Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
1) (†) blandning l. förening l. sammansättning. — särsk.
a) = TEMPERAMENT 1 a. Paulinus Gothus Stiernsköld E 3 b (1628). Det torde väl åtgå något mer tid, då flere lärjungar med olika mått och temperatur af kunskapsförmåga äro förenade i samma läroöfningar. SvLittFT 1838, s. 505. Flerfaldiga utlåtelser af Carl Gustaf intyga .. att en harmonisk temperatur af de monarkiska och de aristokratiska elementernas vexelförhållanden syntes också honom lika nödvändig, som rättvis. Atterbom C12 76 (1845).
b) = TEMPERAMENT 1 b. Forsius Phys. 60 (1611). The Phlegmatiske äga en kall och wätskefull temperatur, och finna sig aldeles odugeliga til stora och höga ting, nödgas altså slå sig til .. maklighet och lättja. Orrelius Diurr. 82: 3 (1750). Thorild (SVS) 2: 267 (c. 1780).
2) om mått l. grad av värme l. kyla hos ngn l. ngt (mätt med termometer enligt olika skalor ss. Celsius o. Fahrenheit o. d.), i sht om sådant mått osv. dels (hos luften) utom- l. inomhus, dels med tanke på viss värme l. kyla som lämplig l. förväntad för visst ändamål l. tillstånd; äv. om medelvärde l. variation l. spännvidd av sådant mått osv. under (kortare l. längre) tid. Hög, låg temperatur. Sjunkande, stigande temperatur. VetAH 1776, s. 326. Måttet på det fria värmets inverkan är temperaturen eller värmegraden, hvilken uppmätes med känseln eller med särskildta instrumenter (termometrar). Fock 1Fys. 393 (1854). Gourmander äro ett känsligt släkte, och äfven i våra dagar kan ju en tvist om t. ex. den lämpliga temperaturen på bordeaux grunda en ovänskap för lifvet. Schück VLittH 1: 491 (1899). Så begränsas t. ex. koljans utbredning i hög grad av vissa temperaturer och salthalten i vattnet. NatLiv 2: 319 (1930). Temperaturen blir hart när olidlig, ja, ofta kilar kvicksilverpelaren upp över trettiogradersstrecket, och det på skuggsidan. Wahlund KursJam. 221 (1938). Det är lätt och ofta billigt att sänka temperaturen samtidigt som det ger en stor energibesparing. ÄgaSmåh. 31 (1988). — jfr ANLÖPNINGS-, ANTÄNDNINGS-, BAD-, DAG-, EXPLOSIONS-, FRYSNINGS-, GLÖDGNINGS-, GRONINGS-, HÄRDNINGS-, JORD-, JÄSNINGS-, KOAGULATIONS-, KOLNINGS-, KOMPRESSIONS-, KROPPS-, LUFT-, MAXIMI-, MEDEL-, MORGON-, MÅNADS-, NORMAL-, OMVANDLINGS-, PASTÖRISERINGS-, PLUS-, REKALESCENS-, RUMS-, SINTRINGS-, SLUT-, SMIDES-, SMÄLT-, SOMMAR-, STALL-, STEK-, STELNINGS-TEMPERATUR m. fl. — särsk.
a) om (i sht människans) kroppstemperatur; förr äv. pregnantare om förhöjd kroppstemperatur, feber; jfr TEMP 1 slutet. Uhrström Hemläk. 524 (1881). Man får ej vid difteri uppfatta temperaturens nedgång som ett gynnsamt tecken. Petrén EpidSj. 67 (1926). Han bodde i ett smutsigt hål till hus vid landsvägen och hans mamma hostade och gick med temperatur. Krey-Lange KolumbÅterk. 54 (1933). — jfr FEBER-, REKTAL-TEMPERATUR. — särsk. i uttr. ta(ga) temperaturen (jfr TAGA I 3 h φ) l. ngns temperatur l. temperaturen på ngn, mäta ngns kroppstemperatur (medelst termometer); äv. bildl.: undersöka l. utröna (tillståndet hos) ngn l. ngt. Engström Brevbok 118 (1895). Det är förresten anmärkningsvärt, att folk så lite tänker på att ta temperaturen just på hunden. Edström Hund. 184 (1948). Närmare fyra tusen delegater från hela världen samlas .. för att ta temperaturen på världens energisituation. DN 18 ⁄ 9 1989, s. 2.
b) fys.
α) om begrepp inom termodynamiken; särsk. i uttr. absolut temperatur. Moll Fys. 2: 84 (1898). Räknar man temperaturen från den absoluta nollpunkten, kallas den absolut temperatur och betecknas med T. Bergholm Fys. 2: 26 (1922). William Thomson — adlad Lord Kelvin och odödlig i måttenheten för absolut temperatur (K°) — är ju mest bekant som skaparen av termodynamiken. Strandh PyramLas. 110 (1985).
3) mus. (typ l. system av anpassad) stämning av instrument (i sht tangent- och greppbandsinstrument) som med ändring av vissa naturgivna intervall möjliggör spelning i flera eller alla tonarter. Liksvävande, oliksvävande temperatur. En .. måtståck eller Scala för dessa thoner, kallas hos Musicos, Temperatur. VetAH 1743, s. 282. Då wisza toner stämma wäl tilsammans med somliga, swäfwa de åter med andra, så hafwa .. (musikidkare) sökt hjelpa denna olägenhet genom temperaturen, i det de budit til, at jämka alla eller någre toner innom en octav. Hülphers Mus. 65 (1773). (Dirigentens) öra var osvikligt, och klangskönheten i hans körprestationer berodde icke minst på hans suveräna behärskande af den oliksväfvande temperaturens finesser. FinBiogrHb. 1631 (1901). Den som först lyckades åstadkomma en musikalisk temperatur, d. v. s. en korrigering av intervallen, så att dessa blev användbara i flera tonarter, var den tyske organisten Arnold Schlick. Svensson Stauder Musikinstr. 189 (1958).
4) i bildl. anv. av 2; särsk. om (grad av) dels mänsklig känsla l. stämning l. mänskligt engagemang, dels (politisk) aktivitet l. spänning o. d. Geijer I. 3: 331 (1814). Den milda, kärleksfulla värma, som var hans själs temperatur. Levertin Diktare 213 (1898). Den idealitet, som .. utropades vid glas och skålar, när stämningen nått en viss temperatur. Söderhjelm Tavaststj. 22 (1900). Det är inte din så kallade chaufför jag talar om utan din fars kontorist, sade fastern med stigande temperatur i röst och kinder. Widegren ABChokl. 113 (1937). Beskyllningar om fusk och oppositionens bojkott av valet höjde temperaturen avsevärt i landet. DN 10 ⁄ 6 1997, s. A10.
-ANOMALI. meteorol. om avvikelse i medeltemperatur på en ort från den för omgivning l. breddgrad l. nivå normala; i sht i pl.; jfr -avvikelse. SvGeogrÅb. 1927, s. 88. Selander LevLandsk. 58 (1955; i pl.). —
-BEROENDE, n. (i sht i fackspr.) om förhållandet att vara beroende av viss temperatur. Studier över virusinaktiveringens hastighet vid olika surhetsgrad kompletteras nu med undersökningar över inaktiveringens temperaturberoende. NaturvForsknRådRed. 1947—48, s. 78. —
-BEROENDE, p. adj. som är beroende av (stabil) temperatur; särsk. om biologisk l. fysisk l. kemisk process o. d. SEN 42 01: 20 (1954). —
-BESTÄNDIG. som inte förändras l. påverkas av temperaturförändring; jfr beständig 2. Sonesson BöndB 700 (1955). —
-CENTRUM. fysiol. om område i hjärnans hypotalamus som via det autonoma nervsystemet reglerar kroppens temperatur; förr äv. om temperaturpunkt (se d. o. 2). Temperaturpunkterna .. ligga .. i mer eller mindre krökta rader, utstrålande från vissa punkter, s. k. temperaturcentra. Hygiea 1886, s. 201. Hypotermibehandlingen hos barn genomföres med chlorpromazin, som blockerar temperaturcentrum samt med direkt avkylning i kallt rum. Bergstrand SvLäkS 447 (1958). —
-EXTREM, r. l. n. (numera föga br.) om högsta l. lägsta uppmätta temperatur(er) på en ort under viss tid; i sht i pl. Hildebrandsson Buchan 50 (1874). LAHT 1931, s. 689. —
-FALL. jfr fall, sbst. III 2, o. -sänkning. Björkman (1885). Salt gör liten nytta och kan till och med bidra till frysta vägbanor om det sätts in vid snabba temperaturfall. DN 19 ⁄ 1 1999, s. A6. —
-FÖRDELNING. fördelning (se d. o. 3) av temperatur. Hildebrandsson Buchan 69 (1874). Värmen i golvet bör kunna ge en idealisk temperaturfördelning. Form 1951, s. 32. —
-FÖRHÅLLANDE. förhållande (se d. o. 4) rörande (ngts) temperatur. Rubenson Meteor. 63 (1880). Ändmoränerna och den varviga leran bär t. ex. vittnesbörd .. om hurudana temperaturförhållandena var under olika senglaciala skeden. Selander LevLandsk. 54 (1955). En del bilar är försedda med automatisk choke, vilken fungerar utan förarens hjälp, då motorns temperaturförhållande fordrar det. BilskolLb. 186 (1959). —
-FÖRHÖJNING. temperaturhöjning; jfr -stegring, -ökning. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 5. Östergren (1956). —
-FÖRNIMMELSE. (numera bl. tillf.) förnimmelse av värme l. kyla. Lovén Huxley 152 (1871). PedT 1951, s. 187. —
-FÖRÄNDRING. (temperatur- 1857 osv. temperaturs- 1809) förändring av (ngts) temperatur; jfr -växling. VetAH 1809, s. 210. Oslokonferensens rapport föreslår olika sätt .. att reducera föroreningar som kan orsaka globala temperaturförändringar. SvD 11 ⁄ 2 1995, s. 6. —
-GRAD. (temperatur- 1849 osv. temperaturs- 1809) (numera bl. tillf.) jfr grad, sbst.1 3 a β, o. -punkt 1. VetAH 1809, s. 208. SAOL (1973). —
-GRADIENT. fys. o. meteorol. storhet som anger temperaturförändring per längdenhet. Ångström PraktMet. 97 (1926). Den vertikala temperaturgradienten i atmosfären anges ofta till -0,01 °C/m. I en bostad kan temperaturgradienten uppgå till -1 °C/m, dvs. temperaturdifferensen mellan tak och golv är drygt 2 °C. TNCPubl. 81: 65 (1984). —
-GRÄNS. (i sht i fackspr.) om gräns mellan områden med olika temperatur; äv. dels om högsta l. lägsta temperatur som uppmätts på en ort, dels om gräns för högsta l. lägsta tillåtna temperatur för organisms l. ämnes bestånd l. tillväxt l. för igångsättande av kemisk l. fysikalisk process. Fock 1Fys. 527 (1861). Den öfversta temperaturgränsen i Uppsala är .. +34,7 gr., som aflästes den 22 och 24 juli 1865 .. den lägsta är -37,5 .. den 24 jan. 1875. Uppl. 1: 72 (1901). En skarp temperaturgräns kommer .. att ligga någonstans över Svealand. SvD(A) 4 ⁄ 2 1967, s. 26. —
-GÅNG. (numera bl. tillf.) temperaturvariation. Detta hade den fördelen .. att en liten temperaturgång hos termoelementet lätt kunde iakttas och därigenom den slutliga stationära temperaturen lätt fastställas. JernkA 1908, s. 175. SvD(A) 13 ⁄ 1 1947, s. 3. —
-HÄNSEENDE. i uttr. i temperaturhänseende, i fråga om l. med avs. på temperatur. SvGeogrÅb. 1943, s. 51. —
-HÖJNING. om förhållandet att temperaturen hos ngt stiger l. har stigit; äv. mer l. mindre bildl.; jfr höjning 4 o. -förhöjning. Fock 1Fys. 172 (1853). GbgP 18 ⁄ 1 1998, s. 2 (bildl.). —
-INTERVALL. fys. avstånd i temperatur mellan ett högre o. ett lägre temperaturvärde (hos ämne l. vätska o. d.); äv. (geogr.) om skillnad i (medel)temperatur mellan breddgrader o. d. ArkKem. II. 36: 5 (1907). Vid de flesta legeringarna försiggår .. smältningen successivt inom ett större eller mindre temperaturintervall. HbVerkstTekn. 1: 165 (1944). De Geer SvNatRiked. 2: 32 (1950). —
-INVERSION. meteorol. jfr inversion 1 c. Kalla vinterdagar .. kan det hända, att luften närmast marken är kallast och att hennes temperatur stiger ett stycke uppåt (temperaturinversion). Timberg Meteor. 32 (1908). —
-JÄMVIKT~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) om förhållandet att jämvikt råder med avs. på temperatur mellan två l. flera ämnen l. kroppar o. d. 2NF 33: 304 (1921). Värmeblåsorna från jorden kommer att fortsätta att stiga tills avkylningen med den tilltagande höjden bringat deras luft i temperaturjämvikt med den omgivande. TurÅ 1953, s. 222. —
-KARTA. (temperatur- 1874 osv. temperaturs- 1809) karta (se karta, sbst.2 V) som visar (högsta l. lägsta) temperatur vid viss tidpunkt l. (medel)temperatur under viss tidsperiod. VetAH 1809, s. 211. —
-KOEFFICIENT. fys. tal som anger storlek av den förändring av viss fysisk egenskap hos ämne l. kropp som orsakas av temperaturförändring av en grad Celsius. KrigVAH 1881, s. 156. Det elektriska motståndet .. ökar med stigande temperatur (positiv temperaturkoefficient). TMatFysKemi 1921—22, s. 202. Negativ temperaturkoefficient .. (dvs.) En koefficient, som anger minskningen av en storhet för varje grads temperaturökning. Radiolex. 533 (1949). —
-KONTRAST. jfr kontrast 2 o. -motsats. Det har visat sig, att cyklonernas livskraft och intensitet mycket nära sammanhänga med temperaturkontrasten mellan kalluft och varmluft. FlygMotBibl. 4: 142 (1935). —
-KORREKTION. (i fackspr.) om korrektion (se d. o. I 1 d) av instruments inställning l. av mätvärde(n) med hänsyn till påverkan från rådande temperatur. Rubenson Meteor. 21 (1880). —
-KURVA. kurva (se d. o. 1 a) som åskådliggör temperaturens fördelning över tid; särsk. (med.): feberkurva; jfr -profil. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 109. Ett diagram över den sårades temperaturkurva från dag till dag. Hedin Front. 174 (1915). —
-KÄNNARE. anordning hos termometer för mätning l. registrering av temperatur(förhållanden); äv. om sådan anordning (som styr termostat) hos värmeelement o. d. TNCPubl. 69: 135 (1978). Fingerstora temperaturkännare .. mäter temperaturen och styr elementens termostat. DN 17 ⁄ 9 1993, s. C16. —
-KÄNSEL. (numera bl. i skildring av ä. föreställningar inom psykologi och fysiologi) förmåga att känna värme o. kyla; jfr känsel 4 a. Wretlind Läk. 9—10: 197 (1902). —
-KÄNSLIG. särsk. om ngt sakligt: som är beroende av att rätt temperatur råder l. känslig för temperaturförändring. FysT 1925, nr 23, s. 80. Den temperaturkänsliga delen av instrumentet består av ett s. k. bourbonrör, som är fyllt med alkohol. Ångström PraktMet. 32 (1926). —
-MINSKNING. om förhållandet att temperaturen sjunker l. har sjunkit. Thelaus Skog. 21 (1865). Östergren (1956). —
-MOTSATS~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) jfr motsats, sbst.2 1, o. -kontrast, -motsättning. Temperaturmotsatsen mellan den skandinaviska kontinenten och de omgifvande hafven. SvRike 1: 334 (1899). TurÅ 1952, s. 248. —
-MOTSÄTTNING~020. jfr motsättning 3 o. -motsats. Öfver dessa öknar .. skulle regn åter komma att falla som för årtusenden sedan, och den på nytt förtätade luften med sina molnbildningar mildra planetens nästan outhärdliga temperaturmotsättningar. Nyblom FantH 44 (1910). —
-MÄTARE. särsk.: instrument för mätning av temperatur; äv. bildl. Fock 1Fys. 416 (1854). Delstatsvalet i Sachsen-Anhalt nästa söndag blir en temperaturmätare på det politiska klimatet. GbgP 19 ⁄ 4 1998, s. 40. —
-MÄTNING. (i sht i fackspr.) mätning av temperatur; särsk. konkretare om enskilt tillfälle då sådan mätning görs. Berzelius Kemi 2: XVII (1822). Det var först 1868 som den tyske läkaren införde temperaturmätning som den första kliniska laboratoriemetoden. NordMed. 1992, s. 2.
-NEDSÄTTANDE. om läkemedel l. behandling: som sänker kroppstemperaturen; jfr feber-nedsättande. Santesson Läkem. 29 (1924). —
-OBSERVATION. (i fackspr.) jfr observation 1 a; särsk. konkretare. Från Sverige föreligga mig veterligt inga temperaturobservationer för de olika (barkborre)arternas svärmning. Trägårdh Skogsins. 81 (1914). —
-OMRÅDE~020. (i fackspr.) särsk. om område (se d. o. 3) för temperatur begränsat av ett högsta o. ett lägsta värde; jfr -zon. (I den elektriska ugnen) uppnåddes temperaturer till omkring 3,500°, och således blef ett ökadt temperaturområde af omkring 1,400° tillgängligt för forskningen. 2NF 18: 814 (1912). —
-OPTIMUM.
1) jfr optimum 1. Hildebrandsson Meteor. 52 (1881). (Av sambandet mellan temperatur och arbetsintensitet) kunde härledas, att det finnes ett temperaturoptimum för det kroppsliga arbetet, och att detta ligger vid c:a 15—18° C. Flodström Naturförh. 30 (1918).
2) (numera bl. tillf.) temperaturmaximum. Enligt en del forskares mening inträffade den postglaciala tidens temperatur-optimum kring Litorinahafvets maximiutsträckning. 2NF 16: 797 (1911). IllSvOrdb. (1964). —
-POL. (†) punkt(er) på norra respektive södra halvklotet som (vid motsatta årstider) uppvisar temperaturextremer; jfr pol, sbst.1 7 a, o. köldpol. Hildebrandsson Buchan 165 (1874). —
-PREVALENT. (†) temperatur som vid en serie av observationer på en ort visat sig vara den oftast förekommande; jfr prevalent II. Fennia XI. 1: 4 (1894). —
-PROFIL. (i fackspr.) om mönster som ett antal temperaturvärden bildar (i en grafisk framställning); jfr -kurva. Värmetransporten är nu, förutom av vindhastigheten, beroende av lufttemperaturen, och temperaturprofilen är ej .. beroende av strålningsförhållandena. Ymer 1956, s. 60. —
-PUNKT.
2) anat. om punkt (i huden) där nervändar registrerar värme l. kyla; jfr -centrum. Hygiea 1886, s. 201. Lindskog o. Zetterberg (1981). —
-REGIM. (i fackspr.) jfr regim 4. En viss parallellism i nederbörds- och temperaturregim under treårsperioden kan .. spåras. SvGeogrÅb. 1943, s. 51. —
-REGLERANDE, p. adj. om instrument l. maskindel l. kroppsfunktion o. d.: som reglerar (se reglera II 3 a) temperaturen (hos ngt l. ngn). Nerén BilB 2: 81 (1931). —
-REGULATOR. (i sht tekn.) apparat som (registrerar l. visar temperatur o.) gm att reglera värmetillförseln till (i sht värmeledande) utrustning o. d. håller dess temperatur vid viss (konstant) nivå, termostat; äv. oeg., om naturföreteelse med likartad verkan. LD 26 ⁄ 6 1907, s. 2. Temperatur-regulatorer .. reglera automatiskt tillförseln af ånga eller varmvatten, t. ex. till värmekropparna i ett rum eller till rörslingan i en varmvattencistern. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 110. (Koldioxiden i atmosfären har) en utomordentligt betydelsefull roll som temperaturregulator på jordklotet. Nihlgård o. Rundgren NatDynam. 46 (1978). —
-SERIE. (i fackspr.) serie av (under viss period uppmätta) temperaturvärden. Lunds observationer och .. andra långvariga temperaturserier. SvRike 1: 321 (1899). —
-SINNE. [jfr t. temperatursinn] sinne (se sinne, sbst.2 2) som förmedlar förnimmelse av kyla o. värme; äv. (numera bl. tillf.) oeg. i fråga om organ hos växt med motsvarande funktion. Lovén Huxley 152 (1871). Lika märklig som växternas känslighet för belysningen är deras temperatursinne. Kajanus BiolSk. 86 (1911). Hos de högre ryggradsdjuren .. är känselsinnet .. uppdelat i skilda sinnen (tryck-, temperatur- och smärtsinne) med skilda sinnesnerver. Wallengren o. Hennig 5: 121 (1916). —
-SKALA. skala (se skala, sbst. 1) för angivande av temperatur med två fasta punkter o. mellanliggande intervall indelat i visst antal grader; äv. om sådan skala på avläsningsinstrument; äv. (numera bl. tillf.) om sådan skala på tavla o. d. avsedd att visa patients feberförlopp. Fock 1Fys. 407 (1861). Tavlor med patienternas namn, nationalitet, sjukdom och temperaturskala över varje säng. Knöppel Barb. 26 (1916). Under förra hälften av 1700-talet utvecklades termometern .. till stor fulländning såsom temperaturmätningsinstrument, varvid olika godtyckligt valda temperaturskalor kommo till användning. Dædalus 1932, s. 80. —
-SKIKTNING. (i fackspr.) särsk. konkretare, om skiktning (se skikta 2 b) av luftlager l. vattenmassor med olika temperatur. Den initialstörning, som ger upphov till virvelstormen, kan tänkas bestå i en omkastning av den normala temperaturskiktningen i luften på större eller mindre höjd över havet. Carell o. Edelstam 119 (1931). —
-SKILLNAD. jfr skillnad 16 f o. -differens. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 142. Ju större blockets diameter är, desto högre temperaturskilnad uppstår i ett gifvet ögonblick mellan de yttre och inre lagren. Holmberg Artill. 3: Bil. 31 (1882). Det (är) för närvarande stora temperaturskillnader mellan östra och västra Europa. DN 6 ⁄ 5 1987, s. 69. —
-SKRIVARE. [jfr t. temperaturschreiber, eng. temperature recorder] instrument för mätning o. registrering av temperatur. SLVFS 1991, nr 11, s. 17. —
-SONDERING. meteorol. sondering (se sondera 6) med avs. på temperaturförhållanden; äv. om vid sådan sondering vunna mätvärden. För ett bedömande av huruvida .. från Grönland nedströmmande kalla luftmassor skola nå så högt, att en överströmning (till Sv.) blir möjlig, vore regelbundna temperatursonderingar .. av största intresse. Ymer 1923, s. 373. Globen 1942, s. 8. —
-SPRÅNG. (i sht i fackspr.) plötslig o. stor temperaturförändring; jfr språng, sbst.1 I 4 f. (Fysikern M. Smoluchowski) har teoretiskt och experimentellt bevisat existensen af ett temperatursprång mellan en fast och en angränsande gasformig kropp vid värmeströmning. 2NF 26: 49 (1917). —
-SPÄNNING. tekn. o. fys. spänning (se spänning, sbst.2 2) orsakad av temperaturförändring(ar). SFS 1919, s. 343. —
-STEGRING. (i sht i fackspr.) temperaturhöjning; särsk. (med.), om (lätt) feber; jfr -förhöjning. Holmberg Artill. 2: 65 (1882). Den tid som vid början av vegetationsperioden går åt för en viss temperaturstegring är bara ungefär hälften så lång på 68° n(ordlig) br(edd) som på 56°, och växtligheten kan därför komma fortare i gång. Selander LevLandsk. 60 (1955). Alla övriga fall med temperaturstegring bör placeras under rubriken hypertermi. NordMed. 1992, s. 4. —
-STRÅLARE. fys. ljuskälla vars verkan beror av gm temperaturhöjning framkallad strålning. Ur fysikalisk synpunkt indelas (ljuskällorna) .. i temperaturstrålare .. och luminescensstrålare. 3NF 6: 624 (1927). —
-STRÅLNING. fys. strålning av elektromagnetisk natur som en kropp sänder ut i form av radiovågor l. ljus o. d.; jfr stråla, v. I 1 b slutet. 2NF 26: 638 (1917). Varje kropp vars temperatur är högre än den absoluta nollpunkten utsänder en strålning, som kallas temperaturstrålning. BergvallFysGymn. 3: 77 (1969). —
-SÄNKNING. om förhållandet att temperaturen hos ngt sjunker l. har sjunkit; äv. om handlingen att sänka temperaturen hos ngt; äv. bildl.; jfr -fall. Schrötter har undersökt den temperatursänkning, hvilken uppstår vid vattens fördunstning i luftförtunnadt rum. Edlund ÅrsbVetA 1853, s. 42. Det gavs också en annan anledning till temperatursänkningen i Hedlunds skandinavism. 3SAH LVIII. 2: 116 (1947). ÄgaSmåh. 31 (1988). —
-UNDERSKOTT~002, äv. ~200. särsk. meteorol. om förhållandet att temperaturen vid viss tidpunkt l. under viss tidsperiod är l. har varit lägre än den för tidpunkten l. tidsperioden normala. FoFl. 1948, s. 199. —
-UTJÄMNANDE, p. adj. särsk. meteorol.: som utjämnar skillnader i temperatur. Molnen verka .. i vårt klimat genom sin förekomst temperaturutjämnande. Ymer 1924, s. 17. —
-VARIATION. variation i (fråga om) temperatur; jfr -gång, -växling. TTekn. 1860, 1: 116. (I troposfären) förekommer moln, vindar och temperaturvariationer. Bergholm Fys. 1: 53 (1953). —
-VÄRDE. med siffror uttryckt värde av temperatur. S. k. timobservationer .. sker genom att taga aritmetiska mediet af alla de temperaturvärden, som höra till samma timme af månadens särskilda dagar. Rubenson Meteor. 105 (1880). —
-VÄXLING. växling(ar) i temperatur; jfr -förändring, -variation, -ändring. SvLittFT 1837, sp. 655. Den emaljerade (grytan) bör man akta för stötar och för hastiga temperaturväxlingar, då emaljen lätt kan spricka. StKokb. 413 (1940). —
-ÄNDRING. jfr -växling. Lundell (1893). Temperaturändringen (i Berthelots bomb) måste avläsas med en noggrannhet av 0°,0005. Smith OrgKemi 42 (1938). —
-ÖKNING. jfr -förhöjning. Auerbach (1915). För 1° temperaturökning ökar vätskeförlusten med 10 %. NordMed. 1992, s. 4. —
-ÖVERSKOTT~002, äv. ~200. fys. o. meteorol. om förhållandet att (luft)temperaturen överstiger den ursprungliga l. (för viss tidsperiod) normala l. för viss process erforderliga; äv. om förhållandet att temperaturen hos ett ämne o. d. överstiger den hos ett annat ämne o. d. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 87. Utanför Island är hafvets temperatur 2°,8 högre än luftens, och på många ställen vid norska kusten är hafvets temperaturöfverskott nästan lika stort. Hildebrandsson Buchan 75 (1874). Det är .. endast temperaturöfverskotten öfver denna gränstemperatur (då växten avstannar), som komma växtens utveckling till godo. LAHT 1899, s. 5.
B: TEMPERATURS-FÖRÄNDRING, -GRAD, -KARTA, se A.
Spalt T 769 band 34, 2004