r. l. f. jfr -välling. Möller 2: 364 (1785). Löwegren Hippokr. 2: 504 (1910).
-SORT. Fischerström 3: 381 (1787).
-SPADE. jfr -skopa. Hallsten o. Lilius (1896).
-SPILTRÄ. (†) rymdmått (om 48 kannor) för mjöl. Sundelius NorrköpMinne 42 (1798; efter handl. fr. 1752).
-SPISÖL. (†) ett slags öl berett av vetemjöl m. m. Juslenius 130 (1745). VetAH 1772, s. 231.
-STARK. (†) om bakvärk, deg o. d.: som innehåller (allt för) mycket mjöl. VetAH 1774, s. 344.
-STOFT.
1) till 1, = -damm. BOlavi 128 a (1578). (Mjölnarnas) ansigten och kläder voro hvitpudrade af mjölstoft. Stiernstolpe DQ 3: 328 (1818).
2) till 2. Triewald Förel. 2: i 2 b (1736; om finfördelad metall).
-STÅNDA, r. l. f. (i vissa trakter) jfr -tunna. BoupptVäxjö 1817. RedNordM 1926, s. 22 (om ä. förh.).
-SURROGAT. SFS 1918, s. 1433.
-SÅDOR, pl. kli. Lind (1738; under kleien).
-SÅLL. för sållning av mjöl. Lind (1738; under mehl-sieb).
-SÄCK. (mjöl- 1624 osv. mjöle- 1891) [jfr isl. mjǫlsekkr] avsedd för l. innehållande mjöl. Rudbeckius InsPuer. B 6 b (1624). Ju mer man slår på mjölsäcken, ju mera dammar det. Granlund Ordspr. (c. 1880). särsk. (vard.) i jämförelser, med nedsättande bet. Falla som en mjölsäck till golvet. Du har .. förstånd som en mjölsäck. Topelius Vint. I. 1: 141 (1863, 1880). (Du) sitter .. som en mjölsäck. Räta på dig! Bergman JoH 172 (1926).
(2 c) -SÄTTMASKIN~002. bärgv. sättmaskin i vilken uppslammad ”mjölig” malm behandlas för frånskiljande av det ofyndiga gråbärget från malmkornen. JernkA 1888, s. 310. Därs. 1903, s. 326.
-TINA, r. l. f. (i vissa trakter) jfr -äska. BoupptSthm 11/12 1677. BoupptVäxjö 1779.
-TORR. torr som mjöl. Det mjöltorra dammet. Öberg Makt. 2: 25 (1906).
-TRANSPORTÖR, r. l. m. (i fackspr.) maskinell anordning för transport av mjöl. TT 1878, s. 235.
-TRUMMA, r. l. f. (†) kvarn. mjöluttag. Almqvist Skälln. 28 (1838).
-TRÅG. Hammar (1936).
-TULL. (förr) mjöl som erlades till staten ss. avgift (accis) vid förmalning av säd. Stiernman Com. 1: 952 (1627). Gustaf II Adolf 311 (1627).
-TUNG. (mera tillf.) om maträtt: tung på grund av allt för riklig tillsats av mjöl. Heidenstam Tank. 10 (1896, 1899).
-TUNNA, r. l. f. tunna för förvaring av mjöl; förr äv.: (en) tunna mjöl. 2SthmTb. 3: 39 (1553). SthmTb. 26/9 1590. Warg 737 (1755).
-TÅRTA. (†) HovförtärSthm 31/5 1636.
-UTBYTE~020. konkret: utbyte av mjöl vid malning. BtRiksdP 1892, I. 2: nr 8, s. 6. (Petkusrågen lämnar) väl bergad, större och ljusare mjölutbyte (än andra rågsorter). LAHT 1901, s. 131.
-UTTAG~02. kvarn. avlopp för mjölet från kvarnstenarna i en kvarn. Auerbach (1911).
-VACKE, r. l. m., l. -VACKA, r. l. f. (mjöl- 16581895. mjöle- 1556) (i vissa trakter) = -kar 1. BtÅboH I. 1: 38 (1556). Langlet Husm. 836 (1884).
(2 c) -VASKNING. (†) bärgv. Rinman 2: 1111 (1789). JernkA 1827, s. 313.
-VATTEN. vatten blandat med mjöl. Fischerström 1: 32 (1779).
(2) -VINGAD, p. adj. (†) zool. om insektsordningen Lepidoptera: försedd med ”mjöliga” vingar. Ström Skogsh. 295 (1837).
(2) -VINGAR, pl. (†) om insektsordningen Lepidoptera, som har mjöliga (fjälliga) vingar. Ström Skogsh. 297 (1837).
-VISP. (numera bl. tillf.) Gadelius Tro 2: 169 (i handl. fr. 1597).
-VISPEL. (†) = -visp. Gadelius Tro 2: 312 (i handl. fr. 1597).
-VIT. vit som (l. av) mjöl. Schultze Ordb. 3166 (c. 1755). I det mjölhvita ansiktet lyste munnen som ett öppet sår. Bergman Dröm. 64 (1904).
(2) -VIVA, r. l. f. (i vissa trakter) benämning på växterna Primula farinosa Lin., majviva, o. P. scotica Hook. (som ha vitpudrade blad). Kindberg SvNamn 16 (1905).
(2) -VÅRTA. (†) bot. fortplantningskropp hos lavar, bestående av svamphyfer o. algceller o. bildande ett stoft på bålens yta, soredie. Hartman Bot. 263 (1843).
-VÄLLING. kokad av mjöl på vatten l. mjölk. BOlavi 35 a (1578). Alla de som äta mycket mjölvälling, bli bleka. Linné Diet. 2: 169 (c. 1750). Langlet Husm. 189 (1883).
-VÄXT. växt vars frukter (lämpa sig att) malas till mjöl. Jönsson Gagnv. 11 (1910).
-ÅKARE. (†) åkare som forslar mjöl. KlädkamRSthm 1576 B, s. 68 a. Därs. 1583 D, s. 75 b.
-ÄMNE. VetAH 1774, s. 359 (i potatis). SvT 1852, nr 16, s. 3 (i bananer).
-ÄSKA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr -ask. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 108.
-ÖGA. (i vissa trakter) kvarnöga. Budk(Brage) 1927, s. 36.
-ÖK, n. [jfr nor. dial. mjölauke, n.] (†) koll.: mjöldryga; jfr -öka. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 208 (1837). Dalin (1853).
-ÖKA, r. l. f. (i vissa trakter) mjöldryga; vanl. i pl. Franckenius Spec. B 3 a (1638). Walin Födoämn. 85 (1906).
(2) -ÖRT. (i södra Sv.) växten Primula farinosa Lin., majviva; jfr -viva. Aspegren BlekFl. 16 (1823). Nyman VäxtNatH 1: 191 (1867; fr. Blekinge).
-ÖSA, r. l. f. (i vissa trakter) redskap (skopa l. slev o. d.) att ösa mjöl med. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 46.
B (†): MJÖLA-BÄR, -JORD, se A.
C (†): MJÖLE-BOD, -BÄR, -KVARN, -SÄCK, -VACKE, se A.
Avledn.: MJÖLA, r. l. f. [jfr mjäla, sbst.1] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2: mojord, mjäla. NorrlS 1—6: 39 (c. 1770). Högbom Norrl. 145 (1906).
MJÖLA, v., se d. o.
MJÖLAKTIG, adj. till 1, 2. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 42.
MJÖLIG, se d. o.
MJÖLING, sbst.1, r. l. m. till 2.
1) [namnet beror trol. på de mjöliga, pulverformiga överdrag som bildas av soredier] (†) bot. växt tillhörande släktet Byssus Lin.; jfr glunga. Fischerström 4: 91 (1792). Meurman (1847).
2) i ssgn blå-mjöling, om ärtväxten Vicia cracca Lin.

 

Spalt M 1158 band 17, 1945

Webbansvarig