| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
upptill öppet (med löst lock försett) kärl, vanl. av rund form, numera förfärdigat i sht av metall, särsk. järn (äv. av lergods), förr ofta av täljsten, som brukas i sht vid kokning l. stekning. GR 1: 175 (1523). Dåras löye är såsom sprakande aff törne vnder grytonne. Pred. 7: 7 (Bib. 1541). Men lägg man versen i en gryta, / Få se om soppan ej blir fet! Lenngren (SVS) 1: 13 (1775). Nu sattes grytan på spiseln. Rydberg Vigg 20 (1875). Mitt folk, det finns annat att bära i hand / än en bräddfull egyptisk gryta. Heidenstam NDikt. 16 (1902, 1915) [jfr EGYPTISK a]. — jfr BECK-, BYK-, FOT-, JÄRN-, KOK-, KOPPAR-, KUL-, KÖTT-, LER-, MALM-, STEN-, TÄLJSTENS-, ÅNG-GRYTA m. fl. — särsk.
a) i talrika ordspr. o. talesätt, t. ex.: Thz skraper huar eld under sin grÿta (dvs. var o. en ser på sitt bästa). GlTer. 9 (c. 1550); jfr: Huar karar eld vnder sijn gryta. SvOrds. B 2 a (1604). Små gryter haffua ock öron (dvs. barn kunna också uppfatta vad det talas om). Botvidi Brudpr. 23 (1619). Käre Kättil smitta icke Grytan. Grubb 441 (1665); jfr: Huru swarter ästu, sadhe Kiättilen til Grytan (med hänsyftning på att man har lättare att se andras fel än sina egna). Dens. 338. Dhet man taar vhr Grytan, får man intet på Fatet. Grubb 86 (1665). Stilltigande Kattor, draga gierna köttet uthur grytan. Hiärne 2Hdskr. 194 (c. 1715). De .. koka i en gryta. Rhodin 13 (1807). Vår gamla piga .. sade, då hon fick höra nyheten (om förlovningen): ’Det är lock efter gryta’. Wetterbergh SamhKärna 2: 32 (1857). Hvar skulle väl slefven vara, om ej i grytan. Granlund Ordspr. (c. 1880). Mycken mat i grannens gryta. Därs.
c) fys. i uttr. Papins gryta, se DIGESTOR. Berzelius Kemi 3: 307 (1818). Moll Fys. 2: 34 (1898). jfr (sammanskrivet): Papins-gryta. EconA 1807, mars s. 144.
e) [jfr det d. leknamnet den sorte gryde] i uttr. svarta grytan ss. namn på en sånglek i vilken de deltagande gå under en duk, medan en sång sjunges vars slutrader äro: den som kommer allra sist / hugg den å och kasta’n / i den svarta grytan, o. varvid den som befinner sig under duken vid orden hugg den å får ge pant. Wigström Folkd. 1: 307 (1880).
f) i oeg. anv. särsk.
α) om gryt- l. korgliknande anordning där förbränning av brännmaterialier kan äga rum; jfr FYR-, KOX-GRYTA.
β) metall. ss. benämning på den runda l. ovala fördjupning i härd l. flamugn vari den behandlade metallen är samlad; även om vid svensk lillbessemermetod använd konverter. JernkA 1859, s. 23. Gryta .. kallas en af ingeniör Bergström vid Avesta bruk .. införd helt liten bessemerkonverter. NF (1882). jfr PUDDEL-GRYTA.
γ) om grytformiga hålrum i ytan av bärg; stundom ss. ellips av JÄTTE-GRYTA. Linné Ungd. 2: 354 (1734). Lignell Dal 1: 40 (1851). jfr BÄRG-, JÄTTE-, STRAND-, ÄLV-GRYTA.
δ) (i fackspr., föga br.) om vart och ett av de små valven i en rundbågslist.
-BAKELSE. (†) visst slags bakvärk, berett av mjölk, ägg m. m., som tillredes gm kokning i vattenbad o. efter gräddning kokas i smält smör. Broocman Hush. 6: 12 (1736). —
-BOTTEN. (gryt- 1749 osv. gryte- c. 1645) botten av en gryta. IErici Colerus 1: 244 (c. 1645). Det bådar .. blåst .., när sotet glöder på grytbottnen. Wigström Folkd. 1: 128 (1880). —
-BÄNK. (gryt- c. 1600 osv. gryte- 1797) bänk l. hylla avsedd för förvaring av grytor (o. andra kokkärl). Bureus Suml. 40 (c. 1600). Den nedersta hyllan i kärlhyllan kallas ibland grytbänk. Erixon Möbl. 1: XLV (1925). —
-DEGEL. (förr) metall. vid koppartillvärkning: stor skål av järnbläck med invändig fyllning av lera, vari den smälta kopparen göts till ämnen för utsmidningen. Linné Ungd. 2: 219 (1734). —
-FATTAN. (gryt- 1673—1826. gryte- 1560) (numera bl. i starkt bygdemålsfärgat spr.) handtag l. grepe till gryta. NorrlS 1: 342 (1560). BoupptRasbo 1826. —
-FOT. (gryt- 1556 osv. gryta- 1640. gryte- 1563—1671)
2) ställning (ofta med ring försedd trefot) avsedd att uppbära en gryta. HFinlH 4: 297 (1556). BoupptVäxjö 1885. —
-GJUTARE. (gryt- 1568 osv. gryte- 1524—1785) [fsv. grytogiutare] (i sht förr) person som har till yrke l. sysselsättning att gjuta (järn)grytor; förr äv. ss. tillnamn. Henric grytegjutare. OPetri Tb. 17 (1524). GR 27: 88 (1557). —
-GJUTERI1004, äv. 0104, äv. 3~002. (gryt- 1789 osv. gryte- 1796) (i sht förr) jfr -GJUTARE. Rinman 2: 786 (1789). —
-GREPE. (gryt- 1760 osv. gryte- 1741) hake l. krok varmed en gryta lyftes; jfr -KROK, -RING 2. BoupptVäxjö 1741. —
-HÅLLARE, r. l. m. (i sht förr) grythängare. Linné Ungd. 2: 334 (1734). 4GbgVSH V—VI. 4: 51 (1903). —
-HÄNGARE, r. l. m. (gryt- 1872 osv. gryte- 1675) (i sht förr) hängställning l. arm vari en gryta kan hängas över elden; grytarm. BoupptSthm 12/6 1675. En grythängare, ”grytkäring”, av trä, som ställdes på golvet framför spiseln. RedNordM 1919, s. 8. Grythängaren uppbäres av en vind med vertikal stödstolpe. Erixon SkansenKultH 34 (1925). —
-INSAMLING~020. insamling till välgörande ändamål varvid bidragen läggas i en upphängd gryta. Anordna s. k. grytinsamling å offentliga platser inom hufvudstaden. PT 1914, nr 76 A, s. 2. —
-KROK. (gryt- 1659 osv. gryte- 1658—1749) järnkrok som hakas i vardera örat på grytan, då denna skall lyftas av (l. på) elden; äv. (i sht förr): järnkrok vari man kan hänga en gryta över elden; jfr -GREPE, -RING 2. Stiernman Com. 2: 853 (1658). Nilsson HallMus. 61 (1902). —
-LAPP, r. mindre lapp av tyg o. d. l. stickad lapp som är avsedd att skydda handen vid lyftande av heta grytor, kokkärl o. d. Freja 1880, s. 7. —
-LIKNANDE, p. adj. —
-MALM. (gryte- 1603—1860) (i sht förr) legering av koppar med liten tillsats av zink o. bly (stundom äv. tenn) som användes till grytor, mortlar o. d. 1 Mortil af GryteMalm. BoupptSthm 31/6 1603. Widmark Helsingl. 1: 362 (1860; efter handl. fr. slutet av 1500-talet). —
-MÖRT. (bygdemålsfärgat) Då .. (mörten) uppnått en längd af 9—10 tum, blir han vanligen fet och kallas då Kart- eller Gryt-mört. Fries o. Ekström hos Wright Fisk. 73 (1838). —
-RING. (gryt- 1655 osv. gryte- 1667—1673)
1) (†) grytfot (se d. o. 2). 1 grytringh eller treefoot. BoupptSthm 19/5 1655. En går och pinglar / Med en grytring mot ett spjäll. Bellman 3: 126 (1790); jfr Hagberg Shaksp. 1: 66 (1847). Lindfors (1815).
2) ring l. krok (hake) som fästes i öronen på en gryta för att man lättare skall kunna bära den l. hänga den över elden; jfr -GREPE, -KROK. Swedberg Ordab. (c. 1730). VetAH 1749, s. 127. bildl. Hvad slår du grytringar efter? Blanche Tafl. 53 (1845; tilltal till en person som satt armarna i sidan). —
-SKED. (i sht i folkligt spr.) större träsked varmed man rör i l. öser i l. ur grytan, skrapar grytan o. d. Linné Ungd. 2: 183 (1732). Wigström Folkd. 2: 139 (1881). —
-STEK, r. l. m. [fsv. grytostek] (gryt- c. 1750 osv. gryte- 1578 (: Grytesteeks sodh)—1668) i gryta stekt oxkött. IErici Colerus 2: 73 (c. 1645).
Ssg: grytesteks-sod. (†) köttsaft av grytstek. Tagh ther aff itt quintin .. medh Grytesteeks sodh. BOlavi 55 a (1578). —
-STEN. [jfr nor. grjótstein, d. grydesten, t. topfstein] (numera mindre br.) täljsten. Bromell Berg. 21 (1730). Hedin Transhim. 2: 332 (1909). —
-STÖPARE. [fsv. grytostöpare] (gryt- 1857—1875. gryte- 1525—1720 (: Gryte-StöpareEmbete)) (förr) grytgjutare; äv. ss. tillnamn. Jens Gritestöpere. JönkTb. 110 (1525). Stiernman Com. 5: 355 (1692). —
-VANTE. vante som avser att skydda handen vid lyftande av heta grytor, kokkärl o. d.; äv. om grytlapp. Langlet Husm. 837 (1884). —
B (†): GRYTA-FOT, se A.
C (†): GRYTE-BOTTEN, -BÄNK, -FATTAN, -FOT, -GJUTARE, -GJUTERI, -GJUTNING, -GREPE, -HAKE, -HÄNGARE, se A. —
-KROK, -LOCK, -MALM, -RING, -SLEV, -STEK, -STÖPARE, se A.
Spalt G 1096 band 10, 1929