| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MATTA mat3a2, sbst.1, förr äv. MÅTTA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er BoupptSthm 27/6 1672, Därs. 1675, s. 1317 a, Bil.); förr äv. MATTE, sbst.2, m.; pl. -ar.
1) om olika slag av grövre l. tjockare textilier (förfärdigade medelst flätning, vävning, knytning o. d.) avsedda att övertäcka l. skydda ngt (t. ex. golv, varubalar) mot yttre åvärkan; ss. enkelt ord numera nästan bl. om dylika textilier avsedda för golvbeläggning; äv. i utvidgad anv., om liknande föremål av annat material (t. ex. av gummi). Orientaliska, persiska, turkiska mattor, om (vanl. knutna) mattor från orienten osv. (äv. kallade äkta mattor). Mjuka mattor. Genomgjuten, påtryckt matta, vissa slag av korkmattor. Dammsuga, piska (de mjuka) mattorna. G1R 8: 220 (1533). Een Matta aff Säff. Schroderus Os. 1: 449 (1635). Gardiner, Tapeter och Mattor. Ekenmark Hb. 135 (1820). Fryxell Ber. 3: 190 (1828; om väggbonader). Mattor: af spån, strå, rötter, gräs, vass, säf, kokostågor, eller rotting. SFS 1906, nr 38, s. 26. Sylwan Ryor 15 (1934). — jfr BAD-, BAST-, BRYSSEL-, DÖRR-, FLOSSA-, GOLV-, GÅNG-, HALM-, JUTE-, KIDDERMINSTER-, KOKOS-, KORK-, LINOLEUM-, SALONGS-, SCHAGG-, SNILJE-, STRÅ-, SÄNG-, TAMBUR-, TRAS-MATTA m. fl., ävensom HÄNG-MATTA. — särsk.
a) [jfr motsv. uttr. i d.] (ngt vard.) i uttr. hålla sig (l. ngn) på mattan, eg.: stanna (resp. låta ngn stanna) på tamburmattan o. icke (låta honom) stiga in; anträffat bl. bildl.: icke träda ngn för nära, hålla sig ”i skinnet”, resp. hålla ngn kort. Hade .. (ärkehertig Karl) blifvit kejsare .., så hade väl Fransoserne .. blifvit hållna på mattan. Atterbom Minn. 559 (1819). Han hyste .. för .. (rikets ständer) en helsosam respekt, så att han nog håller sig på mattan. Liljecrona RiksdKul. 330 (1840). Almquist VärldH 5: 659 (1933).
b) idrott. vid brottning: ett slags tjock, med mjukt överdrag försedd matta l. madrass av vissa bestämda mått, på vilken de tävlande uppehålla sig. Allén BrottnAtl. 97 (1904).
c) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] sjöt. om mattor av hampa l. tåg, använda till skydd mot skamfilning o. d. Dalman 39 (1765). Smith (1917). jfr BORG-, BRASS-, GARNERINGS-, KLYS-, PLATTINGS-MATTA m. fl.
d) om presenning som lägges över ett spränghål för att hindra att stenar vid sprängningen slungas upp i luften. SvD(A) 1932, nr 235, s. 6.
e) (i sht i fråga om ä. l. utländska, särsk. ryska förh.) matta (vanl. av halm l. bast o. d.) använd till inpackning av (större mängd av vissa) varor; äv. om säck av dylik matta; äv. om varupacke inslagen i en matta, bal (se BAL, sbst.2 1); äv. ss. måttsord ss. beteckning för viss mängd av varor (i sht av mjöl, tobak l. fikon) som bruka förpackas i dylika mattor (l. säckar) av viss storlek. EkenäsDomb. 1: 247 (1659; till förpackning av tobak). (Efter beredningen) torkas (sockret) i solen och inpackas i mattor. (Bladh o.) Hornstedt 145 (1784). En .. skuta, lastad med 500 mattor mjöl. BL 9: 140 (1883). Dadlarna komma i handeln i .. mattor om 50 kg. Ekenberg (o. Landin) 214 (1889). EkonS 1: 246 (1893; ss. mått i Ryssland).
f) (i fackspr.) i oeg. anv., om litet stycke kläde som utgör underlag för epålett (l. för på annan plats placerad gradbeteckning) på uniform. Westee (1842). (Epåletter) med hvita mattor vid Svea .. Artilleri-Regemente. SamlFörfArméen 5: 139 (1845). UNT 1942, nr 250, s. 6. jfr EPÅLETT-MATTA.
g) i utvidgad anv., ss. benämning på halm, fibrer o. liknande material använt för framställning av hattar, korgar o. d.; ss. första led i ssgr.
2) i bildl. anv. av 1.
a) [jfr motsv. anv. i d.; urspr. sannol. eg. lån av (det icke besläktade) t. matte, gräsplan (se MAD)] om markbetäckning bestående av växande (fint) gräs o. d.; gräsmatta; gräsplan; äv. i uttr. växa o. d. i matta, växa så att en matta bildas. GFGyllenborg Vitt. 1: 190 (1759, 1795). (Familjen) går att duka upp sitt matknyte på Djurgårdens gröna mattor. Bremer Pres. 307 (1834). Dalgången var betäckt med en tjock matta af ljung, kråkris och hjortron. Strindberg Hems. 134 (1887). (En viss saxifragaart) växer i matta. Sandström NatArb. 2: 85 (1910). jfr BLOMSTER-, GRÄS-, LJUNG-, LUMMER-, VEGETATIONS-, VÄXT-, ÄNGS-MATTA m. fl.
b) boktr. vid boktryck: fördjupning i däckeln (se DÄCKEL 1 b) l. i de tryckta arken på grund av för starkt tryck av stilformen. Nordin Boktr. 249 (1881). (Texten är) tryckt med alltför djupa mattor. NordBoktrK 1908, s. 30. HantvB I. 5: 363 (1937).
(2 a) -BRÄCKA, r. l. f. bot. den mattbildande växten Saxifraga oppositifolia Lin., purpurbräcka. Krok o. Almquist Fl. 1: 131 (1898). —
(1 b) -DOMARE. idrott. domare vid brottningstävling som leder kampen o. i vissa fall dömer matchen (med hjälp av två röstande domare). UNT 1930, nr 10471, s. 8. —
-FLÄTNING. tillvärkning av mattor medelst flätning; särsk. i fråga om mattor av halm l. säv. KrigVAT 1843, s. 169. —
-GRAN. bot. lågväxt gran vars nedersta grenar breda ut sig liksom en matta; krypgran. SvNat. 1914, s. 34. —
-GRÄS. (matt- 1756 osv. matte- 1745—1911) bot. om långreviga arter av släktet Lycopodium Lin., vilkas revor användas för flätning av (mindre) golvmattor; särsk. om Lycopodium clavatum Lin. Linné Gothl. 187 (1745).
-GÅNG; pl. -ar. (numera föga br.) om viss avpassad längd av (gång)matta. GHT 1889, nr 264 A, s. 1. NoK 18: 49 (1923). —
(1 g) -HATT. (matt- 1824. matte- 1832) (†) hatt av flätad halm o. d.; halmhatt. DA 1824, nr 89, Bih. s. 4. BoupptVäxjö 1832. —
-LUMMER. (matt- 1798 osv. matte- 1792—c. 1875) bot. växten Lycopodium clavatum Lin.; jfr -gräs. Liljeblad Fl. 308 (1792).
(1 e) -MJÖL. (förr) ryskt mjöl (som transporterades förpackat i ”mattor”). SundhetscollBer. 1857, s. 124. Högberg Frib. 249 (1910). —
-NÅL. (i fackspr.) ett slags stor nål som användes vid tillvärkning av mattor. Almroth Karmarsch 586 (1839). —
-PAPP. (i fackspr.) ett slags papp använt till underlag under golvmattor (i sht under korkmattor); grålumppapp. GHT 1892, nr 261 A, s. 1. —
(1 e) -RUSSIN. (förr) i pl.: ett slags (sämre) russin som försändes inpackade i ”mattor”. TySvO 1335 (1932). —
-SVAMP. [med syftning på fruktkropparnas utbredda, mattlika växtsätt] bot. svampen Thelephora multifida Rabenh. Krok o. Almquist Fl. 2: 275 (1907). —
-TRASA, r. l. f. särsk. i pl., om tillklippta remsor av kasserade kläder o. d. varav mattor (”trasmattor”) vävas. Klippa mattrasor. AB 1890, nr 211, s. 2. —
-VARP, r. l. m. varp vid vävning av mattor; äv. om garn avsett till sådan varp. Ekenmark Dräll. 13 (1828). Langlet Husm. 952 (1892). —
B (†): MATTE-GRÄS, -HATT, -LUMMER, se A.
Spalt M 510 band 17, 1943