Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KVÄLL kväl4, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar ((†) -er Spegel GW 109 (1685)); i vissa trakter, bygdemålsfärgat, äv. KVÄLLER kväl4er, r. l. m.
1) den del av dygnet som bildar övergång från dag till natt, afton; stundom om den sista delen av aftonen (se g nedan). Det lider mot l. emot kväll l. kvällen, i vissa trakter äv. mot kvälls, förr äv. till kvällen, förr äv. det går åt kväll, det lider mot aftonen. Szå leedh till quelden. Svart G1 91 (1561). Aldrigh är dagen så long, at thet bliffuer quelder omsider. SvOrds. A 2 b (1604). Så snart thet gåår åt Qwelle. Spegel GW 38 (1685). Quällens gullmoln fästet kransa. Stagnelius (SVS) 1: 370 (c. 1815). Qvällen han nalkas. Ling Kärl. 21 (1816). Tiden springer, det lider mot kvälls nu. TurÅ 1912, s. 168. När det så vart kväller, hjälpte hon till med arbetet inomhus. Larsson i By LantlH 49 (1925). — jfr AUGUSTI-, BADSTUGU-, BRUD-, BRÖLLOPS-, DANS-, DECEMBER-, FREDAGS-, HELGDAGS-, HEMMA-, HÖGTIDS-, HÖST-, ILLVÄDERS-, JUL-, JULDAGS-, JUNI-, LEK-, LÖRDAGS-, SENHÖST-, SOMMAR-, SÖNDAGS-, TEATER-, VINTER-, VÅR-KVÄLL m. fl. — särsk.
β) i uttr. god kväll 0 4. Den lilla Anna nickar gladt god qväll / Till lekkamraten. Snoilsky 4: 60 (1887). God kväll i stugan. Hallström Sagodr. 16 (1910).
b) i adverbiella tidsbestämningar (jfr c). I kväll, under innevarande dags (just pågående l. kommande) afton. En kväll, förr äv. om en kväll (hände ngt). På l. under, stundom i l. om kvällen (ngn viss dag l. varje dag under viss tid). Om l. på kvällarna. Innan kväll, i vissa trakter äv. innan kvälls, före aftonen. Emot l. mot l. inemot kvällen, i vissa trakter äv. mot kvälls till, förr äv. åt kväll, emot aftonen. Här om kvällen, se HÄROMKVÄLLEN. The höllo vppå medh discepteringen (dvs. disputationen) in moott quellen, så bleff intedt mera handlat then dagen. Svart G1 131 (1561). Mins Matredhningen i Ångermanland gröt alla qällar förutan om Torsdagzqällen. Bureus Suml. 24 (c. 1600). (Kung Rolf) kom (med sin flotta) til Irlands seent om en quälld. Verelius Gothr. 247 (1664; isl.: um queld). Hwar tager jagh huus åth qwälle? Ps. 1695, 205: 12. På quälln (for jag) hem med Ångfartyg. Geijer Brev 294 (1836). I kvällen jag sjunger för mig själf. Dens. (1841) hos Marcus GeijerL 372. Mor Gertrud .. bad till Gud för honom hvar qväll, innan hon somnade. Rydberg Vigg 19 (1875). Det är så godt att gråta om qvällen, som om morgonen. Granlund Ordspr. (c. 1880). ”Jo, innan kvälls är han nog uppmjukad”. Högberg Vred. 1: 32 (1906). Vi nådde .. innan kväll till Härnösand. Böök ResSv. 242 (1924). Jag (skulle) en kväll .. söka en bekant. Hallström Händ. 7 (1927). (Majsångarna) börja sin vandring mot kvälls till. SvKulturb. 5—6: 301 (1930). — (†) The ther vppå (dvs. på skeppet) vore warde sig mannelige alt ifrå middagenn och in i queldenn. Svart G1 61 (1561). — särsk.
α) (i vissa trakter) i uttr. i kvälls, i går afton (se γ). Prytz OS D 4 a (1620). Geijer Brev 432 (1845). Östergren (1931; landsdelsord).
β) i sg. best. utan prep.: på aftonen; numera bl. med omedelbart följande adverbiell bestämning. Kvällen innan l. förut. Den som qvälln sitt hufvud saknar, / Skall (osv.). Valerius 2: 96 (1809). Qvällen derpå. Strindberg NRik. 40 (1882).
γ) i sg. obest. utan förb. med artikel l. prep.; i sådana uttr. som i går l. i morgon kväll o. d., samt i förb. morgon och kväll, kväll och morgon, varje morgon o. kväll; i vissa trakter äv. i uttr. i går kvälls (jfr α); förr äv. i uttr. morgon l. morgons kväll. Bleffuo alle prester förmante til .. att .. öffua sigh dagliga vti böner til Gud i himmilen, quell och morgon på sine knä. SynodA 2: 3 (1583). Hindrich Hansson skall förnöge Jesper innan morgon qweldt. SkrGbgJub. 6: 56 (1587). Jagh (vill) hafva all beskedh i ordningh till morgons qväll. OxBr. 10: 273 (1623). I morgon kväll kl. 7,30. UNT 1929, nr 10360, s. 2. Östergren (1931).
c) (†) i uttr. så kvälls, så tidigt l. så sent på kvällen, vid den tiden på kvällen, så dags på kvällen. Vi hunno fram ännu så kvälls, att (osv.). Törneros Brev 1: 202 (1825; uppl. 1925). Börjesson E14Son 69 (1847).
d) (i vissa trakter) i uttr. sitta kväll l. kvällar, göra kvällar (jfr e), sitta uppe om aftonen l. aftnarna o. förrätta inomhusarbete. Dybeck Runa 1849, s. 34. Fatab. 1910, s. 4. På Sankt Britas dag skulle (man) börja att sitta kväll. Därs. 1932, s. 122.
e) (i vissa trakter) i uttr. göra kväll (jfr d), sluta arbetet för aftonen, göra sig i ordning för vila om aftonen. Lind 1: 1333 (1749). Skynda dig och koka gröten, mor, så att vi får göra kväll, sade han. Sjödin StHjärt. 163 (1911).
f) med en bestämning som karakteriserar den ifrågavarande aftonen med hänsyn till vad som händer l. händt under densamma l. med hänsyn till huru den ter sig för ngn. En stilla, mörk, ruskig kväll. Aldrig hade jag så rolig kväll / sen jag i världen börja fria. Landsm. VII. 7: 113 (1892). Det var en solblank qväll vid midsommar. PT 1896, nr 59, s. 3. Titelrollen återgafs af hr Ödmann, som hade en ovanligt lycklig qväll. Därs. 1908, nr 218 A, s. 3. jfr (†): Mig lämnar du här kwar i ledsamhetens kwäller. LejonkDr. 87 (1689).
g) (numera mindre br.) i inskränktare bem., om den sista delen af aftonen. Grubb 405 (1665). Hvar afton, långt utpå qvällarna, sitter hon vid min säng. Tegnér (WB) 7: 528 (1835). På aftonen gåfvo Hertigen och Hertiginnan af Södermanland .. middag för ryska legationen, och på kvällen hade ryske ministern inbjudit 200 gäster till en lysande bal. PT 1913, nr 55, s. 2.
h) (i vitter stil) närmande sig bet.: skymning l. mörker om aftonen. När qvällen faller på. Gellerstedt 2Dikt. 83 (1881). Hur mer och mer sig qväll kring bygden bredde. Lagus Dikt. 118 (1891).
2) i bildl. anv. av 1.
a) (i högre stil) om avslutningen l. den sista tiden av ngt som kan jämföras med en dag; jfr AFTON 2. Til verldens qväll. Kolmodin QvSp. 1: 539 (1732). Det lider mot qvällen af ett sekel. Quennerstedt Ögonblicksb. 25 (1894). — särsk. om livets l. levnadens sista tid l. om dess slut. At på din lefnads dag, så hastigt skull bli qväller. Hesselius Zaletta 9 (1740). En frihetens man, som ännu i gubbens sena qväll står eller dör för hvad som utgjort ynglingens hänryckning. Sturzen-Becker 1: 59 (1861). I lifvets kväll. FoU 17: 255 (1904). jfr LEVNADS-KVÄLL.
b) (†) med tanke på kvällens mörker; jfr NATT. Den, som .. / .. all sin lefnads tid tilbringar / Uti okunnighetens qväll. Nordenflycht QT 1744, s. 57.
a) i uttr. äta l. spisa kväll. SvMerc. 1764, s. 623. CVAStrandberg 2: 190 (1865). Hallström NNov. 36 (1912).
b) i uttr. till kvällen, i vissa trakter äv. till kvälls; ofta svårt att skilja från 1. Då Hustrun nu förstod at man blef qvar till qvällen, / .. Togs åter bränvin fram .. / Samt mat i myckenhet. Livin Kyrk. 75 (1781). Till qvällen åt Tekla med stark matlust. Strindberg SvÖ 3: 188 (1890). När madam Kalm satte på grötvattnet till kvälls (så osv.). Sjödin Undret 17 (1910).
c) konkret: kvällsvard; jfr AFTON 4 c. Vår matordning är reglerad. .. Kvällarne ätas hemma. MoB 7: 2 (1799). Sen .. åto vi .. en stadig kväll med sur mjölk och pannkakor. TurÅ 1896, s. 33. Det händer ju i en familj, att man helt oförberedd måste anordna en middag eller kväll. GHT 1897, nr 52, s. 3.
4) i ssgr, om aftonen (l. hela dagen) näst före en fest l. en högtid l. en helgdag; jfr AFTON 5. — jfr BRUDSTUGU-, HELG-, HELGDAGS-, HÖGTIDS-, JUL-, MÖ-, NYÅRS-, SVEN-, VALBORGS-KVÄLL m. fl.
-HUK. [sv. dial. kvällshuk; jfr HUK, sbst.2] (†) i uttr. sitta i kvällhuk, sitta (hopkrupen) i mörkret en stund om aftonen, innan man tänder ljus. Jolin Mjölnarfr. 93 (1865). —
-KAPPA, -KLÄNNING, se C. —
-KNARR. (kväll- 1785—1911. kvälls- 1827)
1) fågeln Caprimulgus europæus Lin., nattskräva, nattskärra, hörknarr. Fischerström Mäl. 175 (1785).
-KRÖK, -KULA, -KVIST, -KYLA, se C. —
-KÅRE. (i vitter stil) svag vind om aftonen. Sommarens sömniga qvällkåre. Tavaststjerna Barnd. 137 (1886). —
-LUFT, -MJÖLK, -MJÖLKA, -MOLN, -MÅL, -MÅLTID, -MÖRKER, -MÖTE, -PIPA, -PROMENAD, -PROMENERA, se C. —
-RINGA, v. (i vissa trakter) ringa i kyrkklockor om aftonen. Om afftonen sedan kwällringt war. VDAkt. 1674, nr 25. Hagberg Shaksp. 9: 259 (1850; bildl).. —
-RINGNING, -RÖD, -SAMTAL, -SEN, se C. —
-SETA. [jfr nor. dial., isl. kveldseta] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) till 1 d, i uttr. göra kvällseta; jfr -SÄTE 1. Uppå vår bygd göras kårtare qväll setor, men desto tidigare ottor. NorrlS 1—6: 77 (c. 1770).
2) = -SÄTE 2. NorrlS 1—6: 76 (c. 1770). Det var att gå upp i ottan och hålla på till kvällseta. Oliv Röst. 25 (1929). —
-SIDA, se C. —
(1 d) -SITTA, -ning. [sv. dial. kvällsitta] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sitta inomhus o. arbeta vid ljus om aftonen (ända till sängdags). GbgMag. 1762, s. 258. 4GbgVSH V—VI. 4: 73 (1903: kvällsittningen). —
-SKAFFNING, -SKEN, -SKUGGA, -SKUM, -SKY, -SKYMNING, -SOL, -SPEL, -STILLA, -STJÄRNA, -STUND, -SUP, -SVAL, -SYSSLA, se C. —
-SÄTE. [sv. dial. kvällsäte] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) till 1 d, i uttr. göra kvällsäte, sitta uppe o. arbeta inomhus efter mörkrets inbrott. Hülphers Norrl. 4: 375 (1779). Fatab. 1910, s. 4.
2) om tiden för nattens inträde, tid då man går till sängs. VDAkt. 1650, nr 40. Fatab. 1910, s. 4. —
-SÄTTNING. (kväll- 1711—1893. kvälls- c. 1755) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om tiden för kvällens början; jfr KVÄLLNING. I qwellsettningen (kom) en klart skinande skiön stierna. Swedberg Dödst. 569 (1711). Dalin (1855; med hänv. till qvällning). Lundell (1893). —
-SÖMN, -SÖMNIG, -TIMME, se C.
B (†): KVÄLLE-MÅL, -SYSSLA, -TID, -VILA, se C.
C: KVÄLLS-ANDAKT~02 l. ~20. —
-BELYSNING. (kväll- 1827. kvälls- 1898 osv.)
1) i fråga om det på aftonen försvagade dagsljuset; äv.: konstgjord belysning om kvällarna. Klänningen var vackrast i kvällsbelysning. Atterbom LÖ 2: 9 (1827).
-BELYST, p. adj. (kväll-) (i vitter stil) Lugnet på den qvällbelysta fjärden. Runeberg 2: 161 (1830). —
-BLÅ. (kväll- 1881. kvälls- 1907 osv.) (i vitter stil) som har den för himmelen om aftonen utmärkande blåa färgen. Kvällblå junihimmel. Bååth NDikt. 192 (1881). Johansson RödaHuv. 2—3: 79 (1917). —
(3) -BORD. jfr BORD, sbst.1 6. Atterbom Lyr. 2: 21 (1808). De lämpligaste rätterna för kvällsbordet. Ribbing BarnFostr. 108 (1892). —
-BRASA, r. l. f. (kväll- c. 1770. kvälls- 1844 osv.) jfr BRASA, sbst.1 1. NorrlS 1—6: 77 (c. 1770). I spiseln sprakade qvällsbrasan. Crusenstolpe Mor. 6: 414 (1844). —
(1, 3) -DAGS. (kväll- 1734. kvälls- 1907) (numera mindre br.) i uttr. det är l. blir kvällsdags, det är afton l. tid att intaga aftonmåltiden l. att gå till sängs; förr äv. i adverbiell anv.: mot aftonen; jfr DAGS 1 b, c. Herden qvälldags hem the spaka hjordar drifver. JGHallman Vitt. 174 (1734). (Han) gav sig av till trollkäringens stuga, när det var kvällsdags. Norrl. 6: 20 (1907). —
-DIMMA, r. l. f. (kväll- 1833—1847. kvälls- c. 1885 osv.) (i vitter stil) Ling As. 173 (1833). Vår låglandsluft har kvällsdimmor, som verka förhärjande på sjuka lungor. Benedictsson Eftersk. 112 (c. 1885). —
-DUNKEL, n. (kväll- 1817—1842. kvälls- 1931 osv.) (i vitter stil) I kvällsdunklet. Atterbom Minn. 66 (i senare bearbetat brev fr. 1817). —
-GRÖT. Gumman (var) sysselsatt att koka qvällsgröt. SvFolks. 1: 31 (1844). Johansson SmedBrukspatr. 29 (1933). —
-HIMMEL. (kväll- 1860—1896. kvälls- 1887 osv.) (i vitter stil) om himmelen sådan den ter sig på aftonen. Bäckström Skald. 73 (1860; i bild). Det är en höstafton vid slussen. Ännu synes en röd kvällshimmel öfver Mälaren. Lundin NSthm 92 (1887). —
-KAPPA. (kväll- 1895—1896. kvälls- 1911 osv.) aftonkappa. GHT 1895, nr 232 B, s. 3. Högberg Baggböl. 1: 198 (1911). —
-KNARR, se A. —
-KRÖK. (kväll- 1931. kvälls- 1893 osv.) (vard.) i sht i uttr. på l. mot kvällskröken, på l. mot kvällen. Mot qvällskröken blef gubben rigtigt treflig. SDS 1893, nr 550, s. 2. DN(A) 1932, nr 89, s. 1. —
-KURS, jfr KURS 7. En kvällskurs i stenografi. Wägner Norrt. 155 (1908). SvD(A) 1934, nr 234, s. 17. —
-KVIST. (kväll- 1847—1931. kvälls- 1842 osv.) (vard.) afton; i sht i uttr. på l. mot kvällskvisten; jfr AFTON-KVIST. Zeipel 1: 143 (1842; i bild). Wetterberg Penning. 13 (1847). Mörtpetter .. (hade) tagit ett rus på qvällqvisten. Topelius Vint. I. 2: 234 (1862, 1880). Det va’ en lugn och stilla qvällsqvist i Juni. Nyblom Hum. 6 (1874). DN 29/10 1933, Söndagsbil. s. 6. —
-LEKTION. —
-LUFT. (kväll- 1931. kvälls- 1852 osv.) Se .. efter barnet, akta henne för qvälsluften. Callerholm Stowe 312 (1852). —
-MJÖLK. (kväll- 1881—1931. kvälls- 1840 osv.) mjölk som mjölkas på aftonen. Almqvist Lad. 30 (1840). LAHT 1928, s. 849. —
-MJÖLKA. (kväll- 1927—1931. kvälls- 1916 osv.) (i vissa trakter) mjölka (korna) på aftonen. Larsson i By Logen 5455 27 (1916). Moberg Rask. 117 (1927). —
-MOLN. (kväll- 1810—1856. kvälls- 1846 osv.) (i vitter stil) Mäktiga skugga! jag ser dig nalkas på glänsande qvällmoln. Atterbom Lyr. 2: 46 (1810). Östergren (1931). —
-MÅL. (kväll- 1877. kvälle- 1572. kvälls- 1681 osv.)
1) (†) = KVÄLL 1. Thett lider fast åth qwellemåhll, / stolz kirstin honn wille till sengenne gå. Visb. 1: 30 (1572).
2) (mindre br.) aftonmåltid; jfr KVÄLL 3. Verelius 179 (1681). Wennerberg Bref 1: 56 (1838). Cannelin (1921). —
-MÖTE. (kväll- 1831. kvälls- 1790—1828) (tillf.) sammankomst på aftonen. Möller (1790). LMEnberg (1831) hos Leopold 4: XXII. —
-PIPA, r. l. f. (kväll-) om tobakspipa. Efter en så angenämt tillbragt dag, rökte jag min qvällpipa hos doktor Zaar. Bergman VSmSkr. 73 (1825). —
-PROMENERA. (kväll- 1899—1931. kvälls- 1931 osv.) i sht i p. pr. Hedenstierna StutaP 217 (1899). Östergren (1931). —
-RINGNING. (kväll- 1895. kvälls- 1903 osv.) ringning i kyrkklocka om aftonen, helgmålsringning. När bykyrkans klockor ringa kvällringningen och den trötte dagakarlen .. går hem. SvFolkkal. 1895, s. 45. Ström SvenskOrdspr. 308 (1926). —
-RO, r. l. f.
-RÖD. (kväll- 1907—1931. kvälls- 1901 osv.) (i vitter stil) röd i belysningen av den nedgående solen; äv., om person: röd (om kinderna) om aftonen. Karlfeldt FridLustg. 7 (1901). De kvällröda klipporna. Ekholm SvL 106 (1926). —
-SAMTAL~02 l. ~20. (kväll-) särsk. (i fackspr.) om telefonsamtal som expedieras på aftonen (mot nedsatt avgift). RtKatal. 1922, 5: XIII. —
-SEN, adj. (kväll- 1896—1931. kvälls- 1909 osv.) som äger rum l. förekommer sent på kvällen; äv. om person: som sitter uppe till sent på kvällen. Dessa kvällsena diskussioner. GHT 1896, nr 262, s. 2. Vara kvällssen av sig. Östergren (1931). —
-SIDA(N). (kväll- 1863—1931. kvälls- 1866 osv.) övergång(en) till l. början av aftonen; i sht i uttr. på l. mot kvällssidan. Sederholm Finl. 1: 22 (1863). DN(A) 1932, nr 68, s. 1. —
-SKAFFNING. (kväll- 1907. kvälls- 1898 osv.) sjöt. aftonmåltid, aftonskaffning. Wrangel SvFlBok 429 (1898). —
-SKEN. (kväll- 1907. kvälls- 1908 osv.) (i vitter stil) om det sken som sprides av den nedgående solen l. av aftonrodnaden. Nordström Fisk. 111 (1907). (Han) stirrade .. västerut över vattnet mot det Sverige, där kvällsskenet glödde över helgonkyrkor och kloster. Heidenstam Svensk. 1: 268 (1908). —
-SKUGGA, r. l. f. (kväll- 1807—1898. kvälls- 1906 osv.) (i vitter stil) Adlerbeth Buc. 33 (1807). De mattblå kvällsskuggorna sila in mellan grenverket. Ericson Fågelkås. 1: 75 (1906). —
-SKUM, adj. (kväll- 1907—1918. kvälls- c. 1885 osv.) (i vitter stil) Det blivit kvällsskumt nu. Söderhjelm Levertin 1: 206 (cit. fr. c. 1885). I den kvällskumma trädgården. Hasselblatt Mann Trist. 173 (1918). —
-SKY, r. l. m. (kväll- 1884—1931. kvälls- 1931 osv.) (i vitter stil) jfr -MOLN. Tavaststjerna Morg. 217 (1884). —
-SKYMNING. (kväll- 1818—1931. kvälls- 1900 osv.) (i vitter stil) I qvällskymningen. Atterbom Minn. 375 (1818). —
-SOL. (kväll- 1818—1931. kvälls- 1900 osv.) (i vitter stil) Det omätliga isfältet (låg) framför mig, glittrande i qväll-solen. PoetK 1818, 2: 14.
-SPEL. (kväll- 1850. kvälls- 1749 osv.)
2) jäg. om tjäders l. orres spel om aftonen. Att skjuta (tjäder) på qvällspel. Källström Jagt 159 (1850). FoFl. 1932, s. 56. —
-STILLA, adj. o. adv. (kväll- 1912—1931. kvälls- 1931 osv.) (i vitter stil) Vattnet låg kvällstilla. Slotte Karleb. 122 (1912). —
-STJÄRNA. (kväll- 1833—1894. kvälls- 1749 osv.) (i vitter stil) stjärna som lyser om aftonen; särsk. om planeten Venus; jfr AFTONSTJÄRNA 1. Lind 1: 11 (1749). Ling As. 507 (1833). Såsom vänliga kvällstjärnor brinna (så osv.). Fröding NDikt. 89 (1894). —
-SUP. (kväll- 1847. kvälls- 1748 osv.) (i sht förr) Hiorter Alm. 1748, s. 31. Får jag inte lof att bjuda på en liten qvällsup? Blanche Jernbär. 13 (1847). —
-SVAL. (kväll-) (i vitter stil) Mot himlen riktades vårt öga / när som fogeln sjöng i qvällsval lund. LfF 1888, s. 107. —
-SYSSLA, r. l. f. (kväll- 1851—1907. kvälle- 1714. kvälls- 1753 osv.) i sht i pl. LfF 1899, s. 133 (1714). —
-SÄTTNING, se A. —
-SÖL, i bet. 1 n., i bet. 2 m.||(ig.) (kväll- 1851—1906. kvälls- 1921 osv.) (vard.)
1) söl l. senfärdighet om aftonen; handling(en) att sitta uppe till sent på kvällen. WoJ (1891). Klint (1906).
2) (i vissa trakter) person som sölar l. är senfärdig om aftonen l. som sitter uppe till sent på kvällen. SvTyHlex. (1851). Cannelin (1921). —
-SÖMNIG. (kväll- c. 1755—1931. kvälls- 1900 osv.) som blir mycket sömnig om aftonen. Schultze Ordb. 4719 (c. 1755). —
-TIDNING. aftontidning. —
-TIMME. (kväll- 1879. kvälls- 1905 osv.) Den sena qvälltimmen. Björlin Elsa 187 (1879). SvD(A) 1933, nr 349, s. 11. —
-TUNG. (kväll- 1891. kvälls- 1913 osv.) (i vitter stil) Fröding Guit. 25 (1891). Dit vindens sista kåre bär kvällstung doft från häggen. Ekström Dikt. 27 (1913). —
-VILA, r. l. f. (kvälle- 1701—1708. kvälls- 1639 osv.) Schroderus Comenius 574 (1639). Jag stör ej gärna någon i hans kvällshvila. Lundquist Fontane EBr. 266 (1902).
1) bliva afton, lida mot aftonen.
a) dep. o. intr.; opers.: det lider mot aftonen, det blir afton. Tiderus GrLat. 78 (1626; dep.). Tå thet begynte qvällas. Kolmodin QvSp. 1: 220 (1732). Björner Thorst. 8 (1737; intr.). Innan det qvällar. Strindberg Dam. 84 (1898). SvD(A) 1931, nr 336, s. 10 (dep.). särsk. bildl.; jfr KVÄLL 2 a. När det qvällas och bort jag går, / Bädden mig lätt i vigda kullen. Hedenstierna Kaleid. 176 (1884). Bergman TrAllt 40 (1931).
b) (i vitter stil) om dag, dep.: gå l. lida mot aftonen. Börk Darius 343 (1688; i bild). Årets längsta dag började småningom att kvällas. Mörne Hav. 9 (1921).
c) (i vitter stil) i p. pr.: som tillhör l. har avseende på aftonen; som lider mot aftonen (jfr b). I kvällande stunden. Evers Fosterj. 30 (1909). Hemmer Vänt. 17 (1922).
2) (†) om solen, dep. o. intr.: gå ned om aftonen. Brenner Dikt. 1: 137 (1698, 1713; i bild). I afton när solen qvällas. SvFolks. 230 (1844).
3) (i vissa trakter) om person l. djur, intr.: gå till vila om aftonen. Broman Glys. 2: 84 (c. 1730). Denna dag hade vi hållit ut med skidlöpandet i fjorton timmar; långa blefvo derför ej våra rustningar innan vi qvällade. Schröder 2Jagtm. 264 (1891). —
KVÄLLING, f. (quellinghe, sg. best.) [jfr d. kvælding, nor. kvelding; vbalsbst. till KVÄLLA, v.1] (†) kvällning. SkrGbgJub. 6: 559 (1620). —
KVÄLLNA, v., förr äv. KVÄLLNAS, v. dep. (quälnas 1604) [jfr d. kvældne] (i vissa trakter)
1) opers., intr., förr äv. dep.: det lider mot aftonen; jfr KVÄLLA, v.1 1 a. Lind (1749). Det börjar kvällna. DN(B) 1931, nr 185, s. 12. särsk. (†) oeg. Ther quälnas icke (dvs. man märker icke att det lider mot aftonen) som quinnor drijcke. SvOrds. C 4 b (1604).
KVÄLLNING, r. l. f. [jfr ä. d. queldning, d. kvældning; vbalsbst. till KVÄLLA, v.1, o. KVÄLLNA] den tid på dagen då det börjar kvällas; i sht i förb. med prep. Till des det lijder åt qvälningen. VRP 10/3 1722. Hit skola vi gå hvarje qvällning. Wetterbergh Sign. 237 (1843). Vi .. voro mot kvällningen nere i Pegli. Strindberg TrOtr. 2: 118 (1884, 1890). När kvällningen föll. Fridholm Espina Marifl. 145 (1929). Det hände häromdagen att en herre i kvällningen var ute och promenerade. SvD(A) 1933, nr 281, s. 8. jfr SENHÖST-, VINTER-KVÄLLNING.
Ssgr (i vitter stil): kvällnings-ljus, n. Jag .. / ser bygden i spelande kvällningsljus. Ekelund Syn. 97 (1901).
KVÄLLSLIG, adj. (i vitter stil) som tillhör l. har avseende på l. utmärker l. äger rum om aftonen, kvälls-. Lommarnes kvällsliga skrik. Karlfeldt FridVis. 99 (1898). Ett kvällsligt vårvinterstycke i akvarell. UNT 1929, nr 10341, s. 8.
Spalt K 3470 band 15, 1938