Publicerad 1993   Lämna synpunkter
STYRA sty3ra2, v.1 styr, äv. (numera bl. i vitter stil, ålderdomligt) styrer, -de, -t, -d (pr. ind. sg. akt. styr BröllBesv. 449 (c. 1660; uppl. 1970; enl. senare avskrift) osv.; styrer Jak. 1: 26 (NT 1526), Östergren (1949; angivet ss. ålderdomligt). — pr. ind. sg. pass. styres RARP 1: 150 (1631) osv.; styrs Rydberg Vap. 106 (1891) osv. — ipf. -de SthmSkotteb. 3: 303 (1524) osv.; -te OBroman (c. 1705) hos Barr Broman 69 (: bestyrte), Münchenberg Scriver Får. 3 (1725). — p. pf. -d G1R 7: 242 (1531: bestyrt, n.) osv.; -et, r. l. m. RA I. 1: 307 (1542: bestyret); -t, r. l. f. G1R 3: 10 (1526: bestyrdt), VDAkt. 1684, nr 137 (: Tillstyrtt)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ING (†, anträffat bl. i vbalsbst. till verb med styra ss. senare ssgsled, HSH 31: 385 (1662: bestyring), VDAkt. 1751, nr 384 (: bestyring)), -NING, -SEL (se d. o.); -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (se avledn.); jfr STYR, sbst.1
Ordformer
(stir- 15241537 (: afstire). styr- (-ü-, -ÿ-, -yy-) 1521 osv. stör- 1624 (: afstöra, inf.; i rimställning))
Etymologi
[runsv. styra, fsv. styra; jfr ä. d. styræ, fvn. stýra, got. stiurjan, fastställa, påstå, ffris. stiūra, mlt. stūren, fht. stiur(r)en (t. steuern), feng. stiran (eng. steer); till den stam som föreligger i fht. stiura, stöd, avgift, roder (se STYR, sbst.3, o. STYRE; angående formen stir- se BESTYRA. — Jfr STYR, sbst.1—3, -STYR, STYRE, STYRKAKA]
1) i fråga om en farkosts rörelser l. förflyttning till sjöss. — jfr BE-, IN-STYRA, LÄTT-, O-STYRD o. HAND-, SKEPPS-STYRNING m. fl.
a) med obj. l. (se β) objektsliknande bestämning: medelst (manövrering av) roder l. (styr)åra l. paddel l. segel l. maskinell inrättning dirigera l. framföra l. manövrera (farkost) i en bestämd l. önskad riktning l. kurs, medelst (manövrering av) roder osv. bestämma (farkosts riktning); äv. med prepositionsbestämning vars huvudord anger varmed en farkost styrs (i ovan anförd bet.); stundom närmande sig l. övergående i bet. dels: navigera (se d. o. 2), dels: segla (en farkost, äv. person dit l. dit); äv. med obj. betecknande kurs l. kosa l. färd o. d. (se β). En kanadensare styrs med paddeln. Segelbåten var lätt att styra. Styra ett skepp i hamn. 2SthmTb. 6: 13 (1578). Rällor fiskas .. om nättren med nät uti båtar lika lappbåtar, men widare, som allenast en man bära kunna, hwilka styras med et ror i handen lik en kakspade. Linné Dal. 11 (1734). Navigation eller Styrmans Konsten är en Wetenskap, som genom wisza reglor wisar, huru man skal styra ett Skiepp, ifrån en Ort til en annan. Hauswolff Nav. 1 (1756). De resande stego .. icke i land, utan styrde båten ned i elfven, dit sjön ledde. Wirsén i 3SAH 2: 159 (1887). I allmänhet styras fartygen från främre kommandobryggan, där rorgängaren har god utsikt och står under omedelbar kontroll af vaktbefälet. Wrangel SvFlBok 203 (1898). Försiktigt styrde han båten i mjuka rytmiska rörelser genom skvalpdyningar. Hesslind Sista 194 (1974). Göran .. sitter tyst (i båten), begrundande vår dag och styr oss hem. TurÅ 1985, s. 217. — särsk.
α) med obj. betecknande farkost o. bestämning betecknande resultat: gm styrande försätta (farkost) i visst läge l. tillstånd; särsk. i uttr. styra (farkost) på grund (jfr GRUND, sbst.3), under fart sätta (fartyg) på grund. Styra sin skuta på grund. Östergren (1949). — särsk. (†) i uttr. styra (fartyg) utav deras rätta kos, styra (fartyg) så, att man kommer ur kursen. 2SthmTb. 6: 80 (1579).
β) med obj. l. objektsliknande bestämning betecknande kurs l. riktning l. färd l. segelled o. d.
α’) sjöt. med avs. på kurs (se d. o. 3), i sht förr äv. kosa (se KOSA, sbst.2 I 1), i fråga om att medelst (manövrering av) roder dirigera l. framföra l. manövrera farkost i avsedd riktning, varvid farkosten inriktas så, att ett inom kompassen anbragt styrstreck, som är inpassat i fartygets långskeppsriktning, stämmer överens med ett visst gradtal l. streck på kompassen, bestämma kursen med hjälp av kompass; äv. allmännare, särsk. med bestämning inledd av prep. l. mot med huvudord betecknande ort l. ställe o. d. dit farkosten styrs: sätta kurs l. vända stäven l. segla (dit l. dit); äv. med subj. betecknande farkost. (Sv.) Styra sin cours, (eng.) To steer one’s course. Widegren (1788). Redan Homeros låter Odysseus styra sin kosa på havet efter Amaxa, himmelsvagnen. Ydun 1870, s. 66. Styrkompassen .. tjenar till att utvisa den kurs, fartyget styr. UB 7: 452 (1875). Att styra kurs vill .. säga att hålla det förligaste styrstrecket öfverens med det anbefallda kompasstrecket. UFlott. 2: 63 (1881). Ett stort skepp från Lübeck styr kurs på Island. HHildebrand i 3SAH 12: 171 (1897). Harlock (1944: mot). SohlmanSjölex. (1955). — särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i uttr. styrd kurs, om den kurs man under färden styrt på kompassen o. som på grund av ström o. avdrift avsevärt kan skilja sig från den kurs man verkligen seglat, kompasskurs; motsatt: rättvisande (sann) kurs. Ekbohrn NautOrdb. 104 (1840). Styrd kurs, (dvs.) den riktning i vilken ett fartygs medellinje ligger under gång. Stenfelt (1920). Rydholm (1967).
β’) med avs. på färd l. resa: ställa, rikta. Iwer Iwers(on) haffu(er) wtlacht v m(ark) P(er) Kock, ffor th(et) han styrde ene resa til Gotland. SthmSkotteb. 3: 303 (1524); möjl. till b α slutet. Då släppte Frithiof sin drake lös, / och seglet svällde och vågen fnös. / Rakt öfver fjärden / till kungens söner han styrde färden. Tegnér (TegnS) 4: 29 (1823).
γ’) (†) framföra l. manövrera farkost längs (segelled). Till Erick Håkensson och Oleff Larsson .. att the upspane någre gode styremen, som leden emellem Stockholm och Sandhampn styre vethe. G1R 23: 32 (1552).
γ) (†) övergående i bet.: lotsa (fartyg o. d.). Officerarne samt Coopvaerdie-Skepparne i gemen (förbjudas), at taga Lotsarne, som dem til Sjös styra, längre ut til hafs med sig, än at de åter wäl och obehindrade med sina båtar kunna komma til Lands igen. PH 5: 3555 (1753).
δ) i mer l. mindre bildl. anv. Then tidh Han styrde / Gemene Bästas Roer fast om titt Stormen yrde. Lucidor (SVS) 232 (1672). (Det krävs) at man sätter et styre på vårt handels-skiepp, som alt härtils rullat redelöst och derföre hvarken kunnat styras eller aktas för den ena farliga stöten efter den andra. 2RARP 15: 356 (1747). Ack, Frithiof, du är lycklig, / .. vid rodret / din egen vilja står och styr din fart. Tegnér (TegnS) 4: 54 (1824). Den nye regeringschefen har styrt sin skuta med stor skicklighet. MorgT 1948, nr 267, s. 4.
b) utan obj., motsv. a.
α) med personsubj.: medelst (manövrering av) roder l. (styr)åra l. paddel l. segel l. maskinell inrättning dirigera l. framföra l. manövrera l. tvinga farkost i en bestämd l. önskad riktning l. kurs, medelst (manövrering av) roder osv. bestämma farkosts riktning; sköta rodret, stå l. sitta till rors; hålla kursen; äv. allmännare: segla l. färdas l. ställa färden (se särsk. slutet); äv. med prep.-bestämning vars huvudord anger varmed en farkost osv. styrs (i ovan anförd bet.). Styra efter kompass, stjärnorna, vinden. Nöchter skal man wara, som rätt skal styre. SvOrds. B 7 b (1604). Som vi styrde med ett strek i seglen, så gjorde vi snabba framsteg åt söder. Landell Bligh 31 (1795). Att styra väl och stadigt beror på rorgängarnes uppmärksamhet å fartygets af sjön förorsakade vridningsrörelser. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Styra på strecket, (dvs.) styra utan att gira åt någondera sidan. Stenfelt (1920). I aktern (i kyrkbåten) satt en man och styrde med en styråra. Gruddbo 387 (1938). Om du ror så skall jag styra. SvHandordb. (1966). — särsk. med riktningsbetecknande adverbial, särsk. bestämning inledd av prep. (särsk. (e)mot l. till l. åt (i sht förr äv. l. ur)) med huvudord betecknande plats l. land l. område, äv. person dit l. varåt resp. varifrån fartyg styrs; ofta närmande sig l. övergående i bet.: segla l. bege sig till l. styra kursen l. sätta kurs l. vända stäven (dit l. dit), äv.: vika av (åt ett visst håll). Styra norrut, åt norr, åt sidan, åt land, mot stranden. Styra nordpå l. nordöver. Styra förbi en udde. It(em) .. (fem mark till) P(er) kock for th(et) han styrde en gaang til Gotland. SthmSkotteb. 3: 243 (1524). Mollberg styr då dit åt, åt bryggan til vänster. Bellman (BellmS) 1: 164 (c. 1773, 1790). Och nu vi styre ur hamn, och städerne vika och landen. Adlerbeth Æn. 57 (1804). Styra emot fienden. Weste (1807). Styra på Gibraltar. Konow (1887). Ingvar Emundsson, konung Anunds frände, hade gifvit till känna, att han aktade styra i österled. Lönnberg Sigtr. 116 (1892). Jag gick över stag och styrde syd. Mörne Vinga 31 (1935).
β) med subj. betecknande farkost: förflytta l. röra sig l. fara på vatten i en bestämd l. önskad riktning l. kurs som bestämmes medelst (manövrering av) roder l. (styr)åra l. paddel l. segel l. maskinell inrättning; lyda roder; stundom närmande sig bet.: ha styrfart; särsk. i sådana uttr. som styra väl l. illa. Skieppet styrer intet wäl. Serenius Rrr 2 b (1734). Stundom kan inträffa, att ett fartyg, som styr illa, lofvar upp .. så häftigt, att seglen ”slå back”. NF 2: 626 (1877). Till följd af en då i England gängse föreställning, att en skrufångare icke skulle kunna styra .. lyckades Ericsson icke att derstädes tillvinna sig någon uppmärksamhet för sin uppfinning. Frykholm Ångm. 152 (1881). Fartyget styr bra. Auerbach (1913). Det var jämnt att fartyget styrde, och tidvattensströmmen var stark och de belgiska bankarna lågo oroväckande nära. Mörne DestJemen 86 (1937). Vinden var lagom stark för att fartyget skulle styra. SvHandordb. (1966). — särsk. med riktningsbetecknande adverbial, särsk. bestämning inledd av prep. (särsk. mot l. till l. från, i sht förr äv. ) med huvudord betecknande plats l. land l. område o. d. dit resp. varifrån ett fartyg styr. Skeppet styr till fjerran länder. Runeberg (SVS) 1: 222 (1832). Hela den Ryska flottan drog sig (i augusti 1719) småningom ur Bråviken, styrande norr ut till Stockholms-skären. Malmström Hist. 1: 81 (1855). På klippan brigantinen styrde, / den som ett nötskal splittrad var. Wirsén Fur. 209 (1896). Längst nere i daldjupet .. flottades timmer, där styrde ångbåtar från brygga till brygga. Lagerlöf Holg. 2: 300 (1907). Den lilla eskadern (lyfte) ankar och styrde mot väster. HT 1926, s. 136. Flottan .. gick till segels från Sandhamn i Ösmo, styrande till havs för frisk vind, som snart vändes i storm. Ahnlund AOxenstierna 244 (1940).
γ) i mer l. mindre bildl. anv. Tegnér (TegnS) 4: 71 (1824). Blott till vetenskapens rymder står den nye Carls (dvs. C. v. Linnés) begär, / Dit styr tankens djerfva segling, dit idéers segerhär. Snoilsky 1: 300 (1878). Här är stilla hvila för trötta tankar, / här kan grämelsen andas fritt, / icke störd af hoppet, som utan ankar / styr där lifsvimlets skum går hvitt. Fröding Guit. 114 (1891). Alvar hade alltid gått före, varit något att styra efter. Thorén Herre 17 (1942).
c) ss. vbalsbst. -ning motsv. a o. b, ofta närmande sig bet.: navigering; äv. i konkretare anv., närmande sig bet.: kurs (se d. o. 3). Stiernman Com. 2: 326 (1641). På Siö-Charter upteknar man .. det som Styrningen hielper, såsom höga Berg .. Backar, Torn (osv.). Rålamb 4: 82 (1690). Det tilhörer honom (dvs. en styrman) efterse styrning, och hvad eljest kan blifva befaldt. SjöreglÖrlFl. 1785, § 292. På grund af den våldsamma sjön förlorade fartyget styrningen och kom tvärs för sjön, hvarvid räddningsbåtarna sönderslogos. SD(L) 1903, nr 323, s. 7. Styrningen (av vikingaskeppet från Gokstad) skedde genom en spadformig, bred åra, anbringad vid sidan af akterskeppet. 2UB 9: 520 (1906). Stjärnorna voro .. (för äldre tiders sjöfarare) det bästa hjälpmedlet vid styrningen, d. v. s. när det gällde att bibehålla kursen. Hornborg Segelsjöf. 44 (1923).
2) i fråga om annan rörelse l. förflyttning än en farkosts rörelse osv. till sjöss. — jfr IN-STYRA, SJÄLV-STYRANDE o. LÄTT-, O-, RADAR-, RADIO-, REGULATOR-, RÖR-, SERVO-, SIFFER-, SJÄLV-STYRD samt STOCK-STYRNING m. fl.
a) med obj. l. (se särsk. δ, ε) objektsliknande bestämning (jfr b), i fråga om att medelst redskap l. maskin(del) l. kroppsdel (särsk. hand l. fot l. ben) o. d. bestämma l. dirigera l. reglera l. kontrollera l. åstadkomma förändring av riktning l. rörelse hos (ngt sakligt l. djur l. människa l. kroppsdel); leda (ngt); programmera (ngt); särsk. med avs. på flygplan l. bil l. cykel l. maskin(del) l. apparat l. redskap o. d.: medelst (manövrering av) ratt l. styre l. handtag l. maskinell inrättning dirigera l. framföra l. manövrera i bestämd l. önskad riktning l. kurs l. bana o. d., medelst (manövrering av) ratt osv. bestämma riktningen för, ge en viss l. dess rätta riktning, rikta osv.; äv. med saksubj.; äv. dels med bestämning inledd av prep. (särsk. med), vars huvudord betecknar det varmed ngt l. ngn styrs, dels med bestämning (särsk. prepositionsadverbial) som anger hur l. vart ngt l. ngn styrs l. ngn styr ngt l. ngn; äv. med obj. betecknande kosa l. kurs o. d. (se δ); äv.: rikta (ngt). Kälken styrdes med ratt. Modellflygplanet styrdes med radio. Rattfylleristen styrde bilen i diket. Cyklisten styrde cykeln åt sidan för att undvika kollision. Til (sluss)Portarnas ypnande och slutande war ärnat ett litet watthiul som af en Person kunde styras med damluckor at gå fram och tilbakars efter behag. Polhem Invent. 39 (1729). Björnståhl Resa 2: 153 (1773; bildl., med avs. på straff). Då .. medelmåttig Bläster .. styres på blandningen, utsmällter Tennet och flyter uti Kärlet .. men Järnet eller Slaggen blifwer qwarliggande. Rinman JärnH 562 (1782). Jag har starka armar; jag kan smida järn och styra en plog. Eurén Kotzebue OkSon. 16 (1794). Hammarskäftet bör kunna utmärkas efter hammarens wridning ifrån lyftarmarne, till lika afstånd om snörslaget på skaftet, och därefter uptäljas, så att det styr hammaren lodrätt ned emot hylsten. Rosborg StångjSmid. 2 (1809). Enligt en uppgift 1751 var malmkärran en smal låda, 1 famn lång med 4 gånghjul och 2 (horisontella) hjul undertill, vilka styrde kärran i syllgången. Lindroth Gruvbrytn. 1: 629 (1955). — särsk.
α) med hjälp av tygel l. tömmar o. d. få (rid- l. dragdjur) att gå l. springa i önskad l. bestämd riktning; med avs. på häst stundom övergående i 6 a: få att lyda l. tygla l. hålla i styr; äv. bildl. Styr häst medh bessel, och kona medh käpp. SvOrds. C 2 b (1604); jfr 6 a o. 8 c. Styra fuchsen, är bästa hoffkonst. Grubb 768 (1665). Det vänjer en Ryttare, som förer .. (spöet) i högra handen, at föra värjan fritt, så at hon ej hindrar honom styra hästen. Ungern-Sternberg Bourgelat 68 (1752). Under farten styres renen genom att man kastar tömmen mot den sidan af djuret, dit man vill hafva det att gå. Düben Lappl. 105 (1873). Järn var det i betslet, som styrde hästen. Lagerlöf Holg. 2: 115 (1907). (Medea) lärde .. (Jason), hur han skulle styra hennes faders tjurar och plöja och beså Ares fält. SagSed 1935, s. 36. Mörker styr båd’ oss och färja fram / vid en smal / vit grimma. Forssell Röst. 23 (1964); möjl. särsk. förb.
β) med avs. på hugg l. slag l. vapen l. hand (se α’) o. d.: rikta. (Man) styrer Pijken på wänstre Armbogen, medh Spitzen Mannen emoot Brystet. Söderman ExBook 26 (1679). Locke styrde Bogen åt Odder, effter han war blinder. Rudbeck Atl. 2: 236 (1689). Och Fjalars klinga glänste mot qvällens sol, / Mot sonens hjessa styrde han hugget. Runeberg (SVS) 3: 295 (1844). Jolin UHansDr 77 (1860; med avs. på svärd). Förglömmande att värjan, för att göra den rätta effekten, skall styras ej blott af modet utan också af eftertanken. AQuennerstedt i KKD 3: XXIII (1907). — särsk.
α’) med avs. på hand (se d. o. 10 a), i fråga om att en icke skrivkunnig person vid skrivande håller i pennan, medan en annan, skrivkunnig person håller sin hand på den andres o. därvid formar (l. hjälper till att forma) bokstäverna; särsk. (jur.) i fråga om skrivande av namnteckning. De små måste skrifva med styrd hand. Tegnér Brev 4: 224 (1827).
β’) (†) med avs. på penna: föra. Af blygsel för mig sjelf kan jag knapt styra min penna. Envallsson Nybygg. 44 (1783).
γ’) sport. (gm slag l. stöt med bandy- l. ishockeyklubba o. d.) ändra riktningen på (farande boll l. puck o. d.); särsk. dels i uttr. styra bollen l. pucken i mål, (gm slag osv. med bandyklubba osv.) ändra riktningen på bollen osv. så att den går i mål, dels ss. vbalsbst. -ning, om slag l. stöt på farande boll l. puck, som ändrar dess riktning. Styra pucken utanför målet. Ishockey 1975, s. 243. Styra bollen i mål. SvOrdb. (1986). Endast med två sekunder kvar av matchen hade Christer Kellgren en styrning som västeråsmålvakten .. kunde avvärja med ett benskydd. GbgP 5/3 1986, s. 42.
γ) i utvidgad anv., i fråga om annat än rörelse: leda l. rikta (ngt); särsk. med avs. på gruvort. JernkA 1824, s. 100. Från Nedre Wredeschaktsstollen på 88 famnar styrdes en fältort mot Creutzschaktet. Lindroth Gruvbrytn. 1: 446 (1955).
δ) [i anv. utgående från 1 a β] i sådana uttr. som styra kosan l. kursen l. färden l. sin gång l. sina steg (dit l. dit l. mot ngn l. ngt o. d.), rikta l. ställa kosan osv. (dit l. dit osv.), bege sig l. gå (dit l. dit osv.); äv. i uttr. styra vägen (jfr ε) (hemåt o. d.), styra kosan (hemåt osv.), bege sig l. gå (hemåt osv.); äv. om fågel l. fågels stjärtfjädrar: under flykt bestämma färdriktningen. Styra kosan hemåt. Han visste inte vart han skulle styra stegen, sina steg. Derpå satte jag mig i trillan och styrde raka vägen till månen. Palmær Eldbr. 102 (1839). Han styrde tyst sin trötta gång till slottet. Runeberg (SVS) 3: 184 (1841). Likasom wingfjädrarne tjena till att befordra foglarnes rörelse framåt, så tjena stjertfjädrarne att frambringa de olika rörelserna i wändningarna under flygten, och således till att styra kosan. Holmström Ström NatLb. 2: 75 (1852). Hvart de särskilda plundringstågen styrdes, huru många städer som brändes .. om alt sådant få vi noggrant besked (i kilinskrifterna). Tegnér Niniv. 94 (1875). Till Paris styrde han (dvs. A. Willman) färden och hans studieresa räckte i tvenne år. Hedberg SvOperasång. 161 (1885). (Jag) styrde .. vägen hemåt. Wägner Norrt. 57 (1908). Han styrde sina steg mot rockvaktmästaren. Siwertz Tråd. 10 (1957). — särsk. bildl.; särsk. dels i förb. med obj. betecknande kurs l. kosa, dels i uttr. styra sin gång, i fråga om att vandra på livets väg l. välja väg på sin levnadsvandring. Thet ståår j ingens manz macht, huru han wandra eller sin gång styra skal. Jer. 10: 23 (Bib. 1541). (Ungdomar med sinne för poesi) känner genast wingarne wexa (vid mötet med en litterär kalender) och styra snart sin egen kurs genom rymderna. SKN 1841, s. 102. Har du (dvs. den unge skalden) lärt, att sången flyktar bort ur en befläckad verld, / Att, när dygden faller, konsten styr mot nattens djup sin färd? Wirsén Dikt. 173 (1876). Likt fjerran toners brus det (dvs. karnevalsbullret) ännu gnyr / Uti hans öra, ännu tanken styr / Sin väg bland hopar, ystra, glädjedruckna. Snoilsky 2: 49 (1881). Björkman (1889: kosan). Om inte Ebbe Tuneld i ett kritiskt ögonblick, då skeppsbrottet hotade, gripit rodret och med sin klara blick och sin starka hand styrt en ny kurs (i arbetet med SAOB). Böök i 3SAH LVIII. 1: 13 (1947). — särsk.
α’) (†) i uttr. styra sin fot av ngns stig, undvika ngn(s sällskap). Min son tred ei med .. (syndare), stür tin fot aff teris stige. 2Saml. 9: 102 (i handl. fr. c. 1575).
β’) (†) i uttr. styra ngt emot ngt, leda l. rikta ngt från ngt. (Prästen) må och råda .. (syndaren), at han all sin bättring och lefwerne, i umgenge, maat, dryck och annat slijkt, styrer genast emoot synden. KOF II. 2: 64 (c. 1655).
ε) (†) i uttr. styra vägen (jfr δ), styra kosan, bestämma färdriktningen. Med åsnans öron Riddarn styrde vägen; / Och hon att lunka var ej obenägen. MarkallN 2: 7 (1821).
b) med obj. (jfr a), med avs. på (flöde av) vatten l. ngt annat strömmande: leda; äv. om flod, med avs. på lopp: leda, bestämma riktningen för. Tilas PVetA 1765, s. 14. (En del av Södermanl.) är af watten mycket igenomskurit, upfylt med åtskillige landthögder, som styra watnen fram och tilbaka, somlige til Hielmaren, andre til Mälaren och större delen til hafwet. Gadd Landtsk. 1: 180 (1773). Glommen styr .. ända till Kongsvinger sitt lopp åt s. o., såsom ville den inflyta i Wenern. Palmblad LbGeogr. 78 (1851). För styrning eller kontroll av anodströmmen i elektronrör användes vanligen ett galler, placerat inuti röret. Radiolex. 220 (1938).
c) i överförd anv., i fråga om att hänvisa (ngn till visst forum); i ssgn HÄN-STYRA.
d) refl. Invention på Siphon-werk, som styrde sig sjelft etc. Transporterat til de Hartziska Bärg-werken. Polhem Test. 125 (1761). — särsk. (†) rikta in sig (mot ngt). Magnetens tvänne egenskaper, at draga järn och at styra sig åt Norden, hafva giordt denna sten märkvärdig, fram för alla andra stenslag. VetAH 1747, s. 81.
e) utan obj.
α) motsv. a, med personsubj.
α’) i fråga om att medelst redskap l. maskin- (del) l. kroppsdel (särsk. hand l. fot l. ben) o. d. bestämma l. dirigera l. reglera l. kontrollera l. åstadkomma förändring av riktning l. rörelse hos ngt annat än farkost l. djur l. människa l. kroppsdel; särsk. dels: medelst (manövrering av) ratt l. styre l. handtag l. maskinell inrättning dirigera l. framföra l. manövrera flygplan l. bil l. cykel l. (maskin)del l. apparat l. redskap o. d. i bestämd l. önskad riktning l. kurs l. bana o. d., ge flygplan osv. en viss l. dess rätta riktning; dels: med hjälp av tygel l. tömmar o. d. få rid- l. dragdjur l. vagn förspänd med dragdjur att gå l. springa resp. köra i önskad l. bestämd riktning; äv. dels med bestämning inledd av prep. (särsk. med) vars huvudord betecknar det varmed ngt l. ngn styrs, dels med bestämning (särsk. prepositionsadverbial) som anger riktning osv. l. bestämmelseort o. d. Du får inte cykla till stan, förrän du kan styra ordentligt! Bilisten styrde åt sidan för att undvika kollision. Styret är sönder, och den som Styr är Drucken och Oklook. BröllBesv. 449 (c. 1660; uppl. 1970). Kutskar .. (uppmanas) at .. då de mötas åt, hwardera styra til wänster. PH 5: 3052 (1750). Styra är vid upfordrings-verk utur grufvor med vattuhjul, eller Spel, at med driftvattnets pådragande, eller igenslående i rättan tid, så regera spelet at ingen olycka händer, och at det må stadna, då tunnan kommit til lafven. Rinman (1789). Styr rakt mot vinden, så att flygplanet icke driver åt någondera sidan, i vilket fall det kan komma in i andra flygplans banor. Söderberg PrFlygl. 1: 120 (1935). (Bonden) svor och förbannade, förtretad .. över stuten, som icke höll fåran .. (Modern sade:) Spara din trut, så styr du likare! Moberg Rid 8 (1941). (Han vinglade) oroväckande på cykeln, när han ibland släppte styrstången för att styra med bara en hand. Lo-Johansson Förf. 8 (1957).
β’) i fråga om förflyttning på skidor, i sht utförsåkning: medelst hjälp av kroppsställning o. skidornas l. skidans (o. stavarnas) o. benens ställning o. placering åstadkomma riktningsförändring; stundom närmande sig bet.: svänga. Det är viktigt för en tävlingsskidåkare att kunna styra i branta och tvära utförsbackar. NordIdrL 1900, s. 43.
γ’) allmännare, närmande sig l. övergående i bet.: gå l. bege sig l. styra stegen l. kosan o. d.; numera bl. i förb. med riktningsbetecknande adverbial; äv. bildl. Runeberg (SVS) 7: 68 (1834). Då skapte Minerva den (på Apollon) vreda / en lefvande bild af det leda / och gaf den det namnet Kritik. / Och hvart nu Apollo sågs styra, / det väsendet följde hans lyra / att tysta dess sköna musik. Wecksell SDikt. 26 (1856). Jag anade, att jag skulle finna dig här .. och styrde för den skull hit. Rydberg Ath. 221 (1859). Eller mötte man honom (dvs. A. A. Retzius) i någon aflägsen stadsdel .. alltid raskt gående, helsande hvar minut, ofta styrande öfver gatan för att säga ett ord till någon mötande bekant. Anderson i 3SAH 7: 288 (c. 1880). När hon sade detta, styrde Gudmund tvärs över vägen och gick sedan bredvid henne. Lagerlöf Saga 62 (1908). Nu styrde han genast rakt på den stora bersån .. där löjtnanten satt. Dens. Kejs. 174 (1914). Obekymrad om all kritik styrde han rakt mot målet. Östergren (1949).
β) med subj. betecknande djur: med hjälp av kroppsdel o. d. bestämma l. dirigera l. reglera l. åstadkomma riktningsförändring under förflyttning; äv. allmännare: bege sig l. fara (dit l. dit), om fågel ofta: flyga (dit l. dit); äv. oeg. En dag höras larm och skri ur skyn, och bland molnen skönjes en flock tranor, som styra mot Egypti land. FrSkog. 30 (1892). Det underliga var att han (dvs. älgen) styrde rakt mot kolbottnen, fast han tydligt såg att där stod en man med en bössa. Forsslund Djur 9 (1900). Det skimrar från den första skyn / som seglar norrut ljus om hyn, / tidigt, när vildgässplogar / styra mot bergens bryn. Karlfeldt FlPom. 11 (1906). Där styr hon (dvs. buskskvättan) uppåt och sätter sig på högsta kvisten. Rosenius SvFågl. 1: 26 (1913). Fåglarna styr med stjärt och vingar, fiskarna med stjärten och fenorna. Östergren (1949).
γ) med sakligt subj.: förflytta l. röra sig i en bestämd l. önskad riktning l. kurs l. bana o. d. som bestämmes medelst (manövrering av) ratt l. styre l. handtag l. maskinell inrättning o. d.; bestämma riktningen osv.; särsk. om flygplan l. bil l. cykel l. maskin(del) l. apparat l. redskap o. d.; om fordon äv. dels: lyda ratten l. styret o. d., dels: köra. Promenaden ren af vagnar vimlar / och derborta ser man hennes styra, / dragen långsamt fram af tvenne skimlar. Tavaststjerna Morg. 72 (1884). Efter ett antal skott befanns kanonen ha blifvit svårt urbränd, så att projektilerna icke längre styrde i loppet. SD(L) 1901, nr 525, s. 3. Styr vagnen dåligt? Nerén HbAut. 2: 188 (1912). Polisbilen styrde norrut med en fart, som kom de laglydiga medborgarna i den lilla staden att indignerat skaka på huvet. Lindgren MästBlomkv. 135 (1946). Den belastade skidan kantställs något (vid plogställning) för att bli styrande. Paulson (o. Bergman) Sväng 42 (1955).
f) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels motsv. e γ: röra sig o. d., dels: rikta (ngt ngnstädes). Hör min son och war wijs, / och styyr titt hierta in på wäghen. Ordspr. 23: 19 (Bib. 1541). Ju mer jag uplyst är, ju bättre jag ock wil, / Och som jag wärdet ser, så styres ock min längtan. Nordenflycht (SVS) 1: 412 (1745). Högt på himlen styr ett moln, som / Rikt i guld och purpur skiftar. Qvanten Dikt. 112 (1880). Stundom en ljungande blixt-meteor / genom rymderna styr. Edgren BrustnÅterlj. 23 (1904). Sundman AndréeLuftf. 315 (1967; i p. pr., om effekt).
g) ss. vbalsbst. -ning motsv. a, b, e, f; stundom närmande sig bet.: styrförmåga. Numerisk styrning, (tekn.) om styrning av verktygsmaskin o. d. med numerisk (på hålremsa l. magnetband lagrad) instruktion som anger maskinens rörelse, hastighet, verktygsval o. d. Polhem Invent. 28 (1729). Det gälde .. att finna ett medel att (på en kanon) föra kulan i refflorna, med andra ord ett medel för styrningen. UB 6: 53 (1874). Styrningen verkställes i regeln medels en i vindhjulsaxelns förlängning anbragt styrstjärt. LB 4: 173 (1904). En löpaxels ändamål är att dels uppbära en del af lokomotivets vikt .. dels gifva lokomotivet en god styrning i spåret. 2NF 16: 1008 (1911). En norsk svarv med numerisk styrning. TT 1963, s. 1281. — jfr BAK-, GÖRDEL-, MANTEL-, PARALLELL-, RADIO-, RATT-, REM-, RULL-, RYGG-, RÄT-, SERVO-, SIDO-, SIFFER-, SJÄLV-, SLID-STYRNING m. fl. — särsk.
α) (i fackspr.) i konkret anv.: styrinrättning, styranordning. JernkA 1872, s. 188. Styrningen (på en velociped) bör vara lång, med härdade, utvändigt förnicklade kulskålar. Östberg Vel. 29 (1894). Borrar med lång styrning. Hallström Verkt. 54 (1923). Det är fel på styrningen. IllSvOrdb. (1955). I motsats till amerikanarnas styrning har vissa mindre, europeiska bilar och sportvagnar en mycket ”direkt” styrning av kuggstångstyp. Agvald Körtekn. 17 (1957). — jfr KNAPP-, KUL-, KULISS-, MATERIAL-, REM-, SERVO-, SJÄLV-, SLID-STYRNING.
β) (†) bildl., om vattendrags strömmande rörelse, ström, lopp. Tilas PVetA 1765, s. 14.
3) [eg. bildl. anv. av 1, 2] ha l. utöva inverkan l. inflytande på (ngn l. ngt); leda (se LEDA, v.2 2); äv. liktydigt med: kontrollera l. dirigera (ngn l. ngt) l. bestämma l. reglera (ngt); äv. med saksubj.; stundom svårt att skilja från 8. Sverige styrde matchen. Thens fromas retferdigheet styrer hans wägh. SalOrdspr. 11: 5 (öv. 1536). Man såg .. at ingen ärelystnad, utan kärlek til Fäderneslandet, styrt Konungens (dvs. G. I:s) gerningar. Dalin Hist. III. 1: 170 (1761). För öfrigt trodde han (dvs. G. I) sig kunna styra handeln genom förbud och taxor. Geijer SvFolkH 2: 137 (1834). Möjligheten för oss att styra jernpriset. JernkA 1842, s. 400. Konung sedan fjorton år tillbaka, utan att någonsin hafva regerat, alltid styrd af en rysk ambassadör .. hvad vill ni att han (dvs. Stanislaus II) skall göra? Tegnér Armfelt 1: 27 (1883). På en datamaskin som skall styra en tillverkningsprocess ställer man (osv.). JernkA 1967, s. 87. En aktiv styrning av företagets ekonomi kräver .. inte enbart att intäkter och kostnader bevakas. Samuelson o. Magnusson DatorRedov. 1: 25 (1982). Vanligen styr kroppsform och liknande yttre kännetecken uppdelningen i olika arter. DN 3/6 1985, s. 7. — jfr RYSS-, SOCIALIST-STYRD. — särsk.
a) bankv. med avs. på kurs (se d. o. 6): reglera; påverka i önskad riktning. BorgP 15/11 1769. Emellertid arbetar nu (växel)kurs-komitén under Rosenblads presidium och sammanträder alla tisdagar och fredagar för att, som de säga, styra kursen. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 75 (1815). TermNatEkon. (1986).
b) med avs. på likvidation l. fråga l. plan o. d.: driva l. reglera o. d. HSH 30: 50 (1634; med avs. på planer). Bergv. 2: 445 (1748; med avs. på likvidationer). Få se om jag kan styra saken därhän, då jag (osv.). Muncktell Dagb. 2: 114 (1817).
c) (numera bl. tillf.) med avs. på tal, ungefär liktydigt med: forma. Ett styng, hvars smärta / Var likt samvetsqval, / Träffade hans hjerta, / Styrde så hans tal: / ”O, hvem har jag gifvit / Mig i våld, min Gud!” Oscar II 3: 78 (1872, 1888).
d) (†) i uttr. styra ngn på rätta vägen, leda ngn på rätta vägen. Herr Iacob (dvs. befälhavaren för de svenska trupperna i Ryssl. 1609, J. De la Gardie, sände) Anders Boye, Christer Some och Ewerdt Horn effter .. (en grupp desertörer) hwilka så medh hotande som gode ord och lyfften, sökte at styra them på rätta wägen. Widekindi KrijgH 106 (1671). — jfr RÄTT-STYRD.
e) i uttr. styra ngn l. ngt till l. från ngt, gm sin inverkan l. sitt inflytande (söka) få l. förmå l. vända ngn l. ngt till ngt l. att göra ngt resp. upphöra med l. avstå från ngt. Herren han styre idhart hierta till gudz kerleck. 2Tess. 3: 5 (NT 1526). Det skrämde upp dem der (dvs. på Riddarhuset), att de trodde Hierta styra Rosenquist till excentriciteter. Liljecrona RiksdKul. 40 (1840). När 2—3-åringar börjar experimentera litet med sig själva och leka sexlekar med andra barn, skall man försiktigt styra dem från det. Jersild Grisjakt. 76 (1968). Det är tveksamt om man aktivt ska styra kvinnor till mammografiundersökning så länge det råder ovisshet om metoden. DN 8/5 1984, s. 33. — jfr AVSTYRA.
f) (†) i uttr. styra ngt till ngt, inrikta ngt på ngt, bestämma ngt till ngt. Bewillias honom af cassa studiosorum 30 dr kopp(ar)m(yn)tt, dock att dhe styras och anwändas till förenembde usus. UUKonsP 19: 245 (1689). Man kände behofvet att leda medborgares tänkesätt i vigtiga angelägenheter, styra deras öfverläggningar till allmänt nyttiga föremål. Enberg i 2SAH 7: 299 (1815). Du kan icke tro, huru klokt beräknadt, och utan alla nycker, hon behandlade mig. Visst fick jag hvad jag ville; men det var just hon, som styrde min villja till det goda. Knorring Cous. 1: 32 (1834).
g) (†) i uttr. styra ngt efter ngt, inrikta ngt på ngt. Saliven är det som fucktar halsen och swalget, och styrer torsten eller begärelsen efter wåta saker. Westerdahl Häls. 352 (1768).
4) ordna l. ombestyra l. sköta l. ställa om l. föranstalta; sörja för l. ta hand om l. dra försorg om; pyssla; dels med sak- l. personobj., dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med huvudord betecknande vad som ombestyres l. vem som tas om hand osv., dels i abs. anv.; jfr 3, 8. — jfr BE-, OM-, TILL-STYRA. — särsk.
a) (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) ordna l. ombestyra l. sköta o. d. (ngt l. att ngt sker). AOxenstierna 7: 762 (1632). Acad:æ Bonden uthi Pitkankoro klagade öfwer Akad:æ Bonden i Coijola .. för det han låtit panta af honom en häst .. Detta committeres Quaestori att styra och rätta. ConsAcAboP 6: 83 (1686). När Konung Harald war åttatie år gammal, blef han så tunger, at han tycktes intet mer kunna resa öfwer landet, eller styra sine Kungsmåhl. Peringskiöld Hkr. 1: 122 (1697). Vill du vara god och säga mig, om denna saken kan styras på 2 månader med annat än penningar. ESchröderheim (1789) i MoB 6: 12.
b) med obj. o. bestämning betecknande resultatet (jfr d—f) l. inf. (se α). Alt detta slute wij medh een innerlig böön til Gud Alzmechtig, at han .. wille wår allernådigste Konung .. bewara i alle beswär och fahrligheeter och änteligen een gång styra alt ting til ett fredsampt uthslag. Stiernman Riksd. 1295 (1657). De (dvs. förfädernas andar), trodde man, styrde menniskornas öden till godt eller ondt. Svensén Jord. 127 (1884). Försynen styrde det annorlunda. Harlock (1944). — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. styra ngt i ordning, göra ngt i ordning; äv. utan obj.: styra o. ställa, ordna saker o. ting o. d. Lannerstierna Vitt. 12 (1777). Sofia .. håller nu på att styra i ordning sitt linneskåp. KyrkohÅ 1941, s. 200 (1868). Till hösten skall jag söka att styra i ordning åt Erik och väfva litet åt Josef, men till dess vill jag söka mitt eget lilla hem. Lönnberg Skogsb. 181 (1881).
β) (†) i uttr. styra hjärtat (så l. så), göra hjärtat (så l. så). Styr hjertat lätt, / Gif ögat sin rätt; / En Nymph cendrée och en ann’ brunette. Bellman (BellmS) 1: 44 (c. 1769, 1790).
γ) (†) i uttr. styra ngt ombord, bringa ngt ombord. Därmäd ha wij stÿrt wåra saker om bordt, som båszmännen tala. Ekeblad Bref 2: 13 (1656; rättat efter hskr.).
δ) (†) i uttr. styra ngt att göra ngt, få l. bringa ngt att göra ngt. Gif nådenes pant, / Som hjertat kan styra / At tro det är sant (att Jesus är världens frälsare). SionSång. 1: 96 (1743).
c) i anv. utan obj. (jfr d—j, l β, γ) l. med ett allmänt neutralt det l. att-sats ss. obj., i sådana uttr. som styra (det) så att osv., ordna l. ställa om l. laga l. ombestyra (det) så att osv. (Protestanterna) wille .. innerligen bidhia Gudh, han wille styrkja .. (kejsarens) Sinne och ther til styra, så at sanningen måtte blifwa wördat och .. Affgudhiske Miszbruuk affskaffade. Schroderus Os. III. 1: 156 (1635). Försynen .. styrde det .. annorledes. Tilas CurrVitæ 25 (1756). Calle och Nils Adolphi frågade .. om jag ville .. taga .. Charlotte med mig till Upsala? De skulle så styra att 100 Rdr tillkomme mig för maten. EafEkenstam (1826) hos Atterbom Bref 293. (Hon tackade) Gud, som hade styrt så, att hennes man kommit hem igen. LbFolksk. 51 (1890). Den lata, som ideligen styrde så, att andra arbetade i hennes ställe. Agrell SlavMyt. 211 (1929).
d) i uttr. som betecknar att ngn ordnar l. ombestyr l. ser till att ngt länder ngn till den bästa utgång l. till största nytta l. fördel o. d.; särsk. i uttr. styra till det bästa (förr äv. ngn till det bästa) l. till (i sht förr äv. till det) rätta, ordna osv. ngt på bästa sätt (för ngn) resp. ordna osv. att allt går väl l. att allt blir bra igen o. d. (särsk. i fråga om avhjälpande av missförstånd, missförhållande o. d.); äv. (o. numera nästan bl.) i uttr. styra ngt till det bästa l. till rätta. Herran alsuoldig gud styre sig til thienisth oc then helge kirkio oc alth thetta riket til hugnath. G1R 1: 33 (1521). Wärden (bad vid ett bråk) såldaterne at hålla frid och styra allt til thet bästa. 3SthmTb. 14: 26 (1624). Styra en til det bästa. Widegren (1788). ”Väl, din egen bana vandra, / ej kan jag din vrede klandra. / Oden styre till det bästa”, / sade Hilding, och försvann. Tegnér (TegnS) 4: 38 (1823). Återstår nu blott att med uppriktigt hjerta bedja Gud styra allt till det bästa för vårt gamla fädernesland! Hellberg Samtida 12: 179 (cit. fr. 1865). Styra till rätta. Cavallin (1876). Styra allt till rätta. Auerbach (1913). Styra .. till det rätta. Harlock (1944).
e) (†) i uttr. styra till godo l. goda, utan obj. (jfr c, d, f—j, l β, γ): ställa till rätta (särsk. i fråga om avstyrande av gräl l. tvist l. slagsmål o. d.); äv. i uttr. styra ngn l. ngt till godo o. d., göra ngn god igen, blidka l. lugna (ngn) resp. göra ngt bra igen l. ordna l. reda upp ngt o. d.; äv. i uttr. styra sig l. sin mun till godo, lugna l. blidka sig. Kemmene(re)ne (sade) michel til at han skulle styra sin mun til gode ell(e)r th(e)r skulle wed(er)gør(es). OPetri Tb. 99 (1526). (Han) slogh sin eigen broder ihiäll .. för ingin annen skuldh än att hans brodher wille styre honnom till godhe, ther han vti ett gästebudh förde sigh i trätte medh hwar man. HH XIII. 1: 131 (1564). Måns i hägeröö wille gå ned till båtenn och styra till goda, och sade dett ähr Skam, att de (som slogs) hålla ett sådant skich här wedh Kyrkian. HammarkDomb. 10/6 1602. När nu så gåår til i Hwset (med en oregerlig hustru o. mor), så moste Mannen, lijka som hoffuudet, läta förnimma sin alffwarsamheet och styra hustrun til godha. Leuchowius Zader 259 (1620). Tå han fick oss see, togh han till fötters och sprang, wij iagade fast honom och förden i cortigardiet, sedan wij dher fingo see hwem han war, slepte wij uth honom, men han skreek .. och wille icke låta styra sig till godo af en annan gesell som wille hielpa hem honom. UUKonsP 7: 14 (1664). Allenast Petræus hade något göra medh en bardberaregesell .. men wij styrde det straxt till goda. Därs. 19: 330 (1690). Till att wittna, det jag styrde till godo wijd slagzmåhlet, och intet slogz med. Därs. 21: 64 (1695).
f) (†) i uttr. styra tillfrids, med avs. på stad: lugna l. blidka o. d. Brask Pufendorf Hist. 61 (1680).
g) i uttr. styra med ngt (stundom äv. ngn), ordna med l. bestämma över l. sköta l. ta hand om l. sörja för ngt (l. ngn); äv.: pyssla l. syssla med ngt, styra o. ställa med ngt; stundom äv. allmännare, närmande sig bet.: göra ngt. Uptagom alt för godt hwad Himlen med osz styrt. Knöppel Reg. 45 (1741). Jag har .. en ägodelning i Lund och ett laga skifte någorstädes här i (Uppsala)trakten att nu närmast styra med. CGHammarskjöld (1868) i KyrkohÅ 1941, s. 200. För sex år sedan var hon mycket lycklig, då hon blef gift och doktorinna och fick ett eget litet hem på landet att styra med. Söderberg MBirck 165 (1901). (Kung Ane) förmådde .. inte längre att styra med något, utan hans träl, Tunne, vankade omkring i drottgården .. och befallde, som hade han varit den rätta konungen. Heidenstam Svensk. 1: 32 (1908). Det var .. (modern), som hjälpte .. (Zacharias som barn) och styrde med honom. Lagerlöf Top. 29 (1920). Vid härden styrde Bida med grytor och tråg. Lindström LeendGud. 248 (1951).
h) (numera bl. mera tillf.) i uttr. styra för ngn l. ngt, sörja för l. ta hand om l. se till ngn l. ngt; stundom övergående i 8: härska över ngt. (Gud) giffue the Swenske sijn helige nåde, / Och för them altijd bådhe styre och råde. Svart Gensw. I 7 b (1558). (Syndaren) hoppas .. att sjelf kunna råda och styra för sina öden och sålunda blifva sin egen Försyn. Wallin 2Pred. 2: 157 (1822). Låt oss då hafva det så, Sara, att hvar och en af oss styr för sitt. Almqvist Går an 140 (1839). (Konungen sade) till sin drottning: ”du skall nu styra för mitt rike, och lemnar jag både land och folk i din vård.” SvFolks. 391 (1849). Aristokratiens damer, hvilka styrde för hus och hem, medan männen voro i fält eller frånvarande i offentliga värf. Tegnér SvBild. 271 (1896); jfr 8 c. Bergstrand-Poulsen Kron. 237 (1937).
i) (numera föga br.) i uttr. styra till ngt, ombestyra ngt, ställa till ngt. Berndtson (1880). Min herre har mycket godt handlag med att styra till äktenskap. Lidforss DQ 2: 680 (1892).
j) (†) i uttr. styra åt ngn, ställa till det för ngn. Schröderheim Fjäsk. 71 (1791).
k) abs.: pyssla, styra o. ställa; stundom närmande sig bet.: handla. Virginie och Gudrun gingo om varandra och styrde litet. Wägner Silv. 215 (1924). Ester gick länge uppe och styrde .. Hon ville inte gå och lägga sig. Dens. Sval. 212 (1929). Fröken Vester — om det var hon? — styrde inne hos sig, kunde han höra. Höijer Solv. 36 (1954).
l) i det allittererande och tautologiska uttr. styra och ställa (äv. ställa och styra).
α) (†) tr., med inbegrepp av 3: påverka l. bearbeta l. leda o. d. (ngt). (Vi skulle) altijd bidia .. at Gudh the skadeliga dieffuuls tungor ibland the Påueska och all annorstedz styra och stella, och rettsinniga Predicare giffua wille. LPetri 2Post. 223 a (1555).
β) i abs. anv.: i fråga om att (stundom med anstrykning av självrådighet) företaga vederbörliga åtgärder för att få fram l. få till stånd l. åstadkomma ngt; ofta liktydigt med: ordna saker o. ting l. ordna l. ombestyra l. ställa om l. sköta allt o. d.; (beställsamt) pyssla l. stöka; äv. övergående i 8: bestämma l. ha makten l. vara den dominerande l. det ”högsta hönset”; stundom äv. dels: anstränga sig, göra sig omak, dels allmännare, närmande sig bet.: göra som man (själv) vill. Han är nöjd, när han får styra och ställa. Hennes Herre .. / Fick styra å ställa. Carelius Hönsg. 12 (1751). (Drottning Kristina) var alla ceremonimästares skräck och fasa, ty hur de än styrde och ställde, var det sällan hon ej fann något att beklaga sig öfver. OoB 1896, s. 30. Skulle denna lilla docka rycka makten från henne .. som snart i fyrtio år styrt och ställt på gården? Westerberg Kärnf. 58 (1897). Det hem, hvari hon ställde och styrde med moderlig och stilla omsorg, fick prägeln af henne. Bååth-Holmberg Morf. 1: 15 (1910). När det gällde frågan om vem som skulle styra och ställa i England, var Elisabet (I) ständigt på sin vakt. Grimberg VärldH 9: 338 (1940). Vad betydde en liten människa när himmelens makter drabbade samman? Det blev lätt bara en förstoring av vad småfolket kände när de store på jorden styrde och ställde. Hartman NattLys. 56 (1951). — särsk.
α’) (mera tillf.) i p. pr., i substantivisk anv. i pl. best.: de styrande, de maktägande; jfr 8 g. Fatab. 1947, s. 121.
β’) i förb. med efterföljande komparativsats närmande sig bet.: göra. Alexander (hade) blifvit Fac-totum på bruket och hela egendomen .. (Han) styrde och ställde som han nyttigast fann. Almqvist TreFr. 2: 147 (1842). General-guvernören har sagt, att vi få styra och ställa huru oss lyster i hans trädgård. Crusenstolpe Mor. 6: 29 (1844). Hon får styra och ställa som hon vill. SvHandordb. (1966).
γ) i annan anv. än de i α o. β anförda.
α’) i uttr. styra och ställa med ngt l. ngn, ordna med l. bestämma över l. sköta l. ta hand om l. sörja för ngt l. ngn; syssla med ngt; med efterföljande komparativsats allmännare, närmande sig bet.: göra med ngt l. ngn. Sedan han (dvs. G. I) wore borta, måtte Swenskarna gerna styra och ställa med deras rike, huru de kunde förlikas om. Fryxell Ber. 3: 178 (1828). Det är han, som skaffar kulisser och drägter, det är han, som drager försorg om rollernas utskrifning, som styr och ställer med repetitionerna. Sturzen-Becker 2: 189 (1844, 1861). Träd in i wåra portar / Och styr och ställ med osz som ni behagar, / Wi kunna icke mer förswara osz. Hagberg Shaksp. 4: 52 (1848). Lotta, hon sträfvar / dagen i ände med not och väfvar, / aldrig rädd för något besvär. / Och så som hon ordnar och styr och ställer / med gubben och Janne! Melin Dikt. 2: 147 (1904). Det ges åtskilliga karakteristiska prov på, hur .. (G. I o. K. IX) efter eget omdöme styrde och ställde med gruvbrytningens trivialiteter vid Kopparberget liksom vid andra gruvor. Lindroth Gruvbrytn. 1: 42 (1955).
β’) i uttr. styra och ställa för ngn l. sig, ta hand om ngn l. sig, sörja för ngn l. sig. Bremer NVerld. 1: 4 (1853). Han berättade om hur .. (modern) styrde och ställde för honom. Martinson BakSvenskv. 53 (1944).
γ’) (numera mindre br.) i uttr. styra och ställa om ngt, bestämma över ngt, styra och ställa med ngt. Hur skulle här stå rätt till, när främmande menniskor styra och ställa om andras egendom? Topelius Vint. I. 2: 342 (1860, 1880).
5) (†) skicka l. avsända (ngn l. ngt); med avs. på varor o. d. äv.: transportera l. forsla; med avs. på skrivelse o. d. äv.: rikta l. ställa; äv. i oeg. anv., med avs. på bön: rikta; särsk. i uttr. styra (ngt) till l. på ngn l. ngt. Landzhöffdingen (skall) sändha sijna breff medh den löpande ordinarie Påsten Styrandes pacqueten till General Postmästaren här i Stockholm. LReg. 211 (1648). Christus will .. at wij thenne Bönen til Gudh styra skolom under thet nampnet, Fader. Emporagrius Cat. M 8 b (1669). Mag. Steen tyckte intet att man så lätteligen borde uthgifwa recommendation .. fins doch icke obenägen att willfahra Thavonio i dess ansökningh, men dubiterar till hwem den recommendation skall styras. ConsAcAboP 7: 304 (1693). (Den 30 april) skref iag .. till H:r Magister Eneman, styrandes brefwet på Aleppo, där iag förmodade honom nu kunna finnas. SAgrell (1712) i KKD 5: 309. (Av kartan framgår), at wahrorne, som utur Saxen och Öfwer Tyskland, som Leipzig, Nürenberg .. Franckfurt och andre orter komma, långt beqwämare och med mindre omkostnader kunna styras öf:er Wismar. 2BorgP 3: 666 (1727). — jfr AV-STYRA. — särsk. med avs. på angelägenhet l. ärende o. d.: hänskjuta. Banér GenGuvBer. 19 (i handl. fr. 1665).
6) hålla inom behöriga gränser, hålla i styr, ha under kontroll; kuva, undertrycka o. därur utvecklade anv.; stundom svårt att skilja från 8.
a) hålla (ngn l. ngt) i styr (se STYR, sbst.2 3 b α), hålla styr på (se STYR, sbst.2 3 a); hålla (ngn l. ngt) inom behöriga gränser, bemästra, behärska, kontrollera; stundom närmande sig bet.: dämpa (ngt); med avs. på person äv.: få att lyda; äv. refl. (se α); jfr b. Ifrån Ryske grentzen hafwer man här nu nyligen, thess Gudi prijss, icke förnummit nogon fahra; Then aldrahögste styre thenne grymme och Barbariske fienden! BraheBrevväxl. II. 1: 90 (1657). (Jag frågade löjtnanten) hwarföre han icke höll bättre Order med folket, til at låta dem skjuta neder åt Pallisaderna på Fienden, och ej så högt, då Lieutenanten swarade, sig ej kunna styra dem. HC11H 7: 130 (1676). (Till) At styra en mängd af ynglingar, som .. äro bortskämde .. fordras en hel karl. Nordin Bet. XLIV (1785). (Skolbarnen) voro för ovanlighetens skull svåra att styra. Wägner Sval. 105 (1929). Vilddjuret hos .. (hunden) finns nog kvar, men det styrs och behärskas av människans vilja och förstånd. Edström Hund. 11 (1948); jfr 3. — särsk.
α) refl.: hålla sig i styr (se STYR, sbst.2 3 b γ) l. lugna sig l. hålla sig lugn l. behärska sig l. vara herre över sig (l. sina funktioner) l. lägga band på sig l. tygla sig; äv. om djur; ofta i förb. med negation. Barnen kunde inte styra sig av förtjusning vid åsynen av de många julklapparna. Jag blev så arg att jag inte kunde styra mig utan gav honom en örfil. Schroderus Modersch. 32 (1642). (C. Lagerbring) var af naturen het; men kunde, när det behöfdes, styra sig. MinnSvNH 11: 8 (c. 1824). Svaranden visade .. att hunden i vanliga fall var from som ett lam, men hade drifvit på björn i sin ungdom och omöjligen kunde styra sig, när han fick väder af att jag luktade härsket björnister långa vägar. Hedenstierna Kaleid. 198 (1884). Styr er, far, sade Per, styr er, så det inte blir något ondt af det. Svenson-Graner YDom. 186 (1910). Han skämdes svårt, för att han inte kunde styra sig själv och sin sömn. Gyllensten Grott. 123 (1973). — särsk. (numera bl. mera tillf.) övergående i bet.: (hålla sig lugn o.) stanna (ngnstädes). Malitiosa desertio å hustruns sida, är allena den, som orsakar hela willoredan, at hon ej kan styra sig hos mannen. VDAkt. 1763, nr 457. En enda eftermiddag kan du väl styra dej hemma. Salje DessBröd. 28 (1964).
β) med avs. på organ l. lem l. kroppsdel; äv.: hålla styr l. ordning på; hålla stilla; ofta i förb. med negation. När Hildebrand thet (dvs. ngt som yttrades i en predikan) hörde, knorrade han, och kunde medh Mödha styra sine Händer in til thesz Messan war vthe. Schroderus Os. 2: 593 (1635). Göran (kunde) knappt styra sina lemmar eller hålla sig ifrån att taga honom i famn. Almqvist TreFr. 1: 103 (1842). Harmen genomdarrade Svedjemodern, hon kunde icke styra sina skälvande senknippehänder. Moberg Rid 78 (1941). — särsk.
α’) i uttr. styra sin tunga l. mun o. d., i sht förr äv. sina läppar för att beteckna att ngn bör tiga l. hålla tyst l. vara försiktig med vad han säger; förr äv. i uttr. styra munnen på ngn, få ngn att tiga, få tyst på ngn; ofta imperativiskt. Han kan inte styra sin tunga. Hwar nw någhor later sigh tyckia ath han tienar gudhi ibland idher, och icke styrer sina tungo, vtan bedrägher sitt hierta, hans gudz tieniste är om intit. Jak. 1: 26 (NT 1526; Bib. 1917: tyglar). (Luther rådde) Erkiebiskopen, at han .. wille berörde wilfahrande Skriffter låta vthroota, och styra Munnen på slijke (avlats)Predicanter. Schroderus Os. III. 1: 36 (1635). Styra mun, tungan, (dvs.) tijga. Hamb. (1700). Och ni måtte styra Ert munläder. Lindahl Tanckef. 5 (1740). Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig. Ordspr. 10: 19 (Bib. 1917). Styr sin tunga (, kvinna,) och bed till Gud och forska inte vidare i den här saken! Malmberg Fiskebyn 116 (1919). Ljung EnköpH 1: 60 (1963).
β’) (†) i uttr. styra falska tungor, om Gud, få falska tungor att tiga. 2Mack. 14: 36 (Bib. 1541; Luther: stopffe die bösen meuler).
γ’) (†) i uttr. styra sin strupe med måttlighet, i fråga om att dricka sprit med måtta. Må du skämma dig min redeliga bränwins-gubbe, för det du icke kan styra din wälaktade strupa, med måttelighet. Posten 1769, s. 853.
δ’) (†) i uttr. styra munnen efter matsäcken, rätta munnen efter matsäcken. Kling Spect. Ff 3 a (1735).
γ) (†) i uttr. styra sin penna, vara försiktig med vad man skriver. Din penna styr, om ej din tunga. Leopold 2: 252 (1795, 1815).
δ) med avs. på (uttryck för) sinnesrörelse l. känsla l. tanke l. själsförmögenheter o. d.: hålla i styr l. behärska l. bemästra l. tygla l. lägga band på l. undertrycka l. vara l. göra sig till herre över; ofta i förb. med negation. Inte kunna styra sin glädje, sin sorg, sin skrattlust, sin harm, sina begär, sina passioner. SalWijsh. 18: 23 (öv. 1536; med avs. på vrede). En lärare skall .. altijdh styra sitt sinne, och wijsa att han drifwes af en sachtmodigh och godh anda. KOF II. 2: 27 (c. 1655). Han var ej i stånd at styra sin hämdlystnad. Widegren (1788). Gustaf III öfverträffade vida sin odödlige stamfader i förmågan att styra sina sinnesrörelser. Leopold 5: 335 (c. 1804). Men när hon inte längre kunde styra tankarna, mumlade det i hjärnan, envist och dumt. Asplund Stud. 137 (1912). SvFolksag. 2: 116 (1939). — jfr BE-STYRA o. O-STYRD.
b) (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) med avs. på person (l. grupp av personer) l. landsända o. d.: tvinga att böja sig l. undertrycka l. betvinga l. få bukt med l. kuva; sätta stopp för; stundom närmande sig bet.: tukta; äv. med saksubj. betecknande vapen o. d.; stundom svårt att skilja från a. (Gud) wil icke lenger lijdha dieffuulens öffuermoodh och tyrannij, han wil hempnas på honom och styran. LPetri 1Post. C 1 b (1555). (Hertig Karl ville) draga till Finlandh medh skipsfloten och krijgzfolk till att styra the uproriske ther sammastädes. HH 20: 262 (c. 1640). På torgen planterades fältstycken, hwars mynningar wändes emot de största gatorne at styra folket. Celsius G1 1: 70 (1746). (Mannen menade) att negerfolket, män och qvinnor, måste styras med piskan. Bremer NVerld. 2: 111 (1853). Styra en upprorisk landsända. Björkman (1889).
c) (†) i pass. med efterföljande inf.: fås l. förmås (till) att (göra ngt). Åboen Asser .. wiste .. mycket obeskied, och kunde med möda styras til at tiga. KulturbVg. 2: 176 (1749).
7) [eg. specialanv. av 6] avvärja l. förhindra; avlägsna o. d.
a) med mer l. mindre abstr. obj.: avvärja l. förhindra l. förebygga l. förekomma (ngt l. att ngt sker), avstyra; stävja l. göra slut på (ngt); förr äv. i uttr. styra ngt av vägen, avstyra ngt; numera bl. (med inbegrepp av 6) ngt ålderdomligt l. arkaiserande. (Gud) moste tagha vthi medh them som förfölia, och styra theras onda och öffuerdådugha anslagh. LPetri 3Post. 45 a (1555). Rådh och medell, där igenom .. fiendens onda vpsååt och förehafwande styres och afwäries. RARP 1: 150 (1631). (Om sommaren, då man dricker kall vätska) skal man vndertijden vpwärma Magen med en godh Drick Wijn, eller Brännewijn, på thet at then öfwerflödiga Kölden måtte blifwa styrd, och Magen behålla sin Wärma. IErici Colerus 1: 179 (c. 1645). (Det) hände sigh, at emillan prästerna splijt .. ibland upkom .. Men på thet at sådana oenigheet motte styrd och stillat warda .. (bestämdes) at en Biskop .. skulle uthwällias, hvilken (osv.). KOF II. 2: 223 (c. 1655). Så wille the .. hielpa at styra aff Wägen then Fara, som them aff the Vproriske öfwer Hufwudet hängde. Widekindi KrijgH 45 (1671). Wåldsamheter, hwilka igenom Politiens tilhiälp böra styras och förekommas. Berch Hush. 131 (1747). Våld styres med våld. Östergren (1949).
b) (†) med avs. på sjukdom: avvärja l. förhindra l. förebygga l. få bukt med o. d. (Vatten från Medevi brunnar) Styrer then swarta Goolsiukan .. och allehanda Skörbiugg. Hiärne Suurbr. 25 (1680).
8) bestämma över (ngn l. ngt); härska l. vara herre l. regera l. råda över (ngn l. ngt); vara den bestämmande, ha (högsta) makten l. ledningen, bestämma; leda (se LEDA, v.2 4) (ngt); äv. dels utan obj., dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. för (se e); äv. med saksubj.; särsk. i fråga om en människas makt över en annan enskild människa l. grupp av människor: föra (ngn) i ledband, helt behärska (ngn), vara (den) bestämmande över (ngn), kommendera (ngn), stundom äv.: betvinga (ngn); förr äv. refl., i uttr. låta styra sig, låta sig bevekas l. betvingas; stundom svårt att skilja från 3, 6. Tu lärer och gör thet ondt är, och läter intet styra tigh. Jer. 3 (”2”): 5 (Bib. 1541). Dygd lijder intet wåld; öfwer äfl hon styrer, och ågång. Stiernhielm Herc. 388 (1658, 1668). Det är du likväl, täcka kön! som styrer verlden, som segrar öfver de största hjeltar. Kellgren (SVS) 4: 112 (1780). Han styr sin husbonde. Weste (1807). Gif älskaren vatten — och slafviskt han ber, / Gif vin — och han flickan skall styra. Valerius 2: 22 (1809). Svärdets magt är mindre än den varit; penningen styrer verlden. Svedelius SmSkr. 1: 11 (1844, 1872). Den som vill styra, skall sjelf lära lyda. Granlund Ordspr. (c. 1880). (Han yttrar sig i en) pompös ton, som smakar stadens styresman, moralens väktare, klockarfar, som allting vill styra. Spong Sjövinkel 77 (1949). — jfr BE-, FÖR-, MISS-, VAN-STYRA, ALLENA-, FÖRE-, SAM-, SJÄLV-STYRANDE o. ENVÅLDS-, O-, RÅDS-, SINNES-, SJÄLV-STYRD m. fl. — särsk.
a) härska l. regera över (ett land l. rike l. samhälle l. område l. folk l. en befolkningsgrupp o. d.); utan obj. särsk. dels: inneha den politiska makten, dels (om monark o. d.): vara regent, regera. (Konungen) skall sit rike styra oc raada med inlenskom oc inföddom mannom. G1R 1: 29 (1521). Lycksaligt .. är det Folck som blifwer styrdt af en wijs Konung. Ehrenadler Tel. 42 (1723). De förnäma familjerna voro de enda, som hade rätt att sitta i rådet och styra staden. Cederschiöld Riehl 2: 50 (1878). Den som vinner seger och intill änden troget gör mina gärningar, åt honom skall jag giva makt över hedningarna, och han skall styra dem med järnspira, likasom när man krossar lerkärl. Upp. 2: 27 (Bib. 1917). Skall det bli skick på folket som i gamla tider, så måste den styra, som styra skall. Davidson o. Thulin Gulbranssen Bort. 86 (1934). — särsk. (†) i inf. övergående i substantivisk anv.: styrande, regerande. Hwem trodt, ath En som hafft att styra Pers’ka Ländren, / Skull’ på sith Styra ta eth sådant ynkli’ Slut? Börk Darius 984 (1688).
b) i fråga om högre l. övernaturligt väsens (särsk. Guds) styrande av världen o. bestämmande av skeendet l. utvecklingen i allm. l. i ett visst avseende; särsk. dels: bestämma (ngt), dels råda över (ngn l. ngt); äv. i uttr. styra över ngn. Welsignat ware tijn sädh aff Israels Gudh, then ewinnerligha styrer och regerar. Tob. 9: 11 (Bib. 1541). O mechtigste Gud, Tu som både haf och wäder styr och j lydno håller, lät mig icke med mitt sällskaph omkomma. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 110. Han är ännu större, som skapade alt, / Som styrer altsammans och sköter. Salvius BrudGrafskr. 60 (1740, 1757). Gud styrer öfwer folk och konungar. Rudin 1Evigh. 2: 657 (1872, 1878). Gud styr världen. Harlock (1944). — jfr ALL-, ALLT-STYRANDE.
c) i fråga om överinseende över ett hus l. hushåll l. tjänare l. makten att bestämma över sin familj o. d.; stundom utan klar avgränsning från 4. Det var fadern som styrde i hemmet. Nog ser man vem som styr där i huset. Styr häst medh bessel, och kona medh käpp. SvOrds. C 2 b (1604); jfr 2 a α. Hwart Hospital skal sin Syssloman hafwa .. (Han skall) spijsa the fattige effter spijsordningen, styra legofolk och annat sådant. KOF II. 2: 369 (c. 1655). (Sv.) Hon styrer allt i huset; (t.) sie hat die Herrschaft im Hause. Möller (1790); jfr 4. Unn var en storbondes dotter. Hennes mor var död, så att hon styrde sin faders gård. Lagerlöf Länk. 121 (1894); jfr 4. (Det) fanns kvinnor som styrde familjer och andra ting med — styrde med fast kvinnlig hand. Johnson GrKrilon 152 (1941).
d) med avs. på egendom l. boställe o. d.: (ha laglig rätt att) bestämma över. (Stadfästelse på) thu hemman .. vnd(e)r .. Erich Clemmetthss(o)n och hans efftherkomande erffuinger .. till ewärdelig oklandrat egendom, att niutha, bruka .. styre och rådhe effther sin wilie. UpplDomb. 8: 15 (1586).
e) som chef l. ledare o. d. förestå l. leda l. ha hand om (en grupp av personer (stundom äv. djur) l. ett affärsföretag l. en institution o. dyl. l. en (av en grupp personer i gemenskap utförd) verksamhet l. aktivitet o. d.); äv. abs., särsk. vara chef l. ledare l. föreståndare; i sht förr äv. i uttr. styra för ngt (jfr 4 h), förestå osv. ngt. Linc. (1640; under administro). Om Hospitaler .. Landzhöfdingen med Biskopen styre Wärket, men the andre (dvs. kyrkoherden och en borgmästare) ware dheras rådgifware och hielpare. Kyrkol. 28: 3 (1686). Afton-Bladet styrdes utan tvifvel af en värdig Man. Thorild (SVS) 2: 4 (1784). (Flickorna satt) vid sina spinnråckar och väfstolar. En Förestånderska besåg, och styrde deras arbeten. Landell Bligh 25 (1795). MoB 2: 131 (1796: för hela handeln). Är Närings-Skola belägen på samma ställe, som Lärdoms-Skola, hafve icke serskild Rector, utan styres af Rector vid Lärdoms-Skolan. FörslSkolordn. 1817, s. 1. LundagKron. 2: 491 (1921; abs.). Ett patriarkaliskt styrt (järn)bruk. Olsson Fröding 20 (1950). — särsk. (†)
α) med avs. på krigshär l. trupp o. d.: anföra, föra befälet över. Bureus Påw. B 3 a (1604). Pentesiléa, en mö, hvars arm sig mäter med männers, / Styr Amasonernas flock, som för månformiga sköldar. Adlerbeth Æn. 18 (1804).
β) med avs. på sång l. lek: leda l. anföra. Hülphers Dal. 206 (1762; med avs. på sång). Om den (i pantleken Elementerna) som styr leken säger Eld, måste alla tiga, emedan intet djur lefver deruti. Stiernstolpe SällskL 17 (1817). Förmåga att .. utan biträde af Orgel, styra sången i en rymlig och talrikt besökt Trä-Kyrka. VexjöBl. 1829, nr 23, s. 3.
γ) med avs. på rättegång: vara chef vid, leda. KOF II. 2: 368 (c. 1655).
f) (numera bl. mera tillf.) om himlakropp: ha ett avgörande inflytande över (ngn l. ngt), råda över (ngn l. ngt). All werlden styres af en enda Sol och Måna. Kolmodin QvSp. 1: 346 (1732). Menskan af stjärnorna styrs; stjärnorna styras af Gud. Rydberg Vap. 106 (1891).
g) i p. pr., dels i mer l. mindre adjektivisk anv.: som har makt(en), befallande, myndig, mäktig, stundom övergående i bet.: härsklysten, dels i substantivisk anv., i sht i pl. best.: de makthavande, de maktägande, de som har den politiska makten; äv. om ngt sakligt (se δ); jfr 4 l β α’. Stå väl med, klaga hos de styrande. Ledamöterne i samhället äro antingen styrande eller lydande, the styrande antingen högstrådande eller underbefählhafwande. Orrelius Diurr. 23: 1 (1750). Konung Birger (blev) myndig, men marsken (dvs. Torgils Knutsson) fortfor ännu några år att vara den styrande. Odhner Lb. 58 (1869). Den nu styrande ministern. WoH (1904). Att krypa för de styrande och bita de svaga i hälarna. SkrSamfSvIsl. 2: 130 (1932). Att de styrande kunde ha börjat krig (vid unionskrisen 1905), med eller mot en folkmajoritet, kan inte betvivlas. Wigforss Minn. 1: 244 (1950). — särsk.
α) i uttr. styrande mästare (äv. sammanskrivet styrandemästare), om ett icke statligt ordenssamfunds högste styresman, stormästare; särsk. (om ä. förh.) om ordförande (mästare) i frimurarloge; förr äv. om ordförande l. föreståndare för en institution l. bank o. d.; äv. (o. numera bl.) allmännare l. bildl., om ledare för ett middagssällskap o. d. Matérn var .. näst efter Wallencrona, som .. var styrande mästare, den högste inom Karlstads frimurareloge. Lilljebjörn Minn. 173 (1874). Middag åts i det ”backlag” af bortåt 10 sörmländingar, der han är ”styrande mästare”. Johansson Dagb. 2: 78 (1881). Jag gick att rådgöra med min vän häradshöfding Dufva, som .. var styrande mästare i riksbanken. Adelsköld Dagsv. 3: 332 (1900). Sällskapet W-sex .. har i dagarna hållit riksmöte i Norrköping under ordförandeskap av storlogens styrande mästare. Östergren (cit. fr. 1940). 2SvUppslB (1953).
β) frimur. i uttr. styrande broder (äv. sammanskrivet styrandebroder), om styrelsemedlem i ordenssamfund. Cederborgh UvT 1: 35 (1809). Övriga bestämmelser voro, att samfundets ekonomi skulle handhavas av en ”styrande Broder”. 3Saml. 5: 60 (cit. fr. 1817).
γ) (†) i uttr. styrande direktör, verkställande direktör, (högste) chef. Kellgren (SVS) 4: 368 (1780). Jungberg (1873).
δ) (†) med sakligt, abstr. huvudord: som karakteriseras l. utmärkes l. präglas av makt o. myndighet, befallande. (K. XII till A. Horn:) Gref Arved, ni har blifvit ett hufvud längre sen jag såg ehr sist. Alluderande åt Gref Horns styrande uppförande under tiden. HSH 7: 244 (c. 1747).
9) [eg. specialanv. av 8] språkv. bestämma (ngts kasus l. form l. konstruktion o. d.), bestämma (ngt med avs. på kasus osv.); konstrueras l. stå med l. åtföljas av l. kräva (visst kasus l. viss form l. konstruktion o. d.); i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. stundom närmande sig bet.: böjd; jfr REGERA, v.1 8. Det styrda ordet står i dativ. Prepositionen tillstyrde i fornsvenskan genitiv. Verbum går före de ord, som af verbum styras. Hof Skrifs. 188 (1753). Adj:et ställes i pl., när det styres af flera subst:er, fastän hvartdera subst:et vore sing. Moberg Gr. 51 (1815). Är icke året styrdt af preposition i ”året igenom” o. d.? PedT 1898, s. 397. Vi hade en gång .. särskilda dativformer, och då ”styrde” t. ex. vissa verb dativ, såsom alltjämt i tyskan. OoB 1936, s. 308. Skilja en infinitiv från dess styrande verb. Östergren (1949). — särsk.
a) i uttr. styrande sats, överordnad l. självständig sats, huvudsats; styrd sats, underordnad l. beroende sats, bisats. Styrande sats, (dvs.) sats, som har en bisats. Sundén (1891). Villkoret kan .. uttryckas genom adverbial i stället för en styrd sats. Brate SvSpr. 128 (1898). Betraktade i sitt förhållande till beroende ordgrupper kallas själfständiga satser styrande, och de beroende sägas vara styrda. Därs. 195. Östergren (1949).
b) (†) om substantiv, i ssgn STYR-ORD.
Särsk. förb.: STYRA AN. (†) till 8 b: råda över l. bestämma ngt. Machten är hoss tigh (o Gud), / ehuatt som här moott sträffvar, / aff Quinna eller man, / så är thett alt förgäffvess, / När gud thett eÿ stÿrer an. Visb. 1: 288 (c. 1640).
STYRA AV10 4. [jfr t. absteuern] jfr avstyra.
1) till 1, särsk. dels (†), motsv. styra, v.1 1 a: styra bort från (kust o. d.), dels motsv. styra, v.1 1 b α: styra kursen, vända av. Styr af — och hinn den kust, med ljuflig häpnad, / Dit ständigt mera klara böljor vagga, / Den kust, som evig morgonsol förgyller! Atterbom SDikt. 1: 148 (1837). Nu styrde jag af midt öfver Gullmaren ut mot hafsbandet. Kolthoff Minn. 170 (1897). Östergren 1: 215 (1915).
2) till 2: leda bort (ngt från ngt). Brottet på dammen närmast landfästet är gjord med beräkning att styra af vattnet från stranden. TT 1901, V. s. 27. särsk.
a) motsv. styra, v.1 2 a δ, ε, i uttr. styra av vägen, avvika l. ta av från vägen. (Sv.) Styra af wägen, (lat.) De via deflectere. Sahlstedt (1773). Heinrich (1828).
α) styra stegen, gå, vika av. När de kom in i förstun, gick hon inte in i saln .. utan hon styrde av mot köksdörrn. Lagerlöf Liljecr. 214 (1911).
β) (†) ge sig av. Dig och dina stallbröder tillsäger jag, att inom trenne dagar styra af från mitt rike till ett annat. Carlstedt Her. 1: 302 (1832). Bortåt ett hundratal (av skidåkare) infunno sig och styrde af förbi Sophiahemmet genom skogarne bort till Djursholm. TIdr. 1895, s. 56.
3) (†) till 5: översända (ngt). Äffter jag ännu ej hunnit få i hop min observation äffter lofwen, persuaderade jag Magister Menander at styra af en sin, som nu och med posten öfwersändes. Linné Bref I. 3: 109 (1743).
4) (†) till 7 a: avvärja l. förhindra l. förekomma (ngt), avstyra (ngt). (G. I) mäster Oluf tå skullen gaf, / han eij ha styrt thet buller (dvs. bildstormares framfart) af. JMessenius (1629) i HB 1: 137. Arnell Scott Sjöfr. 174 (1829; med avs. på krig). Sundén (1891).
STYRA BORT10 4. särsk.
1) till 1: styra kosan, fara bort. Björkman (1889). (Skutorna) styrde bort mot trakter, där Martin aldrig hade varit. Söderberg MBirck 57 (1901).
2) till 2 e α γ’: styra stegen, bege sig, gå. (Han) plöjde .. genom mängden och styrde bort över skolplanen. Siwertz JoDr. 38 (1928).
STYRA FRAM10 4.
1) till 1: hålla l. sätta kurs framåt. Björkman (1889).
2) till 2 e α γ’: gå fram l. bege sig fram (mot ngn o. d.). Bremer Nina 274 (1835). Med snabba steg styrde en dam .. fram emot honom. Hallström Händ. 299 (1927).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2. Tidens anda var sådan att det måhända varit honom svårt om ej omöjligt att annorlunda styra fram genom de politiska omhvälfningarnas hvirflar. FinBiogrHb. 980 (1898). En grund till att .. (K. XII) uträttade hvad han i alla fall gjorde, framgår .. af dagboken. Det är den aldrig svikande energi hvarmed han styr fram mot sina mål. AQuennerstedt (1908) i KKD 4: VI.
4) till 3, bildl.: leda l. dirigera fram (ngt). Schlyter JurAfh. 1: 221 (1837; uppl. 1891).
STYRA FÖR. (†) till 4, 8: styra o. ställa l. bestämma, ta hand om saken. Om jag (dvs. den erfarne jägaren) får styra för så går allt väl (med jakten). Franzén Skald. 3: 432 (1829).
STYRA FÖRBI10 04. till 1: segla förbi l. passera (ngn l. ngt); äv. abs. Berndtson (1880). Styra förbi berget. Klint (1906).
STYRA IN10 4.
1) till 1: styra kursen in (ngnstädes l. till en plats); äv. bildl., särsk. i uttr. styra in i ngns fotspår, följa i ngns fotspår. Först i våra dagar börja vi att förstå .. (J. H. Pestalozzis) pedagogiska skapelses storverk och att fastän sent och ännu alltjämt med en viss tvekan styra in i hans fotspår. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 276 (1900). För de konservativa akademiska fäderna var det .. icke lätt att styra in i de mer eller mindre ovana gängor, en dylik omflyttning (från Åbo till Helsingfors år 1828) medförde. Söderhjelm Runebg 1: 165 (1904). För fulla segel styra in i hamnen. Östergren (1949). Båten styrde in mot land. SvHandordb. (1966).
2) till 2, särsk. 2 a β γ’: (gm slag l. stöt o. d. med bandy- l. ishockeyklubba o. d.) ändra riktningen (på puck l. skott o. d.) inåt så att pucken osv. går i mål. Ishockey 1974, s. 52. särsk. bildl.: leda in (i ngt); äv.: leda in (ngt på ngt). (Lorenzo de’ Medicis dikt Falkjakten) styr .. hastigt in i en minutiös och starkt naturalistisk beskrifning på jaktens förlopp. Söderhjelm ItRenäss. 168 (1907). (En studierapport från USA) bidrog till att styra in den fortsatta (mekaniserings)debatten (på 1950-talet) på mer sakliga frågor. Strandh PyramLas. 9 (1985).
STYRA NED10 4 l. NER4.
1) till 1: styra kursen l. kosan ned (ngnstädes l. till en plats); äv. bildl. Björkman (1889). Dagarna bortom den strålande (julaftons)kvällen styra rätt ned i ändlöst mörker. Krusenstjerna Fatt. 1: 228 (1935). Ångaren styrde ned mot oss. SvHandordb. (1966).
2) till 2 e α γ’. Han mumlade plötsligt en halvkvävd svordom vid åsynen av Peter, vilken arg och tung som en tjur styrde ner på honom från ett bakhåll. Siwertz Sel. 2: 81 (1920).
STYRA OM10 4. jfr omstyra.
1) till 4: ombestyra l. ombesörja l. ordna (ngt l. att ngt sker); äv.: se till l. sköta (ngt). Styra om allting själv. Vill du styra om att det blir gjort. Sielf styrde han (dvs. ärkebiskop Jöns Bengtsson) om Riket efter behag, under namn af Sveriges Förste och Föreståndare. Dalin Hist. 2: 741 (1750). Ville Ni styra om ett sammanträffande genom att kalla mig på tid och ställe Ni behagar vore resultatet säkrast vunnet. Strindberg Brev 6: 344 (1887). Min hustru kan styra om saken. Nutid 1898, s. 21.
2) till 4: ändra om (ngt). Af Bultos .. hör jag, att Mamma styrt om mitt gamla rum till förmak. Wallin Bref 11 (1840).
STYRA OPP, se styra upp.
STYRA PÅ10 4. särsk. till 1, 2 e α γ’: segla l. gå l. bege sig mot (ngn). Auerbach (1913). Då jag passerade en soffa i kurparken, reste sig en smärt gestalt från densamma och styrde rakt på mig. Wall Männ. 130 (1926).
STYRA SÖNDER. (†) till 1: segla sönder (farkost o. d.). The twå Wijborgs borgares .. schip, som edre frijbytere (i Reval) .. styrde sönder på wijken jnnen för Wlffzösundd. BtFinlH 3: 464 (1560).
STYRA TILL10 4. jfr tillstyra.
1) till 4: (an)ordna l. ställa om l. ombestyra (ngt); äv. med obj. betecknande bisats (särsk. inledd av att); sörja för l. ställa om l. ordna l. laga (att); äv. i uttr. styra till med ngt, i sht förr äv. till åt ngn, ordna osv. l. sörja för ngt l. ngn; äv. abs. (se c). Der stod ett präktigt julträd midt på golfvet i stora salen på Ragnarsdal; den glada Anna hade styrt till att det skulle vara riktigt grannt. Wetterbergh Penning. 617 (1847). (Han är) rent af ohjelplig, när han icke har en hustru, som pysslar om honom och styr till åt honom, så att han ser ut som folk. Dens. SamhKärna 2: 205 (1857). (Hon ville se) hur trädgårdsmästaren styrt till med sitt fögderi. Wieselgren Hvirfl. 1: 184 (1891). Man höll på med att styra till ett kalas. SvHandordb. (1966). särsk.
a) (vard.) i fråga om att sätta barn till världen. När de hade råd att styra till en unge vartannat år, då borde de väl kunna försörja dem också. Göth Hårdv. 172 (1928). Och hur de sedan i fyllan styrt till med en ny unge. Dens. Bergb. 130 (1929).
b) ställa till l. ordna (ngt); äv. med obj. ersatt av adverbial (särsk. så här): ställa till det (så här). Klint (1906). Då du styrt till så här för dig, antar jag, att du har medel hopsparda, så du kan gifta dig när som helst, eller hur? Widén Jordag. 20 (1921). Nu har du allt styrt till det för dig! SvHandordb. (1966).
c) abs.: vidtaga lämpliga l. vederbörliga åtgärder; snygga till, städa upp o. d.; äv. rumstera o. d. Böttiger i 2SAH 50: 322 (1874). Besinnen då hur han (dvs. Amor) styr till där inne / I bröstet, dar och nätter. Wulff Petrarcab. 480 (1907). (Hon) sade i smågnällig, intim vardagston: — Jag måste styra till lite här först. OoB 1963, s. 59.
2) (†) till 5: skicka l. sända (ngt till ngn). PH 3: 2374 (1747).
3) [utvecklat ur 2 o. med anslutning till styra, v.2] stöka till l. skräpa l. smutsa ner (ngn l. ngt); äv.: tilltyga (ngn l. ngt); äv. utan obj. (Bonden) kände igen honom och sade: ”Herr Quijana .. hvem har styrt till Ers Nåd så här?” Lidforss DQ 1: 40 (1888). De styrde till förfärligt med sot, det var inte bra för gardinerna. SotJul 1952, s. 5. Så du har styrt till i rummet! SvHandordb. (1966).
STYRA TILLBAKA10 040, äv. 032, förr äv. TILLBAKARS. till 1, 2: vända (ngt) tillbaka; äv. dels utan obj., dels bildl. Hiulet som drar wärket, går omkring på enahanda eller lijka sätt, så at det aldrig stadnar eller styres tilbakars som de wanliga spelhiulen. Polhem Invent. 27 (1729). Jag styr mitt tal till baka till dess förra stråt. Solander Aisch. 36 (1875). Så lade han ut från sin ö och styrde tillbaka till sitt samhälle. Moberg Rosell 340 (1932).
STYRA UNDAN10 32, äv. 40.
1) till 1. Vi styrde undan honom (dvs. vattenpelaren), och bärgade alla seglen, utom stora focken. Landell Bligh 190 (1795). Styra undan för sjöarna. Konow (1887).
2) till 2, särsk. till 2 a β γ’: (gm slag l. stöt med bandy- l. ishockeyklubba) komma l. få (puck l. boll o. d.) att ändra riktning o. fara undan. Ishockey 1974, s. 11.
STYRA UPP10 4, äv. OPP4.
1) sjöt. till 1: styra upp mot vinden l. närmare vinden, lova upp, kryssa; äv. med obj.; äv. allmännare styra (mot ngn l. ngt). Ekbohrn NautOrdb. (1840). Rydberg Dikt. 1: 126 (1876, 1882; med obj.). Engelsmannen styrde opp och la sej bredvid jakten och fick ut en kabel och satte ut en båt med 10 man och de kom ombord. Engström 1Bok 18 (1905). Både en galeas och en skonert (kom) i sikte. Den ena föll ned och den andra styrde upp mot de förolyckade, hvilka nu ansågo sin räddning säker. LD 1910, nr 154, s. 3. Styra upp i vinden. SvHandordb. (1966).
2) till 1: färdas l. fara upp l. segla upp (till l. mot en ort o. d.). När sultanens flotta styrde upp mot Malta och hans trupper lyckades ta sig i land. Ruin Drömsk. 88 (1951).
3) (†) till 2 a δ, i uttr. styra kosan upp, styra kosan. Mätt på tanters visdom, / vill jag styra kosan / upp i djärft galopp. Jensen BöhmDiktn. 150 (1894).
STYRA UR10 4.
1) till 1: styrande bege sig ur (hamn o. d.). Då flottan omsider styrt ur hamnen, gick (osv.). Bååth Saxo 28 (1902).
2) till 2 (d), refl., i uttr. styra sig ur (sladd o. d.), gm att styra ta sig l. komma ur (sladd osv.). SvD(A) 12/1 1963, s. 5.
STYRA UT10 4.
1) till 1: bege sig l. fara l. segla (iväg) ut (till sjöss l. från land o. d.); äv. om fartyg o. d.; äv. bildl. Nu går det böljor öfver sjö! / .. kom, gunga på våg en huldremö! / Och rädes du icke .. / då styra vi ut till din lyckas ö. Rydberg Dikt. 1: 61 (1876, 1882). Gullmarsfjorden var grå och stilla den dag i slutet på maj, då vi styrde ut förbi Blåbärsholmen och genom skären mot sydväst. Holmström LändStränd. 1: 60 (1913). Det är lätt att föreställa sig, att rymlingen måste ha dragit en suck av lättnad, när hans fartyg för svällande segel styrde ut till havs. Grimberg VärldH 9: 433 (1940). Styra ut från land. Harlock (1944).
2) (numera bl. mera tillf.) till 1 a, om styrman l. lots o. d.: föra ut (fartyg från en hamn o. d.). En styrman vedh Narfven .. som styrer skepen utt och ihn. Almquist CivLokalförv. 3: 278 (i handl. fr. 1620). Auerbach (1913).
3) till 2: bege sig (iväg) ut; äv. om fågelsvärm; särsk. (motsv. styra, v.1 2 e α γ’): rikta l. ställa (stegen) ut (genom l. till l. från en plats o. d.); äv. bildl. (jfr 4). O hur skönt att vara ung, / att hoppas allt, att styra ut i världen! Wulff Rytm. 29 (1897, 1915). (Man har) sett huruledes kråksvärmarna på morgnarna .. styra ut mot Saltholm, för att på kvällen vända .. tillbaka. Rosenius SvFågl. 2: 198 (1922). Det var som alltid en solig eftermiddag då vi styrde våra steg ut genom Porta Salaria. Lagergren Minn. 2: 426 (1923).
4) [eg. bildl. anv. av 3] (numera bl. mera tillf.) i fråga om riktningen hos ngt: leda ut, gå ut. (En enda gata) styr ut på fältet. Heidenstam Alienus 1: 15 (1892).
STYRA ÖVER10 40. jfr överstyra. särsk.
1) till 2: färdas l. fara över (till en plats o. d.). Lilla Jullan fick styra öfver till Siedlarna på Björkenäs. Bergman HNådT 26 (1910).
2) till 3: dirigera över (ngt till ngn l. ngt). Att se hur en socialdemokratisk politiker styr över de stora pengarna till tre svenska finansmagnater. DN 2/7 1990, s. A 1.
3) (†) till 5: skicka l. sända över (ngn l. ngt till ngn l. en plats o. d.). Kan jag på någor annor ortt .. finna någon (dvs. en myntmästare), som bettre ähr (än vad som föreslagits), skall jag styra honom öfver till Sverige. AOxenstierna 1: 490 (1633). Banér GenGuvBer. 49 (i handl. fr. 1667).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till styre; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: (1, 2) STYR-ANORDNING~020. i vissa maskiner l. apparater o. d.: anordning med styrande uppgift; jfr -inrättning 1, 2 o. styrnings-anordning. LB 4: 296 (1905). Styranordning är en gemensam benämning för ratten, styrsnäckan och de stänger, som påverka hjulen, så att dessa föra vagnen i önskad riktning. Nerén (1930). jfr reserv-styranordning.
(2) -ANSLUTA~020. (i fackspr.) ansluta (ngt) till maskin l. apparat som styrs av delar; i sht i p. pf. Dataordb. 199 (1977; i p. pf., om system).
(1, 2) -ARM. (i fackspr.) jfr arm, sbst. III 4, o. -anordning; särsk. dels = roder-ok, dels (o. numera nästan bl.) om en vid en bils ena styrspindel anbringad arm som gm en drag- o. skjutlänk påverkas av en hävarm på styrväxelns utgående axel. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856; om roderok). Styrarm (till dragstång vid ringledning). Tholander Ordl. (1872). AlltBil. 125 (1976).
(1, 2) -AXEL. (i fackspr.) jfr axel, sbst.1 I 2, o. -anordning. VetAH 1782, s. 97 (på vindmätare).
(1, 2) -BACK. tekn. jfr back, sbst.3 3, o. -anordning. TT 1890, s. 204. LunaVM85 218 (1984; till rörgängskloppa).
(1, 2) -BANA. (förr) bana (se bana, sbst.1 6 a) med styrande funktion. JernkA 1858, s. 164. En verktygsmaskins noggrannhet är till stor del beroende av det skick, i vilket dess slider och styrbanor befinna sig. Verkstäd. 1939, s. 70.
(1) -BLAD. (numera föga br.) styråra. Lönnrot SvSkr. 2: 147 (1833). Munsterhjelm Wallenius MännJäg. 203 (1934).
(2) -BRÖT. (förr) vid flottning: byggd bröt som styrde timret i flottleden så att det inte lade sig på grund. HbSkogstekn. 301 (1922).
(2) -BULT. (i fackspr.) styrande bult i motor l. maskin(del); jfr -spindel, -stift. TLev. 1899, nr 16, s. 2.
(2) -BUSSNING, förr äv. -BUSSING. (numera föga br.) jfr -anordning, -hylsa. TT 1896, M. s. 97. Karleboser. 6: 35 (1953).
(1) -BÅTSMAN. (†) styrman? högbåtsman? VDAkt. 1716, nr 113.
(2) -CYLINDER. jfr cylinder 3 o. -anordning o. styrnings-cylinder. TT 1885, s. 161. En hydraulisk styrcylinder påverkar kuggstången i styrningen och fungerar i korthet så att vid (bil)körning rakt fram är servoverkan obetydlig. Motorför. 1955, nr 11, s. 7.
(2) -DAMM. (förr) damm (se damm, sbst.1 I 1) med uppgift dels att leda timret i dess rätta fåra i flottled, dels att göra ett brett o. grunt vattendrag smalare o. djupare, ledare, skåvdamm. TT 1880, s. 54. Ofta måste man sammantränga vattenfåran för att få större djup. Detta sker genom parallellt med stränderna byggda s. k. ledare, ledkistor eller styrdammar, i regel av sten eller betong. 3NF 7: 625 (1927).
(2) -DATOR. (i fackspr.) dator som styr olika processer i en maskin l. teknisk anordning o. d. GbgP 10/10 1981, s. 13.
(2) -DISKETT. datal. diskett innehållande operativt system. Hallberg DesktPubl. 76 (1988).
(2) -DON. (i fackspr.) don som styr ngt i motor l. apparat o. d. De styrdon som användas för t. ex. borrar och borrstänger medverka .. till att ge stadga åt verktyget vid bearbetningen. IngHb. 6: 155 (1954).
(2) -DUBB. jfr -anordning. SvNat. 1911, s. 122.
(2) -DÄMPARE. (numera föga br.) om den l. de fjädrar som är inlagda i styrlänkarna för att dämpa de slag som uppstår i ratt l. styre på bil resp. motorcykel, då man kör på dålig väg. Motorför. 1929, nr 2, s. 10 (på motorcykel). Nerén (1930).
(1, 2) -EGENSKAP~002, äv. ~200. jfr egenskap 3 o. styrnings-egenskap. Hjulinställningen (på bilen) är mycket viktig för vagnens styregenskaper. Nerén BilB 2: 395 (1931).
(2) -ELEMENT. jfr -don. TNCPubl. 36: 74 (1962).
(2) -ENHET~02 l. ~20. (i fackspr.) styrande enhet; särsk. om den del av ett datorsystem som styr tolkning av instruktioner o. överföring av data från primärminne till perifera enheter o. omvänt, kontrollenhet. SEN 43: 19 (1948). TNCPubl. 82: 114 (1984; i dator).
(1, 2) -FART. [jfr t. steuerfahrt] om den minsta fart ett fartyg l. flygplan l. annat kommunikationsmedel måste hålla för att fartyget osv. skall lyda roder (l. styrinrättning). Så snart fartyget fått styrfart. Ekelöf Skeppsm. 122 (1881). Vid en landning (med flygmaskin) förlorar man så småningom styrfarten och (osv.). Ångström Flygm. 2: 30 (1916). särsk. oeg. l. bildl. Målbollen hade knappt styrfart över mållinjen. PiteåT 7/10 1985, Bil. s. 5. I första hand är det skogsbranschen som ger finsk ekonomi styrfart genom mellanåret 1986. GbgP 3/8 1986, s. 15.
(2) -FENA. styrande fena; särsk.
1) motsv. fena 3. Braun Läk. 65 (1870; på abborrfisk).
2) motsv. fena 4, 5. Under det gulbruna höet löpte trumstången fram som en styrfena. Lo-Johansson Kungsg. 401 (1935). Hela raketkroppen är utförd i plast, det är endast de fyra styrfenorna, som är av metall. LD 1958, nr 36, s. 5.
(2) -FJÄDER.
1) zool. stjärtfjäder varmed fågel styr sin flykt. Nordholm Djurf. 51 (1749). Styva s. k. styrfjädrar (på hönsstjärten). LmUppslB 518 (1923).
2) (i fackspr.) om var o. en av de små smala fjäderflikar som är fästade vid pilskaftets bakersta ände för att ge pilen styrning. (Pilarna) äro försedda med tre rader styrfjädrar. Kongo 2: 141 (1888).
3) (numera föga br.) styrande fjäder (se d. o. II 1); jfr styrande-fjäder. För virkets styrning finnas flera olika press- och styrfjädrar. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 49. Styrfjäder för trådcylinder. MeddJordbrTeknF 65: 59 (1940).
(2) -FLÄNS. tekn. jfr -anordning. Järnvägsvelocipeder .. Hjulen bestå af tre på högkant bockade stålringar, de tvenne yttre tjänande som styrflänsar och den mellersta som bärring. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 39.
(1) -FLÖG l. -FLÖJ. (numera föga br.) = -flöjel; förr äv. om standert. Styrflög är en stång med en liten flög på halfdäcket, at bättre se winden. Dalman (1765). TIdr. 1883, s. 203 (om standert). Björkman (1889).
(1) -FLÖJEL. sjöt. (numera mindre br.) vindflöjel anbragt i toppen av en stång l. mast o. d. för att utvisa vindriktningen, vindriktningsvisare; jfr -flög. WoL 345 (1885). Stenfelt (1920).
(1, 2) -FÖRMÅGA. förmåga att styra l. styras. TSjöv. 1891, s. 159 (hos fartyg). DN 15/2 1987, s. 6 (i fråga om buss i snömodd).
(2) -GENERATOR. (i fackspr.) jfr -oscillator. BokNat. Mater. 289 (1953). BonnierLex. (1966).
(2) -GEOMETRI. (i fackspr.) på bil, sammanfattande, om de faktorer (framhjulens lutning, skränkning, kurvtagningsvinkel o. d.) som reglerar framhjulens styrning (o. däckslitage). SvTeknFHb. 65: 39 (1941).
(3, 8) -GRUPP. grupp (i projekt i företag o. d.) som styr viss verksamhet. Man kan .. konstatera, att styrgruppen inte tvekat att framlägga arbetsgruppens förslag (till lösning av trafikproblem). TT 1964, s. 100. En politisk styrgrupp med representanter för samtliga partier har bildats. SDS 31/10 1986, s. 36.
(1) -GÅNG. (†) gång ledande till rorkulten? Lukan i Styrgången dher Pumpen sättes neder. Rålamb 10: 16 (1691).
(2) -GÖRDEL. vap. gördel på artilleriprojektil, som fungerar ss. styrmedel; jfr -knapp. Billmanson Vap. 49 (1880). (Gördlarna på projektilen) gripa .. båda in uti refflorna samt bidraga till projektilens styrning och försättande i rotation; de kallas på den grund begge för styrgördlar. De Ron o. Virgin I. 1—3: 55 (1886).
(1, 2) -HAND. den hand varmed man styr ngt; särsk. dels (ridk.) om den hand (vanl. den vänstra) som vid ridning håller tyglarna, motsatt: hjälphand, dels (numera nästan bl. om ä. förh.) om den hand som vid bajonettfäktning styr bajonetten, motsatt: bärhand. Ungern-Sternberg Bourgelat 74 (1752; vid ridning). NF 5: 562 (1882; vid bajonettfäktning). Albin Berglund och grabbarna kände saven stiga och seglade ut på Valhalls nybonade tiljor som saliga vikingar med vind i seglen, svikt i steget och elegant svängande styrhand. DN(A) 16/1 1966, s. 38.
(1, 2) -HANDTAG~02 l. ~20. handtag varmed man styr. Balck Idr. 2: 433 (1887).
(1, 2) -HASTIGHET~002, äv. ~200. jfr -fart. Tersmeden Mem. 2: 91 (c. 1790).
(1, 2) -HJUL. hjul varmed man styr l. som styr ngt; särsk.
1) styrande l. styrbart hjul (se d. o. 1) på fordon l. vagn o. d.; särsk. (i sht förr) om framhjulet på velociped. Balck Idr. 2: 425 (1887; på velociped). Lundin NSthm 721 (1890; på sparkvagn). Emellertid funnos (på 1700-talet) också malmkärror med bara ett styrhjul undertill. Lindroth Gruvbrytn. 1: 629 (1955).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) på fartyg l. i fordon o. d.: ratt (se ratt, sbst.1 1, 2); styrinrättning; jfr drill, sbst.6 Landell Bligh 56 (1795). Bilen saktade farten och i nästa ögonblick hade Adorée dragit styrhjulet åt sig. Essén HExc. 282 (1916). Ratt är ju benämningen på fartygs styrhjul sedan århundraden tillbaka. AutB 516 (1947).
3) (i fackspr.) på apparat, maskineri o. d.: mer l. mindre hjulformigt föremål gm vars kringdrivande (ngn del hos) apparaten osv. kan styras l. dirigeras; stundom äv.: styrinrättning. TT 1871, s. 182.
(1, 2) -HUS. särsk.
1) (numera föga br.) styrhytt. KrigVAH 1885, s. 334. SAOL (1973).
2) (i fackspr.) om det hus (se d. o. 9) som omger den kuggväxel vilken överför kraft från ratten till styrarmen. Nerén HbAut. 1: 76 (1911).
(2) -HUVUD. särsk. (tekn.): del av motorcykelram i vilken framgaffelns styrtapp är lagrad. Motorför. 1929, nr 12, s. 13. SvTeknFHb. 65: 39 (1941).
(2) -HYLSA. (i fackspr.) jfr hylsa 1 (c) o. -bult. TT 1889, s. 247. Styrhylsa för ventilspindeln (i bilmotor). Nerén HbAut. 2: Pl. VIII (1912). SoldIInf. 1944, s. 18 (i gevärsmekanism).
-HYTT.
1) sjöt. till 1: hytt (se d. o. 2) inrymmande styrratt o., vanl., olika slags navigationsinstrument, varifrån (mindre) fartyg styrs; jfr -hus 1. Konow (1887).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2: hytt l. rum på lokomotiv l. lastbil o. d. där föraren har sin plats. På vagnarnes ena boggie äro anbragta två motorer om 40 hktr, hvilkas gemensamma startningsmotstånd är placeradt i styrhytten. TT 1900, M. s. 32. Lastbilsförare hängde ut ur de öppna styrhytterna. Fogelström FörvStad 10 (1966).
(1, 2) -HÅL. särsk.
1) (numera föga br.) = brunn 4 c. (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 169 (1923). Rönnberg Konstn. 2: 50 (1938).
2) (i fackspr.) hål som möjliggör styrning. För hål af olika groflek äro naturligtvis styrhålen af samma kaliber som de borrar, hvilka skola begagnas. JernkA 1868, s. 53. Styrhål (dvs.) Ett hål i en hålremsa för frammatning eller för inställning i längdriktningen. Karlqvist ADBOrdb. 87 (1973).
(2) -IMPULS. tekn. styrande impuls i (manöverorgan i) apparat l. maskin o. d. Från ett manöverorgan överföres styrimpulsen vanligen genom en styrledning till styrmaskinen. Weinberg Sjömansk. 144 (1954). Styrimpulserna överförs till roboten med en svårstörd radiolänk. TT 1964, s. 1293.
-INRÄTTNING~020.
1) sjöt. till 1: anordning varmed fartyg styrs; särsk. dels om en på en mindre båt för hand manövrerad ratt l. drill som medelst ett drilltåg verkar på rorpinnen l. roroket, dels om de apparater med tillhörande ledningar o. instrument som används för manövrerande av större fartygs roder. Witt Skeppsb. 283 (1863). jfr hand-, reserv-, själv-styrinrättning.
2) tekn. till 2: anordning varmed ngt styres; särsk. dels om den vridbara framgaffeln o. styrstången på tvåhjuligt fordon, dels om de vridbara framhjulen som påverkas via styrstag från en styrväxel som i sin tur påverkas via en rattaxel från en ratt på fyrhjuligt fordon. Törner Fyrv. 170 (1885; på vingraket). SFS 1906, nr 90, s. 1 (på bil). Blanchard försökte i mars 1784 en ballong, å hvars gondol han hade anbragt styrinrättning och ett slags åror. 2NF 16: 1285 (1912). BraBöckLex. (1980).
-INSTRUMENT. instrument som styr ngt; särsk.
1) till 2. För att kontrollera att borren går dit man vill har man hjälp av speciella styrinstrument. NyTeknik 1981, nr 32, s. 8.
2) till 3; jfr styrnings-instrument. Forskningen, särskilt den beteendevetenskapliga, psykologiska forskningen bör utvecklas till styrinstrument för de beslutande i samhällsutvecklingen. SvD(A) 30/3 1968, s. 13.
(2) -JÄRN. (numera föga br.) jfr järn 5 o. -anordning. Uti skärverk för järntenar äro skifvorne gemenligen 12 a 13 tum uti diameter, som är nödigt i anseende därtil, at därigenom komma at gå mycket tjocka nålar, eller järnbultar, hvarjemte stora mellanskifvor och starka gafflar, eller styrjärn, erfordras. Rinman 2: 691 (1789). Ett bromsband anbragtes å vardera trumflänsen. Dessa band voro försedda med små styrjärn för att hålla bandet kvar på flänsen. Dædalus 1931, s. 83.
(2) -KAMMARE. (förr) kammare varifrån ngt styrs. Hallenberg Hist. 2: 876 (i handl. fr. 1613). Lindroth Gruvbrytn. 1: 140 (1955).
(2) -KANT.
1) (i fackspr.) styrande kant (i apparat l. maskin o. d.). I sin enklaste form består .. (bromsbädden) af en ställning eller bädd af gjutjärn eller trä med två axellager, hvilka uppbära en axel och en bred remskifva, hvars bana har styrkanter åt båda sidor. SvMotT 1915, s. 445.
2) datal. Styrkant (dvs.) En kant på en databärare som används som referenskant för att ange läge och för att i vissa fall definiera kodpositioner. Karlqvist ADBOrdb. 87 (1973).
-KARL. karl som styr ngt; särsk.
1) till 1; jfr styrman 2. Rundt kring flottens nedre del fastsurras flytande stockar, hvilka tjäna styrkarlen till fäste vid flottens manövrering. Hemberg Jaktsk. 50 (1896). På bogserbåten .. funnos, då olyckan inträffade, elfva personer, nämligen, utom båtens kapten, rorgängare, maskinist, eldare och restauratris eller städerska, sex styrkarlar, som tillfälligtvis befunno sig ombord. PT 1906, nr 257, s. 2.
2) (förr) till 2. Förställaren (på en såningsmaskin) styres .. med åt sidorna utskjutande handtag .. hvarvid sålunda styrkarlen kommer att gå omedelbart bakom förställaren. LB 4: 296 (1905).
(2) -KEDJA. (i sht förr, sjöt.) roderkedja, roderkätting. Lagerlöf Jerus. 1: 198 (1901).
(2) -KLOSS, äv. -KLOTS. tekn. jfr kloss, sbst. 1, o. -anordning, -tapp. JernkA 1858, s. 222. Styrklotsarna är till för att stavarna (i kärnkraftverk) inte skall komma snett och riskera att skrapa emot en bränslepatron. SvD 18/7 1974, s. 11.
-KLYKA.
1) till 1: klyka avsedd för styråra. Till en komplett lifbåt höra en mängd saker. De vigtigaste äro: 16 åror, 2 styråror .. 11 roddklykor, 3 styrklykor. Frick o. Trolle 228 (1872).
2) (numera föga br.) till 2; jfr gaffel 2 o. -anordning. Nerén 299 (1928). Dens. (1930).
(2) -KNAPP. (förr) om knapp (se knapp, sbst. 1 h) på äldre, för knappstyrning avsedd projektil, avsedd att vid avfyrande löpa i kanonloppets spiralvridna räfflor o. använd ss. styrmedel; jfr -gördel. Hazelius Artill. 82 (1865).
(1) -KOMPASS. (i sht förr) sjöt. (framför ratt l. rorpinne anbringad) kompass efter vilken fartyg styrs; äv. bildl. Hauswolff Nav. 102 (1756). Wår styrcompasz den ware nåden dina, / Som du utwärkat har med blodig pjna. Rutström SionNSång. 138 (1778). UB 7: 452 (1875).
(2) -KRETS. (i fackspr.) sammanfattande benämning på de apparater o. anordningar som vid programstyrning å ena sidan tar emot order enl. visst program o. å andra sidan påverkar det styrda objektet. RadioteknOrdl. 20 (1944).
(1, 2) -KUR. (numera mindre br.) jfr kur, sbst.2, o. -hytt 1, 2. Beslöts att förlänga igångsättnings-stängerna genom taket och placera maskinisten uppe på taket i en der åt honom uppförd ”styr-kur”. JernkA 1872, s. 307. Lewenhaupt Reddy 58 (1907; på ångbåt). Martinson VägUt 134 (1936).
(1, 2) -KÄTTNING. (i sht förr) sjöt. roderkätting. Klint (1906). Styrkätting (dvs.) .. kätting med vilken de för rodrets vridning nödvändiga krafterna överföras från styrmaskin eller ratt till rorpinnen eller roderkvadranten. Styrning förekommer knappast på moderna fartyg. SohlmanSjölex. (1955).
(2) -LAGER. i sht tekn. jfr lager, sbst.3 4, o. -anordning. Hwasser HbLokF 62 (1865). IngHb. 2: 170 (1948).
(1) -LAST. (numera föga br.) = -lastighet. Frick o. Trolle 203 (1872). Skillnaden i djupgående för och akter kallas styrlast. UFlottMansk. 1945, s. 167.
(1) -LASTAD, p. adj. (numera mindre br.) = -lastig. VetAH 1742, s. 89. Ramsay KampÖstersj. 276 (1947).
(1) -LASTIG. sjöt. om fartyg: vars akter ligger djupare i vattnet än fören. Chapman Skeppsb. 68 (1775).
(1) -LASTIGHET~002, äv. ~200. [jfr -last, -lastig] sjöt. om skillnaden i ett fartygs djupgående vid för- o. akterstäv (uttryckt i längdmått); äv. om förhållandet att ett fartygs djupgående vanl. är större akterut än förut (äv. kallat positiv styrlastighet); jfr -last. Liedbeck LärdSkepsb. B 4 a (1744). Styrlastighet: i längdmått uttryckt hvad ett fartyg ligger djupare akter än för. Ekelöf Ordl. (1898). 2SvUppslB (1953: Positiv).
Ssgr (i fackspr.): styrlastighets-moment. om den produkt av vikt i ton o. längd i m, som vid förflyttning av en tyngd långskepps i ett fartyg ändrar dettas styrlastighet. Engström Skeppsb. 113 (1889). Nilsson Skeppsb. 63 (1932).
-ändring. Nilsson Skeppsb. 62 (1932).
(1) -LEDNING. (förr) om sammansättningen av stänger o. kättingar varmed ett roder påverkades från kommandobryggan, då ratten därstädes drejades. DN 3/12 1897, s. 1. Rörelsen från styrmaskinen, eller styrratten vid handstyrning, (förmedlas) till rodret genom styrledningen. Nilsson Skeppsb. 189 (1932).
(1, 2) -LINA. lina varmed man styr; lina som styr ngn l. ngt; särsk. (sjöt.) lina varmed ett roder l. en utombordsmotor manövreras. Serenius Rrr 3 b (1734). Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 159 (1932; på hundsläde). TT 1940, Skeppsb. s. 52 (på flygplan). Rydholm (1967).
-LINEA, -LINIE, se -linje.
(1, 2) -LINJAL. tekn. jfr linjal 2 o. -list. TT 1873, s. 220.
-LINJE, förr äv. -LINEA, -LINIE. (tänkt) linje som utgör l. representerar en l. ngn riktning (se riktning, sbst.2 3) l. den riktning ngt bör ha, linje som går i en viss riktning; särsk.
1) sjöt. till 1: riktningslinje för ett fartygs styrande, styrd kurs. Dalin (1854; för ett fartygs styrande). Lagerlöf SkildTid. 2: 284 (1945).
2) (i fackspr.) till 2; ofta liktydigt med: riktning (se riktning, sbst.2 3), riktningslinje. Triewald Förel. 1: 108 (1728, 1735). De allmänna styr- eller directionslineerna för ryttarns handoperationer. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 80 (1836). Vid större borrningsföretag (i gruvan) spelade markscheidern en viktig roll .. Markscheidern utlade styrlinjen för navarshålet. Lindroth Gruvbrytn. 1: 495 (1955).
3) mat. till 2: direktris; jfr rikt-linje 3. Palmquist ConSect. 13 (1752). Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 120 (1949).
4) (†) i bildl. anv. av 1 o. 2: riktlinje. Folkmängden är den enda och rätta Styrlinjen hvarefter alla Dödlighets-Räkningar böra riktas. VetAH 1801, s. 299.
(2) -LIST. tekn. jfr list, sbst.2 3, o. -linjal o. styrnings-list. Billmanson Vap. 25 (1882). (Sågbladet är) försedt med styrlister. 2UB 8: 20 (1900). I tuben styres torpeden genom i rännor löpande styrlister. 2NF 29: 436 (1919). Rig 1949, s. 120 (på hyvel).
(1) -LUCKA. sjöt. jfr lucka, sbst.2 2 a, o. -hytt 1. TIdr. 1895, s. 74. Styrningen sker med ratt från sittbrunnen eller med rorkult från styrluckan akterut. SvKryssKlÅ 1935, s. 116.
(2) -LÄNK. tekn. jfr -anordning. TT 1895, M. s. 73.
(1, 2) -LÖS, adj.1 (adj.2 se sp. 13495). [jfr t. steuerlos] som ej går att styra; särsk. om bil. Dahlin SvartL 206 (1934).
(1, 2) -MASKIN. (i fackspr.) med styrratt försedd hjälpmaskin (som drivs l. regleras medelst elektricitet l. styrimpulser, i sht förr äv. medelst ånga) för rodrets manövrering på större fartyg l. luftfarkost. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 15. BraBöckLex. (1980).
(1, 2) -MASKINERI. (styr- 1919 osv. styre- 1904) (sjöt.) jfr maskineri 1 o. -maskin o. styrnings-maskineri; äv. bildl. SDS 1904, nr 16, s. 2 (bildl.). DataIllUppslB 2: 688 (1967).
-MEDEL.
1) (i fackspr.) till 2: medel för styrning av projektil; särsk. dels om sådant medel som har till uppgift att direkt styra projektilen i luften, dels om sådant medel som i loppet med hjälp av projektilens räfflor ger projektilen för styrning i banan erforderlig rotation; jfr -gördel, -knapp o. styrnings-medel 1. KrigVAH 1880, s. 52. (Kanonlopp) med vridna rännor, i hvilka på projektilen anbringade styrmedel — knappar eller gördlar af mjuk metall — grepo in, då projektilen gick genom loppet. VFl. 1908, s. 6. Som styrmedel bär pilen ett litet blad. Wilhelm Dvärg. 281 (1922).
2) till 3: medel varmed samhällsutredning l. marknadsföring l. produktion l. politik o. d. styrs; jfr styrnings-medel 2. Numer finns alla styrmedel för att avväga marknadssatsningarna och ändå behålla en hygglig bruttovinst. DN 24/2 1970, s. 19.
(2) -MEKANISM. jfr mekanism 1 o. -inrättning 2; äv. bildl. TT 1895, M. s. 63 (till indikator). Undvik att vrida på ratten, när bilen står stilla. Detta anstränger styrmekanismen och nöter på däcken. BilskolLb. 238 (1959). För Freud var just den lustsökande driften, libidon som han kallade den, livets styrmekanism. Egidius ModPsyk. 39 (1977).
(2) -MODUL. (i fackspr.) modul som styr raket o. d. NyTeknik 1977, nr 41, s. 29.
(2) -MOTOR. (i fackspr.) jfr -modul. SvD 29/7 1973, s. 3 (på rymdskepp).
(1) -MÄRKE. märke (se märke, sbst.1 1) på vilket rorsman kan sikta när han styr en kurs. SFS 1894, nr 70, s. 3.
(3) -MÖJLIGHET~002, äv. ~200. möjlighet att styra ngn l. ngt; jfr styrnings-möjlighet. Att åstadkomma en lagändring så att samhället får styrmöjligheter. SvD 1/6 1970, s. 26.
(1, 2) -OK. (numera föga br.) = roder-ok; jfr -skädda. TIdr. 1882, s. 28. Balck Idr. 1: 356 (1886).
-ORD.
1) datal. till 2: ord bestående av ett antal bitar (binära siffror) som styr gm att ge vissa värden till dataprogram l. -utrustning; äv. allmännare, om mikroinstruktion i dataprogram. Karlqvist ADBOrdb. (1973). Hallberg Datorer 24 (1979; allmännare).
2) (†) till 9 b, om substantiv. Laurel Inl. 11 (1750). Dens. Räfst 26 (1756).
-ORGAN.
1) till 1, 2; jfr -anordning, -inrättning 1, 2; äv. bildl. När t. ex. en del långsvansade kattdjur företaga sina språng för att bemäktiga sig bytet, utgör säkerligen svansen ett balans- och styrorgan. FoFl. 1910, s. 53. SvD(A) 1960, nr 283, s. 7 (på rymdraketer). Det har blivit dags för samhället att värdera produkten och använda den som ett politiskt styrorgan. Fagerberg Dialog 247 (1968).
2) till 3: styrande myndighet l. ledning för företag o. d. TermNatEkon. 28 (1986).
(2) -OSCILLATOR. (i fackspr.) om frekvensbestämmande signalalstrare i elektronisk utrustning (t. ex. radiosändare o. mätinstrument); jfr -generator, -sändare. OrdbFjärrförb. 220 (1940).
(1) -PADDEL. jfr -åra. TurÅ 1930, s. 244.
-PINNE. (styr- 1691 osv. styre- 16961708)
1) (numera föga br.) till 1: om den stång som utgår från rodret på en båt, varmed båten styres, rorpinne, rorkult. Rålamb 10: 16 (1691). Giggen låg vackert och lätt på vattnet innan kaptenen ännu hunnit sätta sig tillrätta vid styrpinnen. Kjellgren Smar. 13 (1939).
2) till 2: pinne (se d. o. 1) varmed ngt styrs. På drifkolfven är anbringad den sjelfverkande inloppsventilen .. hvilken hålles till af en på styrpinnen .. dragande motvigt. TByggn. 1859, s. 44. Där sprungo barn med sina rullband, och styrpinnarna knattrade mot banden. Karlén FinNov. 90 (1930). Styrpinne (dvs.) pinne eller stift för fixering av formdelars inbördes läge. TNCPubl. 39: 101 (1968).
3) (vard.) i bildl. anv. av 1, 2; särsk. om styrande l. ledande person, styresman l. pamp l. överhuvud l. chef o. d. (jfr styra, v.1 3, 8). Hvad gagnar att förse det (dvs. statsskeppet) på bästa sätt, om intet högsta magten håller sjelf i styrpinnen och gifver fartyget sin rätta lof? Chydenius 43 (1765). Mensklighet är just sjelfva styrpinnen i min metod. Callerholm Stowe 12 (1852). Även om kärnkraftsbyggare, radioutredare m. fl. ropar efter besked från de kommande styrpinnarna. SvD 26/9 1976, s. 2. särsk. (†) i fråga om undervisande hund. Tjenligt är .. om deras (dvs. stövarvalparnas) styrpinne (också en benämning på den undervisande hunden) icke är allt för snabb och starksprungen. Bergström HbJagtv. 121 (1872).
(2) -PLAN. tekn. plan (se plan, sbst.1 I 4) som styr en maskindel o. d.; särsk. (motsv. plan, sbst.1 I 4 f) (förr) om roder på flygplan. Hwasser HbLokF 35 (1865). Hermodsson Flygk. 1: 13 (1910; om roder på flygplan). Mellan bakre valsen och sågklingan finnes ett styrplan anbragt, hvilket kan inställas med handhjul. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 16.
(1) -PLIKT. (förr) jfr plikt, sbst.2 2, o. -hytt 1. Rålamb 10: 23 (1691). BonnierLex. (1966).
(2) -PROGRAM. (i fackspr.) om den del av operativsystemet till en dator som styr o. övervakar arbetsförloppet. DataIllUppslB 2: 689 (1967).
(2 a) -RAKET. (i fackspr.) på rymdfarkost: raket som styr l. korrigerar kursen. DN(A) 1/8 1964, s. 2.
(2) -RAND. (numera mindre br.) styrränna, styrspår. Auerbach (1913; på skida). SvSkog. 1291 (1928).
(1, 2) -RATT. om ratt varmed ngt styrs; särsk. om sådan ratt varmed en farkost l. bil l. flygmaskin styrs. KrigVAH 1886, s. 186. Janson Lögn. 327 (1912; på flygmaskin). (Chaufförernas) stelfrusna fingrar, som slutit sig omkring styrratten timme efter timme i den råa Londonluften. Vallentin London 148 (1912). Såväl vid hand- som maskinstyrning åstadkommes rodrets rörelse i första hand genom vridning av en styrratt. UFlottUnderbef. 1940, s. 260.
(1, 2) -REDSKAP~02 l. ~20. särsk. till 2. 2NF 8: 413 (1907; om fenor på fisk).
(2) -REGEL. jfr regel, sbst.2 2 b, o. -anordning. AHB 117: 27 (1883). Lavetten .. har anstötningsklossar .. för kursörens buffertar och styrreglar, som leda lavettens rörelse. UFlott. 3: Bih. 102 (1906).
(2) -REMSA. (i fackspr.) om hålremsa som används för att styra blankettframmatningen på en radskrivare. SDS 17/4 1955, s. 16.
(1, 2) -REP. jfr rep, sbst.1 1, o. -lina. Widegren (1788). Weinberg Sjömansk. 334 (1954).
(2) -RING. tekn. jfr -anordning. LfF 1869, s. 340. HbVerkstTekn. 1: 406 (1944).
(2) -RULLE. tekn. jfr rulle, sbst.3 1, o. -anordning. JernkA 1867, s. 270. Styrrulle, t. ex. för filmen i kinokamera eller kinoprojektor. Englund EngSvFotogrLex. 49 (1955).
(1) -RUM. sjöv. jfr rum, sbst.3 9, o. -hytt 1. TIdr. 1883, s. 170.
(2) -RÄFFLA. vap. styrande räffla (se räffla, sbst.1 1 a) i loppet på eldvapen. Palmstierna Artill. 43 (1872). De djupa styrrefflorna leddes .. ej ända fram till laddningsrummet, utan slutade på midten af projektilläget, och pjesen vann häraf i styrka. Holmberg Artill. 3: 264 (1883).
(2) -RÄNNA.
1) (numera bl. mera tillf.) ränna vari ngt (t. ex. rörlig maskindel) styrs. TT 1876, s. 80. De Ron o. Virgin I. 1—3: 64 (1886; i äldre typ av kanon).
2) om rännformig urtagning på skidas undersida, som ger viss styrning (särsk. i lössnö); jfr -rand, -spår. IdrFinl. 3: 109 (1906).
(1) -SEDEL. sjöt. tillståndsbevis för lots att efter avlagd lotsexamen på eget ansvar lotsa mindre fartyg; äv. i uttr. full styrsedel, innebärande rätt att lotsa de största fartyg som kan framgå inom lotsningsområdet; jfr styrnings-sedel. SFS 1881, nr 8, s. 22. Hägg LotsFyrpl. 11 (1930: full).
-SIGNAL. (i fackspr.) signal som styr l. dirigerar ngt; särsk.
1) till 2. DN(A) 1957, nr 300, s. 12 (för dirigerande av verksamheten på satellit). Siffror, text, ljud, bilder, mätvärden och styrsignaler kan behandlas av enstaka datorer som sitter i bilar, TV-apparater, kassamaskiner, osv. Hallberg Datorer 12 (1979).
2) till 3. Vid både kvantitetsstyrning och prisstyrning modifierar i regel styrorganet successivt de s k styrsignalerna (kvantitets- resp prisbestämmelserna). TermNatEkon. 28 (1986).
(2) -SKENA. tekn. jfr skena, sbst.2 1, o. -anordning; särsk. om gejd l. ledskena o. d. TT 1883, s. 117. Lavetten .. har .. på yttersidorna styrskenor, på underkant en långsgående bromsskena för stängbromsen. UFlott. 3: Bih. 77 (1906). Styrskena, (dvs.) skena som tjänar till stöd åt någon maskindel. Stenfelt (1920).
(1, 2) -SKICKLIGHET~002, äv. ~200. skicklighet i att styra; särsk. i fråga om skidåkning. Balck Idr. 3: 98 (1888; i fråga om kälkåkning). PåSkid. 1928, s. 63 (i fråga om skidåkning).
(2) -SKIDA. jfr skida, sbst.3 1, o. -anordning. Istället för att som äldre tiders rattkälke vara försedd med medar har .. (de nya kälkarna) fått två skidor och en styrskida i fronten. SvD 20/2 1976, s. 19.
(2) -SKIVA. tekn. i vissa maskiner l. apparater o. d.; skiva med styrande l. reglerande uppgift. VetAH 1772, s. 143. TT 1886, s. 57 (i borrmaskin). Styrskiva, detsamma som Kamskiva på en kamaxel. Nerén (1930).
(2) -SKOVEL. skovel (se d. o. 2) med styrande funktion. I forsarne (i Torne älv) brukas .. en särdeles bred styr-skofwel. Hülphers Norrl. V. 1: 236 (1789).
(2) -SKRUV. tekn. jfr skruv, sbst.1, o. -anordning. Billmanson Vap. 132 (1882). Styrskruv, detsamma som Styrsnäcka. Nerén (1930).
(1, 2) -SKÄDDA. sjöt. roderskädda; jfr -ok. Ramsten 49 (1866: styrsjädda).
(2) -SNÄCKA. tekn. om den korta skruv som sitter på rattspindel; äv. om styrväxel av snäcktyp, innefattande hus, snäckskruv o. sektoraxel. Motorför. 1929, nr 2, s. 8. Styrsnäcka, den korta skruv som sitter på rattspindeln. Benämningen gives ibland åt hela styrhuset med dess innehåll. Nerén (1930).
(2) -SNÖRE. snöre med styrande funktion. De berömda ryska vargjägarne från trakten af Novgorod .. nyttja aldrig stafvar (till snöskor) utan blott styrsnören. Balck Idr. 3: 125 (1888). Bergström Nickelsen Tusenk. 83 (1925; på pappersdrake).
(1, 2) -SPAK. tekn. spak med styrande uppgift; särsk. om spak till roder, manöverspak. SD(L) 1900, nr 569, s. 4 (på pråm). Thulin o. Malmer Flygm. 62 (1916; på flygplan).
(2) -SPINDEL. tekn. spindel (se spindel, sbst.2 3) med styrande funktion; särsk. på (i sht äldre typ av) fordon, om var o. en av de båda axlar som förbinder hjulupphängningen med bärarmen o. avser att lagra vardera framhjulet på sådant sätt att det kan styras. JernkA 1868, s. 53. Ni bör veta .. att styrinrättningen är otillfredsställande, exempelvis om styrspindlarna är glappa eller om styrhuset har lossnat från sitt fäste i ramen. BilskolLb. 316 (1959). LunaVM85 559 (1984; till ventilsätesfräs).
(1) -SPRITKOMPASS. (†) = -kompass. TSjöv. 1891, s. 313.
(2) -SPÅR. spår med styrande funktion; särsk. (datal.) om spår i hålremsa som innehåller matningshålen. TT 1895, M. s. 64 (i ståndare hos indikator). Karlqvist ADBOrdb. 87 (1973). BraBöckLex. 21: 46 (1979; på backhoppningsskida).
(1, 2) -STAG. (i fackspr.) parallellstag; äv.: stång som vid dubbelmontage av utombordsmotorer sammankopplar dessa så att de vid styrning rör sig samtidigt. Nerén HbAut. 2: Pl. 31 (1912; på bil). Rydholm (1967; på utombordsmotor).
(2) -STAV. (i fackspr.) om stavformat styrelement; särsk. om sådant styrelement i reaktor, varmed en kedjereaktion av kärnklyvningar i bränslepatronerna kan startas, stoppas o. regleras. SEN 4201: 37 (1955). RinghKraftst. 6 (1975).
(1) -STEN. bildl., (arkeol.) sten vid bakstammen av skeppssättning, rodersten. Skepssättningen, hvilken äger en hög, nästan spetsig, utåt hvass för-sten, samt en aflång, flat akterhäll, men saknar styr-sten, har å hvardera sidan tolf radstenar. Dybeck Runa 1842—43, 1: 33.
(2) -STIFT. tekn. stift (se stift, sbst.1 4) med styrande funktion. TTekn. 1859, 2: 34. (Pedal)Tangenternas ned- och uppåtgående rörelser regleras av styr- eller ledstift. Hennerberg (o. Norlind) 1: 5 (1912).
(2) -STJÄRT. stjärt använd ss. styrmedel.
1) i fråga om djur. (Delfinerna har) i stället för fötter fått utmärkta styrstjärtar. Ekwall Beebe Sjöelef. 22 (1948).
2) i fråga om maskin l. apparat o. d. TByggn. 1859, s. 181 (på en pump för vindkraft). 2UB 2: 473 (1901).
(1) -STRECK. sjöt. om ett i långskeppslinjen på insidan av en kompasskål anbragt lodrätt streck (l. annan markering) angivande fartygets kurs. Ramsten 46 (1866). Rydholm (1967).
(2) -STRÖM. (i fackspr.) ström med styrande funktion. IECVocab. 12—10—015 (1955; i transduktor).
(2) -STYCKE. tekn. om stycke l. del av ngt med styrande uppgift. TT 1886, s. 53. Ta ut tändstift och tändstiftsfjäder ur styrstycket samt ta bort fjädern från tändstiftet. SoldIMtrl 1969, s. 36.
(1, 2) -STÅNG. stång med styrande funktion; särsk.
2) tekn. på maskin l. apparat o. d.; särsk. om stång som är förbunden med cykels framhjul o. varmed cykel styres, styre. König Mec. 158 (1752; på uppfordringsverk). Balck Idr. 2: 414 (1887; på cykel). Omkastning av linkorgarnas rotationsriktning skedde genom en spak eller styrstång, förbunden med en sinnrik anordning ovan korgarna. Lindroth Gruvbrytn. 1: 346 (1955).
(2) -SVANS. svans som används att styra med. (Bland pungdjuren finns) inom samma familj en hel del olika utvecklingsgrader af enbart gripsvans och enbart styrsvans för luftsprång. FoFl. 1910, s. 61.
-SYSTEM.
1) tekn. till 2, i maskin l. apparat o. d. (särsk. i flygplan, rymdraket l. bil o. d.): system för styrning. DN(B) 1958, nr 118, s. 14 (i bil). SvD(A) 1960, nr 336, s. 13 (i flygplan). Därs. 17/12 1965, s. 10 (i rymdraket). Förse sovjetiska verktygsmaskiner med svenska styrsystem. Därs. 27/4 1971, s. 17.
2) (i fackspr.) till 3: (databaserat) system som styr produktion, näringsliv l. förvaltning o. d. DN 4/8 1970, s. 11. Datorbaserade styrsystem inom näringsliv och förvaltning. MotRiksd. 1976—77, nr 941, s. 12.
3) i bildl. anv. av 1 o. 2: styrande system (i kroppen o. d.). Kroppen förfogar över styrsystem som kan minska eller förstärka smärtan vid en viss smärtretning. VSmärta 92 (1983). Serotonin ingår i det styrsystem som ser till att lustcentra inte ensamma styr vårt handlande. ForsknFramst. 1987, nr 1, s. 4.
(2) -SÄNDARE. tekn. = -oscillator. 3NF 16: 409 (1932).
(1) -TAGEL. (styr- 1567. styre- 1567) (förr) jfr -lina, -rep. ArkliR 1567, avd. 9. Därs. 25.
(1) -TALJA. [jfr t. steuertalje] (förr) (vanl. på rorkult anbringad) talja använd att styra med. ÖoL (1852). På små segelfartyg manövreras rorpinnen med styrtaljor .. eller, såsom i båtar, direkt med handen. 2NF 23: 587 (1915). Styrtalja .. (dvs.) talja, vanligen satt på rorpinnen, som användes vid styrning i fartyg som ej styres med ratt. SohlmanSjölex. (1955).
(2) -TAPP. [jfr t. steuerzapfen] tekn. jfr -anordning; särsk. = -spindel. Sedan Slädblocket är fast vid kursiren medelst slutningsring och bult på styrtappen, så lägges kanonen på slädblocket och fästes medelst tappbulten (osv.). KrigVAH 1810, s. 8. Nerén (1930; om styrspindel). (Borrskärshållare) med roterande styrtapp. LunaVM85 50 (1984).
(13) -TEKNIK. särsk. (tekn.) till 2, 3; särsk.: (datorbaserad) teknik för styrning av produktion l. näringsliv l. (processer inom) industri l. automatiska maskiner o. d.; särsk. ss. skolkurs, i uttr. styr- och reglerteknik. LäroplGymn. 602 (1965: styr- och reglerteknikens grunder). SvD(A) 2/11 1967, s. 2.
(1) -TOFT. i mindre, öppen båt: toft varifrån man styr. Hornborg Fort. 3 (1910).
(1) -TORN.
1) (numera föga br.) på fartyg (särsk. ubåt): manövertorn l. stridsledningstorn. KrigVAH 1886, s. 186. SAOL (1973).
2) (numera föga br.) om långbladig åra varmed man styr brännings- l. valbåtar. Stenfelt (1920).
(2) -TRISSA. tekn. jfr -anordning. JernkA 1867, s. 212.
(1) -TULL. (†) årtull. Schulthess (1885). Björkman (1889).
(2) -TÖM. (i sht i vissa trakter) töm varmed djur styres. Först när renen blir försedd med styrtöm på högra sidan, ser det ändtligen ut som om vi skulle lyckas taga oss fram öfver sjöarna. TurÅ 1914, s. 118.
(2) -UTRUSTNING~020. tekn. (numerisk) utrustning för (datorbaserad) styrning av verktygsmaskiner o. d. TT 1965, s. 1345.
(2) -VALS. tekn. jfr -anordning. TeknVet. VoV. 2: 295 (1928).
(2) -VENTIL. tekn. jfr -anordning. Hahnsson (1899). DN 27/4 1969, s. 1.
(1, 2) -VERK. tekn. sammanfattande, om styranordningen l. styrredskapen på fartyg l. flygplan. SvTeknUppslB 3: 462 (1944; på flygplan).
(1, 2) -VERKAN. om den verkan som ett roder har på det fartyg l. flygplan o. d. som styres. GHT 1895, nr 155, s. 4.
(2) -VINGE. tekn. jfr -anordning. TT 1891, s. 171.
-VOLT, se d. o.
(2) -VÄXEL. tekn. i bil: växel som överför rattaxels rörelse till styrarm. Nerén (1930). AlltBil. 125 (1976).
(2) -YTA. (i fackspr.) yta med styrande funktion. Supporten (på en typ av gängskärningssvarv) har långa och breda styrytor. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 19. Vingarna, som äro fastsvetsade på patronröret, ha noga avslipade styrytor. SoldIInf. 1944, s. 68.
(1) -ÅRA. (lång o. bredbladig) åra avsedd för styrning av (mindre) båt l. flotte o. d. som saknar roder; urspr. om sådan på styrbords låring anbringad åra varmed ett vikingaskepp styrdes; äv. bildl. Juslenius 210 (1745: styråren). Andersson Drak. 439 (1926; på flottar). Hägg Segel 16 (1935; på vikingaskepp). (Det är inte) problemfritt att använda priset som styråra på seglatsen in i det framtida energisnåla samhället. SvD 1979, nr 260, s. 22.
B (numera bl. i ssgrna styrande-broder, -mästare): STYRANDE-BRODER, se styra, v.1 8 g β. —
(2) -FJÄDER. styrfjäder (se d. o. 3). Printz Uhr 66 (1769).
-MÄSTARE, se styra, v.1 8 g α.
C (†): STYRE-MASKINERI, -PINNE, se A.
(2) -SVEN. om elefantförare, mahout. Lindestolpe SuurbrFr. 34 (1718).
-TAGEL, se A.
(1) -TÅG. tåg varmed ett roder manövreras; jfr styr-lina, -rep. Verelius Gothr. 169 (1664).
D: (1, 2) STYRNINGS-ANORDNING~020. styranordning. LB 4: 170 (1904; på motor).
(3) -CENTRUM. centrum (se d. o. 2) som utövar inverkan l. inflytande på ngn l. ngt. SvGeogrÅb. 1969, s. 35. Som huvudstad håller Washington självklart en unik ställning som politiskt styrningscentrum. Industria 1970, nr 7—8, s. 28.
(2) -CYLINDER. (numera bl. mindre br.) styrcylinder. TT 1901, M. s. 49.
(1, 2) -EGENSKAP~002, äv. ~200. styregenskap. Agvald Körtekn. 16 (1957).
(3) -ELEMENT. styrande element. Den styrande kommittén har de statliga varvsgarantierna som styrningselement. SvD 27/4 1971, s. 1.
(2 (g α)) -FEL. fel på styrningen l. styrinrättningen. Styrningsfel misstänks på 16 000 Pontiac-bilar. SvD(A) 20/12 1966, s. 9.
(3) -INSTRUMENT. styrinstrument (se d. o. 2). SvD 23/2 1972, s. 20.
(2) -LIST. styrlist. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 157.
(1, 2) -MASKINERI. styrmaskineri. SvFlH 3: 396 (1945).
-MEDEL.
1) till 2: styrmedel (se d. o. 1). Billmanson Vap. 48 (1880).
2) till 3: styrmedel (se d. o. 2). Storstadens bilproblem är olösligt om man vägrar utnyttja ekonomiska styrningsmedel. DN(A) 2/1 1966, s. 2.
(3) -MÖJLIGHET. styrmöjlighet. De stora styrningsmöjligheter som finns för dem som utformar och bestämmer över datorsystemen. Dædalus 1978—79, s. 136.
(1, 2) -REGEL. om var o. en av de i sjölagen ingående reglerna för hur man skall styra l. manövrera ett fartyg (förr äv. luftfartyg) för att undvika kollision o. d.; särsk. i uttr. styrnings- och seglingsregler, sjövägsregler. Styrnings- och seglingsregler. SFS 1894, nr 70, s. 12. Styrningsregler (för luftfartyg). Därs. 1922, s. 1405.
(1) -SEDEL. (numera mindre br.) styrsedel. Ingen som ej är försedd med Lotsfullmakt eller Styrningssedel, tillåtes, då Lots är att tillgå, å egit answar lotsa. SPF 1812, s. 359. SamlFörfFinlSjöf. 44 (1921).
(1) -SIMULATOR. simulator (se d. o. 2) för träning av fartygs styrning. DN 12/6 1969, s. 32.
-SÄTT. sätt att styra ngt; särsk. till 1, 2. Balck Idr. 3: 108 (1888; i fråga om kälkåkning). 2NF 22: 345 (1915; i fråga om styrning av projektil).
Avledn.: STYRARE, om person m.//ig., om sak r. [fsv. styrare; jfr fd. styrer (d. styrer, ä. d. äv. styrere)]
1) (numera bl. i vissa kretsar) till 1: person som har ss. uppgift (förr äv. ss. yrke) att styra en mindre farkost, styrman; särsk. (numera bl. mera tillf.) om styrman i kapproddsbåt. HovförtärSthm 1767, s. 3258 (på slup). IdrIMar. 1935, s. 85 (i kapproddsbåt). Båtbesättningen utgöres i motorbåtar (ångslupar) av styrare, motorskötare (osv.). UFlottMansk. 1945, s. 152. Under detta (drakbåts)lopp (mellan arbetsklädda bagare o. sotare) var jag styrare i sotarnas båt. Kanotiser 1986, nr 1, s. 8. jfr barkass-, båt-, pråm-, slup-styrare.
2) till 2: person som styr ngt (fordon l. maskin o. d.); äv. om maskin- l. redskapsdel med styrande funktion (särsk. ss. senare led i ssgn rem-styrare); förr äv. om insektsfot använd ss. styrmedel (i ssgn styrare-fot); jfr plog-styrare; särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som hade till yrke att styra gruvspel l. reglera vattenhjulets lopp o. d. BrHertKKopparb. 25/9 1594. Styrare .. kallas den arbetare, som är anförtrodt at styra spelet, eller upfordrings-verket, hvilket fordrar mycken vaksamhet. Rinman 2: 866 (1789). Lindroth Gruvbrytn. 1: 140 (1955). jfr spel-styrare.
b) (numera föga br.) person som styr en häst l. vagn dragen av häst(ar) o. d.; kusk; äv. bildl. (Fin.) Snistaja .. (lat.) frenator, (sv.) styrare. Juslenius 354 (1745). Lik en skenande häst, hvilken ej mera agtar styrarens tygel. Gumælius Bonde 185 (1828). Thomander 1: 406 (1830).
3) till 3: person som styr utredning l. näringsliv o. d. Ekman Springkäll. 279 (1976).
4) (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) till 8: person som styr, person som har (högsta) makten l. ledningen, styresman, ledare; särsk. om regent; äv. om Gud (se slutet). Peringskiöld MonUpl. 65 (1710). Svea Rikes Styrare och milda Konung. CWCederhielm PVetA 1740, s. 5. Hvar och en ringare Nämd i landet (hade) sin Styrare eller Förman, som förde ordet och fälde domen i alla förekommande mål. Dalin Hist. 1: 200 (1747). Redlöst Rike det är, där kunnige Styrare felas. Nicander GSann. 34 (1766). De många poetiska orden för konung, ”ordnare”, ”styrare”. IllSvLittH 1: 7 (1955). jfr för-, före-styrare. särsk. (motsv. styra, v.1 8 b) om Gud. Gudh .. all Planeters Skapare, heele Himmelens Regerare, och alles thes werckningars Styrare .. han giffue nådh, at (osv.). Berchelt PestOrs. A 6 a (1589). Den Allseende Styraren. Dalin Arg. 2: 447 (1734, 1754). Om Himlens styrare ännu för dygden wakar. Ling Eylif 66 (1814). jfr allt-, världs-styrare.
Ssg (†): styrare-fot. till styrare 2: lång fot hos bevingad insekt, använd ss. styrmedel under flykt. Marklin Illiger 299 (1818).
STYRARINNA, f. [jfr styrare] (†) kvinna som styr; särsk.
1) till 2: kvinna som styr en häst. PoetK 1813, 2: 43.
2) till 8: kvinnlig styresman l. ledare. Såsom (systra)föreningens styrarinna och första abbedissa (i Vadstena) nämnes wid år 1357 Brigittas dotter Catharina. Reuterdahl SKH II. 2: 525 (1850).
STYRBAR, adj. [jfr dan. o. nor. styrbar] som kan styras; lätt l. möjlig att styra i önskad riktning; särsk.
1) till 1, 2, om fartyg, luftfartyg o. d.; äv. bildl. KrigVAH 1886, s. 61 (om luftfartyg). 2NF 26: 155 (1917; om snöplogar). De forna gudarnas vredesutbrott övergå till styrbar energi. Frosterus Jord. 12 (1930). De flesta flygplan äro försedda med styrbar sporre (eller hjulbromsar), kopplad till fotspaken. Söderberg PrFlygl. 1: 105 (1935). jfr o-styrbar 1.
2) (numera bl. mera tillf.) till 6 a, om person l. djur; särsk.: lätt l. möjlig att hålla i styr. (Skolbarnen) bråkade och väsnades och voro knappt styrbara. Lagerlöf Jerus. 1: 112 (1901). jfr o-styrbar 2.
Avledn.: styrbarhet, r. l. f. till styrbar 1, om egenskapen l. förhållandet l. förmågan att vara styrbar. Björkman (1889). Vårt bordssamtal kretsade främst kring Andréeballongens styrbarhet. Sundman AndréeLuftf. 70 (1967).
STYRERSKA, f. [jfr fsv. styrirska; jfr styrare] (numera bl. tillf.) kvinna som styr; särsk.
1) (numera bl. tillf.) till 1. Ej fästes nånsin der på obesökta vågen / Ett .. fartyg förr af ankaret och tågen: / Den visa styrerskan här fäller seglet ner. JGOxenstierna 5: 333 (c. 1817).
2) (†) till 8, om kvinna som tillhör ledningen för ett ordenssällskap. Almqvist Amor. 257 (1822, 1839).
3) till 8; om kvinnlig arbetsförman; i ssgn för-styrerska.
STYRESAM, se styrsam.
STYRIG, adj.1 (-ig (-gh) 1638 osv. -ugh 1526; se f. ö. ostyrig) [sv. dial. styrog, foglig, stillsam m. m.] till (2 o.) 6: som kan styras; möjlig l. lätt att styra, styrbar; i sht om häst: lydig; äv. bildl.; utom ss. senare led i ssgrna bång-, o-styrig numera bl. ngn gång. Then wijszdom som offuan effter är, han är .. fridsam, toghligh, styrugh. Jak. 3: 17 (NT 1526). Schroderus HelsBegSkattk. 5 (1638; om häst). Styrig .. (dvs.) den som låter styra sig, lydig. Schultze Ordb. 5174 (c. 1755). På Hamnplan träffade hon en berusad flicka, vars ena ansiktshalva .. grät; den andra log. Hälften av henne var slapp; den andra styrig. Ahlin Markn. 77 (1957). jfr en-styrig, adj.1, hård-styrig.
STYRLIG, adj. till 6: som går att styra, som är lätt att styra; särsk. (motsv. styra, v.1 6 a β α’) om tunga; numera bl. ss. senare led i ssgn o-styrlig. Bullernæsius Lögn. 129 (1619). jfr vrång-styrlig.
STYRSAM, adj. (styr- 1716 osv. styre- 1664) [jfr fvn. stjórnsamr]
1) (†) till 4: som är benägen l. intresserad av att ordna l. styra o. ställa; beställsam l. nitisk o. d. (Konung Rolf) war styresamer och frijkostig sosom hans fader. Verelius Gothr. 91 (1664). Fru fältkamrerskan Stål har varit här hela tiden, prostinnan till stor lättnad (under sonens sjuktid). Det är ett mycket kapabelt fruntimmer, styrsam och rådig. Engelke Prästg. 81 (1905).
2) till 6: som går att styra l. är lätt att styra; anträffat bl. ss. senare led i ssgn o-styrsam o. avledn. styrsamhet.
Avledn.: styrsamhet, r. l. f. särsk. (†) till styrsam 2: medgörlighet, hörsamhet, lydnad. KKD 12: 445 (1712).
STYRUGH, se styrig.

 

Spalt S 13448 band 31, 1993

Webbansvarig