Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
1) kroklinje l. kurva beskriven av en punkt som i ett o. samma plan rör sig med konstant hastighet ett l. flera l. ett oändligt antal varv kring en fast punkt (polen) samtidigt som den kontinuerligt o. likformigt avlägsnar sig från (l. närmar sig) denna; äv.: kroklinje l. kurva beskriven av en punkt som med konstant hastighet rör sig ett l. flera l. ett oändligt antal varv kring en fast axel (se AXEL, sbst.1 I 5) samtidigt som den förflyttar sig i axelns längdriktning under kontinuerligt o. likformigt ökande (l. minskande) av avståndet till axeln l. med hela tiden bibehållet avstånd till denna; äv. om (plan figur l. (jfr 2) fast kropp (l. del därav) l. gas- l. vätskeformig bildning som l. varav viss(a) yta (ytor) l. begränsningslinje(r) o. d. bildar en) kroklinje l. kurva vars form överensstämmer med l. (i utvidgad anv.) liknar en spiral (i ovan angiven bet.); i utvidgad anv. äv. närmande sig l. övergående dels i allmännare bet.: kroklinje, dels i abstraktare bet.: spiralform; särsk. i förb. med föregående prep. i, i uttr. betecknande att (viss del av) ngt bildar en spiral l. spiraler l. har spiralform. Inåtgående, utåtgående spiral, spiral hos vilken avståndet mellan den rörliga punkten o. polen l. axeln kontinuerligt minskar resp. ökar. Plan spiral (jfr PLAN, adj. 1 a). Vägen gick i spiral nedför det branta berget. (I öronlabyrinten märks bl. a.) Snäckan hwilken är likt ett waldthorn som giör en Spiral, och är inuti deld längs efter i tu. Rosenstein Comp. 277 (1738). Om spiralen är rörelsens figur och rymdfyllnad, så sluter förnuftet att dess yttersta peripherie måste vara en sluten cirkel, som begränsar både figur och rörelse, hvarförutan han skulle förlora sig i oändlighet. Ehrenheim Phys. 1: 195 (1822); jfr f. Andra mordslingerväxter växa i spiral omkring det träd, som de stödja sig vid och slutligen döda. 2NF 8: 156 (1907). Skala .. (citronen) genom att försiktigt skära skalet i en spiral. StKokb. 540 (1940). I den stilla morgonen stego rökarnas spiraler tunna och lätta mot skyn. Östergren (1944); jfr f. Varje länk i en knypplad snodd beskriver en spiral. Rig 1950, s. 65. Spiral .. (dvs.) namn på vissa kurvor, som oändligt många gånger gå runt en viss punkt. 2SvUppslB (1953). — jfr HÖGER-, MOTSOLS-, RÖK-, RÖKELSE-, SKRUV-SPIRAL. — särsk.
a) [jfr t. archimedische spirale, eng. spiral of Archimedes, archimedean spiral, fr. spirale d’Archimède; spiralen undersöktes närmare av Arkimedes († 212 f. Kr.)] mat. i uttr. Arkimedes’, stundom äv. arkimedisk spiral, plan spiral beskriven av en punkt som med konstant hastighet rör sig utefter en linje bort från (l. mot) en på linjen belägen pol, samtidigt som linjen med konstant hastighet rör sig i planet kring polen. VetAH 1748, s. 83 (: Archimedis Spiral). (Kanon-)Loppets genomskärning är ej en cirkel utan en Archimedisk spiral. Palmstierna Artill. 42 (1872). 2SvUppslB 27: 14 (1953: Arkimedes’ spiral).
b) [jfr eng. logarithmic spiral; spiralens ekvation innehåller det naturliga logaritmsystemets bas] mat. i uttr. logaritmisk spiral, plan spiral som har den egenskapen att vinkeln mellan radien o. tangenten i radiens ändpunkt på spiralen är lika stor i spiralens alla punkter. ConvLex. 8: 24 (1838). Det karakteristiska för den logaritmiska spiralen är att alla strålar som utgår från det centrum över vilket den är konstruerad träffar spiralen i precis samma vinklar. Form 1946, s. 160.
c) [jfr t. hyperbolische spirale, eng. hyperbolic spiral; benämningen i anledning av analogi mellan kurvans polära ekvation o. Descartes’ ekvation för hyperbeln] mat. i uttr. hyperbolisk spiral, plan spiral som kännetecknas av att radien är omvänt proportionell mot vridningsvinkeln. NF 15: 265 (1890).
d) [jfr eng. parabolic spiral; benämningen i anledning av analogi mellan kurvans polära ekvation o. parabelns ekvation] mat. i uttr. parabolisk spiral, plan spiral som har den egenskapen att kvadraten på skillnaden mellan radien o. ett fixt tal är proportionell mot vridningsvinkeln. NF 15: 265 (1890).
e) (i sht i fackspr., särsk. arkeol. o. konstvet.) om spiral ss. (ornamental) utsmyckning l. dekoration på ngt (särsk. bruks- l. konstföremål stammande från forntiden). Tvänne pelare vid stora ingången äro i spiral arbetade såsom Trajans och Antonins collonner i Rom. Agrell Maroco 2: 63 (1796, 1807). Spiralen .. förekommer af flera variationer mer eller mindre enkel eller sammansatt, mest på sköldplåtar, värjfästen, diademer m. m. Nilsson Ur. 2: 1 (1862). Skaftet (på bronskniven är) smalt, uppåtböjdt, upprulladt i en spiral. 2VittAH 30: 61 (1885). Arbetena från bronsåldern äro .. rikt prydda med spiraler och andra ornament. Larsson SvHFolksk. 4 (1898). Spiralen hade över Balkan kommit .. (till Norden) från Mykenetidens Grekland. SvFolkH I. 1: 63 (1914). Skeppet med fyllda segel pryder (brännvins-)flaskans ena sida, på den andra reser sig .. ett symboliskt sädesax, omgivet av lite ograciöst slingrande band och spiraler. Fatab. 1954, s. 142.
f) om (omedelbart l. medelbart uppfattad) rörelselinje (se d. o. 1) i form av en spiral l. spiraler; särsk. om sådan rörelselinje beskriven av fågel l. flygplan; jfr g, h. Från Rolandseck vandrade vi i en spiral utför höjden genom vinbergen. Bergman VSmSkr. 195 (1845). (Ekorren) satte af i spiral uppåt (träd-)stammen. Beskow Greta 92 (1901). Man har .. (vid deras avfärd mot söder) sett (ladu-)svalorna under sjungande höja sig i spiral och försvinna i höjden. Rosenius SvFågl. 2: 305 (1924). En spiral är ingenting annat än en sväng i glidflykt, fortsatt under ett varv eller därutöver. Söderberg PrFlygl. 1: 99 (1935). Det (är) sällan duvhöken visar sig på samma sätt som vråken, som i timtal kan segla i spiraler på mycket stor höjd. Petre KonstJakt 89 (1935). Anm. till 1 f. Jfr äv. språkproven 1822 o. 1944 under huvudmom.
g) [eg. specialfall av f] hippol. i (inåt- l. utåtgående) spiral försiggående rörelse l. däremot svarande följd av steg (spår) som utförs av häst med ryttare vid dressyr l. konstridning; förr äv. i vissa uttr. utgörande kommandoord, dels på spiralen (inåt)!, beordrande ryttare (ridelev) i färd med att utföra en volt (dvs. en efter ett cirklat spår (i ridhus) försiggående rörelse) att böja av inåt från dennas spår o. därmed påbörja utförandet av en inåtgående spiral (i ovan angiven bet.), minska volten!, dels på spiralen utåt!, beordrande avböjning utåt o. därmed påbörjande av en utåtgående spiral (i motsatt varv), öka volten! Då beridarn utsäger: på spiralen .. öfvergifves storvoltens väg, och minskas densamma .. En annan gång: på spiralen inåt, och efter voltens minskning, på spiralen utåt, då densamma förstoras. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 107 (1836).
h) [eg. specialfall av f] av skridskoåkare (på en fot i ytter- l. innerskär, framåt l. bakåt) beskriven rörelselinje (se d. o. 1) i form av en spiral (särsk. medelbart iakttagbar i de i isen inristade spåren); särsk. om sådan rörelselinje (figur) som förr ingick i den obligatoriska åkningen vid mästerskapstävlingar i konståkning. (Program för) Göteborgs skridskoklubbs täflingar .. Herrar. 1:sta afdelningen .. Spiralen, framlänges på ytterskär, på höger eller venster fot, att slutas med yggla eller snurrning på skridskospetsen. TIdr. 1883, s. 10. Spiraler framåt i form af ett S. Balck Idr. 3: 70 (1888). (Han) gjorde som slutfigur spiral bakåt innerskär. NordIdrL 1902, s. 48. Långt tillbaka ligger den tid, då en djärv spiral eller ett vackert hopp korade sin åkare till skridskokung. Palm Konståkn. 4 (1919). I fria åkningen ingå spiraler, piruetter, valssteg, hopp m. m. 2SvUppslB 26: 406 (1953).
i) (†) om krökt magnetisk kraftlinje (uppfattad ss. (en del av) en spiral). Den negativa Electriciteten gör sina spiraler åt höger och verkar endast på nordpolen, utan att afficiera söderpolen. VetAH 1820, s. 194.
j) (i fackspr., i sht handarb.) i fråga om rundstickad strumpa l. socka, om resårmönster som med jämna mellanrum förskjutits med en maska så att de (av de räta o. aviga maskorna bildade) upphöjda resp. nedsänkta partierna löper i en spiral runt hela skaftet o. ut i foten; företrädesvis ss. förled i ssg. Strumpor i spiral. UNT 1940, nr 10, s. 9.
k) (tillf.) i vissa folkdanser, om spiralformad sladd (se SLADD, sbst.3 4). (Tur i väva vadmal:) Kavaljeren n:r 1 drager .. sladden ut genom .. (andra parets) port och viker av medsols samt fortsätter i en stor båge tills hela spiralen blivit uppvirad. Folkdans. 77 (1923).
l) om (spiralformad) kroklinje som en hopringlad l. i slingrande l. ålande l. vridande rörelser försatt kropp(sdel) bildar. (Orm-)stjertens längd i spräckliga spiraler / Flöt mjukt på gräset. JGOxenstierna 4: 310 (1815). I de scener, då man är van att se Marguerite Gautier vrida sig i spiral af smärta (osv.). AB(L) 1895, nr 295, s. 3. (Förväxling med huggormen) ligger desto närmare tillhands som .. (den släta snoken), då den kommer i trångmål ofta lägger sig i spiral, väser och hugger mot angriparen. FoFl. 1941, s. 240.
m) bot. hos vissa växter, om spiral bildad av en tänkt förbindelselinje dragen genom de på en stam (gren) l. blomaxel efter varandra sittande bladens (l. blomdelarnas l. frukternas) vidfästningspunkter; äv. närmande sig l. övergående i utvidgad anv., om blads (l. blomdelars l. frukters) anordning å stam osv. efter en sådan linje (i denna anv. motsatt: krans (se d. o. 4 b β)); förr äv. [bladställningen bildar tre vertikala rader] i uttr. trefaldig spiral, om spiral (i ovan angiven bet.) bildad av blad vars vidfästningspunkter sitter så placerade att första o. fjärde punkten befinner sig på samma sida om stammen (grenen) o. kan förenas i en rät linje, bladställning 1: 3. Bladen (hos rödviden) sitta i en trefaldig spiral. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 191 (1857). Enfröiga carpeller i spiral. Agardh Vextsyst. 34 (1858). Strödda eller i spiral ställda blad. Areschoug LbBot. 172 (1863). Om bladens vidfästningspunkter efter hvarandra förenas genom en linje, som lägges på ytan af stammen, beskrifver denna linje en spiral kring stammen. Skårman Forssell 182 (1906). — jfr BLAD-SPIRAL.
n) mer l. mindre bildl.; särsk. om utveckling som kontinuerligt försiggår i ständigt stigande l. ökande (l. ständigt sjunkande l. minskande) omfattning; utan närmare bestämning i sht om utveckling som innebär ett kontinuerligt stigande l. ökande (särsk. om sådan utveckling av priser l. löner l. avgifter o. d.); jfr SKRUV, sbst.1 e. Hela vextrikets utveckling är en spiral. Fries BotUtfl. 1: 284 (1843). Om det tillåtes oss att använda en så trivial liknelse, ville vi säga, att Beethovens utveckling går i spiral uppåt; trappans krökningar återföra honom lika ofta till öster som väster, men vid hvarje sådan återkomst står han en våning högre än senast. Wegelius MusH 346 (1893). En råttas pip och en katts tassande kunde skrämma en, så hjärtat slutade upp att bulta, så det slog röda gnistrande spiraler för ögonen. Ahrenberg Männ. 2: 38 (1907). Det ligger en tänkvärd sanningskärna i det Hegelska ordet att utvecklingen ej rör sig i cirkel, utan i en uppåtstigande spiral. NordT 1926, s. 220. Den ton av allmän besvikelse (över boken Människans revolt), som återfinnes även hos många av Camus’ försvarare, (vittnar om) hur svårt det är att bryta den nedgående spiralen mot kaos och förtvivlan. BonnierLM 1954, s. 721. Här har vi som bekant redan den s k upplagespiralen i tidningarnas värld. Nu vill (finansminister) Sträng att riksdagen skall införa ännu en spiral — en presstödsspiral — som pressas upp i höjden med hjälp av en reklamskatt (på tidningsannonser). GHT 1972, nr 78, s. 2. — särsk. (numera bl. i vitter stil) i vissa anv.
α) om ett ords ”udd” (tänkt ss. ett spiralformat borrskär). Hvad skulle hon icke velat ge, för att i denna stund ega ett enda litet ord, som kunde borra sig in i hans själ och suga sig fast der, med sin egghvassa, hårfina spiral. Benedictsson Peng. 155 (1885).
β) om del av ngns levnadslopp som avviker från det tänkta l. planerade l. utstakade. Sedan började det akademiska lifvet .. Jag förbigår alla följande Spiraler. Många Nadirbågar har jag haft att genomlöpa. CJLAlmqvist (1820) i 2Saml. 36: 158.
γ) om tankegång l. berättelse l. skildring o. d. som icke följer en bestämd ”tråd” utan (mer l. mindre planlöst) löper från det ena till det andra (”slingrande” tankegång osv.) l. som innebär en successiv utveckling l. stegring mot ngt. Spiralerna och sicksacklinjerna i Kierkegaards tankegång kunna stundom vara besvärliga att följa. Söderberg SistB 76 (1934). Hon var en mycket modern flicka, därför kunde väninnorna förkorta Cecilia och bara kalla henne C. Så kallas hon också i den spiral som här följer. Arnér Finnas 210 (1961).
2) [eg. specialfall av 1] om spiralformat l. -liknande föremål l. spiralformad osv. del av ett föremål med teknisk l. praktisk o. d. anv.; äv. speciellare l. pregnant, om visst slags föremål av angivet slag, särsk. liktydigt med: spiralfjäder (i sht sådan använd i madrass l. stolsits o. dyl. l. i ur ss. drivfjäder m. m.). Platt spiral, spiral vars yttersta varv i planet av sin omkrets innesluter spiralens alla övriga varv. Cylindrisk spiral, spiral av cylindrisk form. SamlRönUpt. 2: 346 (1781; ingående i wirzisk spiralpump). (Man) bör .. i stället för stel uppstoppning af halsen (på vettar), begagna en spiral, gjord af fin spänstig metalltråd. Svederus Jagt 177 (1831). Slagfjedern .. (spiralen), som har plats inuti cylindern (i geväret) och löper rundt om tändstiftsstjelken, stöder framtill mot tändstiftets ansats och baktill mot cylinderns bakre vägg. EldhandvSkjutsk. 2: 111 (1877). Spindelur och äfven cylinderur kunna gå jemförelsevis bra med en mjuk spiral. Ericsson Ur. 279 (1897). För borrning i lera .. (används) spiralborr, 2 m. lång, af 3/4 tums rundjärn och 5/8 tums rundstål; själfva spiralen är af stål, 1 m. lång, vikten 6 kg. SvGeolU Ca 365 (1915). Varmvattenbehållarna .. äro tillverkade af hårdvalsad kopparplåt och försedda med spiral af heldragna kopparrör. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 156. Resårsängens gamla, alltför mjuka spiraler. Östergren (1944). — jfr KOPPAR-, MOTSTÅNDS-, PLATINA-, REM-, RÖR-, SJÄLVINDUKTIONS-, UPPVÄRMNINGS-SPIRAL. — särsk.
a) (numera i sht i vitter stil) om (sammanfattningen av de i en spiral gående trappstegen i) spiraltrappa. Fruktan och de tysta qvalen / Uppför Pariska spiralen / Följa dig till dômens höjd. Wallin (SVS) 1: 405 (1805). Föräldrarnas varningar och förmaningar förklingade ohörda nedåt trappans spiral. Jensen (c. 1920) hos Östergren. — jfr TRAPP-SPIRAL.
b) (†) om solenoid (se d. o. 1); äv. i uttr. elektromagnetisk l. elektrisk spiral. Ampére har genom försök visat att den electromagnetiska spiralen frambringar alldeles samma phenomen af rotationsmagnetism som en vanlig magnet. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 62. En spiral kan i allmänhet upplindas på tvenne sätt, neml. antingen åt höger (medsols) eller åt venster (motsols). Fock 1Fys. 611 (1855). Ett slags hästskomagnet, hvars båda poler stå midt emot spiralerna E och E’, som inuti hafva mjuka jernkärnor. UB 2: 394 (1873).
c) om kvinnligt preventivmedel (livmoderinlägg) bestående av ett föremål som, infört i livmodern, gm ett ännu delvis oklart biologiskt skeende (verkan förstärks gm närvaro av metallen koppar) framkallar en mycket tidig abort av ett befruktat ägg; dels (o. urspr.; äv. [jfr d. Margulies’ spiral, t. margulies-spirale] i uttr. Margulies’ spiral) om ett av den amerikanske kvinnoläkaren L. Margulies (i början av 1960-talet) introducerat, numera dock icke längre nyttjat, livmoderinlägg i form av en spiral av plast (som gm utvecklande av viss spännverkan hölls på plats i livmoderhålan), dels [jfr d. spiral, t. spirale] (o. numera bl.) i utvidgad anv., allmännare, om livmoderinlägg (av plast med l. utan pålindad koppartråd) oavsett form (i fråga om nutida förh. särsk. om inlägg i form av bokstaven T l. siffran 7). Av nu existerande (preventiv-)metoder tror dr Guttmacher för utvecklingsländernas del mest på spiralen, den ring av plast som förs in i kvinnans livmoder. SvD(A) 1963, nr 296, s. 12. Spiralen ser ut ungefär som en löst lindad klockfjäder med omkring 2 1/2 cm diameter och är försedd med 5—8 cm lång ”stjälk” eller ”svans”. Det bästa 1965, nr 7, s. 18. Fram till våren 1965 hade vi endast tillgång till Margulies’ spiral men använde därefter i princip Lippes’ slynga. LäkT 1968, s. 3701. Genitalinfektioner var den främsta anledningen till att spiralens föregångare, speciellt den Graefenbergska ringen, kom i vanrykte. Därs. 3702. Det finns nu spiral med koppartråd omkring sig. Där är det kemisk påverkan av kopparjoner som utlöses successivt. SAOBArkSakkSvar (1978). Nova-T är en ny kopparspiral som är mer anpassad efter livmoderns form än tidigare spiraler. NovaT 2 (1979). Gravigard .. är ett livmoderinlägg, populärt kallat spiral .. (och) består av en liten plaststav formad som en sjua, med en tunn koppartråd virad kring sjuans ”skaft”. Gravigard 2 (1980).
d) bergv. om spiralformad anordning för gravimetrisk separation (dvs. separation (se d. o. 4) efter vikt) av malmgods. SAOBArkSakkSvar (1983).
3) [elliptiskt för SPIRAL-DRICKA] (i vissa kretsar, slangfärgat) om hembränt brännvin. Plötsligt lutade sig Pettersson intill Nilssons öra och viskade: — Ska du sälja två dunkar spiral i natt? Hammenhög PoB 99 (1931).
-ARM.
1) (†) på vissa djur: spiralformig arm (se arm, sbst. II 4). Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 272 (hos individ av det fossila släktet Productus).
2) astron. om vardera (var o. en) av de (spiralformigt krökta) armar (se arm, sbst. III) som utgår från det ljusstarka centralpartiet av en spiralgalax. 2NF 19: 666 (1913). —
-ARMBAND~02 l. ~20. (av en smal ten l. kraftigare tråd av metall i ett sammanhängande stycke tillverkat) armband i form av en i två l. flera koncentriska vindlingar löpande spiral att bäras påträdd armen (handloven) med vindlingarna varv efter varv löpande runt denna; i sht (särsk. arkeol.) om sådant armband stammande från forntiden. AntT VI. 3: 193 (1882; av brons, från bronsåldern). Fornv. 1953, s. 142 (från forntiden). SAOBArkSakkSvar (1978; om armband tillverkat på 1930-talet). —
-ARMRING~02 l. ~20. jfr -armband o. armring 1, samt -fingerring, -ring; numera i sht (särsk. arkeol.) om armring stammande från forntiden. IllSvH 1: 129 (1876; av brons, från bronsåldern). Fornv. 1964, s. 157 (av brons, från bronsåldern). SAOBArkSakkSvar (1978; om armringar tillverkade i nutiden). —
-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3; äv. mer l. mindre bildl., särsk. (jfr spiral, sbst. 1 n γ) om tankegång. Cygnæus 3: 355 (1861; bildl., om tankegång). Östergren (1944: spiralartat, ss. adv.). —
-BANA. (i sht i fackspr.) bana (se bana, sbst.1) som går i l. bildar en spiral, spiralformad bana; särsk. motsv. dels bana, sbst.1 1 c, 2 b, dels (till 1 f) bana, sbst.1 1 f. Östergren (cit. fr. 1928; i pl., om transportbanor). SvD(A) 1934, nr 114, s. 8 (om järnväg). —
-BAND. [jfr t. spiralband (i bet. 2 c)]
1) i sht tekn. om spiralformat l. kring ngt i spiralform lindat l. virat l. omgjordat band (av för ändamålet lämpligt material) använt för visst praktiskt bruk o. dyl. l. i visst tekniskt sammanhang; särsk. dels om ett förr ss. förstärkning tjänande band (av stål) fästat i spiral runt eldrör (på kanon; jfr band, sbst.1 15 b α), dels om ett kring matarevals på visst slags arbetsmaskin (särsk. tröskmaskin) i spiral fästat band (av järn l. stål) som vid valsens kringvridning ombesörjer inmatningen i maskinen av det material som denna skall bearbeta. TT 1873, s. 15 (kring matarevals på tröskmaskin). Holmberg Artill. 3: Bih. 61 (1882; på kanon).
2) (i sht i fackspr. l. i vitter stil) i annan anv. än den under 1 redovisade, om bandliknande del av ngt som har spiralform l. vindar sig i spiral (kring ngt) o. d.; särsk. till 1 e, om i spiral (kring kolonn o. d.) gående reliefband. Af högt värde äro .. relieferna uti Trajanuspelarens spiralband. Eichhorn KonstH 80 (1881). särsk.
a) bot. om växtdel bildande ett spiralformigt band; i sht om (av förtjockade partier bestående) sådant band genomlöpande cellvägg i ledningsvävnadens veddel; jfr -fiber, -förtjockning 1. Lundström Warming 22 (1882).
b) (knappast br.) hos växtätande däggdjur, om bildning på blindtarms utsida (svarande mot ”spiralvecket” (se -veck 1) på dess insida) som bildar ett spiralformigt band. VerdS 116 : 28 (1903).
c) (mera tillf.) om spiralformigt band (se band, sbst.1 34 a) av bestämd färg genomlöpande ett snäckskal. FoFl. 1947, s. 57 (hos Eulota fruticum O. F. Müller).
Ssg (till -band 2 a; bot.): spiralbands-, äv. spiralband-alg. om (alg av) växtsläktet Spirogyra Lk (som har spiralformiga bandlika klorofyllkroppar); äv. i pl., om nämnda släkte. Krok o. Almquist Fl. 2: 97 (1907; i pl., om släktet). Särskilt på senvåren ser man .. spiralbandsalger flyta omkring i insjöar och vattensamlingar som grönaktiga flagor. VäxtLiv 2: 434 (1934). BokNat. Liv. 53 (1951; om släktet). —
-BANDAGE. (numera bl. om ä. förh.) kring kroppsdel spiralformigt anlagt bandage. Wide MedGymn. 322 (1896). —
-BARKA. (numera i sht om ä. förh.) (i syfte att åstadkomma jämnare torkning o. förhindra sprickbildning i veden) barka (stock) så att veden friläggs i en (l. flera) runt stocken (l. del därav) spiralformigt löpande rand (ränder). HbSkogstekn. 861 (1922). TNCPubl. 71: 252 (1978). —
-BILDNING. (i sht i fackspr.) bildning (se d. o. 4 b α, β) som har spiralform l. utgör en spiral, spiralformig bildning. NaturvForsknRådÅb. 1948—49, s. 66 (vid kristallisering av bakteriecilier). —
-BLAD(ET). (knappast br.) i inneröra, om den smala spiralformade benkam som genomlöper snäckrummet (o. därvid ofullständigt delar detta i tvenne hälfter). Müller LbAnat. 250 (1905). —
(1 m) -BLADIGHET~002, äv. ~200. (tillf.) om växts (egenskap att utveckla) spiralställda blad. Sylvén SvDikotyl. 1: 212 (1906; hos hägg). —
-BLOMMA. [frukterna har spiralvridna skal] (numera föga br.) om (den i tropiska Sydafrika o. på Madagaskar hemmahörande, i Europa ss. prydnadsväxt odlade) växten Streptocarpus Rhexii Lindl. (förr äv. i uttr. blå spiralblomma), kornettblomma; äv. om släktet Streptocarpus Lindl.; jfr -viol. Lilja FlOdlVext. 4 (1839: Blå Spiralblomma). Spiralblomma .. Ett växtsläkte av familjen Gesneriaceæ. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 463 (1947). —
(1 f) -BOLL. (tillf.) om (sparkad l. slagen l. kastad o. d.) boll som rör sig i spiral, skruvboll. IdrBl. 1935, nr 18, s. 3 (i fråga om tennis). —
-BORR. [jfr t. spiralbohrer] (i fackspr., särsk. tekn.) borr vars, för det avverkade materialets (i sht spånens) avlägsnande, funktionellt verksamma del har spiralform; i sht dels om (för borrning i metall avsedd) cylindrisk borr med två (förr äv. flera) i mantelytan ingröpta l. infrästa skruvspår (se -gång 2 a), dels om (för borrning i trä avsedd) cylindrisk borr som har mantelytan utsmidd l. utsvarvad till en upphöjd (utanpåliggande) spiral o. därtill är försedd med en (för borrens centrering nödvändig) skruvspets; skruvborr; jfr navare samt snäck-borr. 20 st. nafvare eller spiralborr. SamlFörfArméen 5: 606 (1867). Spiralborren i och för plantgroparnes upptagande är ett dugligt kulturredskap. Cnattingius 17 (1873, 1894). För borrning (i metall) användas såväl två-, tre- och fyrspåriga spiralborrar som vanliga spetsslipade flatborrar. TT 1904, Allm. s. 260. SvGeolU Ca 365 (1915; för borrning i lera); jfr språkprovet utfört under spiral, sbst. 2. Spiralborrar med utanpåliggande spiral (träspiralborrar) är försedda med ”matargänga”, d. v. s. skruvspets. Varulex. Byggn. 2: 13 (1955). jfr träspiralborr.
Ssg (i fackspr., särsk. tekn.): spiralborrs-, äv. spiralborr-fräs. skruvborrsfräs. TNCPubl. 16: 63 (1949). —
(2) -BOTTEN. botten (i l. till säng l. soffa l. fåtölj o. d.) vars fjädring åstadkommes med hjälp av spiralfjädrar; jfr resår-botten. Freja 1881, s. 49 (i säng).
-BÖJD, p. adj. böjd i l. till en spiral. Sundevall Zool. 121 (1841; om extremiteter hos kräftdjur). —
-CELL. [jfr t. spiralzelle] bot. spiralformig cell (se d. o. 6). Areschoug BotEl. 65 (1863). VäxtLiv 4: 487 (1938; hos kransalger). —
-CYLINDER. (i sht i fackspr.) cylinder (se d. o. 2) bildad av en i spiral böjd l. på annat sätt formad metalltråd l. -ten l. -stycke o. dyl. l. som utgör en spiral; företrädesvis (i sht arkeol.) till 1 e, om sådan av mer l. mindre tätt lindad metalltråd (särsk. bronstråd) bestående, i ändarna öppen (relativt kort) cylinder bildande ett forntida armband l. ingående i ett forntida spänne l. dyl.; jfr -rulle 1. AntT 4: 159 (1872; ingående i forntida spänne). 2NF 2: 3 (1904; bildande armband från bronsåldern). —
-DRICKA. [drycken destilleras fram i ett spiralformat rör] (i vissa kretsar, slangfärgat) om hembränt brännvin; jfr spiral, sbst. 3. Upsala(A) 1921, nr 58, s. 7. Vid auktionen i Hulvik användes mycket spiraldricka, så att slagsmål uppstod redan före förrättningens början. AP 1951, nr 36, s. 12. —
-FIBER. (numera föga br.) om (fiberartad) spiralformig bildning ingående i växtcellsvägg, spiralband (se d. o. 2 a). EconA 1808, juni s. 47. Areschoug Blad. 110 (1878).
(1 e) -FIBULA. (i fackspr., i sht arkeol.) om fibula som har den i ett stycke löpande metalltråden (varav den tillverkats) upplindad i två spiraler (spiralskivor), spiralspänne; jfr -nål. 2VittAH 30: 115 (1885; från bronsåldern). —
-FIGUR. figur (se d. o. 5) i form av spiral(er) l. vari spiral(er) ingår; särsk. dels till 1 e, om sådan figur tjänande ss. (ornamental) utsmyckning l. dekoration, dels om figur inristad i is av skridskoåkare, spiral (se spiral, sbst. 1 h). Vid venstra sidan af ingången (till grottan) ligger en stor aflång sten, i hvilken äro huggna vackra och stora spiralfigurer. Nilsson Ur. 2: 9 (1862). Meyers program (vid svenska mästerskapet i konståkning på skridskor) var kanske det lättaste men säkert det vackraste. Jag erinrar en anslående vals, kombination med hopp till bakåt innerskär samt några större spiralfigurer. NordIdrL 1904, s. 46. —
-FINGERRING~002. jfr -armband o. fingerring, samt -armring, -ring; i sht (särsk. arkeol.) om fingerring stammande från forntiden. Spiralfingerring af dubbel guld-tråd. Montelius SvFornt. Atlas 1: 38 (1872; från bronsåldern). SAOBArkSakkSvar (1978; om ring tillverkad på 1930-talet). —
-FJÄDER. [jfr t. spiralfeder] fjäder (se d. o. II 1) som formats till l. består av en spiral; dels: (av ett platt stålband l. dyl. tillverkad) fjäder i form av en platt spiral (särsk. använd ss. drivfjäder i urverk o. d.), dels: (av rund ståltråd l. dyl. tillverkad) fjäder i form av en cylindrisk o. i axelriktningen tänjbar spiral (särsk. använd för att hos ngt (särsk. dyna i säng l. stolsits o. d.) åstadkomma viss fjädring l. elasticitet l. svikt), skruvfjäder; jfr snäck-fjäder. Kiellberg KonstnHandtv. Urm. 3 (1753; i ur). De numera vanligaste slagfjedrarna (på gevär) äro spiralfjedrar. EldhandvSkjutsk. 2: 25 (1877). Spiralfjädern hos fjädervågen sträckes lika mycket, vare sig en kloss glider på största eller minsta ytan. Bergholm Fys. 1: 21 (1922). Fjädringen i ”Knollfåtöljerna”, som är patenterad, erhålles medelst ett antal tvärs över stolen spända spiralfjädrar, vilka äro kringspunna med bomullsgarn. Form 1932, s. 242. Spiralfjädrar (använda under 1800-talet på enklare åkvagnar). Cronquist Ekipage 14 (1952). särsk. oeg. l. bildl., om spiralfjäderliknande läderstycke (vulst, hälvulst) som förr fastsyddes runt om en oxmuleskos bakstycke för att (gm sin spänst) hjälpa till att hålla kvar skon på foten; äv. om sådant läderstycke med likartad uppgift i tåpartiet av ovanläder på sko. Fornv. 1948, s. 361 (i tåparti). Därs. s. 362 (runt om oxmuleskos bakstycke).
Ssgr: spiralfjäder-block. i sht handel. skoblock försett med en spiralfjäder avslutad med en liten kula l. dyl. som vid blockets användande placeras mot skodonets bakkappa, därvid bringande fjädern att spänna sig uppåt o. utöva tryck på det i skodonets främre del insatta blocket (vars utspännande verkan därvid ökas). KatalSkomatMonopolÖrebro 1945, s. 18.
-låda. (förr) om var o. en av de (under en fartygskanons rekylmantel placerade) lådor, av vilka var o. en inneslöt en rekylhäminrättning i form av en kraftig cylindrisk spiralfjäder fästad vid en stång som i sin andra ända var fastgjord vid fartygsdäcket på sådant sätt att kanonen efter rekylen återfördes till sitt ordinarie läge, rekylfjäderlåda. TSjöv. 1891, s. 110.
-lås. på ä. typ av gevär som icke utgör ett mausergevär, om slaglås fungerande med hjälp av en spiralfjäder (som efter anspänning ger slaghammare o. d. nödig kraft att slå igen o. antända tändmedlet). Alm VapnH 191 (1927).
(2) -FJÄDRING. (i sht i fackspr., särsk. tekn.) om (fjädring medelst) spiralfjädrar (hos ngt). Motorför. 1955, nr 2, s. 26 (hos bil). —
(1 f) -FLYKT. (i sht i vitter stil) spiralflygning; jfr -glidflykt. Lindblad Long VildmHägn 120 (1915; fågels). —
-FORM. form (överensstämmande med l. liknande l. erinrande om den) som spiral har, spirals form; jfr snäck-form. Spiralform betyder något oändeligt och ewigt. Nordenskjöld Oneir. 2: 123 (1783). Öppna ringar (av guld) i spiral-form. 2VittAH 13: 243 (1830). Från pipan steg röken i vacker spiralform mot taket. Östergren (1944). —
-FORMAD, p. adj. formad till (överensstämmelse l. likhet med) l. ss. en spiral. EldhandvSkjutsk. 2: 127 (1877; om slagfjäder i gevär). Spetsigt spiralformade snäckor, från mycket stora till helt små. Arsenius Västk. 49 (1905). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 242 (om spår i arbetsstycken). FemFinFörf. 17 (1974; om glödtråd i glödlampa). —
-FORMIG. som har spiralform; jfr snäck-formig. Rinman 1: 791 (1788; om snäcka). Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 12 (om luftpartiklars rörelse). (Falsmaskinen) består av en skärvals med därå fästade spiralformiga knivar. Förbundet 1908, nr 9, s. 7. Bergstrand Astr. 695 (1925; om struktur hos nebulosor). —
-FRAKTUR. kir. fraktur (se d. o. 1) av ben uppkommen till följd av alltför långtgående spiralformig vridning av kroppsdel vid brottstället. LbKir. 3: 646 (1922). —
-FRÄSA, v., -ning. tekn. fräsa (se fräsa, v.2) o. därvid bibringa (ngt) ett spiralformat (spiralformade) spår. TT 1899, M. s. 7. —
-FÅRAD, p. adj. som har en fåra (fåror) som går i l. bildar en spiral. Hartman Naturk. 186 (1836; om betar på narval). —
-FÖRSÄNKARE. (mindre br.) försänkare med spiralskär (för konisk försänkning l. urtagning), spetsförsänkare (med skruvskär). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 40. —
-FÖRTJOCKAD, p. adj. [jfr -förtjockning] bot. gm spiralförtjockning (se d. o. 1) förtjockad, kännetecknad av spiralförtjockning- (ar). VäxtLiv 1: 476 (1932; om växtcellsväggar). —
-FÖRTJOCKNING.
1) bot. om (förtjockning av cellvägg bildad av) spiralband (se d. o. 2 a); äv. om förtjockning av cellvägg hos vitmossa i form av en spiralformig list (se list, sbst.2 3 d γ); jfr -tråd 2 c. BotN 1888, s. 84. VäxtLiv 1: 460 (1932; hos vitmossorna).
2) zool. om spiralformad förtjockning som genomgår (del av) kroppsdel av djur. Till stöd, för att hindra trakéerna (hos insekter och tusenfotingar) från att sjunka ihop, är den insidan beklädande tunna kitinhuden .. försedd med en fint trådformig spiralförtjockning, som sträcker sig in i alla grenar utom de allra finaste. 2NF 29: 562 (1919). —
-FÖRVÄRMARE~0200. tekn. vattenförvärmare med spiralformig cirkulationsledning. SvTeknUppslB 2: 659 (1939). —
-GALAX. [jfr eng. spiral galaxy; senare ledet av mlat. galaxia, av lat. galaxias, av gr. γαλαξίας, alla med bet.: vintergatan, till gr. γάλα, mjölk. — Jfr galalit] astron. om stjärnsystem bestående av miljarder stjärnor samt gas o. stoft som tillsammans bildar en av gravitationen sammanhållen enhet med de ljusstarkaste stjärnorna ordnade i mer l. mindre tydlig spiralstruktur; jfr -nebulosa. BokNat. Mater. 19 (1953). —
-GARN. (numera bl. mera tillf.) effektgarn som tvinnats l. snotts på sådant sätt att det har form l. utseende av en spiral l. spiraler. 2NF 30: 484 (1920). Spiralgarner framställas genom att först slättvinna två högersnodda garner åt vänster och därefter omsno dubbeltråden med en vänstersnodd tråd. Dubbeltråden matas fram långsamt, varvid den andra tråden, som matas fram hastigare, slingrar sig i spiraler om dubbeltråden. Varulex. Beklädn. 69 (1945). —
-GLIDLÅS~02 l. ~20. [senare leden till glida o. lås] i sht förr (på klädesplagg o. d.) nyttjad låsanordning bestående av två parallellt löpande band av spiralfjädrar som medelst en löpare (se d. o. 11) successivt kan bringas att glida in i o. fästa sig vid resp. glida ur o. lösgöra sig från varandra vid löparens dragande i den ena l. den andra riktningen. Svenskt spiralglidlås debuterar, håller bättre än vanligt blixtlås. ST(A) 1949, nr 108, s. 9. —
-GRÄSJA. (knappast br.) växten Ruppia cirrhosa (Petagna) Grande (som har spiralformat fruktskaft), skruvnating; jfr gräsja 2. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 803 (1901). —
(2) -GUBBE. (mera tillf.) leksaksgubbe försedd med (l. med kropp utgörande) en spiralfjäder, som, placerad hopklämd i låda l. ask, sprätter upp när dennas lock öppnas. Palm BarnBroby 12 (1893; i jämförelse). —
-GULD. arkeol. o. hist. ss. ämnesnamn l. koll., om guld (i sht ringsmycken) i spiralform (i sht under folkvandringstiden nyttjat ss. betalningsmedel); äv.: dragen (se draga, v. I 21 a) guldtråd som virats så tätt (i spiralvarv) kring en kärna att denna helt täckes. SvUppslB (1935). Geijer TextKonstH 24 (1972; om guldtråd). —
(1 f) -GÅENDE, p. adj.
1) som går (se gå I 1) l. (o. i sht, allmännare (se gå I 3)) rör sig l. förflyttar sig i spiral(er) l. en spiralformig bana; jfr 3 o. -gång 1. Spiralgående projektiler.
2) oeg.: som går (se gå I 15) l. löper (se löpa, v.1 V) l. sträcker sig i spiral(er); jfr 3 samt -löpande o. -gång 2. Retzius FinKran. 104 (1878; om inskärningar på pilskaft). SoldIInf. 1944, s. 18 (om räfflor i gevärspipa).
3) [anv. beror på kontamination mellan anv. i 1 o. 2; jfr att varje punkt på en borrs yta beskriver en spiralformig bana vid borrens axiella rotation o. samtidiga framträngande genom arbetsstycket] (föga br.) om borr: som har spiralgång (se d. o. 2 a). Vrickborret .. (är) ett spiralgående borr. Landsm. XVIII. 1: 11 (1912). —
-GÅNG.
1) (numera i sht i vitter stil) till 1 f, abstr., om ngns l. ngts gång (se d. o. I 1) l. (o. i sht, allmännare (se gång I 3)) rörelse l. förflyttning i spiral(er) l. en spiralformig bana (jfr snäck-gång 3); särsk. om verksamheten att förflytta sig (särsk. i gående) runt (uppför l. nedför l. längs) ngt i spiralformig rörelselinje (äv. i förb. med rörelseverb, i uttr. av typen gå (i) spiralgång, gående förflytta sig på angivet sätt); ofta bildl.; jfr -gående 1. Vi gick (i) spiralgång uppför bergstoppen. Skapelsen går i spiralgång uppåt, och gränserna emellan dess hufvudklasser kunna ej skarpt bestämmas. Järta 2: 409 (1824). Myror och skinnbaggar .. irrar i spiralgång runt stjälkarna. TurÅ 1949, s. 294. Den säregna, stigande spiralgång, som är all kulturutvecklings innersta väsen. SvGeogrÅb. 1949, s. 58.
2) till 1, 2, konkret, om spiralformad gång (se d. o. III 1, 4); jfr snäck-gång 4 o. -gående 2. VetAH 1783, s. 62 (i wirzisk spiralpump). I ett af vallens runda torn (på Varbergs fästning) är en hvälfd spiralgång djupt nedåt. Linnerhielm 2Br. 76 (1803, 1806). Spiralröret (på destillationsapparaten för brännvinsbränning) kallade de äldre vitis (vinranka), för dess spiralgångar som likna rankans. Lyceum I. 2: 129 (1810). BFries ÅrsbVetA 1834, s. 156 (i tarm hos broskfiskar); jfr gång III 1 e. KrigVAT 1846, s. 562 (i gevärspipas lopp). särsk.
a) (mera tillf.) i spiral kring mantelytan på en cylinderformig borr löpande urgröpt l. urfräst spår (tjänande till att vid borrning föra upp det avverkade materialet (i sht spånen) ur borrhålet), skruvspår. Snäckborret, med en i stålet infräst spiralgång. Kjellin 159 (1927).
b) (numera bl. tillf.) om den spiralformade benkanal som genomlöper öronsnäcka; jfr snäck-gång 5. Florman Anat. 1: 113 (1823).
-GÄNGA. jfr gänga, sbst. 2; särsk. (†) oeg. l. bildl. (jfr spiral, sbst. 2 b), om vart o. ett av trådvarven i en solenoid (se d. o. 1). Berzelius Kemi 2: V (1822). —
-GÄNGAD, p. adj. [delvis till -gänga] (numera bl. tillf.) försedd med (spiral)gängor, (spiralformigt) gängad; anträffat bl. i utvidgad anv. om spiralformigt inskuret spår i konisk lintrumma. JernkA 1819, s. 77. —
-HARV. (förr) harv (se harv, sbst.1 2) med (mot spetsen svagt) spiralvridna pinnar. LmUppslB 443 (1923). —
-HJUL.
1) (numera bl. om ä. förh.) hjul vari spiralröret till en wirzisk spiralpump var inrymt. VetAH 1783, s. 63.
2) (†) i mekanisk anordning (särsk. verk i äldre typ av fickur), om hjul med därpå anbragt snäcka (se snäcka, sbst.1 2 g γ α’), snäckhjul (se d. o. 1). JernkA 1829, Bih. s. 353. WoJ (1891; utan närmare angiven bet., möjl. till 3).
3) [jfr t. spiralrad, eng. spiral wheel; hjulet har förbindelse med (den spiralformiga) snäckan (se snäcka, sbst.1 2 g ε) o. drivs runt vid dennas kringvridning] (föga br.) snäckhjul (se d. o. 2); förr äv. i uttr. spiral- och vinkelhjul. TT 1901, M. s. 90 (: spiral- och vinkelhjul). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 274. —
(1 e) -HUVUD. (i sht i fackspr., särsk. arkeol.) med spiralornament försett huvud (se d. o. 6) på ngt (i sht bruks- l. konstföremål stammande från forntiden); jfr -knopp. Fornv. 1953, s. 318 (på prydnadsnålar från bronsåldern).
Ssg (i sht arkeol.): spiralhuvud-nål. med spiralhuvud försedd prydnadsnål (stammande från forntiden). Fornv. 1953, s. 318 (från bronsåldern). —
(2) -HÅLLARE. (numera knappast br.) spiralstolpe. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 11 (1881). Schulthess (1885). —
(2) -HÄFTA, v., -ning. fästa (ark o. d.) vid en spiral på så sätt att spiralens vindlingar löper genom hål upptagna i arkens osv. ena sida (jfr häfta, v. I 6 b); i sht dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. om block o. d.: som har sina blad (o. pärmar) fästade på angivet sätt, dels ss. vbalsbst. -ning. Östergren (1944; i p. pf., om block). Spiralhäftning .. (är) en numera mycket vanlig metod för häftning av lösa blad. GrafUppslB (1951). —
(2) -INLÄGG~02 l. ~20.
1) [jfr t. spiraleinlage, eng. spiral inlay] tekn. inlägg (se d. o. 1) i form av en metallisk spiral anbringat (l. avsett att anbringas) inuti en gummi- l. plastslang ss. armering; jfr -slang. TNCPubl. 30: 73 (1958).
2) [kontaminationsbildning av spiral, sbst., o. livmoder-inlägg (se under spiral, sbst. 2 c)] (mera tillf.) till 2 c, om livmoderinlägg utgörande en spiral. SAOL (1973). —
-KAKTUS. bot. kaktusen Mammillaria celsiana Lem. (vars stam är besatt med stora tättsittande bröstvårtliknande utväxter (vårtor) i spiralformig anordning). VåraKulturvN 119 (1977). —
-KLAFF. [jfr t. spiralklappe] zool. spiralveck (se d. o. 2). 2Brehm 3: 428 (1887; hos broskfiskar). —
(1 m) -KORDONG. trädg. kordong (se d. o. 2) där ledgrenar med fruktved utgår spiralformigt från stammen. HbTrädg. 3: 76 (1872). —
-KORG. bergv. konisk linkorg med spiralformigt inskuret spår för ledande av lina; äv. i uttr. dubbel spiralkorg, om korg av angivet slag sammansatt av två koniska delar. Rinman 2: 779 (1789: dubbel Spiralkorg). Lindroth Gruvbrytn. 1: 620 (1955; om förh. 1801). —
-KRÖKA, v., -ning. (numera i sht i fackspr.) kröka (ngt) i l. till en spiral; i sht dels ss. vbalsbst. -ning, o. i denna anv. äv. med konkret(are) innebörd, dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. till 1 g, i det numera obrukliga kommandoordet spiralkrök volten!, beordrande ryttare (ridelev) i färd med att utföra en volt (se under spiral, sbst. 1 g) att böja av inåt från dennas spår o. därmed påbörja utförandet av en inåtgående spiral, minska volten!. Då beridarn utsäger: .. spiralkrök .. volten, öfvergifves storvoltens väg, och minskas densamma. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 107 (1836). VäxtLiv 2: 536 (1934; i p. pf., om celler). Självpollination .. genom stiftets och ståndarsträngarnas spiralkrökningar. Därs. 3: 274 (1936). —
-KUGGE l. -KUGG. tekn. om kugge i kugghjul o. d. vars kuggar snedskurits i kanterna på sådant sätt att deras kantlinje bildar en spirallinje, spiralskuren kugge, snedkugg. TT 1887, s. 46. —
-KYLARE. tekn. kylare som (l. vars funktionellt verksamma del) har spiralform l. utgör en spiral. Ahlberg FarmT 134 (1899). —
-KÄRL. [jfr t. spiralgefäss, eng. spiral vessel] bot. i veddelen av en växts ledningsvävnad: kärl (se d. o. 2 b) med längsgående spiralformiga väggförtjockningar; jfr -pipa 1. LittT 1797, s. 170. Efter anordningen av förtjockningslisterna (i kärlen i lövträdens ved) kan man urskilja ringkärl, spiralkärl, trappkärl (osv.). SvSkog. 185 (1928). särsk. i vissa numera obrukliga uttr.
a) [de spiralformiga väggförtjockningarna kan tänkas ss. möjliga att rulla l. linda av] avrullbart l. egentligt spiralkärl, spiralkärl som saknar tvärväggar i form av membran mellan de kärlbildande cellerna. Agardh Bot. 1: 143 (1830). BotN 1850, s. 214.
b) [den spiralformiga utbuktningen kan icke tänkas ss. möjlig att rulla l. linda av] oavrullbart spiralkärl, spiralkärl som har tvärväggar i form av snedställda membran mellan de kärlbildande cellerna. Agardh Bot. 1: 143 (1830).
c) porägande spiralkärl, med porer (se por 1 b) försett spiralkärl; anträffat bl. om spiralkärl hos de tvåhjärtbladiga växterna. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 421.
Ssg (numera bl. mera tillf., bot.): spiralkärls-knippe. jfr knippa, sbst.1 1. Rosendahl Farm. 53 (1895). —
(2) -KÄRNA. (i fackspr., särsk. handel.) om system av spiraler bildande stomme i madrass l. dyna o. d.; jfr kärna, sbst.1 2 o. -system. Form 1948, Ann. s. 154 (gällande visst slags madrasser). —
-LAGD, p. adj. (i sht i fackspr.) lagd (se lägga, v. I 1 b, 11) i (form av en) spiral; i sht förr äv. (särsk. till 1 e; särsk. arkeol.) övergående i allmännare bet. (jfr lägga, v. I 13): som (gm lindning l. virning o. d.) formats till l. belagts med o. d. en spiral l. spiraler; jfr -läggning samt -lindad. En spirallagd vattenslang. Hildebrand Hedn. 38 (1872; om guldtrådar utgörande fornlämningar). Det spirallagda huvudet till en (prydnads-)nål. Fornv. 1953, s. 317. —
-LAGER.
1) (†) om (ss. ett cellager l. -skikt uppfattat) anlag till spiralband (se d. o. 2 a); jfr lager, sbst.3 1. Wikström ÅrsbVetA 1839—42, s. 421 (hos växtcell).
-LED. anat. gångjärnsled (se d. o. slutet) som kännetecknas av att ledhuvudets rörelse (rotation) försiggår efter en linje som bildar en del av en spiral (icke ss. vid den enkla gångjärnsleden en del av en cirkel). Müller LbAnat. 17 (1905). —
-LINDAD, p. adj. lindad i l. till en spiral (särsk. till 1 e); jfr -lindning samt -lagd. Almqvist DrJ 454 (1834; om vaxläder). Ankaret, den s. k. Grammeska ringen, bestående af en ringformad järnkärna och af en omkring denna spirallindad koppartråd. 2NF 7: 260 (1907). (Gravarna) innehöllo .. följande fornsaker: (bl. a.) .. ett spirallindat bronsband. Fornv. 1932, s. 8. —
-LINDNING. lindning (av ngt) i l. till en spiral; äv. konkret, om resultat av sådan lindning; särsk. till 1 e; jfr -lindad samt -läggning. Spirallindning av isolerad ledningstråd. Spirallindning kring en rulle. Den enkla spirallindningen kring Grammes ring. 2UB 3: 44 (1896); jfr språkprovet 1907 under -lindad. (På ett spänne från järnåldern) se vi spirallindning om ett stift, vilket slutat med en halvsfärisk knopp i vardera ändan. AntT XXII. 4: 14 (1919). —
-LINJE, förr äv. -LINEA. linje som går l. löper i spiral (på l. runt ngt l. dyl.) l. som bildar en spiral; särsk. dels till 1 e, om ornamental sådan linje, dels till 1 f, om sådan linje utgörande rörelselinje; jfr -spår o. snäck-linje. Triewald Förel. 2: 31 (1729, 1736; om planeternas rörelselinje). Redan under 4:e perioden (av bronsåldern) uppträder .. som ornament den inpunsade spirallinjen. Fornv. 1935, s. 246. —
-LOCK. (numera bl. mera tillf.) spiralformig hårlock (särsk. liktydigt med: skruvlock l. korkskruvslock). VexjöBl. 1836, nr 11, s. 4 (i pl., om löslockar). —
-LÅS.
1) (i fackspr., särsk. arkeol.) till 1 e, om forntida spiralformigt armbandslås. Fornv. 1924, s. 141.
2) (numera föga br.) till 2, om lås vari en spiralfjäder (l. spiralfjädrar) verkar. AB 1841, nr 98, s. 4. —
-LÄGGNING. (i sht i fackspr.) om verksamheten att (på l. kring ngt o. d.) lägga (se lägga, v. I 1 b, 11) ngt så att det bibringas spiralform l. bildar en spiral; i sht förr äv. (särsk. till 1 e; särsk. arkeol.) övergående i allmännare anv. (jfr lägga, v. I 13), om verksamheten att (gm att linda l. vira o. d. ngt, i sht en metalltråd) forma l. bilda en spiral l. spiraler (på l. kring ngt o. d.); stundom äv. konkret, om resultat av sådan verksamhet; jfr -lagd samt -lindning. Nästa steg i utvecklingen (av spännena) bestod deri, att spiralläggningen blef tvåsidig. AntT 4: 159 (1872). En .. genom spiralläggningen (på fibulorna) gående tvärstång. AntT IX. 6: 4 (1905). —
(1 f) -LÄSARE. [efter eng. spiral reader; en viktig komponent i apparaten utgörs av en smal spalt (se d. o. 2) som under registreringen sveper runt i en spiralformig bana] fys. o. tekn. apparat för automatisk registrering o. mätning av på film föreliggande elementarpartikeldata (dvs. data gällande submikroskopiska (dvs. under ett vanligt mikroskop icke iakttagbara) partiklar som har elementar karaktär). SvD(A) 1968, nr 24, s. 19. Kosmos 1969, s. 11. —
(1 f) -LÖPANDE, p. adj. jfr -gående 1, 2; i sht oeg.: som löper (se löpa, v.1 V) l. går (se gå I 15) l. sträcker sig i spiral(er). Rosendahl Farm. 526 (1897; om fruktskal). Kulturen 1969, s. 75 (om trådar). —
(1 e) -MEANDER. (i fackspr., särsk. arkeol. o. konstvet.) meander (se d. o. 3) med spiralmotiv; i sht om sådan meander på bruks- l. konstföremål stammande från forntiden. FörhistTid. 2: 64 (1927; från stenåldern).
Ssg (i fackspr., särsk. arkeol. o. konstvet.): spiralmeander-keramik. keramik (se d. o. 1) utnyttjande spiralmeandern ss. stilmedel. 2NF 26: 1287 (1917). —
(2) -MIKROFON. (av svensken L. M. Ericsson år 1880 konstruerad, numera icke brukad) mikrofon med membran vars vibrationer omvandlas till elektriska vibrationer med hjälp av en rörlig metallstång som i var sin ände etablerar lös kontakt mellan kol o. platina under därför lämpat tryck åstadkommet med en (utifrån reglerbar) spiralfjäder. LMEricssonReview 1925, nr 7—8, s. 87 (i handl. fr. 1922). Spiralmikrofonen fungerade synnerligen tillfredsställande och fick en .. stor användning; ännu en tid efter sekelskiftet kunde man i vårt land finna apparater utrustade med den. Johansson LMEricsson 271 (1953). —
(1 e) -MOTIV. (i fackspr., särsk. arkeol. o. konstvet.) motiv (se d. o. 3 a) utgörande en spiral l. spiraler; i sht om sådant motiv ingående i ornament på bruks- l. konstföremål stammande från forntiden. Hahr ArkitH 77 (1902; på joniska kolonner). Två mindre rundlar .. (på en gotländsk bildsten från 400-talet) med spiralmotiv ini. Rig 1933, s. 105. —
-MOTSTÅND~02 l. ~20. el.-tekn. elektriskt motstånd (se d. o. 2 c) vars motståndstråd lindats i (form av en) spiral (kring en oledande kärna). TT 1894, K. s. 43 (i reostat). —
-MÖNSTER. (i sht i fackspr.) mönster (se mönster, sbst.3 5) bestående av l. bildat av l. innehållande spiral(er); dels (i sht arkeol. o. konstvet.) till 1 e, o. i denna anv. i sht om mönster föreliggande (i ornament) på bruks- l. konstföremål från forntiden, dels (i sht handarb.) till 1 j, om stickmönster. Strumpa i spiralmönster. Hahr ArkitH 36 (1902; på antik alabasterfris). Av de två (gotländska järnålders-)motiv, som det är fråga om, (förekommer) det ena — ett spiralmönster — icke på (skandinaviska hals-)ringar. Fornv. 1955, s. 150. —
-NATE. (knappast br.) växten Ruppia cirrhosa (Petagna) Grande (som har spiralformade fruktskaft), skruvnating; jfr skruv-nate, nate 2 o. -strandnate. Krok o. Almquist Fl. 1: 237 (1901). —
-NEBULOSA. [jfr t. spiralnebel, eng. spiral nebula] (numera nästan bl. i skildring av ä. vetenskaplig uppfattning) spiralgalax. NF 15: 205 (1890). (Astronomen K. Lundmarks) arbeten handla till stor del om de avlägsna vintergatorna, i synnerhet spiralnebulosorna. SDS 1949, nr 156, s. 7. —
-NOT. fisk. i sht förr förekommande (kil (se kil, sbst.2 3 c α) saknande) not (se not, sbst.1 1) som (med tillhjälp av två båtar) utläggs l. är avsedd att utläggas så att den i utlagt skick bildar en platt spiral. Ekman NorrlJakt 315 (1910).
(2) -NYCKEL. [jfr t. (rücker)schlüssel, fr. clef de raquette] (numera föga br.) om den speciella (nyckelliknande) del av ruckinrättningen i ett fjäderur som (vridbar kring sin axel) sitter fästad på den korta ruckarmens undersida o. där tillsammans med ett framförsittande stift (rucklåsstiftet) bildar en smal spalt vari orons spiralfjäder ligger o., vid ruckarmens rörelse, löper, rucklås; jfr nyckel 3. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 11 (1881). —
-NÅL. särsk. (numera bl. tillf.) till 1 e, om spiralfibula. Adler Meyer 524 (1894; etruskisk; av brons). —
-OMBÖJNING~020. (i fackspr. l. med fackspråklig prägel) omböjning (av ngt) i l. till en spiral (särsk. för att åstadkomma (större) elasticitet hos ngt); äv. o. numera nästan bl. (särsk. till 1 e; i sht arkeol.) konkret, om resultat av sådan omböjning (föreliggande ss. utsmyckning(sdetalj) på ngt, i sht bruks- l. konstföremål stammande från forntiden). AntT VI. 3: 28 (1880; konkret, på nål från bronsåldern). För att öka spännets elasticitet, hvarigenom nålens spets hölls säkrare qvar i nålhållaren, anbragte man ofta på bågens främre del en sådan spiralomböjning som den, hvilken från början funnits vid nålens början. SvFmT 10: 252 (1899). —
(1 e) -ORNAMENT. (i fackspr., i sht arkeol. o. konstvet.) ornament (se d. o. 2) som bildas l. består av l. innehåller en spiral l. spiraler; i sht om sådant ornament föreliggande på bruks- l. konstföremål stammande från forntiden; jfr -ornamentik o. snäck-ornament samt -sirat. Spiralornamenten måste hafva .. kommit .. (till Norden) från de östra Medelhafslanden. VittAH 30: 29 (1885). Hos maorierna (används vid tatuering) de ryktbara spiralornamenten, som kunna täcka hela kroppen. 2NF 28: 522 (1918). Vinrankan blev (i den muselmanska konsten) ett spiralornament, druvklasen en grankotte. Kulturen 1959, s. 104. —
(1 e) -ORNAMENTIK. (i fackspr., i sht arkeol. o. konstvet.) jfr ornamentik 1 o. -ornament; jfr äv. snäck-ornamentik. Fornv. 1937, s. 256. (Forntidens europeiska o. egyptiska) Spiralornamentik förekommer som plastiska spiraler men främst som yttäckande mönster i målning el. gravering. BonnierLex. (1966). —
-PIPA. (†)
2) spiralrör (se d. o. 1); jfr pipa, sbst.1 3 (d). Rinman 2: 1148 (1789; använt ss. kylrör i destillationsapparat för brännvinsbränning). —
-PLATTA.
1) (i fackspr., i sht arkeol.) till 1 e, = -skiva 1; jfr platta, sbst.2 1. Hildebrand FörhistF 169 (1874; på säkerhetsnål från bronsåldern). Fornv. 1928, s. 56 (på fibula från bronsåldern).
-POLYP. (föga br.) om var o. en av de spiralformade (försvaret av kolonien ombesörjande) medlemmarna av polypen (se polyp 1) Hydractinia echinata (Flem.) Johnst. (som lever i symbios med en eremitkräfta i tomma snäckskal). FoFl. 1910, s. 156. —
-PROPELLER. tekn. om propeller med kraftigt vridna blad med stor skruvyta (som ger det utseendet av en spiral); numera nästan bl. om propeller av äldre typ, särsk. om ett slags dubbelrotationspropeller (dvs. propeller som eg. utgörs av två i följd arbetande propellrar drivna av koncentriska axlar) uppfunnen (o. år 1836 patentsökt) av svensken John Ericsson. KrigVAH 1855, s. 61. Dædalus 1934, s. 111 (om John Ericssons dubbelrotationspropeller). För mycket snabba båtar används än i dag propellrar med blad välvda över ca 1/3 varv (120°), dvs 1/3 fullgången spiral eller skruvlinje, vilka .. skulle kunna betecknas som spiralpropellrar. SAOBArkSakkSvar (1983). —
-PUMP.
1) [jfr t. spiralpumpe] (numera bl. om ä. förh.) (av en i Zürich verksam tenngjutare Wirz år 1746 konstruerad) pump för vattenuppfordring bestående av ett vågrätt liggande, vid en vridbar axel fästat o. i samma mån som denna rörligt, spiralrör av metall, i sin ena ända hornlikt utvidgat o. i sin andra ända rörligt förenat med ett lodrätt uppstigande rakt rör, o. verkande på så sätt att spiralröret (nedsänkt i vattentäkten) vid axelns kringvridning inhämtar vatten i sin utvidgade ända, som sedan (enligt den arkimediska skruvens princip) drivs framåt genom spiralen o. därefter bringas att stiga upp i det lodräta röret o. avrinna vid dess mynning (i sht förr äv. i uttr. wirzisk spiralpump); äv. i utvidgad anv., om Arkimedes’ skruv (se skruv, sbst.1 a), vattenskruv; jfr snäck-pump. VetAH 1783, s. 59 (: Wirziska Spiral-Pumpen, sg. best.). Schwartz ÅrsbVetA 1824, s. 572 (i utvidgad anv., om Arkimedes’ skruv).
2) (mera tillf.) pump vars pumpande organ utgöres av en spiral- l. skruvformad rotor som (roterande i ett med gängor försett pumphus) bringar vätska (äv. av hög viskositet) att (i successivt på varandra följande faser av förskjutning o. avspärrning) med konstant hastighet utan pulsationer passera genom pumphus o. pumprör, skruvpump. HufvudkatalSonesson 1920, s. XXVI. Spiralpumpar för slam. SvInköpsreg. 1937, s. 205. —
(2) -PUTS. (numera knappast br.) i ur med cylindergång, om tapp kring vilken orospindeln (o. därmed balanshjulet) gm den vid spindeln fästade spiralfjäderns inverkan bringas att rotera, cylinderputs; jfr puts, sbst.5 III. Ericsson Ur. 229 (1897). —
(1 e) -PÄRLA. (i fackspr., i sht arkeol.) om pärlliknande prydnadsföremål tillverkat av fin, i täta spiralvarv lindad, metalltråd; i sht om sådant föremål stammande från forntiden. ArkeolStGA 94 (1932; av brons, från vendeltid). Fornv. 1960, s. 75 (av silver, från vendeltid). —
-RAND. om rand (se d. o. 6) som spiralformigt genomgår ett (cylindriskt l. koniskt) föremål. Sundevall Zool. 132 (1841; i pl., på snäckskal). —
-RING. jfr -armband o. ring, sbst.1 1, samt -armring, -fingerring; i sht (särsk. arkeol.) om ring (i sht armring, särsk. använd ss. betalningsmedel) stammande från forntiden. Iduna 7: 196 (1817). Nilsson Ur. I. 6: 11 (1843; från bronsåldern, använd ss. armring). Rig 1918, s. 175 (från järnåldern, använd ss. betalningsmedel). —
-RULLE.
1) (i sht i fackspr.) till 1, om rulliknande (ett större l. mindre antal varv omfattande) spiralomböjning l. -lindning l. -läggning (jfr rulle, sbst.3 3); företrädesvis (i sht arkeol.) till 1 e, om sådan, ss. ornamental utsmyckning tjänande spiralomböjning osv. på bruks- l. konstföremål stammande från forntiden; jfr -cylinder, -rör 1 slutet. AntT XVIII. 1: 104 (1905; på fibula från 300-talet).
2) [jfr t. spiralrolle] urmak. till 2, i fjäderur: till oroaxeln avpassad o. på denna rörlig liten cylinder försedd med en smal spalt vari orons spiralfjäder införs o. fastgörs med ett stift intryckt i ett för detta ändamål upptaget hål på cylinderns sida, rulle (se rulle, sbst.3 1). Bergqvist o. Hellberg Horrmann 12 (1881). —
(3) -RUS. (i vissa kretsar, slangfärgat) om rus (se rus, sbst.2 1) framkallat av hembränt brännvin. Myrberg NDård. 52 (1924). —
-RÄFFLA. (i sht i fackspr.) räffla (se räffla, sbst.1 1) som går i l. bildar en spiral; i sht om sådan räffla (se räffla, sbst.1 1 a) i eldvapens lopp. KrigVAT 1848, s. 66 (i gevärs lopp). särsk. (i sht konstvet.) till 1 e, om spiralräffla ss. ornamental utsmyckning(sdetalj) på ngt; jfr -räfflad slutet, -räffling slutet. Stråle MariebgH Bil. 43 (1880; på potpurrikruka). —
-RÄFFLAD, p. adj. (i sht i fackspr.) räfflad i en spiralräffla l. -räfflor l. som (l. varav viss del) har l. kännetecknas av en spiralräffla osv.; i sht om (pipa o. d. i) eldvapen. KrigVAH 1856, s. 10 (om gevär). Eneberg Karmarsch 2: 751 (1862; om pipor i gevär). särsk. (i sht konstvet.) till 1 e, i fråga om ornamental räffling (jfr -räffla slutet, -räffling slutet). Montelius SvFornt. Atlas 1: 37 (1872; om guldarmring från bronsåldern). —
-RÄFFLING. (i sht i fackspr.) räffling (i sht i konkret bet.) i form av en spiralräffla l. -räfflor; i sht om sådan räffling i eldvapens lopp. De refflade (gevärs-)piporna voro till en början blott rakrefflade, men då dessa ej fullkomligt motsvarade ändamålet, uppfanns spiralrefflingen, vid hvilken refflorna i skrufform följa loppets väggar. Hahr HbJäg. 3 (1865). särsk. (i sht konstvet.) till 1 e, om ornamental räffling (jfr -räffla slutet, -räfflad slutet). Livrustk. 1940—42, s. 93 (konkret; på skallra). —
-RÖR.
1) [jfr t. spiralrohr] rör (se rör, sbst.3 3) som löper i l. bildar l. utgör en spiral; jfr -pipa 2. Rinman 2: 1148 (1789; om det i vatten nedsänkta spiralröret i en wirzisk spiralpump). MeddJordbrTeknF 65: 25 (1940; om ledningsrör i radsåningsmaskin). Med slang betecknades under 1700-talet det av vatten omspolade spiralrör, i vilket spritångorna destillerades till flytande form. Rig 1963, s. 36. särsk. (i sht i fackspr., särsk. folklor.) till 1 e, om ss. utsmyckning l. dekoration tjänande rörformig spiralrulle (se d. o. 1). Förklädet (till en rekonstruerad finsk kvinnodräkt från 1100-talet) är på alla sidor fållat med små spiralrör av brons. Fornv. 1932, s. 107.
2) (numera bl. tillf.) om spiralformigt rör (se rör, sbst.3 5 a) bildande svett- l. talgkörtels utförsgång i människas hud. TLäk. 1834, s. 2.
3) (numera bl. tillf.) om spiralkärl i växts ledningsvävnad; jfr rör, sbst.3 5 b, o. -pipa 1. EconA 1808, juni s. 46. —
(1 f) -RÖRELSE. (i sht i fackspr.) i spiral försiggående rörelse; äv. (jfr spiral, sbst. 1 n) mer l. mindre bildl. Ehrenheim Phys. 1: 208 (1822; luftpartiklars). Ymer 1961, s. 206 (bildl.). —
-SIKT. bergv. vid anrikning av malmgods använd roterande sikt i vilken godset matas framåt av invändiga spiralformiga ledskenor. TT 1901, K. s. 40. —
(1 e) -SIRAT. (numera föga br.) om spiralornament; jfr sirat 4. Bruzelius Forns. 20 (1850; från bronsåldern). De vackra spiralsiraternas tid, hvilken man med skäl kallat den äldre bronsålderns blomstringstid. SvH 1: 73 (1903). —
-SKALA, v. skala (ngt) i mer l. mindre långa spiralformiga strimlor; särsk. (numera bl. om ä. farmakologiska förh.) vid apotek, i fråga om sådant skalande av vissa saluförda frukter. Rosendahl Farm. 182 (1895). De skal som användes på apoteken är numera ej spiralskalade. Frukterna skärs i 4 delar och skalen får form därefter. SAOBArkSakkSvar (1978). —
-SKIVA.
1) (i fackspr.) skiva som bildas l. består l. har formen av en spiral.
a) i sht arkeol. till 1 e, om skivliknande, ss. ornamental utsmyckning tjänande, platt spiral tillverkad av en metallten l. -tråd som böjts i ett större l. mindre antal varv; företrädesvis om sådan spiral på spänne l. ring l. dyl. stammande från forntiden; jfr skiva, sbst.2 1 d, o. -platta 1. (I Norden) slutade de äldsta (bronsålders-)spännena i små spiralskifvor af en smal ten, lagd i många smala hvarf. AntT VI. 3: 23 (1880). Hakarna (på vissa halsringar från bronsåldern) ha bildats till väldiga spiralskivor. HallHist. 1: 102 (1954).
b) [jfr nylat. lamina spiralis] (numera knappast br.) i öronsnäcka, om smal spiralformad benkam genomlöpande (o. halverande) den benkanal vari snäckgången är inlagrad; jfr skiva, sbst.2 7. Sönnerberg Loder 362 (1799). Svenson Sinnessj. 33 (1907).
a) [skivan konstruerad av amerikanen W. Sellers som i slutet av 1800-talet gjorde en pionjärinsats för standardiseringen av gängor i USA] (numera bl. om ä. förh.) i uttr. sellersk spiralskiva, använd i matningsanordning till ställspindel i roterande (svarv- l. slip)apparat. TT 1873, s. 207.
b) använd i chuck (dvs. anordning i verktyg o. verktygsmaskiner för att fasthålla arbetsstycke l. arbetande verktygsdel i visst läge). HbVerkstTekn. 2: 435 (1963). —
-SKRUVMEJSEL~020. [redskapets övre del är spiralgängad invändigt] tekn. skruvmejsel med egg som vrider sig själv vid redskapets tryckande mot ett skruvhuvud, tryckskruvmejsel. Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 47 (1953). —
-SKUREN, p. adj. tekn. som l. varav viss del l. vissa delar (i sht medelst fräsning l. slipning) skurits på sådant sätt att (en del av) ett spiralspår l. en spirallinje bildas l. spiralform uppkommer; jfr -skärning o. -kugge. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 354 (om mutter). Karleboser. 1: 683 (1950; om kugghjul). SvD(A) 1968, nr 28, s. 19 (om drev i pumpmaskin). —
-SKÄR. tekn. på skärande verktyg(s-del): skär (se skär, sbst.2 4) som bildar (en del av) en spiral, spiralformigt skär, skruvskär. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 335 (på fräs). —
-SKÄRNING. tekn. om (i sht medelst fräsning l. slipning utförd) skärning (i ngt) på sådant sätt att (en del av) ett spiralspår l. en spirallinje bildas l. spiralform uppkommer; jfr -skuren. Nerén PraktFräsn. 8 (1940; med fräsmaskin). —
(2 d) -SKÖTARE. bergv. arbetare som tillser spiral vid anrikningsanläggning för malmgods. NordYrkesklassif. 94 (1962). —
-SLAGEN, p. adj. (i fackspr., särsk. tekn.) om lina l. kabel o. d.: slagen i koncentriska lager av spiralformigt löpande trådar; jfr -spunnen. 2NF 30: 716 (1920; om linor för linbanor). SvD(A) 1924, nr 248, s. 8 (om kablar uppbärande bro). —
(2) -SLANG. [jfr t. spiralschlauch] (i fackspr., särsk. tekn.) om slang (se slang, sbst.1 3) som armerats med spiralböjd metalltråd; jfr -inlägg 1. SDS 1894, nr 467, s. 2 (i pl., till assuranssprutor). —
-SLINGA. (i sht i fackspr.) spiralformad slinga; särsk. (i sht arkeol.) till 1 e (i sht förekommande på bruks- l. konstföremål stammande från forntiden). Nilsson Ur. 2: 124 (1864; på svärd o. sköldplåtar från bronsåldern). TT 1874, s. 147 (om rörslinga i lokomobil varigenom vatten passerar för att uppvärmas). —
(1 l) -SLINGRING. (numera bl. tillf.; se dock nedan) om kropps slingring i spiral(er); särsk. gymn. pregnantare, om (företrädesvis i ä. gymnastik ss. övningsrörelse förekommande) slingring uppåt l. nedåt i stege l. lodlina o. d. med huvudet före upp resp. fötterna före ned; jfr -stupslingring. Lundell (1893). Thulin Gymn. IV. 1: 81 (1935; pregnantare, utförd i stege). —
-SLIPAD, p. adj. som (l. varav viss del l. vissa delar) slipats i (spår l. rygg(ar) l. yta (ytor) o. d. som har) spiralform. Sernander SthmNat. 35 (1926; om jättegryta i berg). —
-SNODD, p. adj. snodd i l. till en spiral; jfr -vriden. VäxtLiv 2: 41 (1934; om tråd hos järnbakterie). —
-SPIK. (i fackspr., särsk. tekn. o. handel.) spik som tillverkats gm vridning kring sin längdaxel o. därigm givits spiralform, vriden spik. IndTNorden 1956, nr 25—26, s. 360. —
-SPUNNEN, p. adj. särsk. (i fackspr., särsk. tekn.) om lina l. kabel o. d. (av metall), = -slagen. JernkA 1894, s. 151 (om stållinor i hängbana). —
-SPÅR. tekn. spår l. skåra (i ngt) som går l. löper i spiral l. bildar en spiral l. spiralliknande linje. JernkA 1879, s. 577 (i pistongstång). Glidytan på den övre ringen (i spiralspårlagret) har försetts med spiralspår. SvD(A) 1968, nr 103, s. 15.
Ssg (tekn.): spiralspår- l. spiralspårs-lager. lager (se lager, sbst.3 4) med smörjspår som går i spiral l. bildar en spiralböjd (spiralböjda) l. spiralliknande linje(r); jfr -lager. SvD(A) 1968, nr 103, s. 15. —
(1 e) -SPÄNNE. (i fackspr., i sht arkeol.) = -fibula. Hildebrand FörhistF 521 (1879; från bronsåldern). —
-SPÄNNSTIFT~02 l. ~20. tekn. av fjäderstål i form av en mer l. mindre långsträckt spiralrulle (se d. o. 1) tillverkat o. för applicering i ett borrhål avsett stift (som gm sin spännverkan ger ett säkrare fäste i hålet än ett solitt stift), fjädrande stift. SvD(A) 1963, nr 99, s. 1 (i annons). —
(1 j) -STICKA, v., -ning. (i fackspr., i sht handarb.) sticka (strumpa l. socka o. d.) i spiralmönster; företrädesvis i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; jfr -strumpa. Tausen KvinnTänkAllt 52 (1940; i p. pf., om raggsocka). SAOL (1950: spiralstickning). —
(2) -STIFT. urmak. i fjäderur, om stift som, gm att tryckas in i därför avsett hål dels i spiralstolpe (fjäderns ytterfäste), dels i spiralrulle (fjäderns innerfäste) fastgör orons spiralfjäder vid stolpen resp. rullen. PraktAnvSpiralarb. 19 (1954; vid innerfäste). SAOBArkSakkSvar (1983; vid ytterfäste). —
(2) -STOLPE. urmak. i fjäderur, om (det stolpformiga) fästet för den yttre ändan av orons spiralfjäder; jfr -hållare, -plugg samt -stift. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 68 (1881). —
-STRUKTUR. (i fackspr.) om struktur som är l. överensstämmer med en spirals l. spiralers; i sht (astron.) om sådan struktur hos spiralgalax. Hos de flesta (spiralgalaxer) framträder den karakteristiska spiralstrukturen först på goda fotografier. 2NF 19: 666 (1913). De spiralstrukturer (hos kromosomerna) .. som i synnerhet japanska forskare under de senaste åren kunnat påvisa genom särskilda prepareringsmetoder, torde normalt utmärka färdiga kromosomer. VäxtLiv 3: 638 (1936). —
(1 j) -STRUMPA. (i fackspr., i sht handarb.) spiralstickad strumpa. UNT 1940, nr 10, s. 9. IllSvOrdb. (1955). —
(1 e) -STRÄNG. (i fackspr., särsk. arkeol.) sträng varav spiral i fibula tillverkades (gm omböjning ett större l. mindre antal varv); i sht inskränktare, om den del av en sådan sträng som icke ingick i själva spiralen (utan bildade en dekorativ slinga i anslutning till denna). Spiralsträngens bredd ökas (vid 500-talets mitt) högst betydligt, hvarjämte fibulans alla delar tilltaga i storlek. AntT XVIII. 1: 170 (1905). I tidigare exemplar af näbbfibulor ligger den breda spiralsträngen lös under bågen, i senare har den sammanvuxit med denna. Därs. 171. —
(1 l) -STUPSLINGRING~020. gymn. om (företrädesvis i ä. gymnastik ss. övningsrörelse förekommande) spiralslingring utförd i riktning nedåt med huvudet före. Thulin Gymn. IV. 1: 81 (1935; utförd i stege). —
-STÄLLD, p. adj. (i sht i fackspr.) ställd l. placerad l. anordnad i spiral (runt ngt); särsk. [jfr t. spiralständig] bot. till 1 m, om blad l. grenar l. ståndare o. d. (på växt) (särsk. motsatt: kransställd). Rebau NatH 2: 9 (1879; om blad). Barometern 1965, nr 292, s. 2 (om dragkedja i stövel). —
-STÄLLNING.
1) tekn. ställning varigm ett antal (delar av ett) föremål bildar en spirallinje; särsk. om ställning intagen av skären i en spånskärande arbetsmaskin utformade o. ställda så att de tillsammans bildar en spirallinje. IngHb. 6: 272 (1954; intagen av skären i en valsfräs).
2) bot. till 1 m, om spiralställda blads (l. frukters) ställning l. anordning å stam (gren) l. blomaxel; särsk. motsatt: kransställning. Fries BotUtfl. 2: 175 (1852; i blomma). —
-SVARVA, v., -ning. (i fackspr.) svarva o. därvid ge (ngt) spiralform; i sht dels i p. pf., dels ss. vbalsbst. -ning, o. i denna anv. äv. närmande sig l. övergående i konkret anv., om resultat av nämnda verksamhet; i sht till 1 e. Erixon FolklMöbelkult. 2: 275 (1938; i p. pf.). Spiralsvarvningen är en orneringsform, som blev modern med den karolinska tidens inbrott. Karlson StåtVard. 252 (1945). Ben, karmstöd och ryggstolpar (på miniatyrmöblerna i filigran) är framställda av dragen fyrkantstråd, som är vriden i benpartierna för att efterlikna barockens spiralsvarvning. Kulturen 1969, s. 52. —
-SVETSA, v., -ning. [jfr t. spiralschweissen; svetsningen ger upphov till en röret genomlöpande spiralformad fog] tekn. tillverka (rör) gm att sammansvetsa kanterna på ett långsträckt stålband som dessförinnan hopvridits till en i båda ändarna öppen spiralcylinder; företrädesvis dels i p. pf., dels ss. vbalsbst. -ning; jfr -välla. SvD(A) 1963, nr 330, s. 1 (i p. pf., om stålrör). Därs. (: Spiralsvetsning). —
-SVÄNGD, p. adj. svängd i l. till en spiral. Lagerlöf Antikr. 100 (1897; om gata). Kulturen 1953, s. 92 (om ben på glas). —
(2) -SYSTEM. (i fackspr., särsk. handel.) i madrass l. dyna o. d. ingående system av spiraler; jfr -kärna. Form 1946, Ann. s. 33. —
-SÅG. förr (för utsågning av sinktappar) använd såg med tandlinjens sicksackgående skär spiralformigt ordnade; jfr -skär. 2NF 28: 27 (1918). —
-TARM. (mera tillf.) zool. hos fiskar med spiralveck i tarmen, om den del av tarmen som innehåller detta veck. 2NF 38: 449 (1926). —
-TERMOMETER. tekn. metallisk termometer vars funktionellt verksamma del utgörs av en till en spiral formad remsa av bimetall. Berzelius Kemi 3: 368 (1818). —
(1 f) -TORPED. (förr) torped som efter fällning från flygplan l. utskjutning från fartyg rörde sig i vattnet i en spiralformig bana. UNT 1942, nr 226, s. 6. —
-TRAKEID. bot. trakeid (dvs. långsträckt, tillspetsad cell i växts veddel) vars vägg genomlöps av ett spiralband (se d. o. 2 a). Areschoug Blad. 124 (1878). —
-TRAPPA. trappa som går i l. bildar en spiral, vindeltrappa, spindeltrappa; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. om spiraltrappsliknande rest av intorkat slemhölje kring fot på trappspindelskivling; jfr -stentrappa o. snäck-trappa. Meurman (1847). Uppåt leder .. utvecklingens spiraltrappa. SvFolket 13: 200 (1940). Som äldre är (svamp-)foten utrustad med tilltryckta, tvärställda, brunaktiga fjäll eller spiralformigt söndersprucken. Denna spiraltrappa är det säkraste kännetecknet (på en trappspindelskivling). Cortin SvampHb. 143 (1951). —
-TRÅD.
1) (i sht med fackspråklig prägel) till 1: tråd i spiralform.
a) om metalltråd som omböjts l. lindats l. maskinellt spunnits i l. till en (ss. spiralfjäder fungerande) spiral; särsk. (förr) dels om sådan tråd (av brons l. mässing) använd för tillverkning av knappnålshuvuden, dels om sådan tråd (av stål) använd i remsymaskin för skarvning av remmar. Freja 1885, s. 17. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 47 (för användning i remsymaskin). Jag har sett människor stå som förtrollade framför en liten skobutik, där en pil i ändan på en spiraltråd höjde och sänkte sig upp och ner, upp och ner över skodonen. Boye Ast. 10 (1931). Kulturen 1959, s. 168 (för tillverkning av knappnålshuvuden).
b) om spirallagd glastråd; särsk. till 1 e, om glastråd som i utsmyckande l. dekorativt syfte anbringats i spiral kring ngt, särsk. kring ben på dricksglas. Efter engelska mönster har (de norska) vinglasen ofta ben med spiraltrådar, vilket tillsamman med rokokogravyren ger dem deras särpräglade charm. Kulturen 1953, s. 144.
2) till 1: spiralformig trådliknande bildning i djurs kropp l. hos växt.
a) zool. om var o. en av de spiralformigt löpande förtjockade lister av kitin som genomgår traké (dvs. luftrör) hos insekt. Dahlbom Insekt. XXI (1837). Thorell Zool. 2: 348 (1865).
b) (numera knappast br.) hos nässeldjur, om (i kapsel spiralformigt hoprullad) nässeltråd (se d. o. 2); anträffat bl. i ssgn spiraltråds-cell.
c) (numera mindre br.) (av förtjockade partier bestående) trådliknande list som hos vissa mossor spiralformigt genomlöper vägg i vattenhållande cell (i sht i blad) o. håller cellen utspänd, spiralförtjockning. MosskT 1889, s. 158.
d) [efter t. spiralfaden] (tillf.) om (den trådliknande o. spiralformigt vridna) hancellen (spermatozoiden) hos kryptogamer. VäxtLiv 3: 15 (1936; hos ormbunkar).
3) (i fackspr., i sht handel.) till 2: tråd för tillverkning av spiraler (särsk. spiralfjädrar). SAOBArkSakkSvar (1983).
Ssgr: spiraltråds-cell. (numera knappast br.) till -tråd 2 b, hos nässeldjur, om nässelcell (innehållande kapsel med en ”spiraltråd”). Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 337.
-fot. (i sht med fackspråklig prägel) till -tråd 1 b, på dryckeskärl: fot av spiraltråd. Kulturen 1953, s. 71 (på remmare).
-organ. [jfr t. spiralfadenorgan] (numera bl. tillf.) till -tråd 2 d: hanorgan hos kryptogamer. Wikström ÅrsbVetA 1850, s. 36 (hos ormbunkar). VäxtLiv 3: 15 (1936; hos ormbunkar). —
-TUNGA. [jfr nylat. lingua spiralis] zool. om den av underkäkarna i form av en i spiral hoprullbar (tunglik) sugsnabel utbildade munnen hos vissa insekter, sugsnabel. Marklin Illiger 257 (1818). Spiraltungan (hos lilla vinbärsmalen) är mycket kort, ungefär av huvudets längd. LAHT 1930, s. 427. —
-TUR. (numera föga br.) i fråga om (slående av) knut l. (anläggande av) bandage, om spiralformigt gående omlopp l. varv som repända l. dyl. resp. bindel gör l. bildar kring ngt; jfr -varv o. rund-törn 1. Lundell (1893; i fråga om anläggande av bandage). De in- och utgående parterna (i flerdubbel överhandsknop) sträckas i knutens inre, utan att slingra sig i spiralturer om hvarandra såsom från början. Öhrwall Knut. 22 (1908). —
-TURBIN. tekn. vattenturbin vid vilken vatten tillförs turbinen genom en spiralformad tilloppskanal (som ger en viss önskad kretsgång hos vattnet). JernkA 1877, s. 492. —
-TÅNG, sbst.1 bot. tångväxten Fucus spiralis Lin. (vars bål ofta är spiralvriden). Krok o. Almquist Fl. 2: 96 (1947). —
(2) -TÅNG, sbst.2 urmak. specialkonstruerad tång (pincett) för hanterande av spiralfjädrar m. m. i ur (i samband med justering l. lagning); jfr korn-tång. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 75 (1881). —
-UPPRULLAD~020, p. adj. (i sht i fackspr.) upprullad i l. till en spiral (särsk. till 1 e); jfr -upprullning. Fornv. 1916, s. 115 (om ändar på halsringar från bronsåldern). —
-UPPRULLNING~020. (i sht i fackspr.) upprullning (av ngt) i l. till en spiral; äv. (o. företrädesvis) konkret, om resultat av sådan upprullning, särsk. (till 1 e; i sht arkeol.) föreliggande ss. utsmyckning(sdetalj) på ngt (i sht bruks- l. konstföremål från forntiden); jfr -upprullad. Fornv. 1923, s. 240 (i pl., konkret, på knivar från bronsåldern). —
-VALVEL. (numera föga br.) spiralveck (se d. o. 2). BFries ÅrsbVetA 1834, s. 156. Stuxberg Fisk. 29 (1894). —
-VARV. varv l. vindling av (ngt som lagts l. böjts l. lindats l. vridits i l. på annat sätt formats till) en spiral; jfr -tur, -vindling. SamlRönUpt. 2: 346 (1781). —
-VECK. zool.
1) (numera mindre br.) hos växtätande däggdjur: spiralformig veckbildning av slemhinnan på blindtarms insida; jfr -band 2 b. VerdS 116: 28 (1903).
2) hos vissa djur (i sht (haj)fiskar): spiralformig veckbildning av slemhinnan på tarmens insida (tjänande till att förstora tarmens näringsupptagande yta); jfr -fålla, -klaff, -valvel o. -tarm. 2NF 9: 722 (1908; hos ganoider). DjurVärld 5: 307 (1961; hos haj). —
-VINDAD, p. adj. vindad i l. till en spiral (särsk. till 1 e); jfr -lindad o. -vindning. VetAH 1803, s. 327 (om tråd hos snäcka). AntT XVIII. 1: 276 (1905; om armringar från järnåldern). —
-VINDNING. jfr -lindning samt -vindad o. -vindling; särsk. till 1 e. Spiralvindning av metalltråd. Wikström ÅrsbVetA 1845—48, s. 67 (konkret, hos sporhinna hos alg). Spiralvindningen (på spännet) .. var icke till någon synnerlig praktisk nytta. AntT 4: 159 (1872). —
-VINKEL. tekn. i fråga om spiralspår l. spirallinje hos (del av) ett verktyg l. en maskin, om vinkel varmed en viss linje (särsk. utgörande tangent), bestämmande ifrågavarande spår osv. i en viss punkt l. del, l. ett i denna linje lagt plan avviker från en viss centrumlinje (i sht utgörande ifrågavarande verktygs l. verktygs- l. maskindels axellinje); stundom liktydigt med: lutnings- l. stigningsvinkel (för ifrågavarande spiralspår osv.); företrädesvis i fråga om spiralspår osv. hos skärverktyg (borr l. brotsch l. fräs l. försänkare l. upprymmare), o. i modernt tekniskt spr. vanl. ersatt av: skruvningsvinkel; i fråga om brotsch äv. i utvidgad anv., övergående i verbal bet.: brotschning med brotsch som har spiralspår (o. därmed spiralvinkel). Spiralvinkeln och därmed även spånvinkelns storlek ändras .. utefter skärets längd, så att den vid borrcentrum närmar sig 0° för att öka mot (spiral-)borrens ytterdiameter. HbVerkstTekn. 2: 344 (1944). Vid t. ex. borrning och fräsning får man .. ofta räkna med en viss spiral- eller stigningsvinkel .. Spåntransporten underlättas genom ökad spiralvinkel vid borrning. IngHb. 6: 163 (1954). Spiralvinkel utföres endast i undantagsfall och då vid mycket sega material eller om hålet är försett med längsgående spår, som försämrar brotschens styrning. Därs. 260. ”Spiralvinkeln” eller lutningsvinkeln på fräshuvuden utföres numera allmänt, så att största säkerhet mot stötbelastningar vid anslag mot kanter erhålles. Därs. 273. (Spiral-)kuggens spiralvinkel. Därs. 386. —
-VIOL. [med avs. på senare ledet jfr att växten har stor violett blomma] (föga br.) = -blomma. 2NF 38: 577 (1926). —
(1 g) -VOLT. hippol. av häst med ryttare vid dressyr l. konstridning utförd volt utgörande en spiral. KrigVAH 1833, s. 258. —
(1 e) -VOLUT. (i fackspr., i sht konstvet.) ornamental utsmyckningsdetalj (företrädesvis på bruks- l. konstföremål stammande från forntiden) i form av en spiralrulle (se d. o. 1). Kjellberg GrekRomK 12 (1932; på kretensiska palatsstilvaser). Kulturen 1967, s. 121 (på gotländskt spänne från vikingatiden). —
-VRIDEN, p. adj. vriden l. snodd i l. till en spiral (särsk. till 1 e); jfr -vridning o. -snodd samt snäck-vriden. VetAH 1814, s. 218 (om trådar hos lav). Sundevall Zool. 161 (1864; om snäckskal). Ornamentiken (på de antika parfymflaskorna) är enkel, en spiralvriden räffling av godset eller en spirallagd tråd. Kulturen 1953, s. 46. —
-VRIDNING. vridning l. snoning (av ngt) i l. till en spiral (särsk. om ngts vridning osv. kring sin längdaxel); äv. konkret, om resultat av sådan verksamhet, särsk. (till 1 e; i sht arkeol.) föreliggande ss. utsmyckning(sdetalj) på ngt (särsk. bruks- l. konstföremål från forntiden); jfr -vriden. Spiralvridning av metalltråd. Hela stjelken (på den s. k. klaffapparaten hos sjöborren) kan genom spiralvridning så förkortas att den knapt ses. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 314. I museo civico (i Bologna) finnes .. (ett bronsåldersspänne) med en qvarlefva af .. spiralvridningen. AntT 4: 85 (1872). (Frun hade) glänsande hår i massor, samlade i en kvarterstjock spiralvridning som sköt ut rätt bak i nacken. Dahlbäck Åb. 90 (1914). —
-VUXEN, p. adj. (i fackspr., i sht skogsv.) om träd(stam) l. virke o. d.: vuxen så att fibrerna i träet är spiralvridna i förh. till stammens längdaxel, vridvuxen, växtvriden. HbSkogstekn. 870 (1922; om virke). TNCPubl. 43: 336 (1969). —
-VÄLLA, v. -ning. (numera mindre br.) = -svetsa; företrädesvis i p. pf. TT 1896, M. s. 7 (i p. pf., om rör). JernkA 1901, s. 66 (i p. pf., om smidesjärnrör). —
-VÄRMEVÄXLARE~00200. tekn. värmeväxlare (dvs. anordning för transport av värme från ett strömmande medium till ett annat) bestående av två längs varandra förenade spiralrör. SvD(A) 1963, nr 323, s. 1. —
-VÄXEL. (föga br.) om växel med snäckhjul (jfr -hjul 3), snäckväxel. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 152, 260.
Ssg: spiralväxel-hjul. (föga br.) om snäckhjul (jfr -hjul 3) i snäckväxel. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 227. —
-ÖRT. bot. (den i Sydeuropa vilt växande, i Sv. odlade o. i sht i akvarier använda) vattenväxten Vallisneria spiralis Lin. (vars honblommor har långa spiralformade skaft), vattenskruv. VetAH 1787, s. 253.
Särsk. förb. (mera tillf.): spirala sig ned. röra l. förflytta l. sänka sig ned(åt) i spiral(er). (Vi) hurvas (dvs. huttrar) .. bittida och sent, när neonljuset i Ströms termometer spiralar sig ned till minus sex grader. GbgMP 1947, nr 270, s. 6. —
SPIRALAKTIG, adj. som liknar l. erinrar om en spiral; särsk. till 1 f. Virvelartade stormar som blåsa spiralaktigt in mot ett lågtryckscentrum. Pettersson Oceanogr. 155 (1939). —
SPIRALIG, adj. [jfr t. spiralig] (numera föga br.) spiralformig; spiralaktig; jfr spiralisk. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 342 (om trådar på nässeldjur). Cannelin (1939). —
SPIRALISERA, v., -ing. (i sht i fackspr.) utveckla (ngt) till en spiral l. i spiralform, göra spiralformig. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 43 (1836; med avs. på storvolt). Cyklamen gör som Näckrosen: han spiraliserar sin blomstängel efter befruktningen och drager ner frukten under jorden. Strindberg Brev 11: 117 (1895). (Man gjorde glödkroppen i glödlampan kompaktare) genom att spiralisera volframtråden. TT 1968, s. 719.
SPIRALISK, adj. [jfr d. spiralsk] (numera bl. mera tillf.) som utgör l. bildar l. erinrar om en spiral; särsk. liktydigt med: spiralformig l. -liknande l. -aktig; särsk. dels till 1 f, om rörelselinje, dels om trappa (jfr spiral, sbst. 2 a); äv. bildl. Strömer PVetA 1756, s. 12 (om rörelselinje). Vetterlund StDikt. 182 (1901; i bild, om trappa). Kihlman Se 28 (1960; ss. adv.; bildl.).
Spalt S 9761 band 29, 1985