Publicerad 1998   Lämna synpunkter
SVABBIG svab3ig2, adj. -are. adv. (mera tillf.) -T.
Etymologi
[sv. dial. svabbig; möjl. ombildning av SKVABBIG]
(ngt vard.) om hand: (stor o.) köttig l. svampig; äv. om l. i fråga om ngns kropp l. hull: lös o. sladdrig (i hullet); jfr SVABBLIG o. SKVABBIG. Jakobson .. fattade båda hennes små magra händer i sina stora, svabbiga. Hedenstierna Durm. 82 (1892). Händerna .. voro stora och svabbiga. Gyllensten ModMyt. 73 (1949). Den svabbiga kvinnan med de extravaganta solglasögonen. Idun 1951, nr 43, s. 48.

 

Spalt S 14716 band 32, 1998

Webbansvarig