Publicerad 1972 | Lämna synpunkter |
SKOLMÄSTARE skω3l~mæs2tare, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. arkaiserande) SKOLEMÄSTARE skω3le-mæs2tare, förr äv. SKOLAMÄSTARE, i bet. 1 m., i bet. 2 o. 4 m.||ig., i bet. 3 m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. = (G1R 8: 211 (1533) osv.) ((†) -er Schroderus Comenius 727 (1639)).
1) motsv. SKOLA, sbst.2 2: skollärare (särsk. om skolrektor); företrädesvis (särsk. i fråga om förh. fr. o. m. 1800-talet) om lärare vid lägre (elementär) undervisningsanstalt (folkskollärare l. dyl.); utom i skildring av ä. förh. numera nästan bl. med mer l. mindre nedsättande bibet. (jfr SKOLA, sbst.2 2 e): pedantisk skollärare l. skolfux (som söker mästra l. på ett anspråksfullt sätt undervisa sina medmänniskor; jfr 2); i sht förr äv. bildl. (jfr 3): läromästare o. d. OPetri 1: 80 (1526; bildl.). Wedh Schole stuffwor, som wid Domkyrkorne ähre, skall een Lector Theologiæ och een Con-Rector wara, som ähre Scholemestaren til hielp, at rätt instruera Ungdomen. Stiernman Riksd. 581 (1604). Wi måste ju tilstå, at det minsta blomster, hwarpå boskapen trampar, måste wara wår Skolemästare. Borg Luther 2: 495 (1753). Wi wilja mäta det adertonde seklets swenska skaldekonst, icke efter skolmästares tumstockar, utan efter den stora Europeiska bildningens gång. SKN 1844, s. 204; jfr 2. Värner (dvs. folkskolläraren o. politikern V. Rydén) är en liten skolmästare, men hans morskhet är nog till nytta för fosterlandet. Wigforss Minn. 2: 15 (i brev fr. 1914). (C. J. L. Almqvist) var .. (ss. författare än) gråtmild och än vass .. och än undervisande som en skolmästare på landet. Swensson Willén 239 (1937). År 1836 anställde socknen egen skolmästare, förre husaren Rinaldo. Moberg Utvandr. 13 (1949). — jfr BARN-, GÅNG-, LANT-, ROTE-, SOCKEN-SKOLMÄSTARE.
2) i oeg. l. utvidgad anv. av 1, om person som (icke är skollärare men uppträder liksom en sådan o.) söker mästra l. (på ett överlägset l. anspråksfullt sätt) undervisa l. fostra sina medmänniskor o. d. Jag (skall) så klarligen .. skilja stympares konstiga joller ifrån Det som har rent värde och naturlig vigt, at ingen skall mera behöfva någon critisk scholmästare. Thorild (SVS) 3: 86 (1791). (Bondeståndets sekreterare) Paléen hade, under de veckor, som riksdagen varat, så ofta uppträdt såsom böndernas skolmästare, blandat sig i diskussionen, varnat, tillrättavisat, att (osv.). Malmström Hist. 4: 151 (1874). Hon ville spela skolmästare öfver honom, kan tänka, skolmästardottren! Cederschiöld Riehl 1: 93 (1876); jfr 1. Somligt (i Fénelons Télémaque) är mycket behagfullt beskrivet, men överallt skymtar skolmästaren fram, ty Fénelons avsikt med det hela var att meddela goda lärdomar. Sylwan (o. Bing) 1: 337 (1910). Prästens roll som skolmästare för hela menigheten (i ä. tid). 2SvKulturb. 1—2: 50 (1934).
3) (numera föga br.) i bildl. anv. av 1, om äldre, väl dresserad skolhäst avsedd att användas ss. parhäst vid inkörning av unga hästar. THästv. 1869, s. 30.
4) motsv. SKOLA, sbst.2 2, 6: skolelev (l. medlem av lag av skolelever) som vunnit tävling (t. ex. i en idrott) inom en skola l. mellan skolor; jfr MÄSTARE 7 slutet. IdrBl. 1924, nr 29, s. 3 (i pl. best., om medlemmarna i bandylag). Svenska skolmästare i trafikkunskap. SvD(A) 1965, nr 141, s. 19.
-BESTÄLLNING. (-are-) (numera föga br.) skolmästartjänst. Hallman TwBröd. 10 (1726). PT 1904, nr 252, s. 1. —
-BYGGNING. konkret: byggnad utgörande bostad för skolmästare. Schotte NyköpElLärovH 2: 66 (i handl. fr. 1740). —
-DRAG. skolmästaraktigt drag.
2) till 1, 2, motsv. drag 28. Vad som fördärvar effekten av Strindbergs religiösa förkunnelse under tiden närmast efter Inferno är .. skolmästardraget. Lamm i 3SAH LIII. 2: 59 (1942). —
-FINGER. (numera bl. tillf.) särsk. bildl. Blåsten med starka skolmästare-fingrar / Luggar alléen, snart peruken är slut! Braun Dikt. 1: 47 (1837). —
-GÅRD. ss. bostad för skolmästare avsedd l. använd gård (se gård, sbst.1 6 a). VadstÄTb. 99 (1584). —
-JORD. (förr) jord (se d. o. 5 b) vars avkastning användes för avlöning av skolmästare. SockenbeskrHäls. 318 (1791). —
-KONST. (-ar-) (numera föga br.) (skol)pedagogik. Skolmästarkonst. Dahm (1846; boktitel); jfr TLär. 1846—47, s. 192. —
(1, 2) -MIN. skolmästaraktig min. Holmberg 2: 53 (1795). Så länge skolmästarminen och skolmästartonen i sitt osminkade öfversitteri och pedanteri florerar och tolereras inom lärarkåren, komma (osv.). Tenow Solidar 2: 65 (1906). —
(1, 2) -PEDANTISM. (-are-) (numera föga br.) skolmästaraktigt pedanteri. Hjärne DagDrabbn. LXXXIV (i handl. fr. 1804). —
-SEMINARIUM. (förr) seminarium (se d. o. 4 b) för utbildning av skolmästare. SynodA 1: 550 (1780; om förh. i Tyskl.). —
-SKÄPPA. (förr) skäppa spannmål utgående ss. skatt för avlöning av skolmästare. Branting Förf. 3: 184 (cit. fr. 1768). —
(1, 2) -SMAK. i fråga om syn på litteratur o. d.: skolmästaraktig smak. Hjärne DagDrabbn. LXXXV (cit. fr. 1804). —
-STOL. stol för skolmästare; förr äv. om kateder. Karlson ÖrebroSkolH 1: 45 (i handl. fr. c. 1617). KOF II. 2: 503 (c. 1655; om kateder). —
(1, 2) -STRÄNGHET~02 l. ~20. [jfr -sträng] skolmästaraktig stränghet. Malmberg Werfel 40Dag. 289 (1935). —
-TJÄNST. [jfr t. schulmeisterdienst] tjänst l. befattning ss. skolmästare. ÅbSvUndH 58: 256 (1682). —
-TOMT. (-mästar- 1909 osv. -mästare- 1595—1663. -mästers- 1586) tomt för skolmästares bostad. VadstÄTb. 109 (1586; för rektorsbostad). —
(1, 2) -TON. [jfr t. schulmeisterton] skolmästaraktig ton. Den sedeförbättrande skolmästarton, hwarmed wåra så kallade Romaner betungas. SvLitTidn. 1818, sp. 432. Skolans lärare och framför allt lärarinnor (böra) energiskt bemöda sig om att motarbeta den behaglösa skolmästartonen. Tenow Solidar 2: 65 (1906). —
B (†): SKOLMÄSTERS-TOMT, se A.
SKOLMÄSTARSKAP, äv. SKOLMÄSTERSKAP, sbst.2 (sbst.1 se sp. 4507), n. (-mästar- 1755 osv. -mäster- 1759) (om ä. förh.) om förhållandet att vara skolmästare; förr äv. konkretare: skolmästartjänst. SvMerc. 1: 323 (1755; konkretare). BvBeskow Lefn. 23 (1857). —
SKOLMÄSTERI1004 l. 0104, äv. 3~002. [jfr t. schulmeisterei] (skolmästares) skolundervisning; numera nästan bl. med mer l. mindre nedsättande bibet.: pedantisk l. docerande l. mästrande skolundervisning l. skolmästaraktigt beteende l. pedanteri l. dyl. Nu såsom .. (jesuiterna) igenom sitt Scholemästerij månge dråpelige personer vthi sin orden bekommit hafwa .. ty (osv.). Brask Pufendorf Hist. 443 (1680). Inseende öfver och .. ledning af de studerandes studier, kunna utöfvas utan att öfvergå till ett de sednares verkliga frihet kufvande skolmästeri. Frey 1845, s. 233 (1842). (Runebergs) undervisning var litterär och hade ingenting att skaffa med skolmästeri. OoB 1897, s. 5. Den tyska filosofien med dess borgerliga rättskaffenhet och dess tycke av skolmästeri. Landtman Kant 23 (1923). —
SKOLMÄSTERLIG, adj. [jfr t. schulmeisterlich] som tillkommer l. utövas av skolmästare; numera nästan bl. med mer l. mindre nedsättande bibet.: skolmästaraktig. Arnell Moore LR 1: 76 (1829; om klander). Jag känner mig obehagligt skolmästerlig, när jag skall kritisera era öfversättningar. Fröding Brev 195 (1894). Ännu i dag (och säkerligen allt framgent ..) måste barnet beträda sin första forskningsstråt under skolmästerlig ledning. SvD 1898, nr 42, s. 1.
SKOLMÄSTERSKA, f. (†) [fsv. skola mästirska] skolmästares hustru. MoB 7: 132 (1810). Wetterbergh Altart. 23 (1848). —
SKOLMÄSTRA, v. [jfr t. schulmeistern] uppträda l. bete sig skolmästaraktigt; äv. tr.: behandla (ngn l. ngt) på ett skolmästaraktigt sätt, mästra, särsk.: på ett mästrande sätt kritisera l. klandra (ngn l. ngt) l. granska (ngt). SP 1792, nr 54, s. 3. Sedan Ni nu en längre tid så oförbehållsamt skolmästrat mig utan att jag lyft min penna, börjar det bli på tiden att jag tar Er i upptuktelse. Strindberg Brev 6: 117 (1886). Då Ni i går meddelade mig, att den av Eder beställda artikeln .. skulle skolmästras i likhet med ”Folkskolans läseboks” uppsatser, blev jag verkligen .. förargad. Laurin LivKonst 305 (1923). Man hör (i brevet från B. E. Malmström) den unga teologie studeranden med kappan och kragen till ögonmärke. Han talar ex cathedra. Han skolmästrar och bannlyser. Schiller godkännes utan vidare, medan man måste vara på sin vakt i umgänget med (Goethe). Bergman i 3SAH 51: 136 (1940).
Spalt S 4589 band 26, 1972