Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOTS lωt4s (Anm. Uttal med lång vokal angives av Moberg Gr. 103 (1815)), i bet. 1, 2 m.||(ig.), i bet. 3 m. l. r.; best. -en; pl. -ar ((†) -er RARP 16: 330 (1697), Nordberg C12 1: 180 (1740)).
Ordformer
(lods 17301828. loos 17161764. loots (-tz) 1671 (: Lootz Penningar)1708. los 16961835. lots (-tz) 1683 osv. — Se för övr. LOTSMAN)
Etymologi
[liksom d. lods, nor. los, av nt. lōts (motsv. t. lotse) l. holl. loods, loots; uppkommet gm ellips av LOTSMAN. — Jfr LOTSA]
1) person (vanl. särskilt bemyndigad tjänsteman) med uppgift att vägleda fartyg vid kusterna samt vid anlöpande av o. utgående från hamn o. d. Kalla, hämta, taga, avlämna lots. Signalera efter lots. Blossa efter lots (sjöt.), signalera med bloss efter lots. Lotsarna uppassa vid Sandhamn på kryssande lotskutter. Lotsarna möta från sjön kommande fartyg utanför grunden. Stiernman Com. 4: 548 (1683). Utan Lots eller Skärgårds Styrman må ingen Segla där Lotsmans farvatn är utan i högsta nödfall. ReglArméenFl. 1788, s. 14. Bland lotsar och fyrmän. Hägg (1930; boktitel). — jfr HAMN-, IS-, KANAL-, KRONO-, LÅNG-, MIN-, MÄSTER-, ÖVER-LOTS m. fl.
2) i fråga om färd till lands: förare, vägvisare; utom tillf. numera bl. dels om fjällförare, dels (vanl. i ssg l. elliptiskt härför, med anslutning till 1) om person som hjälper trafikant (särsk. bilförare) att komma fram l. finna vägen vid besvärliga trafikförhållanden (genom storstadstrafik o. d.). VetAH 1814, s. 72. Katecheterna .. kunna .. få lots från den ena Lappen till den andra. Læstadius 1Journ. 181 (1831). Gör ingen svårare eller längre (skid-)tur utan kunnig lots! PT 1909, nr 25 A, s. 3. Folk från landsorten som kommer bilande till tullen (i Sthm) och .. vill ha en lots för att komma till rätt adress. SvD(A) 1934, nr 297, s. 11. — jfr BIL-, SKID-, TRAFIK-LOTS.
3) [jfr t. lotse(nfisch), eng. pilot(-fish), fr. pilote (de requin), ävensom det nylat. namnet. Till grund för benämningen ligger en oriktig föreställning att fisken, gm att åtfölja hajar o. fartyg, ”lotsade” fram hajarna till byte o. fartygen till hamn] zool. fisken Naucrates ductor Lin., lotsfisk; förr äv. benämnd hajens lots; utom i ssgr numera bl. tillf. Hajens Los. Linné MusReg. 72 (1754). Bergdahl Antip. 50 (1906; elliptiskt för: hajlots). — jfr HAJ-LOTS.
Ssgr (i allm. till 1; i sht lotsv. o. sjöt. Anm. Ett stort antal av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till LOTSA): A: LOTS-AVGIFT ~02 l. ~20. avgift som enligt fastställd taxa skall erläggas för lotsning o. d.; förr äv. (särsk. i uttr. lots- och båkavgift) om avgift som erlades av samtliga in- o. utgående fartyg (oberoende av om de anlitat lots l. icke) till lots- o. fyrväsendets underhåll (i senare tid benämnd: fyr- och båkavgift). 2RA 3: 819 (1734).
Ssg: lotsavgifts-plikt. skyldighet för fartyg att vid passerande av viss farled erlägga för lotsning därstädes bestämda lotsavgifter, oberoende av om det därvid anlitar lots l. icke. 3NF (1930).
-BARN-SKOLA. ä. benämning på skola inrättad särskilt för barn till fyr- o. lotspersonalen på avsides belägen ort. SFS 1878, Bih. nr 4, s. 17.
-BEFÄL. koll., om lotskaptener o. lotslöjtnanter. SPF 1857, s. 344.
-BEFÄLHAVARE~00200 l. ~02100. titel som tillkommer chefen för lotsväsendet på sjön Vänern. GHT 1895, nr 231, s. 3.
-BETJÄNING. särsk. (i fråga om förh. i Finl. o. ä. sv. förh.) konkret, om den lägre lotspersonalen (särsk. vid viss lotsplats). PH 8: 38 (1764).
-BETJÄNT. (i fråga om förh. i Finl. o. ä. sv. förh.) person tillhörande (den lägre) lotspersonalen. Raab Reg. 1746, 2: 184.
-BITRÄDE~020. särsk.: lotshjälp. SFS 1881, nr 7, s. 2.
-BLOSS. användt ss. ljussignal för tillkallande av lots. SFS 1915, s. 1477.
-BONDE. (förr) kam. åbo på lotshemman. SvRStBevilln. 1766, s. C 2 a.
-BREV. skriftlig handling innehållande fullmakt för ngn att utföra lotsning; styrsedel. Björkman (1889).
-BRICKA. (mässings)bricka som bäres av lots ss. tjänstetecken. SFS 1881, nr 8, s. 15.
-BYRÅ(N). byrå inom lotsstyrelsen med uppgift att handlägga ärenden av nautisk natur samt ärenden rörande personalen vid lots- o. fyrstaten. SFS 1905, nr 48, s. 1.
-BÅT. [jfr t. lotsenboot] för bruk vid lotsuppassning o. lotsens färd till o. från lotssökande fartyg o. d. KKD 10: 154 (1708).
-DAGBOK~02 l. ~20. av befälhavaren vid en lotsplats förd dagbok över vid lotsplatsen förrättade lotsningar o. dit inflytande lotsavgifter. FörordnLotsBåkInrättn. 1820, s. 13.
-DIREKTÖR. (förr) titel tillkommande chefen för rikets lots- (o. fyr)väsen; 1888 ersatt med: generallotsdirektör. ReglLootzInsp. 1696, s. A 4 b.
Ssg: lotsdirektörs-kontor(et). (förr) lotsdirektörens ämbetskontor. SthmStCal. 1788, s. 21.
-DISTRIKT. om de distrikt vari landets kustområden äro indelade med hänsyn till där befintliga lots- o. fyrplatser; jfr -FÖRDELNING. PH 8: 163 (1766).
Ssg: lotsdistrikts-, förr äv. lotsdistrikt-chef. (-distrikt- 1799. -distrikts- 1799 osv.) (företrädesvis i fråga om ä. förh.) jfr lots-kapten. ReglLotsv. 1799, s. A 2 a.
-DRÄNG. (†) (yngre) person tjänstgörande ss. biträde åt lots; jfr -LÄRLING. FörordnLootzw. 1696, § 1. FörordnBåkLotsinrättn. 1798, s. D 1 b.
-EXAMEN. examen som berättigar ngn att utföra lotsning. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 42.
-FARTYG~02 l. ~20. [jfr t. lotsenfahrzeug] jfr -BÅT. Roswall Skeppsm. 1: 135 (1803).
-FARVATTEN~020, äv. ~200. [jfr t. lotsenfahrwasser] jfr -LED. FörordnLootzw. 1696, § 11.
(jfr 3) -FISK. zool. = LOTS 3. Oldendorp 1: 56 (1786).
-FLAGGA, r. l. f., l. -FLAGG. [jfr t. lotsenflagge]
1) flagga som hissas på ett fartygs förtopp för tillkallande av lots. SFS 1825, SärskBl. s. 54.
2) flagga som föres av lotsbåt o. d. ss. igenkänningstecken. SPF 1857, s. 368.
-FRIHET~20 l. ~02. motsatt: lotstvång. BtRiksdP 1882, 5Hufvudtit. s. 11. SFS 1894, nr 26, s. 1.
-FÖRDELNING. (i fråga om förh. i Finl. o. ä. sv. förh.) lotsdistrikt av viss omfattning; i fråga om ä. sv. förh. dels (före 1882) om underavdelningar av lotsdistrikten, dels (18821904) om distrikt som till storleken ungefär motsvarade de nuvarande lotsdistrikten. ReglLotsv. 1799, s. D 3 b.
Ssg: lotsfördelnings-chef. (i fråga om förh. i Finl. o. ä. sv. förh.) SFS 1827, s. 1108.
-FÖRMAN~20 l. ~02. befälhavare vid lotsplats där befälsställningen icke innehaves av överlots. SFS 1827, s. 1107.
-GALLIOT. (förr) jfr -BÅT. Bladh (o. Hornstedt) 33 (1799).
-GÅRD. (i fråga om ä. förh.) jfr -HEMMAN. FörordnLootzw. 1696, § 12.
-GÖS, r. l. m. gös (se GÖS, sbst.4) använd ss. lotsflagga (se d. o. 1). Topelius Dagb. 2: 85 (1835).
-HEMMAN. (i sht förr) kam. hemman som urspr. var anslaget till boställe åt lots l. viss åbo som mot åtnjutande av vissa förmåner (ss. skattefrihet) var skyldig att själv utföra lotsning l. att underhålla lots; jfr STYRMANS-HEMMAN. AmirCollCircul. 8/11 1753, s. B 3 a.
-HJÄLP. hjälp av lots (med lotsning). SDS 1897, nr 499, s. 2.
-HUS. avsett för lots l. inrymmande lotsstation. FoU 15: 239 (1785).
-INRÄTTNING~020. organisation l. institution för lotsväsendet; ofta (i sg. o. pl. best.) sammanfattande, om samtliga till lotsväsendet hörande institutioner i riket (lotsvärket). PublLotzinrättn. 1745 (i titel). Den nya Malösundska Lotsinrättningen vid Nidingen. PH 8: 37 (1764). Lots- och Fyrinrättningen i Riket. SFS 1862, nr 46, s. 1.
-INSPEKTOR~002. (förr) högre lotstjänsteman med uppgift att utöva viss uppsikt över lotsvärkets personal. ReglLootzInsp. 1696, s. A 1 b.
-JORDEBOK~002. kam. omfattande lotshemmanen inom riket l. ett län. Gynther Förf. 5: 88 (1858).
-KAPTEN. titel för viss högre lotstjänsteman, numera tillkommande chefen för ett lotsdistrikt. CAEhrensvärd Brev 1: 184 (1789).
-KIK, r. l. m. utkik för lots. Lönnberg BlSkär. 34 (1876).
-KONTOR. lotsmyndighets kontor l. expedition; dels (förr) om de centrala lotsmyndigheternas kontor, dels (i fråga om nutida förh. bl.) om tjänstelokal för överlots l. lotsförman; stundom om institutionen. FörordnLootzw. 1696, § 9.
-KUTTER, r. l. m. [jfr t. lotsenkutter] jfr -BÅT. UB 7: 516 (1875).
-LED, r. l. m. farled vari lots är skyldig att efter kallelse föra fram fartyg. LotsTaxaSödSthm 1748.
-LEGA, r. l. f. (numera bl. i Finl.) lotsavgift. SPF 1857, s. 308. FFS 1903, nr 23, s. 143.
-LOTT. enskild lots tillkommande andel av den del av lotspänningarna som behålles vid lotsplatsen till fördelning bland lotsarna. ReglLotsv. 1799, s. H 2 a.
-LÄRLING. yngre person antagen för utbildning till (krono)-lots. ReglLotsv. 1799, s. C 4 a.
-LÖJTNANT. titel för viss högre lotstjänsteman, numera tillkommande lotskaptenens närmaste man i ett lotsdistrikt. DA 1824, nr 92, s. 4.
-MAJOR. titel för det finska lotsvärkets chef under tiden närmast efter 1809. FinBiogrHb. 608 (1897).
-MAN, se d. o. —
-MEDEL, pl. gm lotsavgifterna inflytande pänningmedel. PH 8: 39 (1764).
-MYNDIGHET~002, äv. ~200. särsk. konkretare, om person l. institution. SFS 1911, nr 107, s. 1.
-OFFICER l. OFFICERARE. (i sht förr) jfr -KAPTEN, -LÖJTNANT, -MAJOR. AmirCollCircul. 8/11 1753, s. E 4 a.
-OMBYTE~020. växling av lots. TörngrenMål. 105 (1801).
-PASS. (†) lotsbrev. ReglLootzInsp. 1696, s. B 1 a.
-PERSONAL. vid lotsplats anställd personal. KrigVAH 1824, s. 282.
-PLATS. (lots- 1759 osv. lotse- 1680) plats där en l. flera lotsar äro stationerade; äv. om institutionen. Stiernman Com. 4: 225 (1680).
-PLIKT. (med avseende på vissa förhållanden stadgad) skyldighet för fartyg att anlita lots. VFl. 1921, s. 25.
-PLIKTIG. jfr -PLIKT. SFS 1875, nr 51, s. 5.
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. avgift för lotsning av fartyg. Stiernman Com. 3: 862 (1671).
-SEDEL. av lots vid lotsning medförd blankett varpå fartygsbefälhavaren gör anteckning om utförd lotsning. ReglLootzInsp. 1696, s. B 4 a.
-SIGNAL. [jfr t. lotsensignal] för tillkallande av lots. PH 14: 127 (1788).
-SKONARE, r. l. m. [jfr t. lotsenschoner] jfr -BÅT. 2NF 24: 1462 (1916).
-SKOTT. jfr -SIGNAL. Mellin Nov. 2: 167 (1849, 1867).
-STAT(EN). sammanfattningen av den inom lotsväsendet anställda personalen; äv. i uttr. lots- och fyrstaten, om hela lotsvärkets personal. SvKrigCivCal. 1810, s. 112.
-STATION. [jfr t. lotsenstation] lotsplats; i sht om institutionen. ReglLotsv. 1799, s. H 3 a.
-STYRELSE(N). centralmyndighet för lotsvärket. SFS 1873, nr 82, s. 6.
-STYRMAN~20 l. ~02. (numera föga br.) person med god kännedom om vissa farvatten, inmönstrad på fartyg för tjänstgöring ss. rorgängare l. långlots under färd genom dessa. ReglTjArméenFl. 1796, s. 16. SvD(B) 1928, nr 129, s. 8.
-STÄLLE. (numera mindre br.) = -PLATS. Utdrag 18/8 1752. NPress. 1894, nr 340, s. 3.
-SÖKANDE, p. adj. om fartyg: som söker lotshjälp. KrigVAH 1880, s. 104.
-TAXA. taxa efter vilken lotspänningar utgå. PublLotzinrättn. 1745, s. 3.
-TJÄNST.
1) tjänstgöring med lotsning o. d. Allardt Borgå 2: 396 (1928).
2) konkretare: tjänst ss. lots. FörordnLootzw. 1696, § 1.
-TJÄNSTEMAN~002 l. ~200. tjänsteman inom lotsväsendet. SFS 1923, s. 202.
-TVÅNG. [jfr t. lotsenzwang] lotsplikt. NF 10: 122 (1886).
-UPPASSNING~020. av lotsar utförd bevakningstjänst för spaning efter lotssökande fartyg; stundom konkretare, om institutionen. PH 7: 4920 (1759).
Ssgr: lotsuppassnings-plats. lotsuppassningsställe. SFS 1902, nr 36, s. 2.
-ställe. där lotsuppassning är anordnad. NF 5: 507 (1882).
-UPPSYNINGSMAN~0200 l. ~0102. (förr) lotstjänsteman som hade uppsikten över lotsväsendet inom ett visst område (ss. chef för en lotsfördelning). FörordnLotsv. 1748, s. A 4 b. —
-UTKIK~02 l. ~20, r. l. m. plats (torn l. ställning o. d.) för utkik efter lotssökande fartyg. LfF 1876, s. 330.
-VAKTSTUGA~020. för användning vid lotsuppassning. SPF 1857, s. 361.
-VATTEN. [jfr t. lotsenwasser] = -FARVATTEN. FörordnLootzw. 1696, § 13.
-VÄRK, n.
1) (†) lotsväsen. FörordnLootzw. 1696, Ingress. PH 8: 39 (1764).
2) sammanfattningen av lotsstyrelsen o. därunder lydande lots- o. fyrinrättningar o. anstalter för räddande av skeppsbrutna jämte dessas personal; vanl. i sg. best. Hofcal. 1749, s. 67.
Ssg (till -VÄRK 2): lotsvärks-kontor(et). (förr) lotsvärkets centrala ämbetskontor. SthmStCal. 1800, s. 8.
-VÄSEN l. -VÄSENDE. FörordnLootzw. 1696 (i titel).
-ÅLDERMAN~002 l. ~200. (förr) titel för förman vid lotsplats; jfr -FÖRMAN. ReglLootzInsp. 1696, s. A 1 b.
B (†): LOTSE-PLATS, se A.

 

Spalt L 1080 band 16, 1941

Webbansvarig