| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MISSION miʃω4n, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) förhållande(t) att avsända en l. flera personer i visst politiskt uppdrag; (uträttande av) dylikt uppdrag; beskickning (se d. o. 3 a). KOLagercrantz (1742) i HSH 7: 319. Från 1812—15 är (Wilhelm v.) Humboldt anlitad för diplomatiska missioner i Wien och Paris. Bolin Statsl. 2: 319 (1871). SvD(B) 1944, nr 65, s. 6. särsk. (numera mindre br.) konkret: beskickning (se d. o. 3 d α). PH 8: 76 (1765). Väl motsvarade .. (Wetterstedt) det erhållna förtroendet att tjenstgöra vid Sveriges ansvarsfullaste mission. 3SAH 3: 67 (1888). Brate Diplomat. 19 (1943).
2) (viktigt) uppdrag l. värv; (viktig) uppgift; kallelse. (Mohammed skrev koranen) tilegnandes .. sig sjelf en Gudomlig Mission eller Fullmagt. Gjörwell (o. Bergklint) Sam. 216 (1775). Postsparbankens budgetbok har haft en verklig mission att fylla. SvD(A) 1934, nr 329, s. 14. jfr KULTUR-MISSION.
3) värksamhet som åsyftar att gm utsända personer (missionärer) vinna främmande trosbekännare för en viss religion; särsk. om dylik värksamhet för kristendomens utbredande (i främmande land) bland hedningar l. judar l. mohammedaner (yttre mission); äv. om evangelisationsarbete inom ett kristet land med syfte att vinna förnekare l. religiöst indifferenta personer för en avgjord, personlig kristendom (inre mission); äv. (i sht i ssgr) om sjömansvård l. om social hjälpvärksamhet på kristlig grund bland städernas fattigaste befolkning; äv. konkret, om institution l. organisation för missionsarbete, i sht förr äv. om missionsstation. Cand. Nils Collin, extraordinarie predikant vid den svenska lutherska missionen i America. SynodA 1: 458 (1769). Historien om Missionen på Öen St. Thomas. Oldendorp 2: 3 (1788). Danskarne hafva stiftat en berömd mission i den på Coromandelkusten i Ostindien liggande staden Trankebar. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 434 (1837). Den yttre missionen. MissionT 1862, s. 16. Inre mission. Landgren ProtestMissUppk. 1: 3 (1871). Både mor och Ingegärd .. var med i syföreningen, som arbetade för yttre missionen. Moberg Sedebetyg 345 (1935). — jfr BAPTIST-, BIBELKVINNO-, BOKPÅSE-, HEDNA-, ISRAELS-, JUDE-, LAPP-, LÄKAR(E)-, METODIST-, SJÖMANS-, STADS-, ZENANA-MISSION m. fl.
-ARBETARE~0200. missionär. Oldendorp 1: Föret. 4 a (1786). —
-ARBETE~020. Evangeliske Brödernas Missions-Arbete På Caraibiske Öarne. Oldendorp (1786; i titeln). —
-AUKTION. auktion (på skänkta varor) till förmån för missionen. SannVittn. 1875, s. 117. —
-BISKOP. biskop över område som är föremål för kristen missionsvärksamhet.
a) i fråga om den äldsta kyrkliga organisationen i Sv. LbFolksk. 378 (1892). Den svenska kyrkans historia visar oss först missionsbiskopar, vigda av ärkebiskopen i Hamburg-Bremen eller i England. Brilioth SvKyrkKunsk. 307 (1933).
b) i fråga om kristen missionsvärksamhet i nyare tid. NF 11: 104 (1887). Brundin MissKyrka 54 (1924). —
-BOKHANDEL~020. bokhandel som företrädesvis är inriktad på försäljning av religiös o. därmed likartad litteratur. SvHandelskal. 1887—88, 1: 39. —
-BÖN. bön för missionen; andaktsstund ägnad åt missionen. Wingård ChrKyrk. 145 (1843). Brundin MissKyrka 21 (1924). —
(1 slutet) -CHEF. (numera föga br.) chef för beskickning. Å utrikes ort accrediterade Missions-Chefer och Consuler. SFS 1856, nr 51, s. 2. SD(L) 1904, nr 331, s. 3. —
-DAG.
2) den tredje av svenska kyrkans böndagar, som är ägnad åt den yttre missionen; särsk. i sg. best. 2NF 15: 525 (1911). Alm. 1924, s. 10. —
-DIREKTOR. person som leder det missionsarbete som bedrives av sv. kyrkans missionsstyrelse (o. som är chef för styrelsens sekretariat i Uppsala). MissionT 1895, s. 38. —
-FEST.
-FÄLT. område inom vilket missionsvärksamhet bedrives. MissionT 1862, s. 16. Brundin MissKyrka 116 (1924). särsk. bildl. Att kyrkans män ha ett stort missionsfält bland idrottsplatsernas vakna ungdom. NDA(A) 1931, nr 291, s. 8. —
-FÖRBUND. i uttr. Svenska missionsförbundet, frikyrklig organisation som bildades 1878 av förut till Evangeliska fosterlandsstiftelsen anslutna missionsföreningar som anslöto sig till P. P. Waldenströms uppfattning i försoningsläran o. nattvardsfrågan. Svenska Missionsförbundet. Berättelse om dess tillkomst och första verksamhet. År 1878—1879. (1880; boktitel). SvD(B) 1943, nr 340, s. 11. —
-FÖRENING. (lekmanna)förening för yttre l. inre mission. MissionT 1834, s. 15. Brundin MissKyrka 24 (1924). —
-FÖRESTÅNDARE~00200. föreståndare för missionsinstitut; ledare för ett religiöst samfunds inre l. yttre missionsvärksamhet. NVexjöBl. 1847, nr 27, s. 2. MinnesskrMissFörbJub. 36 (1903). SvStatskal. 1943, Bih. s. 253 (i Evangeliska fosterlandsstiftelsen). —
-FÖRSAMLING.
1) kristen församling på missionsfält. Oldendorp 2: 416 (1788). Sandegren SvMissIndKyrka 189 (1924).
2) frikyrkoförsamling hörande till Svenska missionsförbundet. Harbo missionsförsamling. Västmannabygd 1923, nr 3, s. 3. —
-HISTORIA. (forskningsgren som sysselsätter sig med) den yttre missionens historia l. utvecklingsgång; äv. om skrift (lärobok, handbok) i detta ämne. Oldendorp 1: Föret. 2 b (1786). Brilioth SvKyrkKunsk. 398 (1933). —
-HUS.
2) (numera bl. tillf.) byggnad inrymmande l. tillhörande en missionsstation. Oldendorp 2: 451 (1788). MissionT 1862, s. 12.
3) gudstjänstlokal för missionsförening, bönehus; jfr -kapell, -kyrka 3. SannVittn. 1875, s. 16. Varje söndag gick hon till missionshuset. Blomberg LandLåg. 11 (1930). —
-HYDDA, r. l. f. (förr) gudstjänstlokal o. d. för (av missionsförening bedriven) inre mission bland en stads fattigare befolkning. SthmEvMissFÅrsb. 1879, s. 6. Sthm 1: 615 (1897). —
-HÖGTID~02 l. ~20. (högtidlig) religiös sammankomst ägnad åt den yttre missionen; jfr -fest 1, -möte. MissionT 1848, s. 20. Brundin MissKyrka 145 (1924). —
-INSTITUT. läroanstalt för utbildande av missionärer (o. lekmannapredikanter). Det Berlinska missionsinstitutet. SC 3: 86 (1822). LdMissionT 1846, nr 1, s. 1. SvTeolKv. 1928, s. 367. —
-INTRESSE. (varmt) intresse för missionen. Beskow SvMissOstAfr. 1: Förord (1884). Hagström Herdam. 3: 373 (1899). —
-KAPELL. benämning på vissa missionshus. Wexiö Missionskapell. SmålP 1895, nr 1 A, s. 2. Därs. 11/12 1943, s. 2. —
-KONFERENS. konferens (i sht mellan ombud för olika missionsorganisationer) för behandling av frågor rörande missionen. 2NF 18: 669 (1912). Sandegren SvMissIndKyrka 230 (1924). —
-KYRKA.
1) (i fackspr.) om kyrka byggd under den äldsta kristna tiden i Sv., medan landet ännu var ett missionsfält; äv. om det organiserade kristna trossamfundet under samma tid. Ekhoff StClem. 69 (1912). Cornell NorrlKyrklK 51 (1918).
3) benämning på vissa missionshus. Årshögtid hålles i Missionskyrkan, Upsala. Upsala(A) 1922, nr 44, s. 2. Brodin Arvika 489 (1937).
4) (mera tillf.) missionerande kyrka (l. samfund). MissionT 1862, s. 11. Boëthius HistLäsn. 2: 138 (1898). —
-LEDARE, m. Svenska Missionsrådet .. ordnar möten för missionärer och missionsledare. Brilioth SvKyrkKunsk. 399 (1933). —
-LÄKARE. läkare vid missionsstation; läkarmissionär. Landgren ProtestMissUppk. 1: 470 (1871). SvKyrkMiss. 1913, s. 1. —
-LÄRARE.
-MÖTE.
1) konferens l. möte för behandling av frågor rörande missionen. Det Första Skandinaviska Missions Mötet i Malmö .. 1863. Östberg (1864; boktitel). Brundin MissKyrka 37 (1924).
2) religiöst möte ägnat åt missionen; äv. allmännare: bönemöte, väckelsemöte. SmålAlleh. 1883, nr 4, s. 1. MinnesskrMissFörbJub. 135 (1903). —
-ORGAN. Sina missionsorgan fann Rom i tiggarmunkarna, vilka redan under medeltiden varit missionens bärare. 3NF 14: 128 (1931). —
-PREDIKANT. person (numera i sht lekman) som gm predikningar (ivrigt) värkar för missionen l. håller väckelsepredikningar. ÖresundP 1848, nr 5, s. 1. Fröding Guit. 54 (1891). —
-RESA, r. l. f. Sedan Paulus någon tid vistats i Antiochia .., företog han .. en ny missionsresa till norra delarne af Mindre Asien. Agardh ThSkr. 3: 33 (c. 1855). —
-RÅD. kommitté l. nämnd som har till uppgift att leda en missionsorganisations värksamhet (i viss del av hemlandet l. på ett missionsfält) l. att organisera samarbete mellan skilda missionsorganisationer. StadgSvKyrkMissSydind. 1908, s. 3. Brundin MissKyrka 294 (1924). Sandegren SvMissIndKyrka 262 (1924; på missionsfält). Internationella missionsrådet. 2NF 37: 562 (1925). —
-SAK(EN). om missionen ss. en uppgift l. angelägenhet. Oldendorp 2: 61 (1788). Brundin MissKyrka 24 (1924). —
-SEKRETERARE. sekreterare i styrelsen för en missionsorganisation l. anställd av en dylik styrelse (vid dess expedition). 2NF 18: 674 (1912). Brundin MissKyrka 294 (1924). —
-SKOLA, r. l. f.
1) skola som är upprättad på missionsfält av en missionsorganisation för meddelande av kristligt betonad undervisning. MissionT 1834, s. 42. MissVerkVäg 71 (1934).
2) om skolor som av Svenska missionssällskapet upprättats för lapparnas räkning på olika platser i svenska lappmarken. MissionT 1849, s. 76. 2NF 18: 670 (1912).
3) skola för utbildning av missionärer o. lekmannapredikanter; jfr -institut. MissionT 1862, s. 16. MinnesskrMissFörbJub. 118 (1903). —
-STATION. samlingspunkt som gm uppförande av bostadshus, kyrka, skola, sjukhus m. m. skapats för missionsarbetet inom ett visst område. MissionT 1862, s. 12. Brundin MissKyrka 123 (1924). —
-STYRELSE. särsk. om den av kyrkomötet utsedda kommitté (svenska kyrkans missionsstyrelse) som utövar ledningen av svenska kyrkans missionsvärksamhet. AllmKyrkom. 1868, s. 150. BihAllmKyrkomP 1878, 1: nr 5, s. 7. —
-SÄLLSKAP~02 l. ~20. benämning på olika (större, i sht utländska) missionsorganisationer; jfr -förening. Svenska missionssällskapet, grundat 1835 i allmänt missionerande syfte, numera uteslutande ägnande sig åt den inre missionen bland de svenska lapparna. SC 3: 86 (1822). De engelska missionssällskapen. Sandegren SvMissIndKyrka 3 (1924). —
-TIDNING. behandlande missionen. Missions-Tidning. (1834; tidskriftstitel). Lunds Missions-Tidning. (1846; tidskriftstitel). —
-VÄN, m.||ig. person som har varmt missionsintresse; särsk. om person som gillar o. deltager i Svenska missionsförbundets värksamhet i Sv. Wingård ChrKyrk. 133 (1843). Den nye handlarn var missionsvän, och han hade bildat en förening, som samlade ihop gåvor till hednamissionen. Moberg Sedebetyg 345 (1935). särsk.: person tillhörande ett visst av svenska invandrare i Nordamerikas förenta stater på 1860-talet bildat förbund för inre o. yttre mission; särsk. i pl. (best.), om detta förbund. Beckman Amer. 1: 138 (1883). —
-VÄRK, n. (numera ngt högtidligt) = -värksamhet. Björnståhl Resa 1: 349 (1772). Kyrkans missionsverk erhöll i Nathan Söderblom en ledare, som (osv.). HågkLivsintr. 12: 299 (1931). —
-VÄSEN(DE). Brödra-församlingens framgång i missions-väsendet. Geijer I. 1: 273 (1845). Östergren (1932).
Spalt M 1079 band 17, 1944