Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TAMP tam4p, om person m.//ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar (VaruhusR (1540) osv.) ((†) -er (möjl. äv. att hänföra till sg. tampe) HSH 37: 3 (1529: tamp(er)), ArkliR 1535, avd. 1 (1540), NorrlS 333 (1615); -or GenMRulla 6 ⁄ 10 1711 (: Sahltampor)); förr äv. DAMP, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. TAMPE, r. l. m.; pl. -er (se ovan); l. om person, TAMPER, m.//ig.
Ordformer
(damp 16321768. tamp (-mbp, -mmp, -mpp) 1529 osv. tampe 1577, 1577 (: gulltampe). tamper 17501847. tomp 1633)
Etymologi
[fsv. tamper; jfr ä. d. tampe, dan. o. nor. tamp; jfr sv. dial. tampa, tjock kvinna, nor. dial. tampa, oordentlig kvinna; sannol. i sekundärt avljudsförhållande till sv. dial. tump, kort o. tjockt föremål; bet. 3 b möjl. utvecklad under inflytande av lt. l. nl. tamp. — Jfr OTYMPLIG, TAMPAS]
1) (†) tapp, särsk. om (axel)tapp i vält l. hjulstock l. klockstock o. d. HSH 37: 3 (1529). Till Vatn(n) Constenn wppåå Salabergitt .. annamade Wictoor w. Lüptzck 2 stora tampar ock 2. Jernn pannor. VaruhusR 1540. Klockan skal lagas .. med nyy stok, nya jerntampar och pannor åt tamparna som the skola gå vthi. Murenius AV 153 (1647). Hiulståckarna med Tampar. Malmberg Strömsberg 63 (i handl. fr. 1694). Rinman (1789). — jfr JÄRN-TAMP.
2) (förr) om tappformig prydnad l. beslag av metall (t. ex. guld l. silver l. koppar) på bälte, strumpeband, huvudlag, bröstrem på sele l. gördel o. d. Etth gammaltt knypladtt belthe med twå forgylte tamper. HH 1: 23 (1543). Huffuedlagett .. (är prytt med) Store halffrunne Tamper 8 Fijrckantige endetamper medtt enn öskie ther wippen henger wdi. StallRSthm 1554, s. 3. Ett hoseband af blå sammet allt omkring besatt med infattade diamanter .. och Ringen samt tampen af guld. VL 1906, nr 294C, s. 5 (1634). För Honom är blifwit bortstulit Ett Sölfwerbälte medh Tamp vthi. ÅngermDomb. 1648, s. 40. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 76 (1696). — jfr BÄLTES-, SILVER-TAMP.
3) (†) kort rep l. tåg(virke); äv. om kort läderrem (se c). NorrlS 1—6: 332 (1587). 4 skepp:d 4 skålpund hampa till tamper. Därs. 333 (1615). Ramunder tackllar til skepen siu, / med tamp och wtthskurne fllagor. Visb. 3: 428 (c. 1700). Lindfors (1824). — jfr TJÄR-TAMP. — särsk.
a) i förb. med tyg, särsk. i uttr. tamp och tyg, tross o. verktyg, sannol. betecknande (lösa) tillbehör på en båt; äv. i uttr. tamp och tackel, sammanfattande om allt tågvirke ombord på en båt. SvFlH 1: 510 (1570). Schipflåthans nakennhet på .. Tampp och takell. HSH 36: 178 (1579). Någre hafue och mist segel, tamp och tygh på någre dheres skep. PrivSvStäd. 3: 701 (1590). Petter Wale .. tilkenna gaf, huruledes som han hadhe kiöpt .. (en skuta) medh alt tilgehor, taker, tamp och tijgh för rede p:r 80 d:r. BtÅboH I. 6: 64 (1633). (Skepparna) åligger att hafva god acktning om sine anförtrodde skutor med behörig tamp och tyg. 2RA 2: 232 (1727). Hallenberg Hist. 2: 651 (1790).
b) om ett ss. straffredskap använt rep l. tåg o. d.; pisksnärt; äv. om straff som utdelas med rep osv.; jfr DAGG, sbst.2 Pitskor med långa snärter och tampar. L. Paulinus Gothus Com. 18 (1613). Piskan .. fattades .. Altså måste pojken af .. och .. skaffa sig en piskvicarie. Han återvände med en piska .. som ej viste, hvad ordning, polure och tamp ville säga. Törneros (SVS) 1: 167 (1824). Sundén (1891).
c) klockrem. KOF II. 2: 255 (c. 1655). Beswärade sigh klockaren Her Gislo att han i try åhr hafuer försorgt klockorna medh Strängiar, Tygell och Tampar och ingen betalningh therföre bekom(m)it. VDP 1661, s. 343. — jfr KLOCK-TAMP.
4) [bet. utvecklad ur 3] om (kort) ända av rep l. tåg l. läderrem o. d., tåg- l. repända, sladd; i sht om dylik ända som är fastgjord i ngt; äv. om ända på lina l. teln i fisknät l. fiskvad o. d. Röding SD 97 (1798). I denna kärna (som bildats av de inre garnen i ett tåg) — kallad ”tamp” eller ”kalf” — inknopas ett litet öga af smäcker lina. Balck Idr. 1: 66 (1886). (Vid tillverkning av en harpun) täljer (man) en smäcker stång så att den passar in i järnet och lätt går ur hylsan. Om järnets smalaste ställe bakom hullingarne splitsas ett öga af tampen på en lång lina, hvars andra ända är fast ombord. Engström Häckl. 23 (1913). Ändan av ett tåg benämnes ofta ”sladd” eller ”tamp”. Hägg Flagga 59 (1937). Gårdingar äro tåg på förkant av råseglen. Gårdingarnas tampar eller sladdar, ändar, sitta fast vid råseglens lik. SeglBjörköBrigg 244 (1939). Så hade tampen på snurretåget manat sig ut genom porten och sedan kommit i propellern. Hasslöf SvVästkustf. 235 (1949). (Båten) driver ner mot bojarna. Kan du få över en tamp? Hesslind Sista 21 (1974). — särsk.
a) sjöt. i uttr. betecknande att rep l. tross l. kätting släpps l. firas l. dras ut så att endast tampen blir kvar ombord, särsk. löpa l. sätta l. driva l. sticka (ngt) på tamp (se STICKA, v.1 12 a). Riggen befanns vara satt på tamp. GHT 9 ⁄ 11 1892, s. 3. (Valarna) dö mera sällan vid första skottet, utan löpa ofta ut linan på tamp och sätta därefter iväg med rasande fart. Skottsberg Båtf. 368 (1909). (Den höga sjön tvingade båten) att ligga bi, drifvande för båda kättingarna på tamp. VFl. 1914, s. 107. Därs. 1930, s. 94. — jfr PÅSTICKNINGS-TAMP m. fl.
b) om i spänne l. sölja l. ring införd ända av rem o. d. (med vilken remmen osv. kan dras åt l. lossas), dragstropp; äv. om ända l. snibb l. remsa av tyg på klädesplagg (avsedd att knyta l. införa i spänne l. dyl.); förr äv. om slejf. Dalin (1854; om sadelrem). Tamparna (i en väst) få på inga villkor göras för korta, utan böra kunna medgiva ganska stor utsläppning. Sömnadsb. 244 (1915). Överrock .. av enahanda tyg som uniformsrocken; i ryggen tamp med två knappar. FFS 1918, nr 103, s. 2. Tampen av svångremmen hängde långt nedom bonjouren. Engström Blandn. 82 (1925). Knutna tampar i stället för knäppning på finurligt sarongskurna bomullsshorts. Femina MånMag. 1983, nr 7, s. 22. Björkman Skräddarlex. 86 (1988). — jfr LÄDER-, REP-, SADEL-, SEL-, SKINN-, SPÄNN-TAMP.
5) [i bildl. anv. av 4 a] (vard.) i (det adverbiella) uttr. (sista) tampen, på l. mot slutet l. i det sista skedet (av ngt som ska göras på ett arbete o. d.); äv. om slutspurt i ett lopp l. slutsträcka på en resa o. d.; särsk. (i vissa kretsar) i uttr. på tampen, sist i kö. IdrBl. 1924, nr 47, s. 2. Visserligen såg det hotande ut på sista tampen för honom. Därs. 1935, nr 61, s. 14. Ställ dig sist! — på tampen. AB 19 ⁄ 6 1941, s. 8. På tampen .. (dvs.) sist i kö. Langenfelt OffJarg. 293 (1947). USA, som .. vägrade delta i .. Nationernas Förbund, och Sovjetunionen, som kom med i förbundet först på sista tampen. NTid 10 ⁄ 3 1948, s. 2. Sista tampen till Lund är allt som återstår av .. (Sten Bromans) tredje resa jorden runt. DN 20 ⁄ 2 1969, s. 15. — jfr SLUT-TAMP.
6) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (större) klump l. massa l. kloss l. stycke (av ngt). (Sacellanus i Kökar behåller i räntor) Siälrääs höst och wåår en tamp af them som af en frij wilia gifua. Murenius AV 164 (1647). En man inbillade sig, at han hade så stor Näsa, som ett watnämbar .. Denna tokota inbillning fortog honom en Läkiare .. hölt honom en stor färsk Oxe-Lefwer til näsan, afskar deraf wäldiga tampar. Bliberg Acerra 551 (1737). Tamp .. (dvs.) stort stycke trä eller annat. Dalin (1854). IllSvOrdb. (1964). — jfr VAX-TAMP o. FLÄSK-TAMPA.
7) [i bildl. anv. av 6] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om stor, klumpig, tölpaktig, plump, drumlig, ”bondsk” karl; klumpeduns, tölp; äv. om stort djur. Feete Anders och Lasse tamp / Å trå dem så dhe slå pamp. Rondeletius 35 (1614). De unge (hästarna), eller så kallade dampar, i andra eller 3:dje året. Åhstrand Öl. 53 (1768). Min Herre! Jag ock bör visst Er föredraga, / Samt mycket häldre Er än denne Tampen taga. Envallsson Pig. 37 (1781). Ofrälse s. k. patroner .. såsom t. ex. ägare af gamla adliga herregods, äro alltid råa, lågtänkta, rödhåriga tampar. Schück o. Warburg 2LittH IV. 1: 417 (i handl. fr. 1843). Sundén (1891; om djur). Rännstensyngel från städernas gränder i skön förening med drumliga tampar från landsbygden tränga sig fram och göra sig breda. Allardt Livsuppg. 133 (1915). IllSvOrdb. (1964).
Ssgr: A: (1) TAMP-BÄNK. (†) underbyggnad l. underlag för ”tamp” (i hjul o. d.). Hiulen och Hiulståckarna .. och Tampbänkarne. Malmberg Strömsberg 63 (i handl. fr. 1694). Rinman (1789).
(4) -RING. hippol. (drag)ring i seltamp. Grundell UnderrArtill. 218 (1705).
(4) -SELE. (tamp- 1705 osv. tampa- 1567) hippol. sele i vilken tamp (av läder) är fäst vid selring o. fastgjord medelst selpinne vid skakel l. draglina o. d. ArkliR 1567, avd. 25. Tampsehlar med putor fodrade. Grundell UnderrArtill. 218 (1705). Tampsele m/14 utgöres av följande huvuddelar .. 2 lokor, däckel, 2 dragringar, 2 selsträngar och hintertyg. KulsprI 1923, s. 149.
B (†): TAMPA-SELE, se A.
Avledn.: TAMPA, v., -ning. (†)
1) till 1: förse med tapp (se tapp, sbst.1 2 b); äv. ss. senare led i ssgn in-tampa, intappa. 8 stora bjälkar 20 aln. långa att upptyga tampa hissa resa. Rudbeck Bref 240 (1662). jfr: 32 sneestöön att tälgia intampa osv. Därs.
2) till 4: förse tamp med flätad spets, pynta (se pynta, v.1). Ekbohrn NautOrdb. (1840). Björkman (1889).
Särsk. förb.: tampa opp. pynta (se pynta, v.1). MeddLantbrStyr. 1927, 5: 13.
TAMPAKTIG, adj. (numera föga br.) till 7: som beter sig l. har egenskaper som en tamp; tölpaktig, klumpig, trög. Orkesterns Favorit-Thema tyckes wara den ofwananförde strofen: att Polyfem är en ohyfsad lymmel, eller .. att han är tampaktig. Polyfem I. 38—39: 1 (1810). (Vid de gymnastiska lekarna) uppstod vanligen den mest högljudda munterhet, vållad af de oviges och tampaktiges löjliga missöden. KLilljebjörn Hågk. 12 (1838). Auerbach (1915).
Avledn.: tampaktighet, r. l. f. (numera föga br.) Möller (1807). Auerbach (1915).
TAMPIG, adj. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 7: tampaktig. Nordforss (1805). Han blef storväxt, tampig och skorrade sträft sitt modersmål, skånskan. Leijonhufvud Minnesant. 20 (1837). SAOL (1923).
Avledn.: tampighet, r. l. f. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) Nordforss (1805). SAOL (1923).

 

Spalt T 346 band 34, 2003

Webbansvarig