Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LOTS lωt4s (Anm. Uttal med lång vokal angives av Moberg Gr. 103 (1815)), i bet. 1, 2 m.||(ig.), i bet. 3 m. l. r.; best. -en; pl. -ar ((†) -er RARP 16: 330 (1697), Nordberg C12 1: 180 (1740)).
1) person (vanl. särskilt bemyndigad tjänsteman) med uppgift att vägleda fartyg vid kusterna samt vid anlöpande av o. utgående från hamn o. d. Kalla, hämta, taga, avlämna lots. Signalera efter lots. Blossa efter lots (sjöt.), signalera med bloss efter lots. Lotsarna uppassa vid Sandhamn på kryssande lotskutter. Lotsarna möta från sjön kommande fartyg utanför grunden. Stiernman Com. 4: 548 (1683). Utan Lots eller Skärgårds Styrman må ingen Segla där Lotsmans farvatn är utan i högsta nödfall. ReglArméenFl. 1788, s. 14. Bland lotsar och fyrmän. Hägg (1930; boktitel). — jfr HAMN-, IS-, KANAL-, KRONO-, LÅNG-, MIN-, MÄSTER-, ÖVER-LOTS m. fl.
2) i fråga om färd till lands: förare, vägvisare; utom tillf. numera bl. dels om fjällförare, dels (vanl. i ssg l. elliptiskt härför, med anslutning till 1) om person som hjälper trafikant (särsk. bilförare) att komma fram l. finna vägen vid besvärliga trafikförhållanden (genom storstadstrafik o. d.). VetAH 1814, s. 72. Katecheterna .. kunna .. få lots från den ena Lappen till den andra. Læstadius 1Journ. 181 (1831). Gör ingen svårare eller längre (skid-)tur utan kunnig lots! PT 1909, nr 25 A, s. 3. Folk från landsorten som kommer bilande till tullen (i Sthm) och .. vill ha en lots för att komma till rätt adress. SvD(A) 1934, nr 297, s. 11. — jfr BIL-, SKID-, TRAFIK-LOTS.
3) [jfr t. lotse(nfisch), eng. pilot(-fish), fr. pilote (de requin), ävensom det nylat. namnet. Till grund för benämningen ligger en oriktig föreställning att fisken, gm att åtfölja hajar o. fartyg, ”lotsade” fram hajarna till byte o. fartygen till hamn] zool. fisken Naucrates ductor Lin., lotsfisk; förr äv. benämnd hajens lots; utom i ssgr numera bl. tillf. Hajens Los. Linné MusReg. 72 (1754). Bergdahl Antip. 50 (1906; elliptiskt för: hajlots). — jfr HAJ-LOTS.
Ssg: lotsavgifts-plikt. skyldighet för fartyg att vid passerande av viss farled erlägga för lotsning därstädes bestämda lotsavgifter, oberoende av om det därvid anlitar lots l. icke. 3NF (1930). —
-BARN-SKOLA. ä. benämning på skola inrättad särskilt för barn till fyr- o. lotspersonalen på avsides belägen ort. SFS 1878, Bih. nr 4, s. 17. —
-BEFÄLHAVARE~00200 l. ~02100. titel som tillkommer chefen för lotsväsendet på sjön Vänern. GHT 1895, nr 231, s. 3. —
-BETJÄNING. särsk. (i fråga om förh. i Finl. o. ä. sv. förh.) konkret, om den lägre lotspersonalen (särsk. vid viss lotsplats). PH 8: 38 (1764). —
-BETJÄNT. (i fråga om förh. i Finl. o. ä. sv. förh.) person tillhörande (den lägre) lotspersonalen. Raab Reg. 1746, 2: 184. —
-BREV. skriftlig handling innehållande fullmakt för ngn att utföra lotsning; styrsedel. Björkman (1889). —
-BYRÅ(N). byrå inom lotsstyrelsen med uppgift att handlägga ärenden av nautisk natur samt ärenden rörande personalen vid lots- o. fyrstaten. SFS 1905, nr 48, s. 1. —
-BÅT. [jfr t. lotsenboot] för bruk vid lotsuppassning o. lotsens färd till o. från lotssökande fartyg o. d. KKD 10: 154 (1708). —
-DAGBOK~02 l. ~20. av befälhavaren vid en lotsplats förd dagbok över vid lotsplatsen förrättade lotsningar o. dit inflytande lotsavgifter. FörordnLotsBåkInrättn. 1820, s. 13. —
-DIREKTÖR. (förr) titel tillkommande chefen för rikets lots- (o. fyr)väsen; 1888 ersatt med: generallotsdirektör. ReglLootzInsp. 1696, s. A 4 b.
-DISTRIKT. om de distrikt vari landets kustområden äro indelade med hänsyn till där befintliga lots- o. fyrplatser; jfr -FÖRDELNING. PH 8: 163 (1766).
Ssg: lotsdistrikts-, förr äv. lotsdistrikt-chef. (-distrikt- 1799. -distrikts- 1799 osv.) (företrädesvis i fråga om ä. förh.) jfr lots-kapten. ReglLotsv. 1799, s. A 2 a. —
-DRÄNG. (†) (yngre) person tjänstgörande ss. biträde åt lots; jfr -LÄRLING. FörordnLootzw. 1696, § 1. FörordnBåkLotsinrättn. 1798, s. D 1 b. —
-FLAGGA, r. l. f., l. -FLAGG. [jfr t. lotsenflagge]
-FÖRDELNING. (i fråga om förh. i Finl. o. ä. sv. förh.) lotsdistrikt av viss omfattning; i fråga om ä. sv. förh. dels (före 1882) om underavdelningar av lotsdistrikten, dels (1882—1904) om distrikt som till storleken ungefär motsvarade de nuvarande lotsdistrikten. ReglLotsv. 1799, s. D 3 b.
-FÖRMAN~20 l. ~02. befälhavare vid lotsplats där befälsställningen icke innehaves av överlots. SFS 1827, s. 1107. —
-GÖS, r. l. m. gös (se GÖS, sbst.4) använd ss. lotsflagga (se d. o. 1). Topelius Dagb. 2: 85 (1835). —
-HEMMAN. (i sht förr) kam. hemman som urspr. var anslaget till boställe åt lots l. viss åbo som mot åtnjutande av vissa förmåner (ss. skattefrihet) var skyldig att själv utföra lotsning l. att underhålla lots; jfr STYRMANS-HEMMAN. AmirCollCircul. 8/11 1753, s. B 3 a. —
-INRÄTTNING~020. organisation l. institution för lotsväsendet; ofta (i sg. o. pl. best.) sammanfattande, om samtliga till lotsväsendet hörande institutioner i riket (lotsvärket). PublLotzinrättn. 1745 (i titel). Den nya Malösundska Lotsinrättningen vid Nidingen. PH 8: 37 (1764). Lots- och Fyrinrättningen i Riket. SFS 1862, nr 46, s. 1. —
-INSPEKTOR~002. (förr) högre lotstjänsteman med uppgift att utöva viss uppsikt över lotsvärkets personal. ReglLootzInsp. 1696, s. A 1 b. —
-KAPTEN. titel för viss högre lotstjänsteman, numera tillkommande chefen för ett lotsdistrikt. CAEhrensvärd Brev 1: 184 (1789). —
-KONTOR. lotsmyndighets kontor l. expedition; dels (förr) om de centrala lotsmyndigheternas kontor, dels (i fråga om nutida förh. bl.) om tjänstelokal för överlots l. lotsförman; stundom om institutionen. FörordnLootzw. 1696, § 9. —
-LED, r. l. m. farled vari lots är skyldig att efter kallelse föra fram fartyg. LotsTaxaSödSthm 1748. —
-LOTT. enskild lots tillkommande andel av den del av lotspänningarna som behålles vid lotsplatsen till fördelning bland lotsarna. ReglLotsv. 1799, s. H 2 a. —
-LÖJTNANT. titel för viss högre lotstjänsteman, numera tillkommande lotskaptenens närmaste man i ett lotsdistrikt. DA 1824, nr 92, s. 4. —
-MAJOR. titel för det finska lotsvärkets chef under tiden närmast efter 1809. FinBiogrHb. 608 (1897). —
-MAN, se d. o. —
-OFFICER l. OFFICERARE. (i sht förr) jfr -KAPTEN, -LÖJTNANT, -MAJOR. AmirCollCircul. 8/11 1753, s. E 4 a. —
-PLATS. (lots- 1759 osv. lotse- 1680) plats där en l. flera lotsar äro stationerade; äv. om institutionen. Stiernman Com. 4: 225 (1680). —
-PLIKT. (med avseende på vissa förhållanden stadgad) skyldighet för fartyg att anlita lots. VFl. 1921, s. 25. —
-SEDEL. av lots vid lotsning medförd blankett varpå fartygsbefälhavaren gör anteckning om utförd lotsning. ReglLootzInsp. 1696, s. B 4 a. —
-STAT(EN). sammanfattningen av den inom lotsväsendet anställda personalen; äv. i uttr. lots- och fyrstaten, om hela lotsvärkets personal. SvKrigCivCal. 1810, s. 112. —
-STYRMAN~20 l. ~02. (numera föga br.) person med god kännedom om vissa farvatten, inmönstrad på fartyg för tjänstgöring ss. rorgängare l. långlots under färd genom dessa. ReglTjArméenFl. 1796, s. 16. SvD(B) 1928, nr 129, s. 8. —
-TJÄNST.
-UPPASSNING~020. av lotsar utförd bevakningstjänst för spaning efter lotssökande fartyg; stundom konkretare, om institutionen. PH 7: 4920 (1759).
-UPPSYNINGSMAN~0200 l. ~0102. (förr) lotstjänsteman som hade uppsikten över lotsväsendet inom ett visst område (ss. chef för en lotsfördelning). FörordnLotsv. 1748, s. A 4 b. —
-UTKIK~02 l. ~20, r. l. m. plats (torn l. ställning o. d.) för utkik efter lotssökande fartyg. LfF 1876, s. 330. —
-VÄRK, n.
2) sammanfattningen av lotsstyrelsen o. därunder lydande lots- o. fyrinrättningar o. anstalter för räddande av skeppsbrutna jämte dessas personal; vanl. i sg. best. Hofcal. 1749, s. 67.
Ssg (till -VÄRK 2): lotsvärks-kontor(et). (förr) lotsvärkets centrala ämbetskontor. SthmStCal. 1800, s. 8. —
-ÅLDERMAN~002 l. ~200. (förr) titel för förman vid lotsplats; jfr -FÖRMAN. ReglLootzInsp. 1696, s. A 1 b. —
B (†): LOTSE-PLATS, se A.
Spalt L 1080 band 16, 1941