Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄLTA äl3ta2, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(förr äv. e-, æ-, -th-)
Etymologi
[sv. dial. älta; till ÄLTA, v.2; benämningen beror sannol. på att sjukdomen uppfattades ss. orsakad av att ngt (övernaturligt) ansatte l. plågade ngn]
(utom i ssgrna ÄLT-GRÄS, ÄLT-RANUNKEL numera bl. i skildring av ä. förh.) om sjukdom(stillstånd) i sht hos barn; särsk.: rakit, engelska sjukan; i sht i sg. best.; jfr RIS, sbst.4, SKÄRVA, sbst.2 2, SKÄVER, sbst.1 Schroderus Dict. 18 (c. 1635). Om Frossors och Ältans uphäfvande genom Koppor. VetAH 1756, s. 131. Bland sjukdomar, som af gummor förklarades vara älta och med smörjor behandlades, omnämnas lungtuberkulos, dysenteri, diarré, ryggmärgslidanden .. m. fl. Petersson EngSjuk. 11 (1895). Att småbarn, som lida af ”ältan” (engelska sjukan), blifva botade från sitt onda, om man en torsdagsnatt .. tar dem med till furan på Enhörna-malmen och .. för dem fram och tillbaka ett visst antal gånger genom öppningen i trädet. SvNat. 1915, s. 174. — jfr LÖNN-ÄLTA.
Ssgr: A (utom i -gräs, -ranunkel numera bl. i skildring av ä. förh.): ÄLT-FROSSA. (frossa orsakad av) älta; jfr älte-skälva. En art Ranunkel är det bekanta Ältgräset .. , som lagdt på pulsen botar ältfrossan. Regnér Begr. 2: 60 (1813). ”Ältfrossan”, som alla barn skulle frysa, fick inte .. botas, förrän barnet frusit trenne gånger. SvKulturb. 7–8: 294 (1931).
-GRÄS. (ält- 1746 osv. älte- 16381756) (numera bl. ngn gg) ältranunkel; förr äv.: svalört (se d. o. 1 b). Franckenius Spec. E 1 b (1638). Lika så lägga nu Gummorna Ältegräs på handlofwen, hwilket äfwen drager up blåsa, och hjelper ofta, så framt det drager när Fråszan skal komma. Alm(Ld) 1756, s. 31. Dalin (1855; om svalört).
-GUMMA. (ält- 1769 osv. älte- 1946) (förr) ”klok gumma” som anlitades för att bota älta; jfr gumma, sbst.1 1 d, o. ris-gumma, sbst.2, skäver-gumma. Wår glädje och förnöjelse har icke warit ringa, när man hördt .. (läkarna) wid barnens sängar utbrista: här är ingen annan hjelp, än at eftersöka en förfaren Ält-gumma! Posten 1769, s. 570.
-KAKA. om förstorad mjälte (l. lever) orsakad av obehandlad älta; jfr kaka, sbst. 5. Ältkaka kallar man den svullnad och hårdhet i venstra sidan under refbenen, hvilken icke sällan upkommer vid långvarig Älta. Collin Ordl. (1847). —
-KUR. (ält- 1831 osv. älte- 1717) kur (se kur, sbst.3 1) mot älta; jfr skärv-kur, skäver-kur. Thet är lijkwist lustigt at see, huru the handtera the menlösa barnen, wända them, niupa them, skaka them, och när thet omsijder skal komma til then uthlofwade ältecuren, tå kommer ältegräset för en dag. Lindestolpe Fross. 37 (1717).
-RANUNKEL. bot. om örten Ranunculus flammula Lin. (som förr användes vid behandling av älta); jfr -gräs, -öga o. blås-ört 3, brand-ört, bränn-ört, gikt-gräs 4, källe-ljung, käll-ljunk, smörbloms-gräs. Ält-Ranunkel .. Lägges på pulsen för frossa såsom om Hvitsippa nämnt är. Liljeblad Fl. 186 (1792).
-SALVA. salva (se salva, sbst.2) för behandling av älta; jfr -smörja. Ältsalfwa. Blandas ätticka til bocktalg eller annat fett, och smältes tilsammans til tjocklek af smör, sedan man dertil lagt litet såpa .. brukas utwärtes .. , insmord på magen för barnältan. Darelli Sockenapot. 43 (1760).
-SJUK. sjuk i älta. Dagen 21/8 1897, s. 2. Med kunskapen om hur engelska sjukan uppkommer .. ha också de kloka gummorna och ältsalvan börjat försvinna liksom en del märkliga huskurer för ältsjuka barn. Bolin VFöda 123 (1933).
-SMÖRJA. jfr smörja, sbst. 1 a, o. -salva o. ris-smörja, sbst. Om vi .. (med begreppet älta) vilja förstå sådana fall, der ältsmörja är nyttig, så komma vi till den irreguliera frossan. Hygiea 1854, s. 47.
-STEN. (ält- 1777 osv. älte- 1946) (förr) om mindre (slät l. ihålig) sten använd ss. amulett mot älta. SamlRönLandtbr. 2: 18 (1777). Till bot och förekommande av ältan och skärvan ha s. k. ältstenar brukat hängas omkring det ältsjuka barnets hals. SvKulturb. 7–8: 300 (1931).
-ÖGA. (†) ältranunkel. Krok o. Almquist 1: 88 (1903). Östergren (1970).
B (†): ÄLTE-GRÄS, -GUMMA, -KUR, se A. —
-SKÄLVA. ältfrossa; jfr skälva, sbst.2 2. Læsningen at honn boter ælthe skælfuenn. 3SthmTb. 1: 156 (1593).
-STEN, se A.
Avledn. (†): ÄLTA, v.1 vara sjuk i älta. Schroderus Dict. 259 (c. 1635). Föräldrarna trodde, at hon ältade; togo därföre sin tilflygt til Kärlingar, hvilka gjorde omslag om buken, smorde magen, med mera. VetAH 1758, s. 179. Tholander Ordl. (1872).

 

Spalt Ä 129 band 39, 2023

Webbansvarig