Publicerad 1974   Lämna synpunkter
SKVABBLIG skvab3lig2, adj. -are.
Ordformer
(skvabb- (squ-, sqv-) 1805 osv. sqvab- (squ-) 1773—1828)
Etymologi
[sv. dial. skvabblig; sannol. till SKVABBLA; jfr äv. dels SKVABBIG, KVABBLIG, dels t. schwabblig]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) sladdrig; slappt l. sladdrigt mjuk; särsk. om ngns hull: lös o. fet (o. dallrande); jfr SKVABBIG 1. Lindfors (1824). Cavallin (1876).
2) = KVABBLIG 1, 2; jfr SKVABBIG 2. Sqwablig i magen. Sahlstedt (1773). Sundén (1891; från Götal.).

 

Spalt S 5391 band 27, 1974

Webbansvarig