Publicerad 1955   Lämna synpunkter
PYNTA pyn3ta2, v.2 -ade ((†) pr. ind. sg. -er Lælius Bünting Res. 1: 141 (1588), Bjugg Huussp A 5 a (1697); imper. sg. pynt Oec. 87 (1730)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (tillf., Weise 1: 217 (1769: Stugu-Pyntare)); -ERSKA (tillf., Lundström Bojer Dyrend. 263 (1920: brudpynterskan)); jfr PYNT, sbst.2
Ordformer
(pint- (-ij-) 15351596. pynt- 1526 (: tilpyntat) osv. pönt- 1637)
Etymologi
[fsv. pynta, ställa i ordning; jfr ä. d. pynte, ställa i ordning, pryda, d. pynte, ordna, pryda; av mlt. punten, pünten, ordna, fastställa, motsv. mnl. poenten, punten, ordna; av ffr. apointer, bereda, ordna (motsv. it. appuntare, mlat. appunctare, utmärka med en prick), av à, till, o. point, punkt, prick (se POÄNG); jfr fr. à point, till saken, i ordning. — Jfr PYNT, sbst.1—2]
1) (†) iordningställa l. bereda (ngt för ngt ändamål) l. sätta l. hålla (ngt) i gott skick l. stånd; laga l. reparera (ngt); äv. intr. (se e). Att thet huss (dvs. Gripsholms slott) motte bliffwe pynthet till wärie (dvs. till försvar), både vtan för muren och jnnen. G1R 15: 140 (1543). (Fartyget) Strålen som sågz ware så gammallt att thett icke kan bättras, thett ähr nu pyntadt och Segell reedhe. SUFinlH 2: 142 (1604). Lät (i maj) pynta tina Lijar och Skäror för än Smedietrång (dvs. trängsel i smedjan) blifwer. IErici Colerus 1: 136 (c. 1645). Vgnen wel pyntat, som .. war illa förfaret. VDAkt. 1652, nr 24. När jorden är .. pyntad (för linsådd). Alm(Gbg) 1749, s. 32. — särsk.
a) i uttr. pynta ngt till redo l. redo och färdigt, iordningställa ngt, utrusta ngt. (Vi) lothe .. strax pynte them (dvs. skeppen) tilrede och skicke them utöffver (till Finland). G1R 26: 649 (1556). Dhe som skutor hafue skole pÿnnthe dem redhe och färdigh. 3SthmTb. 2: 318 (1599).
b) närmande sig l. övergående i bet.: utrusta l. förse (ngt med ngt). Jörenn kniffsmedh .. skall .. förplichtigh vare att rede och pynte alle våre egne rapper och verijer både medh skider, kniffver och alle andre tilbehöringer. G1R 28: 4 (1558). VDAkt. 1652, nr 24.
c) närmande sig l. övergående i bet.: anbringa (ngt på ngt). The skole tage aff högbe:te K. M:tz skep så månge falkunner, som täden kunne umbäres och pynthe them opå .. släder, och sedan fordre them .. till Vijborgh. G1R 26: 77 (1556).
d) övergående i bet.: (göra i ordning l. bereda för att) ta vara på l. vårda sig om (ngt). Strömingen må tu tencke till att late pynte, så ath han bliffver välförvaredt. G1R 24: 26 (1553). Alt .. som efter slachtningen faller, blifwer wäl behållit, reenligen pyntat och handterat. Stiernman Com. 4: 435 (1681).
e) [jfr d. pynte på noget] intr., i uttr. bygga och pynta på l. uppå ngt, sätta ngt i (bättre) stånd, förbättra ngt. Vij .. haffve macht och våldh att late bygge och pynte på vårt arff och eget. G1R 26: 178 (1556). Därs. 264 (: ther opå).
2) (†) bringa (ngt) till stånd, tillreda (ngt), förfärdiga (ngt), anlägga l. bygga (ngt) o. d.; äv. med refl. indirekt obj. (Ryssarna) lather then hoopen, som opå Kexholm ähre, pynte en vägh ther ifrå och in åth Nyeslotz grentz. G1R 26: 137 (1556). En godh muremestere och snidkere .., som kunne byggie och pynte någre sköne rum. Därs. 392; jfr 5 b. (Fågel Fenix) pynter sigh ett nytt Boo .., aff .. wälluchtande Krydder. Lælius Bünting Res. 1: 141 (1588). — särsk. i fråga om tillredning av mat o. läkemedel.
a) tillreda (ngt), tillaga (ngt). På huar Sabbaths dagh skal han pynta them (dvs. skådebröden) til Herranom. 3Mos. 24: 8 (Bib. 1541). At gå til Abtekeren och til Barskärerne, til at läta pynta åt sig någon läkedom. Lemnius Pest. A 2 b (1572). Then som wil hafwe bättre pyntet, än som Gästgifweren, Ländzmannen eller Bönderne kunne hafwe rådh til at koke .., han betale efter som the kunne förlijkes. Stiernman Com. 1: 479 (1604). Dalin (1855).
b) intr., i uttr. pynta i pannan, laga mat. UpplFmT 19—22: 327 (1692). Lind (1749).
3) (†) i uttr. pynta till bröllop l. bröllops, rusta till bröllop, ordna bröllop. G1R 20: 105 (1549). ÄARäfst 73 (1596).
4) [specialanv. av 1] bringa (ngt) i tillfredsställande l. tilltalande skick gm att befria det från orenlighet l. icke önskvärda beståndsdelar o. d. (l. gm att ordna dess delar i lämpligt förhållande till varandra); rengöra l. putsa l. feja (ngt); numera företrädesvis med avs. på (del av l. föremål tillhörande) bostadsrum o. d.; förr äv. med avs. på gata: rengöra; äv. abs. l. intr.; numera i sht med övergång till 5 b. TbLödöse 239 (1591). Laga så, att gaturne tilbörligen pyntade bliffva. RP 3: 186 (1633). It täckt och wäl pyntat herberge wille Jesus hafwa (för att äta påskalammet). Spegel Pass. 49 (c. 1680). Pyntadt och fejadt i hvar vrå, hvita gardiner och granris på golfvet. Hedenstierna Hellevik 145 (1898). Krusenstjerna Pahlen 4: 81 (1933). — jfr O-PYNTAD. — särsk. (†): röja upp i (skog) l. på (ett markområde). G1R 18: 526 (1547). Till Peder Jönsonn, .. att han later dalekarlerne pyntte och rödie then skog han scriffver um. Därs. 25: 291 (1555).
5) [specialanv. av 1] (ut)smycka, utsira, pryda.
a) med personobj.: förse (ngn) med l. ikläda (ngn) vackra l. prydliga kläder o. d.; kläda (fin); numera vanl.: förse (ngn) med smycken l. grannlåt l. pynt (se PYNT, sbst.2 2) o. d.; ofta refl.: göra sig fin, kläda sig fin (l. i sina bästa kläder); ta på sig vackra l. granna smycken o. d.; äv. i p. pf. i adjektivisk anv. Hoo som helst til thetta bröllopet kommer, illa pyntat och medh besmittat klädher, han skal warda .. kastat bort j thet ytersta mörkret. LPetri 2Post. 279 a (1555; t. orig.: besudelt vn vngeschmuckt); möjl. till 4. Atterbom VittH 154 (1845). (I kyrkan) låg liket af ett litet barn, pyntadt som en docka. Nyblom Bild. 106 (1864). Åter gingo damerna att pynta sig i nya praktfulla kläder. Bååth WagnerS 2: 43 (1904). Bergman LBrenn. 85 (1928). jfr BE-PYNTA, O-PYNTAD.
b) med sakobj.: förse (ngt) med en prydnad l. prydnader l. pynt (se PYNT, sbst.2 2) o. d.; ge (ngt) ett vackert l. prydligt utseende o. d.; äv. bildl.; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: smyckad, äv. allmännare: prydlig, vacker, fin. PrivSvStäd. 3: 315 (1576). En Scribent anför ärligen sit original, men blott ställer om, pryder, och pyntar. Thorild (SVS) 3: 238 (1792). En pyntad och vacker vers. Sturzen-Becker SvSkönl. 193 (1845). Kring pyntad majstång skola barnen åter samlas. Jändel Malört 89 (1933). jfr O-PYNTAD.
6) (†) behandla (ngn l. ngt) på ett sådant sätt att tydliga spår av behandlingen synas på honom osv.; misshandla, tilltyga; särsk. i uttr. pynta ngn l. ngt illa l. illa pynta ngn l. ngt, tilltyga ngn l. ngt illa. Jagh skall honom så pynta och kläma / Hans moder skall honom aldrigh igen känna. Rondeletius 66 (1614). Tompten vet på sina egor .. två (grav-)högar vid tolf alnar tvärt öfer, men illa pyntade af besökaren. Wettersten Forssa 33 (c. 1750). Meurman (1847).
7) (†) (för)orena (ngt), osnygga (ngt), smutsa ner, söla ner (i sht med exkrementer); särsk. refl.: osnygga sig, smutsa l. söla ner sig (i sht med exkrementer). VadstÄTb. 49 (1580). Een Snecka, et oreenligt Ting, / Om man det låter krypa kring, / Så pyntar det Trä, Steen, och alt. Lucidor (SVS) 449 (1674). Dähnert (1784). — jfr STUGU-PYNTARE. — särsk. intr.
a) göra sitt tarv; äv. i uttr. pynta under sig, smutsa l. söla ner sina sängkläder med exkrementer, ”göra i sängen”. Sahlstedt (1773). Meurman (1847).
b) bildl., i uttr. pynta efter sig, om person: lämna otrevliga l. obehagliga spår efter sig. Bark Bref 2: 138 (1706).
8) [sannol. specialanv. av 7] (†) i uttr. pynta på ngn, strunta i ngn. Jag pyntar på eder och hela edart Collegium. Lagerström PolKannstöp. 8 (1729).
9) [sannol. gm påvärkan från LAGA, v. (4)] (†) i förb. pynta sig dädan, bege sig av, laga sig av. DiplDal. 3: 110 (1550).
Särsk. förb.: PYNTA NER10 4. (numera bl. tillf., bygdemålsfärgat) till 7: smutsa ner (ngt), söla ner (ngt); äv. refl.: söla ner sig, osnygga sig. Wetterstedt Mut. 78 (1832). Farbröder och tanter (kommo) / Att se lillen pynta ner sej i sin lilla paulun. Hasselblad BergslVärml. 101 (1929).
PYNTA OM. (†) till 1: dra försorg om (ngn l. ngt); äv.: sköta l. vårda (ngt). BtFinlH 4: 184 (1563). Then som lagar och pynter om trää, Trägårdzmestare. Linc. (1640; under arborator).
PYNTA OMKRING. (†) till 1 c: lägga (ngt) omkring (ngn), linda (ngt) om (ngn). 3SthmTb. 2: 6 (1596).
PYNTA TILL10 4. jfr tillpynta.
1) (†) till 1: iordningställa (ngt), ordna (ngt). G1R 15: 141 (1543). De Swenske .. pyntade til hwad som til storms för nöden wara kunde. Tegel E14 203 (1612). Nu stod then bröllopspracht alt pyntad til och lagad. Kolmodin QvSp. 1: 283 (1732); jfr 3.
2) (†) till 2 a: tillaga (ngt), tillreda (ngt). Här är kalfdans — som jag sjelf har pynta till. Envallsson Bob. 17 (1788).
3) (numera bl. tillf.) till 5: pryda (ngt l. ngn), (ut)-smycka (ngn l. ngt). Gudh haffuer vmsorgh för foglana och for blomstret, och pyntar them så härliga til. OPetri 2: 279 (1528). Klint (1906).
4) (†) till 6: tilltyga (ngn); särsk. i uttr. pynta illa till ngn l. pynta till ngn illa, tilltyga ngn illa. Lind (1749). Nordforss (1805).
5) (†) till 6; bildl.: uttala sig nedsättande om (ngn), förtala. NorrlS 1—6: 329 (1593).
PYNTA UPP10 4. jfr uppynta.
1) (†) till 1; i uttr. pynta ngt upp igen, åter göra ngt i ordning. (De) pyntadhe Templet aldeles vp igen. 1Mack. 4: 51 (Bib. 1541). G1R 20: 236 (1549).
2) (numera bl. tillf.) till 5 (b): snygga upp (ngt). LGeijer (1819) hos Dahlgren 1Ransäter 53. (Damerna skulle) något litet pynta upp sin af slädresan illa tilltygade klädsel. Knorring Förh. 1: 365 (1843).
PYNTA UT10 4. till 5: förse (ngt l. ngn) med en prydnad l. prydnader l. pynt o. d.; särsk. refl.: smycka sig, styra ut sig; ofta med (mer l. mindre) klandrande innebörd; äv. bildl. Jag kan ej pynta ut mitt hjertas mening. / Jag hatar omsvep. CVAStrandberg 2: 268 (1860). Inte kunde hon förnedra sig till att pynta ut sig med någon stass. UngKraft. 1907, s. 47. jfr utpynta.
Ssgr (till 5): PYNT-LUST. jfr lust 1. (Modehandeln) har renodlat och förfalskat den ursprungliga naiva pyntlusten. Bergman Chef. 14 (1924).
-RUM, n. om rum i gravkapell o. d. där kistor smyckas o. klädas. DN(A) 1933, nr 329, s. 1.

 

Spalt P 2524 band 21, 1955

Webbansvarig