Publicerad 1974 | Lämna synpunkter |
SKVABBIG skvab3ig2, adj. -are.
(numera knappast br.)
1) = SKVABBLIG 1. (Hungerns) nytta är först och främst mot blodfullhet, då man märcker, att ådrorna stå stinna och spenda, köttet är sqvabbigt och blodrikt (osv.). Westerdahl Häls. 92 (1764). Klint (1906).
Spalt S 5391 band 27, 1974