Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KUMMER kum4er, r. l. m., sbst.2; best. -n; pl. kumrar.
Etymologi
[sv. dial. kummer, jfr nor. kumar; möjl. rotbesläktat med lat. gemma, knopp, ädelsten (se GEM, sbst.1)]
1) (i Norrl., starkt bygdemålsfärgat) knopp (på lövträd); äv. koll. Broman Glys. 3: 283 (c. 1730; koll.). VetAH 1751, s. 136.
2) (i Norrl., starkt bygdemålsfärgat) hänge (i sht på björk o. al). Juslenius 404 (1745). Wahlbom SponsPlant. 7 (1750). WoJ (1891).
3) (i Norrl., starkt bygdemålsfärgat) fröhus av linväxten. Broman Glys. 3: 48 (c. 1730). HushBibl. 1755, s. 238.
4) [trol. med syftning på blommornas knoppliknande utseende] (växt av) växtsläktet Geum Lin. Liljeblad Fl. 206 (1798). Karlfeldt FlBell. 136 (1918). — jfr FÅR-, NEJLIK-KUMMER m. fl. — särsk. (†) i uttr. gul kummer, växten Geum urbanum Lin., nejlikkummer. Lilja SkånFl. 364 (1870).
Ssg (till 1): KUMMER-HANE. (†) om orren (som om vintern livnär sig av björkknopp). Broman Glys. 3: 283 (c. 1730).

 

Spalt K 3189 band 15, 1938

Webbansvarig